Sommar med firningar, avslut och nya möjligheter..?

Ett somrigt inlägg.

---

 

Jag firar mig själv med tagetes, orange, förstås.

Nu är det verkligen sommar! I morse vände jag blad på min analoga almanacka på min lika analoga anslagstavla i köket. Juli månad… Det är en månad med många firningar, en hel del minnen och i år också en sorts avslut.

Först vill jag fira min nyaste vän M som fyller år idag och får en femma i slutet på sin ålder, om jag inte har räknat fel??? Grattis på födelsedagen, M!

Sen kan jag inte låta bli att avslöja att jag själv har en högtidsdag i helgen – på lördag är det min namnsdag. De enda som kommer ihåg det är min mamma (det kom ett kuvert med snigelposten i måndags!) och jag själv, men nu talar jag om det för hela cyberspace så att den som vill kan börja förbereda min firning! (<== ironi).

Mamma äter glass en sommar för tre år sen.

En vecka senare är det mammas tur att ha högtidsdag. Tänk, min lilla mamma ska fylla 80 år… Om en vecka sitter jag i bilen på väg ner till henne. Under själva födelsedagen rymmer vi på en dagsutflykt. Vi ska då göra ett avslut. Det kan tyckas märkligt att göra det på en födelsedag, men av olika skäl är det rätt för oss.  Den 24 juli är det nämligen nio år sen pappa lämnade oss och det blir ett avslut på platsen där han lämnade oss. Efter lunch tar vi en nostalgitripp i Småland och framåt kvällningen återvänder vi hem, förhoppningsvis nöjda med dagen. Såna är mina planer. Men man vet ju aldrig vad som kan hända med planer… Den dagen min pappa drunknade hade jag helt andra planer än att sätta mig i bilen och åka 36 mil söderut. De första åren efteråt brukade jag se till att mamma inte var ensam just det datumet. De senaste åren har hon fått klara sig utan mig. Nu känner vi båda att det är dags för avslut.

Juli månads allra sista dag fyller familjens minsting år. Min yngste bonusson går från barn till tonåring. Det är helt sanslöst att tänka på att den grabben, som virvlade in i mitt liv som femåring, nu blir 13 år…

Jag hade tänkt avsluta det här inlägget med några extra somriga rader. Tyvärr sätter byråkrati och stelbenta regler tvärstopp för det. Det suger verkligen!!! Men som arbetssökande har man vissa krav på sig, vissa förbud och vissa skyldigheter. Kort sagt: man är ganska livegen. Ändå vill jag hoppas och tro att den här sommaren och den kommande hösten, min älsklingsårstid, för med sig nya möjligheter.

Efter sommaren, i höst, är jag förhoppningsvis på väg mot nya möjligheter…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrar: Har du mössa på vintern?

Ett frågande inlägg.

Frågorna kring eländet vinter fortsätter. Häromdan hade vår konung en intressant kreation på sin kungliga knopp. Och då måste Tofflan självklart undra om du har mössa på vintern?

Som vanligt hittar du frågan i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar… Och som vanligt kan du inte lämna nån kommentar till det här inlägget. Kommenterar gör du inne i själva omröstningen. Du får själv lista ut hur man gör. (Det klarar en femåring.)

Och ja. Jag hatar fortfarande vinter, snö och kyla. Men tackar på förhand för att du deltar i mina små omröstningar.

Livet är kort.

Read Full Post »

Önska kostar ingenting…

Ett inlägg om önskningar.

Det vore att ljuga om jag skrev att pengar inte har nån betydelse – för det tycker jag att de har. Så är det bara. Man måste kunna betala sina räkningar och man måste ha pengar till mat. Sen är det det här med jul… Jag vill gärna kunna köpa en klapp eller två till familjen, men i år blir det inget överflöd – trots att jag får en inkomst från och med nu. Fast att önska kostar ju ingenting…

När Prinskorven och jag hade släppt av mamma/Fästmön vid jobbet åkte vi och tvättade bilen. Det behövdes. Därpå tog vi en tur till Stormarknaden. Jag har ju plötsligt råd att låta laga mitt armbandsur som gick sönder i somras. Och sen passade vi på att titta på julklappar också. I klockaffären såg jag till exempel klockan vid pilen, som jag mycket väl skulle kunna tänka mig…

Certinaklockor. Den med svart urtavla skulle jag kunna tänka mig…

Men nåt nytt armbandsur blir det inte för min del. I stället lämnade jag in det jag redan har för lagning. Det kostar 200 pix, mer i min prisklass än de snygga Certinaklockorna som urmakaren också sålde…

Elias fick lite lunch och sen gick vi och tittade på sånt som han önskar sig av mig i julklapp. Jag har fått ett par bra idéer till klappar som jag tycker är både vettiga och till rimliga priser. Det märks att han börjar bli stor nu, för det är inte precis leksaker som står på hans önskelista.

En Yodaväckarklocka till grabben, kanske? Nej, den tyckte vi mest var rolig!

Hos Classe tittade jag efter en mobilladdare att ha i bilen. Det lär jag behöva nu när jag ska börja köra lite mer. Men de som fanns var ganska dyra, så det kanske är nåt jag får inhandla när jag får lön. Gratis var det i alla fall att skratta åt en lustig skylt i taket! Både Elias och jag fnissade åt smitvägen. Ingen av oss hade hört det uttrycket tidigare.

På Clas Ohlson fanns det smitvägar…

I övrigt hittade jag öronskydd, såna där som man kan ha ute när det är kallt och man inte vill ha mössa, som skulle passa en vän till mig. Just dessa kanske vännen skulle ha behövt ha redan idag när hon är värdinna på ett kalas för en femåring…

Ugglor som skyddar öronen.

På vägen hem stannade vi till vid Tokerian för att köpa grönsaker och godis. Och vilken tur att vi gjorde det, för där sålde de varma kanelbullar, fyra stycken för en tia! Även plockgodiset var det extrapris på. Elias fick välja själv och jag köpte några bitar till mig och Anna ihop. Ifall att.

Kaffe till mig, jordgubbssaft till Elias och var sin ljuvlig kanelbulle serverades i köket när vi kom hem. Sen riggade vi upp Elias dator och jag telefonerade med mamma. För idag skulle vi tala om vad vi önskar oss i julklapp av varandra. Jag önskade mig tre böcker (tänkte hon kan välja EN av dem att köpa), en litet datumblock och choklad. Mammas önskningar var åt samma håll. Nåt mer kom jag inte på, fast jag sa att hon gärna får köpa mig en ny dator om hon vill. Det vill hon inte. Visst behöver jag en ny morgonrock och en ny necessär också – båda mina nuvarande är trasiga – men jag får ju snart en inkomst och kan jag köpa sånt själv!

Till Anna har jag nu fått ett par bra idéer vad jag ska slå in i rött papper med vitskäggiga gubbar på, liksom till Elias och min mamma. Nu återstår att komma på var sitt paket till de vuxna barnen. Fast först har vi ju en födelsedag i början av december att komma på present till…

Om nån timme ska jag fixa Chicken Tikka Masala med naan till mig och Elias. Bäst vi äter i tid så vi hinner goffa lite lösgodis också. I morgon ska unge herrn liksom jag – dock inte samtidigt! – duscha och tvätta håret. Därefter blir det nog en tur in till stan. Alltid finns det nåt att titta på där.

Livet är kort. Det är TUR att önskningar inte kostar nånting…

Read Full Post »

Kullamannen

Ett inlägg om en TV-serie från barndomen. Igen.

Barn-TV-seriemaraton. Det kan man nog klassificera den här helgen som. I eftermiddag har vi sett Kullamannen (1967), en häftig upplevelse av över tre timmar svartvitt.

Kullamannen rules!

Kaj och Tommy ska tillbringa sommarlovet hos sina kusiner Marianne och Peter nere i Kullatrakterna. Föräldraparen ska åka på semester och ungarna ska ”vaktas” av Jenny. Men redan innan föräldrarna har åkt dyker en mystisk man på cykel upp. Han bryter på nåt odefinierbart språk – tyska? engelska? Efter en stund poppar gubben upp igen och letar efter nånting han har tappat. En av killarna hittar strax därpå en damring. Marianne annonserar – och en dam ringer och säger att den är hennes. Hon kan beskriva den helt och hållet. Men det visar sig att det är flera som är intresserade av den där ringen… Farbror Ludvig, till exempel. Och den där mystiske doktor Miller – är han vän eller fiende?

OK, jag blir inte jätterädd nu när jag ser den här TV-serien, men jag kan inte fatta hur jag fick titta på den som femåring den sommaren den gick på TV1. Eller TV2. Antagligen var jag ett tryggt barn, för några mardrömmar minns jag inte att jag hade som femåring. Fästmön var förstås alldeles för liten då, typ nyfödd… Tur att jag har den på DVD.

Lite töntvarning, många cliffhangers och en hel del spänning. Fortfarande.

Det blir förstås högsta Toffelbetyg. Kullamannen är kult!

Livet är kort.

Read Full Post »