Ätbart och vårtecken

Ett inlägg i vilket Tofflan pratar mat, men även jagar vårtecken.

---

 

Med Fästmön ivägskjutsad till jobbet fann jag mig plötsligt ensam igen. Eller plötsligt och plötsligt… Jag visste ju att Anna skulle jobba. Världens vackraste vårdag är det, så jag funderade i alla fall på att ta en liten promme. Men först ringde jag lilla mamma för att kolla läget. Mamma ska iväg på 98-årskalas nu i eftermiddag och laddade för det. Jisses! Tänk att fylla 98 bast och ha kalas! Det är mammas faster E i ett nötskal, det!

Raclette med potatis och tillbehör blev gårdagens middag.

Min mamma är ute oftare än jag. Hon är duktig och går ut minst en gång om dan. Mamma blir 80 i sommar. Jag fyller 53 nästa månad. Men för att jag ska gå ut vill jag gärna ha ett mål. Nån mat behövde jag inte handla. Igår åt vi rester från frysen – racletteost som hade blivit över sen i höstas. Osten går alldeles utmärkt att frysa i grilltjocka skivor. Till den serverade jag mig själv kokt potatis. Anna fick broccoli, blomkål och vad det nu var mer för nåt i blandningen. Lite inlagda grönsaker som cornichons, pfeferoni, syltlök och oliver är gott till samt pepparmix på osten.

Chardonnay Pays d’Oc var inget höjdarvin.

I glasen hällde jag vad jag trodde var ett säkert kort – ett torrt chardonnayvin. Men det föll mig inte alls på läppen, så det enda serverade glaset blev det för min del.

Min middag idag blir lite kallskuret köpt till extrapris samt mimosasallad. Till Melodifestivalsfinalen dukar jag fram ostar (ett samlat hopplock från våra kylskåp), kex (till mig), finncrisp (till Anna) och var sitt glas rött av nån sort från vinskåpet.

Dammen var frusen och solen speglade sig i isen.

Men… jag skulle ju UT idag… Jag beslöt mig trots allt för att gå en sväng till MM-affären och Tokerian. Jag behövde lite städgrejor och så nåt litet lördagsgodis. Jag tog Skogsvägen dit och passade på att fota näckrosdammen som fortfarande var frusen. Solen speglade sig vackert i den – som synes här intill (bilden är inte Photoshoppad alls, mer än storleksförminskad).

Fast jag ville ju jaga vårtecken! Jag såg solen och hörde fåglarna, men fanns det inga blomknoppar nånstans? Ärligt talat, det vanligast förekommande vårtecknet under min lilla promenad till Tokerian var… inte hundbajs, men skräp. Överallt i gräs, buskar och träd såg jag plastpåsar, chipspåsar, godispapper, kakförpackningar, McDonaldsförpackningar och annat smått och äckligt. Jag irriterade mig enormt, för i det här lilla skogspartiet finns en stor soptunna centralt placerad. Hur svårt kan det vara att slänga sitt skräp där?!

En krokig trädgren – och en massa plastpåsar i bakgrunden, tyvärr.

Vårtecken i form av små näpna blomknoppar var det dåligt med. Jag såg mest skräp, som sagt. På hemvägen tog jag Den långa vägen. Där var det soligare än inne i skogen och då… äntligen såg jag… tussilago! Årets första för min del! Jag ställde ifrån mig kassen och krälade nere i förnan för att ta en bild. En kvinna glodde på mig så att hon höll på att ramla av cykeln hon trampade på.

Årets första tussilago för min del.

Och nu vill jag förstås veta om DU har sett några vårtecken och i såna fall vad! Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 11: Torsdag och Tisdag

Ett hissande och dissande inlägg.

Idag är det torsdag och dags att repetera veckans höjdpunkter (Torsdag) respektive dalar (Tisdag). Och det är faktiskt inte svårare än så här:

Torsdag

• Vårtecken (Härligt!)
• ICA Solen (En affär som vet vad kvinnor vill ha och behöver.)
• Min roliga Fästmö (Hon får mig alltid att skratta – på ett eller annat sätt.)
• Faster E (Som blev 97 bast i tisdags!)
• Tacksamhet (Det är så mycket jag har att vara tacksam för.)
• Geni (Det är jag ibland, tro det eller ej.)

Tisdag

• iOS 7.1 (För nu kan jag inte kopiera över mina bilder via sladd till datorn)
• Huvudvärk (Nä, inte skönt.)
• Krig (Alla jävla oskyldiga offer som drabbas…)
• Skrevgreppet (Fy så äckligt och ouppfostrat!)
• Olyckor (Håll avstånd i bilköerna, säger jag bara!)

Livet är kort.

Read Full Post »

Vem är klarast i knoppen, tro..?

Ett förundrat inlägg.

 

Faster E en påsk för snart två år sen. Idag blev hon 97.

Idag var det ju som sagt en födelsedag i släkten. Faster E:s födelsedag. Jag hade nogsamt noterat datum – och ålder på damen i fråga. Nu vet jag att det senare är lite ofint, men när en dam kommer över de 90 tycker jag att varje födelsedag och år är värda att komma ihåg. Bara det att jag mindes fel. För faster E blev inte 96 utan 97… Och det talade hon om för mig när jag ringde i kväll. Som tur var hann jag inte säga fel, hon förekom mig. Men så klart jag rodnade lite, på 28 mils avstånd…

En riktigt krutdam är hon i alla fall. Helt klar i knoppen – till skillnad från sina yngre släktingar. Det är bara hörseln det är lite strul med. Fast det må ju vara hänt när man är 96. Nej, jag menar 97… Det är lättare att prata när vi ses, men tyvärr blir det ju inte så ofta på grund av just avståndet. Ska se till att det blir en träff nästa gång jag far neråt.

Lite senare telefonerade jag med Fästmön också. Vi stämde av dagens nyheter och lite annat. Ja, inte precis så att vi pratade om journalister som blivit mördade. Det blir mest rapporter från våra egna små världar. Ibland är jag onekligen glad att jag är så feg att jag inte reser till kriget för att arbeta… Anna gick en demens-kurs idag och fick bland annat lära sig att en del människor faktiskt kan bli dementa redan i 30-årsåldern. Skrämmande, tycker jag!

Personligen måste jag alltid skriva kom ihåg-lappar eller sätta mobilen på påminnelse om jag ska komma ihåg nåt utanför det vanliga. I morse glömde jag till exempel att ta med mig den där jackan jag ska lämna in hos skräddaren runt hörnet från jobbet för att få hjälp med dragkedjan. Nu ligger jackeländet i en påse, som i sin tur hänger på handtaget till ytterdörren. Det vore väl själva f*n om jag glömmer den i morgon!..

Tofflan, 51, ska nu dra sig tillbaka till bästefåtöljen för att..? Eh ja… Vad var det nu jag skulle hitta på..?

Livet är kort. Det är mitt minne också.

Read Full Post »

Fredagsfnys

Nej, nåt fredagsmys är det inte här, inte. Fästmön är på jobbet sen klockan 16 och jag har haft en dag med tankar och tårar. Ja, inte massor av tårar och inte har jag varit superduperledsen heller. Bara haft en reflekterande dag, funderat över värdena i livet och lite annat av den kalibern. Inte haft nån större lust att spela pajas på bloggen heller. Inte när det sker katastrofer runt om i världen. Då ligger jag lågt.

Vid lunchtid idag ringde jag faster E. Det är alltså inte min faster – jag har varken fastrar, farbröder, mostrar eller morbröder och därför heller inga kusiner – utan min mammas. Idag var det hennes nittiofjärde födelsedag! Och det är alltid så upplyftande att prata med faster E. Hon är så glad trots ålderns krämpor och hon är pigg och vital för övrigt. Det är mest hörseln som det är lite svårt med. Men å, så jag önskar att jag vore mer som hon och att jag blev sån när jag var 90+!!! Fast nu tänker jag ju inte bli så gammal, men du förstår vad jag menar..?

Faster E, en klar favorit i släkten!  Bilden är tagen för ungefär ett år sen och lite till.

                                                                                                                                                          Jag brukar försöka titta upp till faster E när jag är i Metropolen Byhålan, men det är inte alltid det har blivit tillfälle. I vinter har jag inte varit där och i höstas var först jag sjuk och sen faster E. Det är det där gamla hjärtat som bråkar och hon sa idag att hon tycker att hon äter för mycket medicin.

Tre sorter äter jag. Det är alldeles för mycket!

Personligen tycker jag att det låter lite, med tanke på den aktningsvärda åldern… Idag skulle hon emellertid inte fira så mycket utan vara hemma och slappa.

Sen kan jag bjuda hem de där tanterna på kaffe nån dag när jag får lust i stället!

sa hon. Och det lät som en bra idé, tycker jag. Bakar gör hon inte längre, men hon lagar sin mat själv – utom när hon har mått dåligt på grund av hjärtat. Nu är medicinen korrekt inställd och faster E lät verkligen pigg som aldrig förr!

Lust… har jag inte haft så mycket idag att göra nåt vettigt, men jag har strukit en hög kläder, läst mina tidningar och varit en tur till soprummet. Vädret blev strålande idag och det var ju typiskt eftersom det var igår Anna var ledig. En promenad hade vi nog kunnat tagit idag, men det blev inte så. Vi hade båda ganska många tankar och dessutom några telefonsamtal och lite annat.

Jag grillade ett par kycklingkorvar och serverade dem med bröd och räksallad – det blev Annas enkla middag. För egen del tänker jag steka två ägg och lägga på två skivor rostbröd. Det får räcka så, vi åt tillräckligt igår.

Några stunder med Renoir-pusslet har det blivit idag. Nu har jag fått ihop ramen plus lite till, men det är ett sånt där illviligt och mysko pussel med bitar som passar ihop fast de inte ska passa ihop. Så här långt har jag lagt några av de 1 500 bitarna:

Ja, jag vet. De flesta av de 1 500 bitarna ligger kvar i asken…

                                                                                                                                                         Nu ska jag strax fixa till min lilla middag och sen ska jag läsa en stund. Anna slutar klockan 20 och jag tänkte försöka få tag i CL per telefon innan dess. Lite läsning blir det också, men när Anna kommer hem tror jag vi sprättar var sin bira, ställer fram en skål chilibågar och glor på ett avsnitt eller två av Snobbar som jobbar. DÅ blir fredagsfnys fredagsmys.

Read Full Post »