Antikrundan 2016: Varberg 2

Ett antikt inlägg.

---

 

Torsdag kväll, mobilen laddad och appen påslagen. Självklart amatörvärderade jag även denna andra gång Antikrundan var i Varberg. Nu börjar säsongen gå mot sitt slut. Lite separationsångest blir det nästan för min del. Vad ska jag göra om torsdagskvällarna SEN…? EFTER Antikrundan..? I kväll var det som vanligt många fina saker och roliga människor – några finare och roligare än andra…

 

 

De här prylarna tyckte jag var mest intressanta:

• Hårbroderiet – vilken grej, alltså! – värderade jag till 4 500 kronor och experten till nånstans mellan 5 000 och 6 000 kronor.
• Bägaren från 1600-talet som använts som pennburk värderade både experten och jag till 30 000 kronor.
• Den bleka målningen av Maj Bring värderade vi till mellan 25 000 och   30 000 kronor.
• Charles Lindberghs autograf värderade jag till 50 000 kronor – och experten till mellan 40 000 och 60 000 kronor.
• Bengt Lindström-tavlan värderade experten till 25 000 kronor. Jag la mig lite högre, på 35 000 kronor.
• Kandelabrarna värderade vi till 75 000 kronor.
• I Bra, Bättre, Bäst handlade det om värdet på tre Ian Fleming-böcker. Jag erkänner stolt att jag tog full pott på 300 poäng.
• Det vackra gamla skrinet värderade jag till 40 000 kronor och experten höll med.
• Familjeporträtt brukar inte värderas högt, men kvällens fick ett värde på en miljon kronor. Jag la mig på 85 000 kronor.

Denna andra runda i Varberg hade jag tur med värderingarna. Jag slog med eget rekord poängmässigt och fick diplom som Antikkunnig. Nästa gång är Antikrundan och dess experter tillbaka i Järvsö. Det är även jag!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Några fattas mig

Den här helgen har jag nåtts av två vänners dödsbud. Det första var väntat, men ändå. Det ena kom alldeles nyss. Jag vet inte vad jag ska säga, tänka, känna, jag är alldeles, alldeles… chockad.

Det var inte länge sen jag ringde vännen K och grät i hennes öra. Livet är kort för somliga och framför allt är det inte rättvist. Jag klagade min nöd, hon ville veta mer. Vi skulle höras igen. Det blev inte så. Jag messade mitt nya mobilnummer i fredags. Det kom inget svar.

För två år sen när jag var på sjukhus var vännen K den enda av vännerna – familjen undantagen – som ringde min sjukhustelefon. Hon hade tid, hon tog sig tid, hon brydde sig. Hon duttade, hon flamsade och fick mig att skratta. Vem ska ringa mig den här gången? (Ja, jag vet, det är jävligt själviskt att tänka så.)

Tack vännen K för att du ändå har varit en del av mitt liv! För att du lånade ditt öra, för att du delade med dig av dina kunskaper som syster, för att du erbjöd mig att förvara familjeporträtten i ditt hem, för alla böcker du skickade mig, för alla tröstens ord du har gett mig under den korta tid jag har känt dig! Du fattas mig!

Mina tankar går till din familj, det är en stor förlust för dem alla. Vila i frid, käraste, käraste K!

Livet är kort. Kortare än du nånsin vet.

Read Full Post »

Familjeporträtt: I skamvrån?

I ett hörn, högt uppe på ett skåp, bakom ett tjockt rör, hittade jag ett familjeporträtt på ”jobbet”. Undras hur det hamnat där uppe. I skamvrån, liksom. 

Ett familjeporträtt i skamvrån???

                                                                                                                                                                                                                                                        Ser du vilka det föreställer?

Read Full Post »