Märkligt så det kan bli…

Ett inlägg om märkligheter i tillvaron.

Inte var det särskilt lockande att kliva utanför dörren idag. Regnigt och mörkt och lite kallt, till och med. Men jag var tvungen att inhandla förnödenheter på Tokerian. Det är ju helg snart och Fästmön dyker upp i morgon. Då får Tofflan tänka på nyttigheter och regelbundna måltider. Så jag var över och köpte det här:

Nyttigheter!? Eh..?

Ja, en massa färgämnen och konstiga bokstavsingredienser samt ost är väl riktigt bra och nyttigt, eller hur? Skämt åsido, det blev fel bild. Den HÄR ska det ju vara:

Nyttigheter – definitivt!

Dagens middag blir emellertid pannkakor med sylt och sprejgrädde. Det går så bra, så, det är vad som finns att tillgå. Det lite godare sparas till helgen!

Dagen har, som sagt, varit märklig, men jag har nu fått en bekräftelse i skrift på att jag har gått vidare till intervjuomgång två. Det är en sak att höra det i mobilen, en annan att få läsa det i skrift! Och eftersom det lär bli en pirrig och bra dag, har jag bestämt mig för, passar dan också perfekt för att träffa en god vän som gärna vill ses före intervjun.

Utöver detta har jag fått mejl om ytterligare ett par spännande tjänster där det kan tänkas hända saker framöver. Så mycket bra och positivt har skett den här märkliga dan att jag snudd på blir… kaxig! (Fast det blir jag aldrig igen, det har DLF* tagit ifrån mig för alltid.)

Som grädde på moset – och då menar jag inte sprejgrädde utan äkta vispgrädde! – kan jag också meddela att det snart blir möjligt att bli granne med Tofflan för den som så önskar! Det är lägenhetsvisning här på söndag och måndag! YES YES YES!

Uppiggad av allt detta ringde jag min mamma. För jag vill inte höra igen och igen och igen att jag inte bryr mig. Men då fick jag ont i huvudet, eftersom det började pratas jul och julklappar.

Nu har jag hittat lite fler tjänster att söka idag, så det ska jag göra innan pannkakorna micras och jag bänkar mig med UppsalaTidningen som ju glädjande nog har hittat till min postbox denna vecka också!

Trick or treat? Tja, om den här dan säger jag hittills TREAT!!! (Men tro nu inte att jag har gått och blivit mesig snäll, för några eventuella ungar som plingar på får stå kvar utanför min dörr! Godiset är mitt! Äpplena är mina!)

*DLF = Den Lille Fjanten, obehaglig person som förstörde mitt gamla liv

Livet är kort.

Read Full Post »

Skumbananer och barnvisor

I morse vaknade jag till när det fortfarande var mörkt ute. Hade smaken av skumbananer i munnen. Ingen parfymdoft denna morgon, alltså, bara denna skumma smak. Bananer i sig är fulla av vitaminer och mineraler, men skumbananer är väl inte särskilt nyttiga med socker och fulgula färgämnen och vad de nu innehåller..?

Skumt!

                                                                                                                                                           Och strax därpå hörde jag tydligt och klart en barnvisa spelas upp, som på nån speldosa. Men det fanns ingen speldosa i sovrummet heller och barnvisan kände jag inte igen. Kanske ett hörselminne från mycket länge sen?

Jag blundade och somnade om och vaknade först runt 6.15 av att min kära varsamt väckte mig. Hennes arbetsdag började klockan sju idag och jag hade lovat skjutsa. Men det satt långt inne hos Anna att ta emot det, för hon smackade med tungan och skakade på huvudet och svor på  att hon skulle ta bussen. Nu är jag emellertid en morgonmänniska och jag tycker att det är skönt att kliva upp tidigt. Jag har ofta mer kraft och ork på morgonen än på kvällen. Så sagt och gjort! Väckt av de mjukaste läpparna startade min dag riktigt fint! Och Anna är på jobbet ända fram till 13.30 när jag åker och hämtar henne.

Min agenda för dagen är att som vanligt fördjupa mig i lokalblaskan efter att ha sparkat igång datorn och skrivit några rader. Idag blir det inga latinska övningar, min vän (mina ovänner tilltalar jag inte – för att de inte tilltalar mig)! Det var ett PS till en viss person enbart och eventuella övriga kunde som vanligt välja att läsa eller att hoppa över stycket. Men jag har den lille sandalmannen med de utstående öronen att tack för mina kunskaper!

På tal om lärare berätta mamma för ett tag sen att min allra första lärare bor i samma hus som en av mammas miljoner kusiner! Det var roligt att veta att fröken G fortfarande lever, och vad jag förstår, är riktigt pigg trots sin höga ålder. Ja, jag är ju själv född på stenåldern tycker somliga och då kan du ju själv räkna ut när min första fröken är född…

Nästa gång jag är hemmavid ska jag nog ta en sväng och faktiskt plinga på. Det borde jag ha gjort för länge sen. Hon betydde mycket för mig, fröken G! (Hon var ju inte fröken-fröken utan fru, men man sa ju fröken och så efternamnet, ett namn hon gift till sig. Fröken G blev emellertid änka tidigt – jag tror maken knappt hade fyllt 50. Ledsamt och ensamt, för de tre barnen hade redan blivit vuxna och lämnat hemmet. Torsten var yngst, honom minns jag bäst, men sen fanns det en äldre syster och en äldre bror som jag inte kommer ihåg namnen på.)

Fröken G lär ut sedelärande historier om Tofflan så att de andra eleverna inte skulle falla i samma fällor. Arkivbild från yngre stenåldern.

                                                                                                                                                        Nu har jag svamlat länge nog och det är dags att ta itu med verkligheten som den är idag. Jag har inte alls nån lust, men jag har inget val om jag ska uppnå mitt mål. Dagen D närmar sig och till dess måste jag ha nått fram.

Read Full Post »