Glad och ledsen

Det var skittufft idag. Skittufft att få två nej, efter varandra. Mejlen hade dundrat in i inboxen med några minuters mellanrum. Jag blev bara totalt sänkt. Fattar inte hur många tårar jag kan producera…

Hur många såna här kan jag producera, egentligen?

                                                                                                                                                   Fästmön ringdepå sen eftermiddagen och gav mig några ord till tröst. Hon är bara bäst! Hon som har det så himla tufft själv med jobbiga besked. Och så ska hon fixa hem och fyra ungar alldeles själv nu i några dar när jag är här hemma och fixar mitt… Vi skulle SÅ behöva nånting att se fram emot, en resa eller nåt. Men det är bara att glömma. Det finns inte tid och framför allt inte pengar till sånt. Jag försökar spara lite nu de dar jag är hemma. Då går det inte så mycket bensin och mat, tja, det får bli rester i frysen eller pasta i skåpet. Jag har rätt mycket pasta, jag…

Lite senare framåt kvällningen ringde mamma. Jag hade verkligen ingen lust att lyssna på hennes shoppinghistoria, men hon lät så glad och jag ville verkligen inte sänka henne också. Och jag blev faktiskt lite glad också för att hon var glad. Hon hade fått komma hemifrån med fru Blå för att göra några ärenden och då hade de båda passat på att gå i några affärer också och åka en tur i bilen. Jag blev verkligen glad inuti mitt hjärta för mammas skull och jag bet ihop, bet som F*N för att inte gråta. Och jag klarade det! Jag bara nämnde helt kort om de två negativa beskeden, men jag grät inte.

Tårarna kommer nu i stället. Jag har precis pratat med Anna igen och det är skit att vi ska vara på var sitt håll nu. Men i morgon har jag ytterligare några saker att ordna med och på onsdag blir det familjeangelägenhet av det sorgliga slaget. Jag bävar lite, för jag påminns, men det är nåt jag måste göra. Och lite trevligt ska det bli att träffas.

Kvällen tillbringade jag mest i min fåtölj med min bok. Slökollade lite på CSI New York, men hade svårt att koncentrera mig. Innan dess såg jag en bit av dokusåpan Familjen Annorlunda och hade sms-kontakt med vännen Nillan samtidigt kring barn och dialekter och annat väsentligt.

Nu blir det tandborstning och sen grubblerier i bädden. Tror inte det blir mycket sömn i natt, men det gör ju inte nåt, jag ska ju inte upp i morgon bitti och gå iväg till nåt jobb, precis…

Read Full Post »

Lite ensam igen

Så blev jag lite ensam igen. Fästmön och jag slängde i oss lite kaffe innan vi traskade in på Tokerian. Anna hade pengar till två matkassar. Själv cashade jag in 42 kronor vinst på lördagens Lotto. Inte illa!

Ute i Himlen blev det lite ståhej för plötsligt skulle nån komma och titta på soffan. Jag åkte och hämtade var sin pizza till Anna, mig och Johan medan Anna sålde soffa. Linns rum ser väldigt tomt ut nu…

Denna är nu såld!

                                                                                                                                                       Vid 18.30-tiden åkte vi och hämtade två tredjedelar av trion O. Frida stannar en dag till hos pappa. Det var så kul för hon hade fått tag i John Lennons Double Fantasy på vinyl i helgen! Wow… Den har inte ens jag… Skivan kom ut när jag bodde i England och skulle ju vara hans comeback. Bara det att han sen blev skjuten till döds i december samma år (1980).

John Lennons come back-skiva Double fantasy från 1980, samma år han sköts till döds.

                                                                                                                                                           Jag skjutsade Linn och Elias, deras packning och lite av Fridas prylar från Morgonen till Himlen och sen vände jag och Clark Kent* in mot stan igen. Jag hade tänt några lampor hemma, men ändå kändes det alldeles väldigt ensamt att komma hem. Men jag har som sagt lite att fixa några dagar fram över inför den kommande familjeangelägenheten.

I kväll tänker jag emellertid bara ta det lugnt. Bland annat tänkte jag läsa lite i en av julklappsböckerna från Jerry och så ska jag se Sherlock klockan 21 i SvT1. Den sistnämnda, del ett av tre långfilmslånga avsnitt,  har fått bra förhandskritik – och den förstnämnda gick som TV-serie mellan storhelgerna i december – januari. Tror jag. Eller så är boken fristående från TV-serien. Hur som helst, spännande läsning och TV-tittande lär jag ha framför mig. Men lite ensam är jag allt igen…

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min lille smutsige man-bil som ska få sig en strålande dusch på tisdag

Read Full Post »

Som ett lila, fladdrande tygstycke…

Dagens färg påminner om ett tygstycke som fladdrar på en balle* i närheten. Tygstycke och tygstycke, det är väl en gardinlängd, men den hänger liksom på en tvättlina. Tanken är väl att den ska skydda mot solen under heta dagar. Nu var det länge sen det var nån het dag, men tygstycket hänger där och fladdrar ändå. Lite som jag. Jag hänger kvar och fladdrar lite, men det är inte mycket mer. Det är det inte. Jag är lika suddig som bilden på grannens tyckstycke på grannens balkong.

Ett lila tygstycke fladdrar på en balkong.

                                                                                                                                                      Idag är det söndag. Fästmön och jag fick sovmorgon, för hon började inte arbeta förrän klockan åtta. Dessutom har hon kort dag och slutar redan klockan 13. Gissar att vi ska handla matkassar innan vi tuffar ut till Förorten. Jag ska tyvärr inte stanna kvar där mer än att jag hämtar trion O från sin pappa framåt kvällningen. Barn verkar ha så trötta ben nu för tiden och dessutom har vissa barn så tunga väskor för att deras skola inte har elevskåp. Då får Taxi Tofflan rycka ut. Men sen rycker hon hem.

I veckan som kommer ska jag delta i en familjeangelägenhet som förutom själva anspänningen inför den kräver en del förberedelser. Det är därför jag åker tillbaka till stan, men jag åker också tillbaka till Förorten till helgen. Det blir ensamt några dagar. Ensammare än jag vill vara med om, egentligen. Det blir också en stund för Anna hon slipper ha mig hängande på henne. Hon har nog med att bära sina barn just nu.

Lördagskvällen blev lugn, med två avsnitt av Snobbar som jobbar på DVD:n och sen Onda cirklar på TV. Vi åt lösgodis så vi mådde illa – som vanligt. Min mage var INTE förtjust, det talade den om i morse. Dessutom känns det som om jag har sträckt mig i ena skuldran under natten. Har väl legat med hela min feta lekamen i nån konstig ställning, så blir det så där.

Hittade inte just några jobb att söka igår, men ska göra ett nytt försök idag. Luntan av ansökningsbrev växer, kan jag meddela. Här ser du toppen av isberget… Det tröstlösa, oöverstigliga isberget…

En lunta ansökningar.

                                                                                                                                                       Idag har jag annars ytterligare en ren tvätt att vika och sortera in i lådor eller i strykhög. Jag ställer mig nog vid brädan också, så slipper högen bli stå stor. Och så har jag bara några sidor kvar i boken på gång, den läser jag nog ut alldeles strax.

Himlen är rosa i skrivande stund. Kan det tänkas bli lite sol idag igen? I morse lyste en månskära och en enda stjärna på himlen. Det var nästan som ur Tusen och en natt…

Om en stund kommer andra delen av min vän Rippes berättelse om en resa genom vården. Läs den och kommentera gärna!

                                                                                                                                                          *balle = balkong

Read Full Post »