Tofflan tipsar: Poddcasten TV med Luuk: Camilla Kvartoft

Ett lyssnande inlägg.

---

 

Att städa är väl… sisådär kul. Nöjdast är jag efteråt, när hemmet blänker. Men under tiden… Idag när jag skulle till att skrubba mitt badrum kom jag på att NK* hade tipsat mig om ett avsnitt av podden TV med Luuk. Jag brukar inte lyssna särskilt mycket varken på radio eller poddar (förutom galningen Pjoltas och hans polares Recensionspodden, förstås!).  Det här avsnittet var emellertid en intervju med duktiga Camilla Kvartoft och den lyssnade jag till medan jag skrapade bort kalk och smuts. (Nej, det hoppade inte ut nån gubbe med muskler ur rengöringsmedelssprejflaskan.)

Kristian Luuk intervjuade Camilla Kvartoft. (Bilden är lånad från TV med Luuks webbplats.)

Jag är väl inte så där överdrivet förtjust i Kristian Luuk. Inte kan jag påstå att jag retar mig på honom särskilt mycket heller. För mig är han rätt… intetsägande som programledare, trots att han pratar mycket. Camilla Kvartoft däremot, tycker jag är lysande – både i rollen som journalist och i rollen som programledare. Extra lysande är hon tillsammans med Leif GW Persson i Veckans brott. (Veckans brott är ett så bra TV-program att jag inte ens behöver bocka för det i TV-tidningen – jag missar det aldrig på tisdagar!)

I den här intervjun med Camilla Kvartoft var Kristian Luuk emellertid riktigt bra. Han ställde en del rätt givna frågor, visserligen och ett par gånger var han tvungen att referera till sig själv och de program han själv har gjort eller gör, men… på det hela taget… Camilla Kvartoft pratade naturligt och otvunget om allt ifrån tiden som politisk journalist vid radion till TV-jobbet med Veckans brott och Agenda. Camilla Kvartoft är nämligen nåt så ovanligt som fast anställd vid SvT – mycket tack vare Leffe, enligt henne själv. Och hade hon inte blivit det skulle hon troligen varit kvar vid radion. Då hade vi tittare inte fått se hur hon ser ut, hur bra hon ”tar” Leffe och hur rolig hon är.

Men nu tänker inte jag berätta mer utan jag tycker att du ska lyssna på intervjun själv. Antingen gör du det genom att klicka här eller så kan du ladda ner poddavsnittet via iTunes.

*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nu har det hänt igen: Facebookade om jobbet – och fick det inte!

Ett inlägg om yttrandefrihet, bland annat.

Nu har det hänt igen! En kille har Facebookat om sitt jobb i negativa ordalag och därmed blivit av med det. Eller av och av… Han var vikarie och fick inte den utlovade platsen i resurspoolen efter vikariatets slut, trots att en sådan plats var utlovad.

Vad hade Fredrik Vallgren skrivit då? Han hade skrivit att det nya schemat på jobbet var genomruttet. Men enligt honom själv hade han inte skrivit

[…] varken namn, personangrepp eller grova uttalanden […]

Nu har Kvällsposten (<== Expressen) via sin artikel, i sin tur via BLT/Sydöstran, avslöjat att det handlade om äldreförvaltningen i Karlskrona, att Fredriks chef heter Susanne Nordin och att hennes chef heter Martin Olsson.

Jaa, så kan det gå när man gör en höna av en fjäder. Allt avslöjas, liksom. Även vilken arbetsgivare och vilka chefer det gäller. För i Sverige har vi yttrandefrihet och kritikrätt. Den som jobbar inom det offentliga har dessutom meddelarskydd, vilket ger arbetstagaren rätt att berätta om till exempel missförhållanden på en arbetsplats utan att h*n utsätts för nån form av straff av sin arbetsgivare. Jajamens!

Samtidigt kan jag tycka att det kanske inte är så smart att kritisera den arbetsgivare hos vilken man hoppas på att få ett jobb. Bättre vore att man tog upp det man tycker är fel med sin närmaste chef. Fast vi vet ju alla att detta är i den bästa av världar. I vår värld är det inte alltid så att det går att framföra kritik till sin chef – av en eller annan anledning. En sådan anledning kan vara att man känner det som att man befinner sig i ett underläge eftersom man faktiskt inte är fast anställd. Eller så är man rädd för att man inte får den där tjänsten man vill ha, bara för att man tycker att nånting inte är riktigt hundraprocentigt bra på jobbet.

Att få skriva av sig om jobbet tycker jag är ett bra sätt att ventilera och åtminstone sammanfatta sina tankar. Men det ska självklart inte handla om angrepp och grova uttalanden, hot eller allvarliga kränkningar, lika lite som man bör lämna ut sekretessbelagda uppgifter. Vill man verkligen ha det där jobbet ska man kanske i stället vara lite smidig och försiktig i sina formuleringar, kanske skriva av sig under lösen (om det nu går på Fejan?).

Men en smart arbetsgivare hade, när den fått information om vad Fredrik Vallgren skrivit på Facebook, tagit upp kritiken med honom och diskuterat vad man kunnat göra för att förbättra schemat, som det gällde i det här fallet. Tänk vilken positiv återkoppling en sån arbetsgivare hade kunnat få av en Facebookskribent!

Fredrik Vallgren lät bara sina Facebookvänner läsa inlägget. Ändå nådde det fram till cheferna. Och även om juristerna säger att det inte föreligger några skäl till avskedande fick Fredrik Vallgren inte fortsätta på sitt jobb. Är det så här vi vill ha det med yttrandefriheten i Sverige???

Livet är kort.

 

Read Full Post »