Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘favör’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Äntligen är det nåt bra att glo på på TV på fredagskvällar. Fast typat nog sänder TV4 Tyst vittne nästan samtidigt som SvT 1 sänder Ett fall för Vera. Jag spelade in båda serierna på DVD-hårddisken och kikade vid andra tillfällen. I lördags var ett sånt tillfälle, idag var ett annat – till Veras favör.

Joe och Vera

Joe och Vera jagar en mördare som har ihjäl unga människor. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


I den här första långfilmslånga delen
av fyra består inledningsscenen av att kriminalkommissarien Vera Stanhope, med hjälp av en ung kollega, sprider sin fars aska i vattnet. Fadern har dött av ålder och naturliga orsaker, men Vera och hennes kollega kallas snart till en brottsplats där offret är en blott femtonårig yngling. Det verkar inte finnas några som helst skäl till varför han mördas. Snart sker ytterligare ett mord och Vera inser att fallen hänger samman på grund av mordsätt, mordplatsernas utseende och de brev båda offren har fått. Vera är en vresig typ och arbetsnarkoman, så ganska snart är hon mördaren på spåren. Slutet blir en ganska hetsig jakt för att finna mördaren innan h*n hinner ta livet av en tredje person. Mitt i jakten blir Veras kollega pappa för tredje gången också, för säkerhets skull.

Jag gillar Vera omgående! Hon påminner mycket om Frost och kanske är det därför serierna heter likadant på svenska, Ett fall för… – det är bara namnen som är utbytta. Lite fantasilöst, tycker jag, som däremot uppskattar Frosts engelska titel, A touch of Frost. Fast namnet på den engelska serien med Vera Stanhope heter å andra sidan kort och gott bara Vera där.

Annorlunda är hon, Vera. Hon är rund, troligen äldre än jag och väldigt bitsk i tonen. Vera är sitt jobb och utan det är hon en väldigt ensam människa. Kollegan Joe är nästan som en son för henne, men hon har väldigt svårt att visa känslor. Första delen är en bra blandning av spännande polisarbete och privatliv – där arbetet kommer i första hand.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är jag arg. Jag är bara arg. På allt! Det började med att jag retade upp mig på ett mejl som jag fick häromdan. Sen var det kört.

När jag telefonerade med mamma idag blev jag irriterad på bemötandet jag fick när jag var på Sjukstugan i Backen. Doktorn tänkte faktiskt utföra en undersökning som jag inte alls var beredd på. Till sist blev det 1 – 0 i min favör. Först nu känner jag att jag inte bara blev rädd utan arg. För undersökningen skulle genomföras utan bedövning. Och jag var inte ens förberedd! Vad tror de egentligen om sina patienter? Att de inte har nån känsel, eller?

Nåt som definitivt talar om för mig att jag har känsel är min häl. Jag är så arg på den! Idag var det faktiskt lite sol och den sträcka jag längst pallar är att gå är Tokerian – hemmet tur och retur. Hur stimulerande är det på en skala?

Hemma blir jag galen av att bara småtrampa runt i rummen – OCH TRAMPA PÅ DE IRRITERANDE SNOJARNA PÅ ADIDAS-BRALLORNA! Varför har träningsbyxor inte längre resår eller mudd och dragkedja nertill som förr i tiden utan dessa irriterande snojar – SOM DESSUTOM GÖR SKITONT ATT TRAMPA PÅ?!!!

Irriterande snoj.


Jaha.
Nu noterar jag att solen lyser härligt mot björken här utanför. Det ser så fint ut och här sitter jag och har ont och mår illa och… ÄR ARG!

Och så var det en jävla hund, en tax, dessutom, som skällde och skällde och skällde när vi närmade oss Tokerian. Uttagsautomaten var stängd. När jag skulle lämna in Lottot började tjejen plötsligt serva en karl i en annan kassa fast hon hade inlett mitt ärende.

Det var ungefär då som jag kom att tänka på IKEA Handla-kortet. Jag skrev ju här om Ikanobanken och mitt kort där för ett tag sen. Trots att kortet inte går ut än skrev banken ett brev till mig där jag uppmanades att handla på kortet annars skulle kontot avslutas. Men kortet är giltigt till och med december 2013. Till sist fick jag tag i dem och jag förklarade att jag ville ha kontot kvar, trots allt. De skulle skicka ett nytt kort då. Jag påpekade förstås hur onödigt detta var eftersom mitt kort ju är giltigt över ett år till, men det sket de i. I veckan kom sen nästa goddag yxskaft-brev från IKEA handla. Där stod bland annat, och håll i dig nu…

[…] Tack för din ansökan om ett IKEA HANDLA-kort. För tillfället har vi lång leveranstid på våra kort, vilket medför att det dröjer ett tag innan du får ditt kort. Vi skickar dig därför detta brev som bekräftelse på att ditt kort är beställt.
Trots att du inte fått kortet ännu så kan du handla med ditt IKEA HANDLA konto genom att besöka någon av våra säljdiskar på varuhuset. Personalen hjälper dig att få ett tillfälligt köpbevis. […]

Eh..? Jag har inte ansökt om nåt konto, jag vill bara ha ett fungerande kort. Det jag har i min ägo, ett kort som är giltigt till och med år 2013, skulle jag gärna använda. Men nu går ju inte det eftersom Ikanobanken vill byta ut det helt i onödan man på grund av att jag inte handlar på det tillräckligt ofta. Tillfälligt köpbevis… My ass, jag har lust att… JAG ÄR ARG! Dessutom blir jag arg när folk använder det lilla irriterande ordet när de skriver ”sen så gjorde jag så och sen så var det dags att så…” – DET ÄR TALSPRÅKIGT SLUTA GENAST!!! ORDET FYLLER INGEN FUNKTION – DET BARA FYLLER UT EN MENING I ONÖDAN!

Sa jag att jag är arg idag? Arg, bara arg…

Arg och sur.


Livet är kort.

Read Full Post »