Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘färgrik person’

Ett inlägg om en utflykt till det förgångna, på sätt och vis.


En kvav dag.
Vi sov inte alltför länge, jag gillar inte när det är för varmt i sovrummet. Frukosten intog vi i köket. Knäckemacka med ost. Paprikan kom från krukan på ballen*.

Knäckemacka m ost o paprika
Knäcke med egen paprika.


Vi tog Clark Kent**
och for till Ulva kvarn där det var bakluckeloppis. Och massor av människor. Fästmön och jag gick bara och tittade på allt och alla. I en låda hittade vi Kikki.

Kikki
Kikki låg i en låda.


På ett bord
hittade vi detta osannolika par, en naken kvinna och en munk.

Naken tjej o munk
Ett osannolikt par.


Sen såg vi Annas bekanting J,
som stått och gjort affärer hela dan. Det hade gått väldigt bra!

Jag slog på stort och inhandlade en pocketbok för två (2) kronor. Dock inte den till höger på den här bilden.

Rosa elefant o Bebisbok
Anna samlar på elefanter, jag på bebisböcker. Kan man tro.


Vid ett bord
sålde en man sin avlidne pappas saker. Bland annat förevisade han en fin dosa för skjortknappar. Tyvärr var priset för högt för vår del. Dessutom blev jag så betagen av både berättelse och dosa att jag glömde fota asken.

En man sålde barnkläder. Det där med genusperspektiv i marknadsföringen kände han nog inte till. Eller också gjorde han det. Jag tog mig i anden för min panna.

Rosa f flickor blått f pojkar
Rosa för flickor och blått för pojkar… 


Vi for vidare till Gamlis
för var sin glass. Anna bjöd. Vi tittade in till Mjödstugemannen med den arga hunden. Han säljer så många vackra saker! Idag fastnade jag för Tingeling.

Tingeling i silver
Tingeling i silver.


Häftigast av allt är kristallkronorna
som hänger i träden. Den ena kostar ”bara” 5 000, den andra 10 000. Inget för våra kassor. Men vackert är det med kristaller…

Kristall nära
Kristall, vackert!


Nu laddar jag
för en intervju klockan 16 med en färgrik person.

I kväll blir det middag på lokal med K och M. Jag dränker mina sorger helst i goda vänners lag. Och jag ångrar ännu inte mejlet jag skrev till prefekt 2 idag på förmiddagen. Mitt sätt kanske inte är rätt sätt, men jag står för det. Medan drömmarna fortfarande vilar ovanför regnbågen. Där ligger de bra. Jag orkar inte bära dem själv just nu.


*ballen = balkongen

** Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om svängningarna i tillvaron. (Och för den som inte kan läsa mellan raderna kan jag berätta att jag är rätt förtvivlad. Jag bara försöker att inte tappa livsgnistan.)


Igår kväll anordnade Fästmön en riktig fest för oss!
Och det var precis vad vi behövde båda två. Den här veckan har inte varit rolig. För min del har den inneburit tre nej och ett kanske som jag absolut inte vågar hänga upp mig på. Inte ett dugg.

Anna gjorde två läckra räksmörgåsar med aioli, tomat, sallad, dill, ägg och citron åt oss. Det var ljuvligt gott att kunna sitta på ballen* och avnjuta!

Annas räkmackor
Läckert!


Och som av en händelse
råkade det slinka med ett par flaskor vitt vin när jag var och köpte midsommarsnaps på Systemet! Det ena vinet skulle passa perfekt till vit fisk och skaldjur. And I can promise you, it did! (Jag är inte så bra på vita viner, så jag blev glatt överraskad.)

Ett glas vitt
En chardonnay som slank ner fint.


Det var så gott att hela flaskan tog slut,
faktiskt, vi som brukar vara så måttliga! Men Anna har ju semester och jag låtsades att jag hade det. Till och med fröken Pick & Joy gladdes för vår skull.

FRk Pick & Joy
Fröken Pick & Joy.


Vi njöt på ballen
av såväl mat och dryck som den tystnad som infann sig så småningom. Vi fick ingen vidare matro först, men vad kan man förvänta sig?

Jag fick en inbjudan av en färgrik (inte bara färgstark, den här gången…) person att spela Wordfeud. I samband med det bokade jag in en intervju tid med personen. En intervju som förstås ska bli en artikel till Uppsalanyheter.se nästa vecka!

 Rosett på fingret
Accessoar från vinflaskan som jag genast applicerade på mitt högra långfinger. Micket snigg sidenrosett!


Kvällen avslutades med ett TV-program
om nordiska deckarförfattare, i och för sig intressant, men inte nåt som gav mig nån ny information.

Eller nej. Kvällen avslutades inte därmed. Jag fick ett sista uppdrag. Det är ju så att jag är tillsammans med en blondin. En vacker kvinna som gav sig ut i junisolen igår – utan att smörja in sig med nån solskyddsfaktor. Och kanske var det ryggfärgen som inspirerade till räkmackorna på kvällen? Ungefär samma färg hade de, i alla fall, räkorna och ryggen…

Annas solbrända rygg
Min älskade blondins räkfärgade rygg.


I natt sov jag hela natten
utan att nån elektrisk apparat på andra sidan väggen orsakade störningar på min klockradio mellan klockan fyra och sex som morgonen innan. Ändå var jag skittrött när jag vaknade. En ledig dag i morgon samt två till i och med lördag och söndag känns extra skönt! Jag funderar fram och tillbaka på hur jag ska göra, men som läget är nu försöker jag jobba tills jag stupar. Och slutar. Jag har dragit ut en blankett för Arbetsgivarintyg som jag tänkte be A fylla i åt mig så att jag kan ta med den när jag den 1 augusti traskar iväg till Arbetsförnedringen för att skriva in mig. Den ljusnande framtid är verkligen inte min…

Redan igår morse bytte jag ut Sarah Dawn Finer på musikanläggningen i bilen. Nu går Marilyn Manson i stället. Han passar min sinnesstämning mycket bättre just nu, ärligt talat. Jag är besviken, arg, ledsen och förstås väldigt orolig. Hur mamma mår ska vi inte tala om. Jag är en stor besvikelse och en enorm källa för oro. Vem vill vara det om man finge välja? Inte jag, i alla fall. Som vuxen hade jag hoppats kunna supporta mamma lite ekonomiskt med tanke på den usla pension hon har. Snart måste jag börja vända på varenda krona. Igen. Men jag är van, så det går. Det måste gå.

Den här morgonen började verkligen inte bra. Jag skriver ju ofta om mina mottrafikanter på morgnarna, men en del cyklister tar faktiskt priset! I morse var det en karl – en vuxen man, alltså, ingen barn eller tonåring eller ens en ung man – som cyklade mot rött och rakt ut framför min bil (som hade grönt). Jag hann bromsa och la mig sen på tutan. Karl’n klarade sig från att bli ett med Clark Kent**s lack – med nöd och näppe. Galning!

På jobbet ägnade jag ungefär den första halvtimmen åt att jaga en fungerande skrivare i huset så att jag kunde skriva ut några viktiga papper. Detta är fantastiskt – NOT! Jag har tillgång till fyra skrivare, ingen enda fungerade som den skulle. Män från IT alternativt Ricoh (ja, det tycks bara vara män som jobbar med skrivarreparationer) är här jag lovar dig VARJE DAG och grejar med skrivarna. Och när reparatörerna har gått fungerar skrivarna i typ fem minuter innan det är dags att braka samman igen.

Idag är min intention att gå två timmar tidigare. Jag ska ut till Förorten och hämta Anna och sen ska vi åka och handla helgmat. Vi får se hur det blir. Med min vanliga tur, så…


* ballen = balkongen

**Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »