Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fastrar’

Ett ensamt inlägg.


 

Elefant hos mamma

Ensam!

Nä, jag känner mig inte så ensam just nu. Det är inte mig det här inlägget handlar om, även om jag ibland kan känna mig ensammast i hela världen. Den där känslan av att vara så allena och inte ha nån att kontakt just då, i den stunden. Folk jobbar ju, typ… Jag kan inte vänta på andra, jag får nästan alltid kämpa med ensamhetsdemonen ensam.

Igår kväll ringde jag mamma. Det har nu gått över en vecka sen hon fyllde 80 år. Vi hade en bra dag och gjorde en fin utflykt som mamma var mycket nöjd med. Men hon saknar sin släkt. Sin tämligen stora släkt. Alla miljoner kusiner, varav en enda hörde av sig till 80-årsdagen. En (1). Det var mammakusinen B, förstås, den enda av miljonerna som bryr sig. Det är både jag och mamma väldigt glada för. Samtidigt… när mamma själv är noga med att ringa eller skicka ett kort till födelsedagar och bara får tystnad tillbaka… Jag förstår att det känns, men jag kan inte förstå hur svårt det kan vara att köpa ett grattis-kort, skriva sitt namn på det och posta det.

Det är inte lätt att ha sin gamla mamma boendes långt borta. Från början var valet mitt, det vill säga jag flyttade när jag hade blivit myndig. Jag har i princip bott i Uppsala hela mitt vuxna liv. Mamma har i princip bott hela sitt vuxna liv i Metropolen Byhålan. Det är inte bara att flytta för nån av oss då. Mamma är för gammal och sjuk, jag har min familj här samt större möjligheter till en framtid (vill jag tro, i alla fall). Jag kan inte tvångsflytta mamma, men jag misstänker att hon straffas för sin ensamhet av sina så kallade vänner och väninnor och framför allt, miljonerna kusiner. Det gör mig ont. Det gör däremot inte ont att skicka ett kort. Eller ringa nån gång.

Elefanter hos mamma

Sex elefanter hos mamma får illustrera alla miljoner kusiner hon har.


Det här med kusinerna 
är ett känsligt kapitel. Mamma berättade om hur det var när hon var barn och hur födelsedagar firades då. De flesta kusinfamiljer hade flera barn. När vart och ett av dem fyllde år fick födelsedagsbarnet en krona av varje familj, så att h*n kunde köpa sig vad h*n ville.

En satt och räknade hur mycket det kunde tänkas bli och så funderade en ut vad en skulle köpa.

sa mamma.

Sen fanns det fastrar/mostrar och farbröder/fastrar som alltid ‘glömde bort’ födelsedagar också, så dem kunde man inte räkna med, 

fortsatte hon.

Tänk… en krona… Det var mycket pengar på den tiden. För de barnrika familjerna sved det säkerligen att ge bort en krona i present till nån annans unge och för den familjen med bara ett barn var det nog heller inte lätt att få pengarna att räcka till åt alla andras fyllande ungar. Men det gjordes på det viset och det var rättvist. Idag är det bara… orättvist. Och ensamt. Uttrycket

ensam ensamhet

känns lite stämplat i pannan på min mamma.

Vi hade kunnat ordna en födelsedagsmottagning om vi hade skrapat ihop våra gemensamma resurser, mamma och jag.

Men varför ska jag bjuda människor när jag fyller år när dessa människor aldrig hör av sig annars?

undrade mamma. (Säkert tänkte hon som jag också gjorde hur oerhört ledsamt det skulle bli om ingen kom…)

Och jag höll med. Vi unnade oss i stället en fin lunch i trevliga omgivningar, en åktur och… en fika i Tranås. Under bilresan ringde mammakusinen B och de båda kusinerna pratade en stund via en sprakande mobil. (Dålig mottagning i mörkaste Småland.) Mammakusinen B skickade för övrigt även en grattiskort med en present. Det är omtanke och det blev väldigt uppskattat!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej, nåt fredagsmys är det inte här, inte. Fästmön är på jobbet sen klockan 16 och jag har haft en dag med tankar och tårar. Ja, inte massor av tårar och inte har jag varit superduperledsen heller. Bara haft en reflekterande dag, funderat över värdena i livet och lite annat av den kalibern. Inte haft nån större lust att spela pajas på bloggen heller. Inte när det sker katastrofer runt om i världen. Då ligger jag lågt.

Vid lunchtid idag ringde jag faster E. Det är alltså inte min faster – jag har varken fastrar, farbröder, mostrar eller morbröder och därför heller inga kusiner – utan min mammas. Idag var det hennes nittiofjärde födelsedag! Och det är alltid så upplyftande att prata med faster E. Hon är så glad trots ålderns krämpor och hon är pigg och vital för övrigt. Det är mest hörseln som det är lite svårt med. Men å, så jag önskar att jag vore mer som hon och att jag blev sån när jag var 90+!!! Fast nu tänker jag ju inte bli så gammal, men du förstår vad jag menar..?


Faster E, en klar favorit i släkten!  Bilden är tagen för ungefär ett år sen och lite till.

                                                                                                                                                          Jag brukar försöka titta upp till faster E när jag är i Metropolen Byhålan, men det är inte alltid det har blivit tillfälle. I vinter har jag inte varit där och i höstas var först jag sjuk och sen faster E. Det är det där gamla hjärtat som bråkar och hon sa idag att hon tycker att hon äter för mycket medicin.

Tre sorter äter jag. Det är alldeles för mycket!

Personligen tycker jag att det låter lite, med tanke på den aktningsvärda åldern… Idag skulle hon emellertid inte fira så mycket utan vara hemma och slappa.

Sen kan jag bjuda hem de där tanterna på kaffe nån dag när jag får lust i stället!

sa hon. Och det lät som en bra idé, tycker jag. Bakar gör hon inte längre, men hon lagar sin mat själv – utom när hon har mått dåligt på grund av hjärtat. Nu är medicinen korrekt inställd och faster E lät verkligen pigg som aldrig förr!

Lust… har jag inte haft så mycket idag att göra nåt vettigt, men jag har strukit en hög kläder, läst mina tidningar och varit en tur till soprummet. Vädret blev strålande idag och det var ju typiskt eftersom det var igår Anna var ledig. En promenad hade vi nog kunnat tagit idag, men det blev inte så. Vi hade båda ganska många tankar och dessutom några telefonsamtal och lite annat.

Jag grillade ett par kycklingkorvar och serverade dem med bröd och räksallad – det blev Annas enkla middag. För egen del tänker jag steka två ägg och lägga på två skivor rostbröd. Det får räcka så, vi åt tillräckligt igår.

Några stunder med Renoir-pusslet har det blivit idag. Nu har jag fått ihop ramen plus lite till, men det är ett sånt där illviligt och mysko pussel med bitar som passar ihop fast de inte ska passa ihop. Så här långt har jag lagt några av de 1 500 bitarna:


Ja, jag vet. De flesta av de 1 500 bitarna ligger kvar i asken…

                                                                                                                                                         Nu ska jag strax fixa till min lilla middag och sen ska jag läsa en stund. Anna slutar klockan 20 och jag tänkte försöka få tag i CL per telefon innan dess. Lite läsning blir det också, men när Anna kommer hem tror jag vi sprättar var sin bira, ställer fram en skål chilibågar och glor på ett avsnitt eller två av Snobbar som jobbar. blir fredagsfnys fredagsmys.

Read Full Post »