Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fakultetskollegor’

Igår var det 357 par som drop-in-gifte sig på Skansen i Stockholm. Var vi ett av dem? Kolla nedan får du se!!!

Jag tog bussen in till stan. Ensam. Det gick bra, jag hade min bok med mig och blev bara lite irriterad på ett gäng unga killar som satte sig på olika ställen i bussen och skrek åt varandra. Som för att tala om

Här finns vi och vi kan låta högt!

Barnsligt. Fästmön åkte från jobbet. Medan jag inväntade henne glodde jag på begagnade DVD-filmer. Plötsligt stod hon bakom mig…

Vi hade inte många ärenden på stan, men skor skulle Elias få och det hittade vi. Sen kikade vi på lite kläder till oss själva också. Den här übersnigga pajaskostymen fastnade jag för, som du säkert förstår:

Übersnigg pajaskostym, nåt att gifta sig i?


Anna, däremot,
fick syn på den vackraste huvudbonaden i hela världen.

Anna står upp för Sverige i sin brudkrona?


Vi sprang lite kors och tvärs
och äntligen blev det tillfälle för mig att använda glassogrammet jag hade fått av snälla Syster Dyster för nästan ett år sen… Det var bara veckor tills det skulle frysa inne. Det blev en härlig Magnum Mandel, TACK!

Glassogrammet från Syster Dyster var nästan ett år gammalt…


Det här med CCS fotcreme
tycks vara svårt. Endast ett apotek av tre för den, men till sist lyckades jag hitta den. Anna köpte en tub också. Och på väg till nästa rastställe passade jag på att inhandla en burk bodybutter också. Där har man tagit bort texten på locken och ersatt den med pictogram. Som om jag inte skulle begripa varken engelska eller franska. Hmpfff!.. 👿

Bodybutter med pictogram från Bodyshop samt fotcreme från CCS, inhandlat på apoteket Uplands Vapen.


Därpå styrde vi stegen
till min vän Greken på Storken för nu var vi kaffesugna. Och sugna på nåt litet till. Medan Anna stod och valde bland alla läckerbitar köade jag till toa. Vid ett bord intill träffade jag två gamla bekantingar som jag hälsade på. Det blev inte tredje gradens förhör, men väl 20 frågor. Svaren, gissar jag, levereras direkt till Uppsalas största skvallerkärring. Men det skiter jag i för jag har inget att dölja.

Vi fick plats på uteserveringen. Jag tog en bulle. Den var stor.

En stor bulle.


Anna tog en kolakaka
med såna där frön i som ser ut som torkade snorkråkor. Den var också stor. Vi delade på allt. Varje bullhalva blev ändå som två normalstora bullar…

Kaka och bulle – ska det fikas så ska det!


Vi strosade lite i stan,
men affärerna började vid det här laget stänga. Det blev en liten titt bland böckerna i bokstånden vid ån samt en tur in till en affär med svindyra designprylar. På båda ställena var det irriterande ungar som var i vägen. Funderade på om jag skulle ta upp ett annat handarbete än att sticka, eftersom jag fortfarande är osäker på hur man slutar

Broderi, kanske?


Vid det här laget hade jag jätteont
i min vänstra häl, så vi hasade upp till Åkanten där vi tog en vätskepaus. Där satt vi och försökte klura ut somligas släktförhållanden och jag förfasade mig över en tjock bak som knappt doldes av en kavaj. Inte sniggt.

Mörkerrädsla på Åkanten? Lamporna var tända fast det bara var eftermiddag.


Åkanten har stans mysigaste läge,
men tyvärr räcker det inte med mysigt läge och det goda rykte krogen en gång hade. En ung man fjantar runt i kavaj och låtsas vuxen. Som besökare känner man sig nästan som en unge när man vid ingången tvingas vänta på lov från kavajmannen att få sätta sig nånstans. Herregud, det är en uteservering, inte en Guide Michelin-restaurang! Ett annat sällskap fick för övrigt tillsägelse (!) om att barnen som var med inte fick äta sitt medhavda lördagsgodis eftersom detta inte var inköpt på stället. Maj gadd!!!

Nä… vi tog tåget till… Annso, av alla människor! Fast vi skulle till Gary. Eller vi var hos Gary men den lilla fågeln var utflugen på semester. I Annsos vård kände vi oss emellertid trygga och kunde äta upp det presentkort jag fick till födelsedagen av fakultetskollegorna! TACK, RARINGAR!

Vi tog tåget till… Annso. Fast Gary.


Vi hittade ett bord där storbilds-TV:n
tack och lov var skymd. Jag menar, hade vi velat se SPORT *får kräkreflexer* hade vi ju kunnat göra det hemma och inte på krogen. Medan vi studerade menyn tog vi var sin öl. Jag tog en flaska Sol med en limeklyfta i. Detta öl ska inte hällas upp i nåt glas utan halsas!

Sol på flaska ska halsas.


Anna avnjöt ett tjeckiskt öl
med en massa konsonanter i. Ja, inte i ölet i sig, alltså, utan i ölets namn.

Öl med många konsonanter.


Öllistan innehöll för övrigt
en mängd lustiga sorter som jag inte har hört talas om. Kolla bara!

Lustiga ölsorter.


Jag tänker inte besvära dig
med en massa matbilder den här gången, men jag kan säga att menyn var härligt somrig! Man fick välja vad man ville ha grillat – kött, fisk, vegetariskt. Därtill kunde få pommes frites samt en härlig buffé med potatissallader, pastasallader, grönsaker, såser med mera. Suveränt gott! Vi skippade pommesen och försåg oss av buffén till våra grillade kycklingfiléer. Vårt sällskap till maten blev självaste… Paul Newman!..

Newmans eget vin drack vi till maten.


När allt var uppätet
och urdrucket tackade vi för oss och sprang (!) till bussen hem. Så nej… Vi gifte oss INTE på Skansen igår.

Read Full Post »

Ja jädrar i min lilla låda, idag är det en stadstur planerad. Vad händer? Det regnar förstås. Blir ju jättekul. Svepa in och ut i affärer och lukta blöt hund. För min jacka slängde jag nämligen i tvätten igår så det blir till att gräva fram en hoodie. Som inte är trasig. Och vilken tur, jag har ju en nyinköpt Puma!

Här ligger puman på en leopard(filt). Ormen jag stickade som 25-åring tittar också fram – rena djurparken här.


Jag måste bara kommentera den där ormen
du ser på bilden. Jag var alltstå typ 25 när en kompis i studentkorridoren där jag bodde lyckades med det mina textilfröknar misslyckats med hela grundskolan: att lära mig att sticka. Och jag stickade och stickade och stickade. Jag fick korridorens alla restgarner för att jag skulle träna på att sticka. Och sen kunde jag inte sluta. Med det menar jag verkligen

jag kunde inte sluta.

Jag visste inte hur man gjorde och alla skrattade! Det är därför det blev en orm. Lång. När jag äntligen hade fått hjälp att sluta, köpte jag nåt skit som jag fyllde ormen med och sydde ihop dess mage. Till ögon sydde jag på två gröna knappar. Jaa, jag är mycket stolt över min orm.

Det blev en tur till Slottet igår kväll efter jobbet. Jag vattnade lite. Det var bra att jag inte vattnade mycket med tanke på dagens väder… På hemvägen stannade vi till vid ICA Heidan och handlade lite diverse. Bland annat lördagsgodis. Godis är nämligen så dyrt på stan dit vi ska idag. Dessutom brukar det inte vara så färskt – säkert på grund av att det är så dyrt – folk handlar helt enkelt inte.

Godis är gott. Och det är ju i alla fall lördag. Idag, ja. Igår var det fredag. Men du tror väl aldrig att godiset har stått orört från Tofflans feta fingrar? :mrgreen:


Det är inget särskilt jag ska glo på.
Bara det att jag insåg hur mysigt det var att gå på stan en lördag, såsom jag och vännen FEM gjorde när hon var här. Fästmön 0ch jag kan ju så sällan göra det eftersom jag jobbar när hon är ledig och tvärtom. Men idag slutar hon klockan 14 så vi ska ses halv tre. Då kan vi skena i affärer till klockan 17. Alldeles lagom. Vi kanske inte orkar så länge, ens. Det är en intressant utställning på Fredens Hus som lockar oss lite också, tror jag. Fast Fredens Hus stänger klockan 16. Inte så mycket skenande i affärer i såna fall. Vi får se.


Dag Hammarskjöld med citat. (Bilden är lånad från Fredens Hus hemsida.)


Jag var ganska pigg i morse.
Eller pigg och pigg… Jag vaknade klockan 6.22 och trodde av nån anledning att klockan var 5.22. Hade kramp i vänsterfoten och försökte ta mig ur sängen och stampa lite så tyst jag kunde för att inte väcka Anna. Bara det att Anna ju var uppe och höll på att göra sig iordning för arbete. Så när hon kom och skulle väcka mig fyra minuter senare var jag riktigt piggelin! Skjutsade henne till jobbet – mitt val, mitt val, mitt val! – och sen kröp jag ner för att göra en FEM, det vill säga återvände till sängen för att läsa.

Lokalblaskan var ovanligt ologisk idag. Först en stor artikel (den ligger tyvärr inte ute på nätet) om 120 personer som jobbar på Sjukstugan i Backen mitt i stan, människor som fått vara med i ett projekt och fått åka gratis buss till och från jobbet en månad. (Hur svårt är det att cykla, till exempel, om jobbet ligger mitt i stan?) Efter projektets slut fortsatte tre av fem att cykla åka buss. Och på så vis har man sänkt de dåliga utsläppen i stan med si och så mycket. Jaa, det hade man väl gjort om alla 120 hade åkt bil till jobbet men det tvivlar jag på. Varför? Jo…

  1. det är väldigt ont om parkeringsplatser
  2. det är väldigt dyrt att parkera. (Om man inte är direktör på Sjukstugan, förstås, för då har man en reserverad plats.)
  3. det är väl inte så svårt att hoja om jobbet ligger mitt i stan, typ en kvarts cykeltid om man bor i nåt av bostadsområdena runt omkring stan

Det ologiska i lokalblaskan, som jag nu ska hoppa tillbaka till, är att man lite längre in i tidningen har ett reportage om en konstinstallation/TV-serie – där man gav bilister med snygga bilar fri bensin. Väääldigt miljövänligt. För gratis bensin drar ju, folk är näriga som fan. Dessutom är ju Lena Philpsson programledare för skiten TV-serien och hon drar väl, hon också… Och i dagens lokalblaska blir det sen ännu mer ologiskt med alla motor-sidorna i tidningen. Jag undrar:

Är man för eller emot bilismen/negativ miljöpåverkan av bilismen på lokalblaskan???

Vad händer mer i mitt spännande liv idag? Jo, jag ska försöka komma fram på till kundtjänst på 3 för att höra vad i helvete de menar med det obegripliga brevet jag fick från dem igår. Jag vill veta skillnaden mellan 20 GB och 30 GB och jag vill veta nåt annat än siffran tio. (För jag kan räkna lite grann, min dyskalkyli till trots!) Sen ska jag ringa mamma och hoppas att jag inte stör i nån fotbollsmatch – ja, mamma spelar inte men det är visst nåt mästerskap på gång nu igen så alla usla TV-program blir ännu uslare eftersom allt som sänds ett tag framöver är sport…

Vi ska äta middag på stan, för resten. Jag har ett presentkort från fakultetskollegorna som kanske ryker i kväll. På en restaurang UTAN storbilds-TV.

Read Full Post »

Nej, vi firar mycket i min familj, men inte direkt nationaldagen. Möjligen att jag firar att det idag är 32 år sen jag tog studenten (på stenåldern, alltså, den äldre av dem). Men idag kände vi att det var dags att titta till Slottet som fått stå pall för syndafloder helgen som var och större delen av veckan.

Fästmön och Elias tog bussen från Förorten och jag mötte upp med bil på vår vanliga mötesplats. Bussjävelnen var försenad, men jag läste min bok, Moderspassion, samt beskådade en ström av intressanta fordon som passerade. Det var allt från veteranbilar och raggarbilar till gamla 50-tals-moppar. En gubbe fick motorstopp på sin moppe och jag garvade förstås elakt inne i bilen. Nej, jag är fortfarande inte snäll.

På väg till Slottet stannade vi vid en affär. Anna sprang in för att köpa kakor. Goda kakor. Just när vi anlände till Slottsparkeringen öppnade sig himlen. Straffet för att jag hade garvat elakt åt gubben med moppen???

Anna och Elias avvaktar lite med att gå ut.


Det kom inte bara en liten skur.
Det regnade JÄTTEMYCKET. Så vi satt väl i bilen i säkert tio minuter och glodde ut.

Det regnade JÄTTEMYCKET.


Men klockan sprang på
och skulle vi hinna fika och se till Slottet innan vi åkt hem med liten pojke och skjutsat arbeterskan till jobbet klockan 16 var det bara att dra upp luvorna. Det är en klar fördel med att bära hoodie, häckla oss gamla som ser barnsliga ut, bara, men praktiskt är det.

Två coneheads (?) springer i regnet. Själv springer jag aldrig, jag stannade och fotade.


Det tog fem minuter att småspringa
från Clark Kent* till Slottet. Vi var genomblöta alla tre. Vilken tur att det fanns snigga tröjor och skor att låna. JA JAG FICK BITA I DET SURA ÄPPLET OCH TA PÅ MIG ETT PAR FOPPATOFFLOR!!! 👿

Foppatofflor på Tofflan, en syn man aldrig trodde att man skulle få se. Men jag har redan bekänt synden för min Storasyster


Anna skulle brygga kaffe,
men höll på att ge upp eftersom Slottsfrun** förvarar kaffefiltren på ett felaktigt ställe (i en rund plastburk i ett skåp, nästan omöjlig att upptäcka). Sen när hon hade tryckt igång kaffebryggaren skrek hon:

Men det är ju vatten i!

Förstummad tittade jag på henne. Och så sa hon efter en kort stund:

Men det var ju jag själv som hällde i det…

Medan kaffet puttrade roade jag (?) församlingen med att deklamera ur en bok med Uppsaladikter som Slottsfrun fått i premie i skolan 1955. Jag läste med olika röster och dialekter och i alla fall jag själv höll på att kissa på mig för att jag var så rolig. Somliga var mest intresserade av fika… (Förstår jag inte…)

Elias höll på att bli gaaalen på sin mamma och mig eftersom vi bara skulle fota hela tiden.


Regnet smattrade mot tak och fönsterrutor.
Anna erkände att hon hade köpt citronkakor till mig för jag är ju så sur att jag gillar citronsockerkaka. Ballisar gillar vi allihopa, mest Elias som åt sex kakor/kex eller nåt…

Citronkakor och Ballisar!


Det blev en snabbrunda i Slottsträdgården
för att kolla om nåt behövde vattnas allt såg OK ut – det gjorde det. Vi kunde tyvärr inte ta varken gräslök eller rabarber eftersom regnet bara vräääkte ner. Småsprang tillbaka till bilen igen och åkte ut till Himlen.

Anna följde sen med in till stan och jag släppte av henne vid jobbet. Just när vi svängde höger vid sista trafikljuset sprack himlen upp i blått och solen tittade fram som en retsam unge som skriker

Titt-ut!

Hemma i New Village var det sig likt sen lunchtid. Jag ringde upp mamma som naturligtvis ringde precis innan jag skulle åka och möta Anna och Elias tidigare på dan. Nån middag har jag visst inte hemma, men på fredag ska vi äta Kalle Kon och potatisklyftor, på lördag dinera på Gary’s för presentkortet jag fick av fakultetskollegorna i 50-årspresent. Snart är det ju helg igen…


*Clark Kent = min blöte lille bil-man

**Slottsfrun = Annas mamma

Read Full Post »

Ja, det är i alla fall vad jag tror! Dan började tyvärr lite stressigt, för jag var seg och sen. Fästmön började jobba klockan sju och jag slängde nog av henne i farten en minut i… Nej, i morgon får jag gå upp en kvart tidigare!

Den här bilden tog jag i juni 2010, men himlen är lika blå idag.


Det är fortfarande strålande sol och klarblå himmel
så jag matchar himlen idag också med min likadanfärgade piké. Jag var på jobbet en kvart över sju. Här var tomt och ödsligt och jag fick knappa mig in med kod i såväl huset som hissen. Det var lite läskigt…

Jag har hunnit läsa alla jobbmejl som har trillat in under min ledighet – ja, för jag bestämde mig för att inte logga in och läsa jobbmejl när jag var ledig! Det är förvånansvärt hur mycket sånt det blir trots att jag inte har varit här mer än i tre månader. Vidare har jag bokat in ett par saker, skickat några saker vidare, lagt ut en nyhet internt och en externt (båda på båda språken förstås). Ja, dan har verkligen börjat i flygande fläng.

Det var så roligt, för jag hade bland annat fått ett mejl från en person som jag i ett mycket tidigt arbetsliv hade kontakt med. H*n hade läst min födelsedagsnotis och grattade mig! Jag blev så glad! Vidare har jag mejlat några fakultetskollegor och tackat för det fina vinet och presentkortet. Tänk att människor kan vara så snälla. Mot mig. Förtjänar jag detta? Ibland tycker jag det, men för det mesta tycker jag det inte. Och jag vet att det fortfarande finns människor som missunnar mig både snällhet och mitt arbete. Jag försöker att se förbi dem, fast det klart att det svider.

Men idag blir det åter en fantastisk dag, en onsdag! Jag ska delta i en workshop senare på förmiddagen, en workshop som jag själv har varit med och arrangerat. Vid 12.30-tiden fick jag veta att en huskör ska framträda och det vill jag ju inte missa. Och klockan 14.30 är det spikning av en licentiatavhandling här på institutionen. En fantastisk onsdag väntar, alltså! Jag möter den med ödmjukhet eftersom jag vet att allt kan vara en dröm och allt kan ryckas bort från mig när jag minst anar det. För livet är inte rättvist. Men just idag, i den här stunden, är livet fantastiskt. TACK!

Read Full Post »