Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘feber’

Ett knoppande inlägg.


 

Vi fick verkligen en fin amaryllis av L, Fästmön och jag! Häromdan slog en klocka ut, men redan dan därpå var det tre klockor. Och baske mig om jag inte upptäckte nya knoppar idag – hela fyra stycken, om jag inte räknar fel (risk för det eftersom jag lider av dyskalkyli).

Ls Amaryllis den 18 december 2014

Amaryllisen från L den 18 december 2014. Jag ser fyra små knoppar!


Det är sannerligen 
ett kraftfullt exemplar vi har fått! Jag gillar att blomman inte är så hög, men mest av allt gillar jag alla klockor som bara kommer. Det är nåt fint att se på när jag hasar runt och hostar. Fast mansförkylningen, som gick över i hosta med mera, har nu kompletterats med förkylning på riktigt. Det kan ju bero på att jag hostar så mycket.

Ganska orkeslös har jag varit idag och mest halvlegat i bästefåtöljen och slumrat mellan hostattackerna, med en pläd över benen. Lite feber, troligen. Anna och jag förde ett märkligt telefonsamtal i kväll. Vi lät som två riktiga karlar. Anna är emellertid mer nosig än jag och hostar ingenting, medan jag hostar mycket, snorar lite grann och säger ingenting. Nästan. Jag hummar, väser och kraxar. Efter en ganska lång stunds samtal tyckte nog nån att det räckte. Samtalet bröts och ersattes med upptagetton. Ett snöpligt slut.

Pläd över benen

Pläd över benen, som en riktig sjukling.


I morgon är jag uppe och studsar igen.
Då ska här städas. Det lovar jag. Nu ska jag hasa till sängen och hosta lite.

Tjolahopp!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sjukt inlägg. Igen.


 

Färskpressad apelsinjuice

Apelsinjuice pressad av Toffelhand.

Nä det är synd att säga att jag är frisk. Hela förmiddagen tillbringade jag i sängen. Sen gjorde jag en C-vitamingrogg och fick plötsligt lite krafter att fixa frukost. Men ägget luktade disktrasa och lemon curden smakade rengöringsmedel. Färskpressad apelsin var det bästa!

Jag har faktiskt en apelsinfobi och det är lika bra att jag bekänner den när jag ändå är igång: jag hatar att skala apelsiner. Blotta tanken på att få apelsinsaften under naglarna ger mig rysningar ända från lilltån upp till hårvirveln i mitt bakhuvud. Det sägs att min morfar var likadan. Det är OK att ärva såna egenskaper. (Synd bara att jag inte ärvde morfars slanka lekamen OCKSÅ…)

För en tio år sen var manuella citruspressar på modet. En av billighetsaffärerna sålde såna till ett bra pris och då slog jag till. Och tänk, pressen har hållit i ett decennium. Fast Fästmön påminner mig då och då om att hon ALDRIG har sett mig använda den (vi har varit tillsammans sen hösten 2007…). Kanske är därför den har hållit så bra.

PAUS FÖR ATT JAG NÖS SÅ HÅRT ATT JAG BET MIG I ENA KINDEN SÅ BLODVITE UPPSTOD.

Idag kom citruspressen väl till pass. Jag köpte ett och ett halvt kilo apelsiner till extrapris åt Anna när hon var ämlig här hos mig. Men igår åkte hon hem till sig att det låg sex apelsiner kvar i skålen. Jag är en snål jävel så att kasta frukten gick bara inte an. Det var då jag mindes min citruspress! För ett högt glas, som det på bilden, gick det åt tre apelsiner. Jag delar dem med kniv på mitten, lägger in en halva åt gången i pressen och drar spaken neråt för att pressa ur saften. Det blev en riktig hälsogrogg!

Groggen gjorde mig piggelin och jag bestämde mig för att i första hand försöka halka över till soprummet med fyra soppåsar och i andra hand, om jag orkade, halka över till Tokerian. Jag klarade tvåan! Men sen var jag bra slut. Lite yr i mössan var jag säkert inne i affären, för jag sprang (nåja…) runt och letade efter saker jag inte hittade. Jag lyckades i alla fall få med mig mat hem. Mat, som bara behöver värmas i ugn respektive micro. Sån matlagning gillar jag!

Inne på Tokerian kalvsvettades jag som en gris (jag vet att det heter kallsvettas, men det är roligare att skriva kalvsvettas). Det har jag fortsatt med sen dess, så lite feber kanske jag allt har. Det är perfekt att skylla på för att få sjunka ner i bästefåtöljen med en bra bok från att-läsa-högen. Och godisdesperat som jag var lyckades utgrävningarna av mitt köksskåp ge utdelning i form av en chokladask som jag fick i julklapp förra året. Bäst före-datumet var visserligen i somras, men det är inget fel på chokladen, jag lovar.

Fyrväktaren och Merci

Sjukdomsvinst.


Nej, nu känner jag mig lite klen igen. 
Bäst att hasa tillbaka till fåtöljen och snaska, läsa och vila en stund. Det kallas för sjukdomsvinst.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett klämdags-inlägg.


 

Läste på Twitter på förmiddagen att någon undrade vilken dag vi firar idag. Skälet till att personen undrade var att det verkar vara så tomt på våra arbetsplatser. Så nån lustigkurre svarade:

Klämdagens dag?

Min arbetsplats

Min arbetsplats. Här är väldigt lugnt idag…

I Kexfabriken (eller Besticklådan), där jag jobbar ett tag till, har vi begränsade öppettider idag. Men vi ska jobba som vanligt – annars får vi ansöka om semester eller komp. Jag var lite orolig att jag skulle få larma av och på i morse när jag anlände. Hade tur och slank in med postkillen. Och ett par själar förutom jag själv har sen dess dykt upp för att arbeta idag. Fast det är väääldigt lugnt.

Jag har städat lite på webbplatsens startsida, läst, besvarat och skrivit några mejl, tagit ett och annat telefonsamtal, planerat inför nästa vecka. Nu har jag en stund över och ägnar därför min RAST åt att skriva några rader samtidigt som jag tar en cappuccino vid datorn.

Solen lyser från en härligt blå himmel. Men det är betydligt kyligare, bara några grader varmt. Senare idag ska det bli sämre väder igen, hörde jag på bilradion i morse, och det ska komma nederbörd.

Innan jag lämnar orten jag arbetar på ska jag ha lunchat med en ny bekantskap. Inte vet jag hur det kom sig, men jag lyckades bjuda hem mig själv till personen ifråga på te och nybakade scones. Inte alls likt mig att vara så framfusig. Och jag brukar inte gå hem till människor den första gången jag träffar dem. Idag är det lite av praktiska skäl. Ett är att så många fik verkar fira Klämdagens dag, ett annat är att sconesbagaren bor på fem minuters gångavstånd från jobbet. Det blir perfa att få smaska i sig nåt gott och näringsrikt innan jag åker hem och fortsätter städa och stryka. Hade en tanke att jag skulle försöka ge mig på ballen* – det vill säga städa av där ute, rulla ut mattan, ställa upp möblerna etc. Men om vädret blir sämre skrinlägger jag den planen.

I afton blir det sen lugna puckar för min del. Även om jag inte gnäller så mycket här på bloggen har jag fortfarande ganska ont i ryggen. Jag försöker ta det försiktigt och när jag jobbar går jag ibland små inspektionsrundor på våningsplanet. Att stå och jobba funkar inte. Då gör det ont inte bara i ryggen utan i högerfoten, där en hälsporre gör idoga försök att påminna sig. Men i kväll fäller jag ner mig i min fåtölj och glor och lyssnar på lite schlager först, deckare sen. Jag har visst missat en del av båda under tiden jag var sjuk. Och förra fredagen var jag ju så extra dålig med inte bara ryggont utan magvärk och feber. Jag trodde inte att jag skulle kunna åka och jobba i måndags. Men det gick.

Fästmön är i skrivande stund på väg till ett viktigt möte. Jag hoppas förstås att det går bra för alla inblandade. Ut till Himlen i Förorten tänker jag mig under morgondagen för att stanna till söndag. På söndag kväll ska jag ladda för introduktionen av personen som ska ta över det jag har jobbat med från och med måndag. Själv stannar jag kvar på samma arbetsplats ett par månader till, men gör lite andra saker. Ungefär.

Vad gör du idag??? Firar du Klämdagens dag eller jobbar du??? Skriv gärna några rader och berätta!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett bara halv-urpet inlägg.


 

Täcke överkastfilt och två plädar

Låg och huttrade under detta, som sagt.

Nej igår var det ingen bra dag. Jag misstänker att min mage inte kommer överens med tabletterna mot ryggen som jag har fått. Det blev kramper och feber och inte alls nåt besök på Johans nya jobb eller lunch med honom. Det blev sängen. Gästsängen. Där låg jag fram till 19 på kvällen. Ringde min gamle kompis M som fyllde år igår, men orkade bara prata ett par minuter. Flyttade ut nån timme eller två till fåtöljen i vardagsrummet. Sen blev det sängen och god natt.

Idag värker den här gamla kroppen inte bara i ryggen utan på nya ställen. Så blir det när man ligger för mycket. Jag har ätit en skål fil med lite müsli och druckit en mugg kaffe. Det gick bra. Först. I skrivande stund beter sig magen som om jag har druckit gift. Men jag måste försöka få lite krafter så att jag orkar fira ordentligt idag. Dagens första delmål är att försöka klara av att duscha.

Presenthög från Anna.

Presenthög från Anna.

I morse fick jag en födelsedagspuss vid sex-tiden av Fästmön. Hon tyckte inte att det kändes kul att gå ifrån mig för att jobba. Men den söta vännen hade lämnat en presenthög till mig på köksbordet, trots att jag ju redan fått en fin present igår! Överst på högen tronade en Walnut Whip, mitt brittiska favoritgodis. Det var i stället för en tårtbit, enligt Anna. He he, hon vet vad jag gillar.

Två kort

Två kort, det ena från Tant Raffa, det andra från Tant Mamma.

Med posten i veckan kom två födelsedagskort. Ett från den snälla Tant Raffa med man och ett från min mamma. Mammas kort innehöll två trisslotter dessutom, så nu känner jag mig rik som ett troll (jag fick en födelsedagspeng av mamma i veckan också och dessutom fick jag en full lön från jobbet igår trots att jag bara har jobbat en vecka den här månaden) – och för en stund kan jag leva i fantasin att jag kanske är miljonär.

Det har kommit sms-grattis och grattis-kommentarer här på bloggen. Och vännen FEM och hennes A har messat att det är ett paket på väg. Tack alla!!! Och Annas snälla mamma ringde nyss och grattade och berättade att även hon har ett paket till mig. Jag känner mig så ihågkommen!!!

Morgonens inlägg om mormor skrev jag för flera dar sen och tidsinställde publiceringen för. Som det känns nu så fyller jag inte 52 utan 102. Det här inlägget har tagit över två timmar att skriva. I vanliga fall tar det tjugo minuter, en halvtimme. Men jag är lite mer levande idag än igår, trots allt.

Och ja just det… Undrade du vad det var i paketen? Böcker så klart, det bästa jag kan få! Denna gång två roliga böcker.

Födelsedagspresenter från Anna

Inuti Annas paket.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kyligt inlägg.


 

I morse vaknade jag som vanligt av grannarnas gap och skrik. Jag fattar inte att vissa vuxna i den familjen har några stämband kvar såsom man använder dem. Stämbanden, alltså. Och så var det också det här med ryggen som väckte mig. Ryggen gjorde sig grymt och hårt påmind. Det var väl bara för att jag tyckte att den var lite bättre igår igen. Problemet är att jag inte orkar röra på mig på det sätt jag borde. Men jag är i alla fall säker på att febern är på väg ner.

Snö den 9 april

Vinter. Igen. Tyvärr.

På väg ner är också… snön. När jag drog upp persiennerna i sovrummet nyss såg jag att det var alldeles vitt. Jag tog en bild genom balkongdörrens fönster ut mot baksidan. Det blir ganska fula bilder på vintern nu när jag fotar. Det är så jag känner. Vintern är ful. Jag vill ha vår och värme. Lite typat också med snön, för i kväll kommer GoaJohan, äldste bonussonen, och ska hjälpa mig med sommardäcken. Vi får hoppas att snön inte ligger kvar. Det ser mest blött ut. Men det vräääker ner, det gör det…

Queen of fucking everything

Min systers hand håller fram knappen som visar vem hon är.

När jag så smått lyckades ta mig ur sängen idag krånglade jag mig ner på köksgolvet. Där låg jag länge och tryckte ryggraden mot det kalla och hårda underlaget. Passade på att kolla Twitterflödet och att messa till min syster. Min syster och min farmor hade namnsdagar igår och jag missade det! Nåja, så länge farmor levde hade hon ingen namnsdag och nu är hon borta sen över 30 år. Men min syster finns. Ja, hon är inte min biologiska syster utan en syster jag har valt som vuxen. Det är sånt bonussystem som vi utan syskon ägnar oss åt. Min syster har emellertid två bröder, så det är jag som har bonusasystemat henne.

Målet för dagen är att försöka vattna krukväxterna. Kanneländet fyllt med vatten är tungt, men jag ska väl fixa det. Och framåt kvällen kommer ju Kronprinsen hit, så till dess behöver jag vara tvättad och klädd. Jag känner mig lite fräck som lockar hit honom, men det var Fästmön som sa i telefonen igår kväll att han är ledig idag. Självklart får han en slant för besväret. Man ska inte utnyttja unga män. De ska åtminstone få betalt för bussresan.

I övrigt börjar jag verkligen längta efter naprapatbesöket i morgon förmiddag. Nu vill jag få ordning på ryggen! Jag vill att det ska sluta kännas som om den går av varje gång jag hostar. För hostar gör jag ju eftersom infektionen fortfarande härjar i min kropp. Men jag hoppas att viruset börjar mattas av nu. Jag är inte bara trött på vintern, jag är rätt trött på att vara sjuk.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tisdags-hatiskt inlägg.


 

 

Sepiahimmel

Are you up there?

Det finns inget lustifikt alls med att vakna till skottlossning. Det har varit en hemskare tisdag än vanligt – och ändå har jag det inte värst. Vid 14-tiden på eftermiddagen togs avspärr-ningarna i området bort och poliserna drog. Jag har sett horder av svart-klädda kvinnor passera utanför mitt köksfönster.

Redan på förmiddagen gissade jag vad som hänt och vilka som var inblandade. Långt innan media hade en susning. När media sen väl fick en susning blev det förstås ingen hejd på skriverierna. Samtidigt gör journalisterna såna misstag att man baxnar. Jag menar, ska man avslöja vem som har blivit skjuten av polisen är det bra om man åtminstone kan stava namnet på den döde rätt. Tidpunkten för skottlossningen liksom antalet skott varierar också. Men hallå! Det var klockan 4.16 och skotten var sju till antalet. Jag vet. Jag var här. Jag minns att jag tänkte, direkt efter sista skottet:

Nu är han död.

Hur jag nu kunde veta att det var en han. Eller att denne var död.

Det som hände här i morse gav en del perspektiv. OK, jag mår jävligt dåligt, men jag är inte död i alla fall. Illamåendet har varit värst idag, medan hostan och ryggen varit något bättre än igår. Febern är lägre, men jag fryser, fast svettas fortfarande. Det är tur att jag är ensam, för jag har inte mycket till röst. Det märkte jag när vännen P ringde.

Mitt mål för dagen var att duscha och tvätta håret. Det har jag klarat av. Jag har ätit nyponsoppa med Mariekex i kväll igen till middag samt en knäckemacka med ost. Trots att jag äter långsamt mår jag illa. Kräktes gjorde jag bara tidigt i morse, inte nu. Nu åker soppan och kexen hiss, bara.

Det har inte blivit så mycket läst idag. Jag har mest legat i nån sorts dvala av och till. Ytterligare ett kapitel i min egen bok har jag tänkt. Det regnar ute. Jag fryser. Jag tog mig nerför trappan och kollade postboxen. Hade fått ett kort från min tandläkare att hon vill träffa mig. Jag mejlade och avbokade tiden.

I morgon är det onsdag. Jag orkar inte åka och jobba då heller. Bävar inför torsdag när jag ska vara hos naprapaten klockan tio minuter över nio. De senaste dagarna har ryggen inte riktigt velat vara med så dags.

På fredag fyller Fästmön år. Och jag som inte är klar med presentinförskaffningen… Man hinner tänka en del när man mest ligger och inget gör mer än hatar tisdagar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sjukt inlägg.

 

bomull på näsan

Den senaste åkomman, dold under en bit bomull.

I min enfald trodde jag att jag skulle må lite bättre efter två dagars vila. Icke. I natt har jag hostat och febrat så underlakanet var allt annat än fräscht. Orka byta. Kan man få en hemsyster när man är vuxen och sjuk och inte orkar göra sånt själv? Nä, tänkte väl att så inte var fallet.

Det finns väl ingen som tycker att det är roligt att hosta. Prova att hosta när du har ont i ryggen, får du se. Man tror att ryggen ska gå av om man inte befinner sig i rätt läge. I morse hade jag så ont i den gamla ryggen att det blev köksgolvet så snart jag hade tvättat av mig. Mycket skönt för ryggen. Mycket oskönt för ryggen att hosta mot det hårda golvet. Magmusklerna är noll och intet, allra mest försvann de med mina aliens. Gissa om jag svär nu över att jag har varit så lat och inte försökt träna upp dem…

En ny åkomma har dessutom infesterat min kropp. Eftersom jag är dunderförkyld kan jag inte ha linser. Går omkring med mina otroligt lätta brillor på näsan. Trots det har jag fått ett sår där glasögonen vilar mot näsan på höger sida. Det gör ont som fan. Men jag pillade in en bit bomull emellan. När jag ligger och blundar behöver jag ju inte ha brillorna på. Fast jag kan ju inte ligga och blunda hela tiden – då protesterar ryggen. JA, JAG GNÄLLER SOM FAN!!  Men jag lovar att jag ska kontakta vården i eftermiddag. Nu pallar jag inte med ryggeländet längre.

Igår kväll slog jag på jobbmobilen och mejlade till enheten att jag är sjuk och blir hemma ett par dar – samt förstås om lite jobb som skulle ha gått ut idag. Gulliga K svarade och önskade god bättring. När jag väl kunde sitta idag tog jag mig i kragen och ringde växeln via den automatiska telefonisten. De är så himla vänliga och trevliga där och lovade att stänga av min telefon och lämna sjukmeddelande.

regn på tennisbanan

Jag har bara regn hos mig…

Det verkar för övrigt vara en riktig skitdag. Utanför fönstret vräker regnet ner. Jag har ont i magen OCKSÅ. Lillgubben ligger hemma i Himlen och är sjuk han med, Fästmön messade just och ska nu försöka pallra sig iväg och jobba efter sin förkylning som fortfarande inte är helt väck. Som om inte det räckte såg jag på Twitter nyss att det har kört in en bil (!) i kexfabriken/besticklådan!.. Hoppas ingen har kommit till skada! Otäckt!

Nu skriker min rygg att jag inte får sitta vid datorn längre. Det här inlägget har tagit en timme att få till, fem minuter i taget. Det hjälper inte att jag hotar ryggen med både amputation och veterinär. Bäst att lyssna på den så jag kan sitta en stund i eftermiddag och googla efter naprapat… Så att somliga, så småningom, ska slippa höra mitt gnäll och mina stön. Vad jag har förstått är finns det de som stör sig på mig vad gäller detta. (Som om jag skulle bry mig…)


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »