Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fara vidare’

Ett inlägg om väder och vind, elände och ondska.


I natt – eller tidigt i morse –
kom den första snön. När jag klev upp för att skjutsa Fästmön till jobbet var det vitt på taken och på en del bilar på parkeringen. Själv har jag förmånen (nåja, jag betalar för det) att ha plats i kallgarage. Det är skönt vintertid, för då slipper jag skrapa is och borsta bort snö. Men just den här första snön har faktiskt redan hunnit smälta bort.

Snö på bilbakruta

Snö på en av de parkerade bilarnas bakruta.


Jag har fredag hos mig idag
och det har gissningsvis du också. De vackra blommorna från Inger pryder sin plats på mitt köksbord. Inger-mysteriet är för övrigt löst nu, tack vare sms igår kväll. Gerbera är en favorit hos oss båda, har vi konstaterat!

Livet går på och det känns som om jag går bredvid. Som om jag inte deltar riktigt. Det är mycket som känns som om det är på ”hold” just nu. Stannat upp. Jag försöker hitta meningsfullheter, men drabbas hela tiden av antingen slag i huvudet eller apati. För att inte tala om skvaller. Och tänk, visst är det vidrigt att använda en död person som slagträ? Det tycker i alla fall jag. Eller att insinuera att man har ljugit för att människor ska tycka synd om en, ungefär. Eller att ta kontakt med mina jobbkontakter och förtala mig. Det gör så ont, så ont och det är säkert syftet med det hela. Jag vet ju att förlåtelse inte är nånting som står högt i kurs. Inte när det handlar om ren ondska.

Det är nog så att jag skulle behöva en rejäl dos med frisk luft idag. Men det ser fortfarande ruggigt ut utomhus, det blåser och är inte särskilt varmt även om solen tittar fram.

I eftermiddag efter jobbet ska det storhandlas och därefter går färden till Himlen. Ja, platsen Himlen på jorden alltså. Det har funnits dagar när jag har stått vid spåret – bokstavligt talat – och väntat på att fara vidare, men jag skulle nog inte hamna i Himlen-Himlen utan en trappa ner. Och alltid retar det nån att jag är kvar. Några till och med gläds att jag lever. Och såna som Inger tycker att jag är värdefull. Det är inte dåligt alls, det. Men jag förstår att det ger upphov till avundsjuka, missunnsamhet och förtal.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg, få ord, två bilder.


Ibland är det rent magiskt här.
Ibland är här så vackert att det gör ont ända längst in.

Julikväll vid Vätterpromenaden.

Julikväll vid Vätterpromenaden.


I kväll har jag gått här för sista gången
på länge. Den här sjön, den här promenaden där jag har stått och längtat. Efter vad? Till vad?

Och solen sjönk ner som en apelsin på parkeringen medan mina tankar redan var härifrån, till den mest älskade. För det är där jag hör hemma numera. Det här är inte mitt hem.

Solnedgång

Solen som en apelsin.


Det var länge sen jag hörde hemma här.
Jag har gått här i några dagar på dessa gator och vid sjön. Ställen mina fötter trampade som barn. Nu är jag en främling. Och jag har lagt bort det barnsliga. Uppsala är min vuxliga stad. Den kalla, hårda staden. Men ändå staden där mitt hjärta finns. För här finns det inte.

Vätterstadens magi är ändå kvar inuti, vad jag än har sagt och tyckt och känt. Jag skulle ha kunnat skapa nånting här. Här, där ljuset är magiskt. Här, där jag aldrig passade in. Min själ for vidare tillsammans med min kropp. Jag ville nånting mer än vad jag trodde mig kunna hitta här. Ingen magi kan ta bort alla år.


Livet är kort.

Read Full Post »