Ett trött inlägg.
Inte är jag typen som brukar kunna somna om ifall jag vaknar till tidigt på morgonen. Jag får nästan alltid ge upp om sömnen och kliva ur sängen. Men uppenbarligen har jag börjat ta det här med söndag som vilodag på allvar. Fast inte först. Fästmön puttade lite försiktigt på mig strax före halv sju i morse. Jag slängde på mig några paltor och ett starkmintsmakande tuggummi i käften innan jag skjutsade henne till jobbet. Halt var det, fullt med snö och spårigt att köra. Samtidigt regnade det. Skitväder, med andra ord.
Hemma igen startade jag datorn. Satt och skrev en rapport i närmare en timme och skickade in den. Sen kände jag efter. Kroppen skrek:
Jag är trött. Och frusen!
Så jag slängde av mig paltorna, kröp ner i sängen och drog täcket över huvet. Två minuter, sen sov jag som en sten. Nästan. Nånstans, i en annan värld, hörde jag mobilen bzzzza då och då om att nån ville ha kontakt på nåt sätt med mig. Men det ignorerade jag och bara SOV. När jag vaknade på riktigt fick jag en chock. Så här mycket var klockan:

Klockan var 9.40!
Nästan eftermiddag, alltså. Jag undrar hur den här dan ska bli… Det brukar kännas så konstigt de få gånger sånt här händer. Men det var skönt att sova och det var nog vad jag behövde. Ladda, liksom.

Jag dukade fram goda ostar igår kväll.
Anna jobbade kväll igår, fast slutade så tidigt som 20. Jag dukade fram goda ostar till oss och kex och fikonmarmelad till mig. Var sitt litet glas vin blev det, det sista av Appassimenton. Och så tog vi flera stora glas bubbelvatten med citron för vi var outgrundligt törstiga båda två. Vi hade några bitar ost kvar sen förra helgen och i fredags köpte vi Cambozola, White Castello och Baby Bel cheddar. Anna äter så lite kolhydrater som möjligt nu och då blir ost ofta det hon tuggar på när helst hon är sugen på nåt. Det är tur att hon älskar ost! Samtidigt har jag anat en viss… mättnad på livsmedlet ifråga hos henne…
Vi smaskade och mumsade och glodde på första delen av Grantchester på TV. Jag åt inte så jättemycket ost och kex, för jag hade ätit en kolesterolbomb till middag – jag stekte upp rester av kokt potatis och potatisklyftor, några skivor kycklingkorv och två ägg. Men i gengäld slank det ner en liten Sportlunch (chokladen som förut hette Mellanmål) och en liten Plopp. Eh ja. Jag håller alltså ingen som helst diet. Det inte bara märks, det syns också.
Klockan var trots allt närmare midnatt innan vi släckte. Det var lite sent för Anna som skulle upp och jobba, men hon jobbar ”bara” till klockan 14 idag. Själv har jag, som sagt, vilodag.
Min söndag ska jag fortsätta ägna mig åt att vila och ladda. Jag är alldeles i slutet av min bok på gång också, så den ska jag läsa ut strax. Nån middag ska jag försöka komma på. Det får vi inhandla på vägen hem från Annas jobb. Jag tycker att det är lite svårt ibland eftersom vi för tillfället är matkrångliga båda två.
Som vanligt vill jag veta vad DU gör denna vilodag! Skriv gärna några rader och berätta!
Livet är kort.