En brungrå dag

Det snöade i morse. Mycket. Stora flingor. Som att köra bil i mjölk. Sen blev dagen ganska grå, trist, brunsmutsiga spår på kontorsgolvet.

En del vatten, en del is… Och så gråbrunt. 

                                                                                                                                                                 Jag var på morgonmöte, det var ett tag sen. Insåg inte hur snabbt tiden går och hur jag saknar folk! Det är väl därför jag drar mig undan, lite. Jag vill inte sakna för mycket. Sen. När det är färdigt här.

Resten av morgonen jobbade jag intensivt med åtta sidor till externwebben om ett av våra samverkansprojekt. Sidorna ska nu granskas före publicering och både projektledaren och jag väntar spänt på att få klicka tummen upp (= publicera). Ett tacksamt jobb, man ser resultat. Och en nöjd, glad och också tacksam projektledare på köpet! Inte illa pinkat av en gammal pisstoffla, eller?

Lunch blev kycklingspett med den ljuvliga jordnötssåsen  på thaistället. Jag tänker alltid på vännen Rippe när jag går dit och hoppas att det snart blir tillfälle för mig att få bjuda igen. På lunch, alltså.

I eftermiddag ska jag putsa på tre blanketter som är pilliga och som envisas med att inte bli bra. Och så blir det genomläsning av verksamhetsplan och preliminär anslagsfördelning för nästa år. Detta för att göra en faktaruta samt förbereda mig inför en intervju jag ska göra nästa vecka. En intervju som bara måste sitta – tiden räcker inte till för strul och när det är jul!

Jag mår så där idag. Illamåendet har bitit sig fast och huvudvärken sitter som ett hårt åtdraget pannband. Jag är trött efter alltför lite sömn, i natt igen. Jag grubblar om nätterna i min säng. Fästmön var hemma från jobbet idag på grund av magbesvär och sömnbrist hon också. Hoppas hon får vila. I morgon är hon ledig, så då har hon ytterligare en dag för tillfrisknande.

Read Full Post »

Oj oj oj….

Jag skulle ju inte blogga från jobbet, men jag har faktiskt lunchrast nu och dessutom är jag ensam på C:s och mitt gemensamma kontor idag och på måndag.

Den här lådan har jag just tömt i mig tillsammans med lite senap och ketchup som jag snodde ur kylskåpet…

                                                                                                                                                                                                                                                  Det blir bara några rader i all hast, för jag vill tacka alla som har peppat och som peppat! Det betyder oerhört mycket! Och allra mest till hela familjen Barba – Fästmön, barnen, Jerry – för att ni har funnits och finns för mig!

Idag, alldeles just nu, känns det mycket bättre igen. Jag var supertrött i morse, men kom upp och iväg – och i tid! – som jag skulle. Det känns som en bedrift, du ska tänka att det är två år och åtta månader sen…

Jag sitter som sagt ensam på rummet idag och har sluppit – he he – introduktion idag. I stället har jag börjat ta tag i mina arbetsuppgifter. Det ena är en inbjudan och den ska visas för Direktörskan i eftermiddag. Den andra är ett större reportage och där har jag bokat en telefonintervju klockan 14. Har också hunnit göra en del research och ställt samman en av ett antal faktarutor.

Ärligt talat, det känns kul! Och jag tror att om mitt förslag inte blir totaldissat i eftermiddag kanske jag kan lyfta mig en centimeter eller en och en halv. Det tog tio minuter att rasera mitt självförtroende och min självkänsla. Hur många år ska det ta att bygga upp dem och att komma på banan igen ???

Read Full Post »