Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘feminist’

Ett  inlägg om att lata sig. 


 

Morgonstund vid datorn

Kaffe och morgonstund vid datorn.

Nej, det är inte riktigt samma dåliga väder som igår. Inget regn öser ner, till exempel. Men det är mulet och inte ens tio grader. Därför blir det varken ballefix* eller biltvätt idag. Jag tänker vara lat den här lör-dagen. Så jag börjar med en (senaps)mugg java och att sitta en stund vid datorn. Eller egentligen försökte jag göra en FEM i morse, det vill säga gå upp och sätta på kaffe och krypa ner i sängen för att läsa igen. Tyvärr satte både gapande grannar och bråkig rygg stopp för den njutbara upplevelsen. Jag blev bara irriterad och gav upp.

Ryggen har inte varit snäll den här veckan. Den blir liksom inte bättre, känns det som. Och nog borde ett ryggskott bli bättre på några veckor? Nu har det plågat mig i två månader. Smärtan gör mig väldigt trött. När jag rör mig i sängen om nätterna gör det antagligen ont, för jag vaknar flera gånger. Sömnen blir sönderhackad. Det gör att jag i vaket tillstånd blir grinig och har svårt med tålamodet. Ja, jag fräste åt en kollega, till exempel, häromdan och det brukar jag inte göra.

Fredagskvällen blev lugn som planerat. Ostbågar och två starköl, laptopen i knäet i bästefåtöljen, Fästmön per sms och Tyst vittne på TV. Vittnet var blodigare än vanligt igår.

Jag skrapade en av Trisslotterna och vann noll och intet. Men jag är optimist och tänker att jag ju fortfarande har möjligheten, för det finns ju en lott kvar. Den får ligga till sig några dar.

Igår kväll lämnade en Uppsalakompis som jag tyvärr har tappat kontakten med på senare år en kommentar här. Jag blev väldigt glad och svarade – jag svarar på alla kommentarer som publiceras – och hoppas nu att vi kan återuppta kontakten. Riktiga vänner kan man aldrig ha för få av. Felet att vänskapen rann ut i sanden är helt mitt. Jag prioriterade att slita halvt ihjäl mig på ett jobb framför att ha ett socialt liv. Och det slog ju tillbaka på mig ett par år senare… Bortkastad energi att slita så, kort sagt.

Bitter apelsinmarmelad

Det bittraste i mitt hem just nu är apelsinmarmeladen.

Och så blev jag kallad feministisk bitterfitta igår.  Jag blev mest full i skratt, men sen blev jag förbannad också. För det kom fler omdömen om min person och mitt leverne i totalt två kommentarer. Du kan läsa dem här! Jag har nämligen bestämt att släppa på en del av den här typen av kommentarer så att du ser att alla som kommenterar här minsann inte är gulliga och kramsugna.

Inte vet jag vad en människa, som inte känner mig, anser sig ha för rätt att kalla mig feministisk bitterfitta. En människa, som inte har modet att stå för vem h*n är, utan som gömmer sig bakom falska kontaktuppgifter, dessutom. Det är fegt, tycker jag.

För övrigt är jag inte feminist, men jag ser inte ordet som sådant som pejorativt. Det är däremot bitterfitta. Nu ligger det till så att jag använder min blogg som ventil. Genom att pysa ur mig, skriva av mig, tanka ur funderingar här etc blir jag en gladare och mer positiv människa i det verkliga livet. Det är till exempel mer än ett halvår sen jag stod vid järnvägsspåret och var på väg att kliva ut framför tåget. Nu vet jag att det finns människor som helst av allt vill se mig död, mosad. Men för mig är det en seger att jag faktiskt sitter här, vid datorn, just nu.

Nej, energislukare som personen ovan ska inte får nåt mer utrymme på den här bloggen. Att kommentera här är nämligen ingen rättighet som du som läsare automatiskt har/får, nåt som många tycks tro. Det är en möjlighet och ett förtroende som jag – och administrationsskorpionen – ger.

Så… vad händer hos DIG idag, förutom att du har orkat läsa hela (?) det här långa blogginlägget? Skriv gärna en rad och berätta!


*ballefix = göra iordning på balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja, när jag läser rubriken har jag svårt att se den röda tråden i torsdagens Babel. Vi får se om jag finner nån!..

Veckans dokudiktare var en för mig helt okänd förmåga, Pamela Jaskoviak. Nåväl, som vanligt spolar jag snabbt förbi de inslag som handlar om dokutramset, så jag förblir väl ovetande om vem hon är. (Nejrå, jag har googlat!)

Första gäst i studion var den unga amerikanska författaren Nicole Krauss, vars senaste bok heter Det stora huset och i dess centrum befinner sig ett skrivbord. Nicole Krauss är förvånande nog uppskattad av såväl kritiker som läsare. Släktskap, arv, kärlek och förlust är teman i hennes böcker. Det judiska arvet och det egna barnafödandet har naturligtvis påverkat den här författaren! Diskussionen kom också in på författarskap/skrivande i motsats till barn – vad är viktigast? Går det att ”ha” båda parallellt?

                                                                                                                                                                                                  Nästa inslag handlade om noveller på Twitter. På japanska. De börjar och slutar på 140 tecken. Nyligen kom den första Twitternovellboken ut i Japan. Dess stora stjärna är Mica Naitoh. Redan på 1400-talet skrev man kort i Japan, så det är egentligen inget nytt. Haiku är ett exempel på kort diktning från 1600-talet. Naturligtvis får man in fler ord i ett japanskt tecken än i ett svenskt. Lättare att skriva kort i Japan, alltså!

Nawal el Saadawi var nästa gäst. Denna egyptiska författare och feminist som varit med om revolution helt nyligen, suttit i fängelse, tvingats att leva i exil. Det litterära genombrottet kom på 1970-talet – med en essäsamling. Förra året kom hennes senaste roman ut på svenska, Den stulna romanen. Författaren, som drömde om att bli dansare, som blev läkare, som blev… författare. Skälet? Författare kan rädda så många fler liv än läkare! Den här kvinnan är verkligen urhäftig! Vilken glöd!

Intervjun gled sen vidare i ett reportage i Kairo för att ta reda på vad som händer i litteraturen under i revolution. Bland annat intervjuades författaren och tandläkaren Alaa al-Aswany. Det har till exempel visat sig att den politiska revolutionen också har inneburit en litterär revolution. Tidigare var det hård censur av böcker. Idag är reglerna… oklara. Och böcker säljer som smör i Egypten!

Tillbaka i studion igen hade journalisten och förläggaren Svante Weyler anslutit sig. Bland annat diskuterade man de osynliga författarna. Svante Weyler pratade om Berlinmurens fall och de därefter uteblivna litterära verken – författarna hade inte skrivit under diktaturen. Och de stora författarna under Mubaraks diktatur vänder kappan efter vinden, menade Nawal el Saadawi.

                                                                                                                                                     Veckans boktips var böcker som den nya ledaren i Egypten borde läsa:
Svante Weyler: En tysk mans historia av Sebastian Haffner
Nawal el Saadawi: Den stulna romanen av Nawal el Saadawi

Read Full Post »

Fästmön hittade en underbar listjävel hos Lilian och nu har jag helt sonika kleptat den samt addat mina egna kommentarer:

Fascinerande saker med flator

Två flator drar alla flator över en kam och listar 31 saker som flator gör, tycker, gillar, tänker och känner.

Fördomar eller sanning? Gränsen är hårfin.

1. Alla flator har ryggsäck
Handen på hjärtat: har du någonsin sett en flata med handväska? Nej trodde väl det. Vi har istället ryggsäck alternativt ingen väska alls, eftersom vi flator aldrig behöver ha med oss en massa läppglans och andra onödiga prylar. Mobilen i näven och snusdosan i bakfickan sen är flatan redo att ge sig iväg på nya äventyr!
Tofflan: Mja, jag HAR en ryggsäck, men den använder jag enbart vid långfärdsresor som till Stockholm (sju mil).

2. Alla flator har en bild på Qruiser där de borstar tänderna
Av någon obegriplig anledning som ingen känner till.
Tofflan: Det har inte jag!

3. Alla flator pratar om sex (jämt!)
Faktum är att vi sällan pratar om något annat.
Tofflan: Johorå, jag pratar om en massa annat.

4. Alla flator vet vad uttrycket ”kolla på film” betyder
Åtminstone om man bara är två.
Tofflan: Ja det betyder ju INTE ”kolla på film”… 😉

5. Alla flator har korta naglar
Eller för att citera lesbiska bloggaren Charlotte: ”Jag brukar inte måla naglarna så ofta för jag har inga långa naglar, därför att man inte kan ha det om man är lesbisk. Man KAN inte och FÅR inte ha det. Så är det bara. IT’S A NO-NO! (Träffar du en tjej som påstår att hon är lesbisk och har långa naglar ljuger hon garanterat. Eller är bara otroligt oerfaren eller dålig i sängen.)”
Tofflan: Ja korta naglar har jag…

6. Alla flator är kompisar med sina ex.
Av den enkla anledning att flatvärlden är för liten för att kunna byta partner så pass ofta att den lesbiska sängdöden inte slår till men fortfarande kunna gå ut på klubb utan att behöva undvika halva stället.
Tofflan: Absolut INTE! Jag är kompis med ett eller två av mina ex. Resten är anser jag vara idioter – och de tycker motsvarande om mig.

7. Alla flator har gynekolog-fobi
Att flator får något stirrigt i blicken när man pratar om gynundersökning är inte så konstigt. För hallå, hur kul är det att ständigt få frågor som ”Har du killeeeee?” eller varför inte ”Okej, du äter inte p-piller… varför då? Försöker du bli med barn eller??” Please! Lite hbt-kompetens vore på sin plats.
Tofflan: Äh! SÅ farligt är det inte, men det finns ju roligare saker att göra, typ…

8. Alla flator röstar rödgrönt
Blodet är rött och hjärtat sitter på vänster sida. (Dessutom är ju Maria Wetterstrand så jävla het.)
Tofflan: Inte alls!

9. Alla flator heter Anna
Och Sara “Bruden” Lövestams berömda raggningsreplik-tips ”Är det du som känner Anna?” Är i princip kultförklarad i vissa flatkretsar.
Tofflan: Neeej, jag heter inte Anna, men min fästmö heter det!

10. Alla flator har pluggat genusvetenskap
Och om man inte är flata när kursen börjar så är man det i allafall när den är slut. Det är till och med vetenskapligt bevisat!
Tofflan: Nope! Mitt huvudämne i min examen är litteraturvetenskap!

11. Alla flator har ett komplicerat förhållande till finkläder
Usch och blä inför alla typer av kalas, begravningar, släktträffar och bröllop för Vad ska man ha på sig? Eftersom ca 95% av flatorna är klänningsvägrare uppstår detta problem så fort något ska vara lite högtidligt. (Tänk scenen när Shane är på fest med Carmens släktingar så förstår ni). Visst, man kan ha skjorta och slips och grejer men om man inte känner för att vara väldigt uppenbart flatig just då eller har en homofob släkt blir det ganska jobbigt. ”En liten blus kanske? Nja. Eller en piffig dräkt? Uuuhh… Jag känner mig bara utklädd och obekväm. Dessutom äger jag inget av det där. Jag vill bara ha mina vanliga kläder. Är det ok att komma i trasiga jeans..?”
Tofflan: JA! Jag har ett oerhört komplicerat förhållande till finkläder!

12. Alla flator jobbar på Citymail
Jaha, vad då? Är det verkligen så? Ja, så är det.
Tofflan: Nej, jag har inget jobb alls, suck…

13. Alla flator grenslar
Den avspända, lite kaxiga bakåtlutande stilen med knäna brett isär när vi sitter samt den grabbiga, lunkande gångstilen gör att du känner igen en flata på 100 meters avstånd!
Tofflan: Japp! Grenslar och lunkar! 😀

14. Alla flator har häng
Detta är ytterligare en anledning till att vi inte har väska, våra jeansfickor är nämligen gigantiska… praktiskt.
Tofflan: Min mage är i vägen med påföljd att alla jeans hänger där bak.

15. Alla flator överdramatiserar
Ja vi har alla sett scenen förut: flator som ryker ihop på krogen och blir utslängda. Någon brud börjar limma på fel tjej, tjejens flickvän dyker upp och blir svinsur, någon börjar veva och sen är fajten igång. Allvarligt ,hur gamla är ni? Skärpning.
Tofflan: Slåss gör jag aldrig, men överdramatiserar gör jag jämt! Typ ”Det värsta jag VET är…”

16. Alla flator spelar fotboll
Och vi blir lika glada varje gång någon i damlandslaget kommer ut =D
Tofflan: Fotboll? Det är väl nån sport, det? Nej fyyyy, sånt håller jag inte på med!

17. Alla flator skaffar först hund, sen barn.
Bögarna däremot stannar vid hunden…
Tofflan: Gärna hund, men egna barn har jag aldrig velat ha. På äldre dar har jag fått fyra bonusbarn – som jag älskar, oreserverat, förstås! 😀

18. Alla flator har haft sex med minst hälften av sina närmaste flatpolare
Vi har alla varit med om det, bästa polaren ska presentera nya flickvännen och så fort du ser henne inser du att det är ditt tjejfests ragg från förra pride. Senaste flörten är efter några ölkvällar en i gänget osv. Och skulle man mot förmodan först bli vänner så kommer man för eller senare åtminstone provligga varandra.
Tofflan: Nej fy! Kompisar är kompisar, inget annat!

19. Alla flator är antingen veganer eller köttälskare
Du hör knappast en flata säga: ”Jo alltså jag är vegetarian fast jag äter fisk ibland och julskinka på julafton…” Nope! Här är det allt eller inget som gäller – antingen är du grodd-odlande straight-edge-flatan som kan rabbla receptet på linssoppa i sömnen eller så är du ”jag kan inte leva utan kött, ge mig en biff NU”-butchen.
Tofflan: Jag är inte vegetarian eller vegan, men jag äter inte nöt, fläsk, inälvor, vilt, anka eller sånt.

20. Alla flator är feminister
Vem fan skulle inte bli det med två kvinno-löner.
Tofflan: Det kan jag inte svära på att jag är, faktiskt.

21. Alla flator har ett ambivalent förhållande till bögar.
Å ena sidan: de är skrikiga, fjolliga, utseendefixerade, och tenderar att ta över gaysamhället lite för mycket hela tiden, utan en tanke på att vi andra hbt:isar kanske vill ha lite utrymme vi också. (Dessutom vet vi ju att alla bögar är kroniskt ointresserade av allt vad politik och homokamp heter.) Fast å andra sidan är de ju alldeles….. alldeles… Underbara! Bögarna är som din störiga lillasyrra – hon är sjukt jobbig ibland, men du älskar henne i alla fall. Såklart!
Tofflan: Bögar är väl som flator – olika individer. Men de flesta bögar jag KÄNNER är ju trevliga, förstås!

22. Alla flator har kort hår
Kortklippt på ena sidan, sedan lite längre på toppen och någon snurr på det… typ. Har Pink stått modell?
Tofflan: Jag har kort hår, för när mitt hår blir långt blir det stripigt.

23. Alla flator äger ett par birkenstock
Detta gäller i första hand 30+ flatorna, men gemensamt för alla flator är dom foträta skorna. Nada högklackat!
Tofflan: Ett av mina ex lämnade kvar ett par gamla som jag har när jag går efter posten eller ut i förrådet.

24. Alla flator blir fullare än bögar
Fast till skillnad från bögarna är vi så panka (snåla..?) att vi dricker alltihop på förfesten och inget på krogen. Detta är anledningen till att alla flatställen måste stänga efter tre månader.
Tofflan: Jag blir aldrig full.

25. Alla flator använder menskopp
Om flatorna skulle utse en Nobelpristagare skulle det bli menskoppens uppfinnare. Äntligen slipper vi den där rinnande, kletiga, kladdiga känslan i brallorna och äntligen kan vi ha hyfsat bra sex även när vi har mens, utan att behöva bloda ner fingrar och säng och utan att behöva fastna med framtänderna i något äckligt tampongsnöre. Leve menskoppen!
Tofflan: Menskopp, vaf*n är det? Tekopp har jag hört talas om…

26. Alla flator har haft en crush på L-word-Shane
Sedan växer man upp och inser att man borde satsa på något tryggare och mindre självdestruktivt.Till exempel Tina! Där har vi massor av vuxenpoäng!
Tofflan: Jag har aldrig haft nån crush på Shane. Shane borde för övrigt klippa sig.

27. Alla flator älskar schlager
Trodde ni att det bara var bögarna som älskade schlager? Ha! Think again, vi skrålar till Kikki, trånar efter Shirley och drömmer om Jill.
Tofflan: Jag är periodare på schlagermusik!

28. Alla flator äger en rutig skjorta
…eller två eller fem.
Tofflan: Ingen, faktiskt!

29. Alla flator har en flat-mamma
Det betyder inte att ens mamma är flata; en flatmamma är en äldre, mer erfaren flata som fungerar som guide ut i Lesbiania. Ungefär som en fadder eller storasyster. Perfekt när man är liten och vilsen och ännu outkommen. Sen på sikt, när man lär känna fler i sin egen ålder och kanske träffar en tjej fasas flatmamma-rollen ut och man blir mer som vanliga kompisar. En regel är att man inte ligger med sin flat-mamma – det är att likna vid incest.
Tofflan: Har aldrig haft nån sån!

30. Alla flator får nåt nostalgiskt i blicken när man nämner Fucking Åmål
Världens bästa film. Dessutom Sveriges allra första flat-film, som för övrigt ledde till att O´boy samma år ökade sin försäljning av chokladdryck med 300%.
Tofflan: Hatar den filmen av personliga skäl, trots att jag aldrig har sett den. Jag vägrar. Av personliga skäl.

31. Alla flator flyttar ihop efter att ha dejtat två gånger
Trots att förhållandet är dödsdömt redan från början envisas vi med att skaffa lägenhet och katt och dvd-boxar och traska in i symbiosen tillsammans. När vi sen slutligen inser att det här funkar inte så himla bra, i den fas när tex. ett heteropar skulle göra slut och flytta isär, då gör vi precis tvärtom. ”Älskling, ska vi inte gifta oss?”
Tofflan: Verkligen INTE!

Sigrid Abelli & Emelie Mire Åsell

Ungefär elva saker stämde in på mig! Hur många stämmer in på dig???

Read Full Post »

Babel i veckan som gick – naturligtvis från bokmässan i Göteborg. GAH! Till och med Babel är där! Vad gör jag här? Tittar på en inspelad version av torsdagens program…

Temat för bokmässan är Afrika, men även den svenska författareliten är där. Men först ut intervjuades författaren Ondjaki från Angola. Ondjaki tyckte att det kändes märkligt att ha en kontinent som tema för mässan och inte ett land. Men nu är han på mässan i vart fall…

Programmet fortsatte sedan med ”en grundkurs i afrikansk litteratur”. En miljard invånare och 2 000 språk i över 50 länder… Det är Afrika. Den moderna afrikanska litterturen skrivs emellertid på kolonialspråken engelska och franska och så arabiska, förstås. Fyra nobelpristagare har kontinenten. Den äldre litteraturen är skriven på inhemska språk, kanske swahili, men icke att förglömma är den muntliga berättarkulturen i Afrika!


Afrika och hur det var koloniserat.

                                                                                                                                                 Första gänget att intervjuas var författarna Kopano Matlwa från Sydafrika, Henning Mankell, bosatt i Mocambique och Binyavanga Wainaina från Kenya. Den senare har bland annat skrivit en satir om hur man skriver en afrikansk bestseller. Tyvärr var det inledningsvis tekniska problem med hans mikrofon, men jag uppfattade honom som väldigt rolig och ironisk! Henning Mankell satt och svamlade på svengelska, riktigt pinsamt.

Nästa reportage var en testund med skotten Alexander McCall Smith, som skrivit flera böcker om den kvinnliga sydafrikanska detektiven Mma Ramotswe. Böckerna har också filmats. Tyvärr är Damernas detektivbyrå en serie böcker som inte tilltalar mig så mycket på grund av att de är alltför humoristiska. Och jag är en tråkig och konservativ deckarläsare.

Så blev det lite svenskt. Unni Drougge har skrivit en roman om ett mord på en Jan Guillou, ett mord som inträffar på… bokmässan! Boken heter Bluffen och är en satir om bokvärlden. Man undrar och väntar med spänning på en motreaktion!..


Ett mord på bokmässan!

                                                                                                                                     Nuruddin Farah från Somalia var nästa afrikanske författare att bli intervjuad. Hans íntryck av mässan var

too many people, too many books… A cattle market of humans and books.

Ord och inga visor! Nuruddins första bok, Adams revben, skrev han som 23-åring. Boken handlar om en flicka som rymmer från ett arrangerat äktenskap till stan. Den har säkert spelat stor roll för det faktum att han kallats feminist. Hans nästa bok, som blev stulen med hans dator, heter Crossbones och kommer ut först nästa år på grund av stölden. Den nya boken handlar om pirater.

Sofi Oksanen, belönad med Nordiska rådets litteraturpris för boken Utrensning, var nästa författare att intervjuas. En kontroversiell person – hon fick sparken från sitt bokförlag och skyggar inte för att skriva om kontroversiella ämnen. Själv har jag bara läst Baby Jane och det mest kontroversiella med den är att den handlar om lesbiska som mår dåligt.

Litteraturen som gömställe var nästa punkt i programmet. Detta att skriva under pseudonym. Bland annat blev det en pratstund med författaren Kristoffer Leandoer kring hans nya bok Mask.


Litteraturen är ett gömställe med alla pseudonymer, menar författaren till Mask.

                                                                                                                                                                Så var det dags för afrikanska författare igen. Alain Mabanckou har skrivit böckerna Slut på kritan och Ett piggsvins memoarer. Sefi Atta vars bok Allt gott ska komma dig till del nyligen blivit översatt till svenska och fått ett stort afrikanskt litteraturpris. Pinsamt nog tappade programledaren tråden och började leta ord på svenska, men den kloka Sefi Atta hittade orden han sökte – på engelska. Sefi Atta skriver realistiska böcker, medan Alain Mabanckous senaste bok är en fabel. 

Dawit Isaak, den fängslade eritreanen, har fått sitt versepos Hopp översatt. Nu kommer hela boken ut på svenska. Frågan är om Dawit Isaak nånsin själv kommer ut. Nu har han suttit fängslad i nio år…

Poeten Shailja Patel avslutade programmet med en tänkvärd dikt om språket som förskönar – eller förminskar.

Tack och lov slapp vi Bob Hansson, men nästa gång är han tillbaka igen, tyvärr. Vidare bjuds då på litterärt tupperwareparty…

Read Full Post »