Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fail’

Ett inlägg om ett synnerligen opassande jobbtips.


 

Jag prenumererar på tips på lediga jobb från diverse håll. Ibland kommer det riktigt vettiga tips, men ibland är tipsen inte särskilt passande. Tipset nedan, som trillade in häromdan, kan omöjligt ha matchats mot min profil:

Lekfull barnpassare

Nä, det passar inte alls just mig.


Fail!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens svängningar.


Men hallå!
Vilken dag jag har haft! Jag skulle ha kunnat kategorisera den och arkivera den under

Skitdagar

men nu gäller det att tänka positivt och inte vara alltför hård mot sig själv. Så den hamnar under

Dagar som kunde ha varit bättre.

Dagen inleddes med… tadaaaaaaaaa… 

En invigning.

Jag har hört – nånstans – att just invigningar är en av min arbetsgivares… fäblesser. Just den här invigningen var speciell för att den hade så många invigningstalare. Annars tyckte jag att den berörde – jag blev faktiskt personligt berörd av själva evenemanget som invigdes: en finsk vecka.

Finsk flagga och två blåvita ljus

Vår finska vecka har invigts!


Ingen av invigningstalarna
höll sitt tal på just finska dock, men bland annat visas en jättefin utställning som är tvåspråkig just nu på mitt jobb. Varför jag känner mig berörd? Jo, just för att den på sätt och vis handlar om mig. Jag är ju andra eller tredje generations-finne, beroende lite på hur man räknar. Pappa räknade sig aldrig som finsk. Han var visserligen född i Helsingfors, men som svensk medborgare. På den tiden fick de nyfödda pappans nationalitet och min farfar var svensk. Farmor, däremot, var finsk.

Hela veckan pågår det nu olika evenemang kring det faktum att min arbetsgivare har ett särskilt uppdrag gentemot sina finska invånare. Jag tycker att det är rent fantastiskt!

Finska tårtor

Till och med tårtorna var finska idag.


Det var sen,
när jag kom upp i kontorslandskapet (jag har oerhört svårt att jobba i ett sådant – jag är ju van vid eget kontor), som den fina inledningen på dagen gick över till… en mindre fin fortsättning. Det var stört omöjligt att logga in i webbverktyget. Jag fann ingen råd utan blev tvungen att påkalla hjälp från Per, som jag störde på hans första arbetsdag på nya jobbet. Han var vänlig nog att försöka hjälpa, men jag var utlåst från systemet fram till lunchtid. Och enligt mina egna krav skulle materialet varit utlagt både internt och externt före lunch. Fail!

Blev tvungen att kila ut och införskaffa lite lunch, som jag försökte avnjuta. Det gick inget vidare, tankarna var på all försening och allt teknikstrul. Men i eftermiddags kom så texter och bilder och till och med en film som kollegan S fixat i morse utlagt. Först vid 15-tiden kunde jag läsa dagens mejl… Vid det laget kände jag mig ganska… genomskinlig. Som om allt jag kan var bortblåst. Utfluget ur skallen.

Glasfigurer

Jag kände mig… genomskinlig idag.


Lite nytta har jag dock gjort.
Förutom det publicerade har jag varit ner till IT med Pers dator och fått den fixad, så nu kan jag ta över den. Vidare fick jag äntligen ett samtal med Johan, som är chef, om vad jag förväntas ägna mig åt om dagarna. Och det blir inte bara webb och intranät. Jag kan, till exempel, tänka mig lite pressfrågor. Har redan lagt mig i omvärldsbevakningen och det mottogs positivt.

Övervakning i taket

Omvärldsbevakning i lunchrummet.


I morgon har vi enhetsmöte.
Eftersom en viss storhelg närmar sig ska det passas på att ätas julbord efter mötet. Vi ska nånstans med bil, nära en viss flygplats. Jag försöker följa med som passagerare, inte förare. Det känns säkrast. Evenemanget till ära har jag lagt fram en lite mer strikt tröja än luvatröjan från min förra arbetsgivare som jag hade på mig idag.

Lite märkligt, just som jag satt och läste mina mejl ringde mobilen. Det var en arbetsgivare inne i Stockholm som undrade om jag fortfarande sökte jobb… Jag fick tyvärr svara nekande, för nu känner jag att jag har förbundit mig för dessa tre månader i första hand. Men ännu mera märkligt var, att mobilen ringde igen när jag satt i bilen på väg hem. Då var det en rekryteringsfirma som… Nej, jag bad dem ringa mig senare eftersom jag körde bil. Det har de inte gjort. Samtidigt… visst är det väl lite typiskt om det skulle komma nåt erbjudande om nytt jobb igen..? Vänta gärna till i vår, tack!

Nu ska jag försöka varva ner efter denna, ganska hemska dag. Vi får se hur det går. Fästmön jobbar till klockan 20 och jag åker och hämtar henne. I morgon kväll firar vi en födelsedag ute i Himlen. Paketen är inslagna och framplockade! Vilken vecka det här ser ut att bli…

Hur ser din vecka ut???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om förtvivlan och lite sånt.


Uppdaterat inlägg:
En avi för det rekommenderade brevet har nu kommit och jag ska strax åka och hämta det, bara för att skriva på och returnera. Sen är mitt liv i limbo igen. Tack så fantastiskt mycket alla inblandade (mest till mig själv)!


Idag gör det bara så ont.
Så jävla ont. Jag har knappt gråtit sen i torsdags förmiddag, men idag har det brustit både en och två gånger. Så ursäkta mig om jag inte orkar roa dig med några putslustiga, bitska inlägg. Du får titta på en liten jävla gaffel en stund i stället.

paprika liten gaffel tomat
En liten jävla gaffel, omgiven av egen paprika till vänster och köpta tomater till höger.


Jag har försökt lägga in nån sorts meddelande
på jobbmejlen samt dirigerat om medierapporter som kommer varje dag. Tyvärr lär jag få dem ändå till min jobbets mobil eftersom jag själv ingår i gruppen jag har styrt om till. Snacka om fail. Men jag skrev också till mottagarna och bad att bli bortplockad från eventuell adresslista.

Nåt rekommenderat brev har ännu inte kommit. Det kan ju komma idag, men jag tänker inte sitta och vänta i morgon på att posten ska komma. Den brukar nämligen inte dimpa ner i postboxen förrän vid 16, 16.30-tiden. Hurra för Posten – NOT! Gissningsvis måste jag dessutom åka och hämta brevhelvetet på utlämningsställe också, vilket tar ännu mer tid. Snacka om att brevskrivaren är feg som inte vågar möta mig öga mot öga!

Nu kan jag rasa och förtvivla hur mycket som helst. Det ändrar ingenting. Men jag tycker att människor kränker mig gång på gång på gång. Inte konstigt att jag är som jag är – en dålig människa. Jag orkade inte ens ta surfrundan bland mina bloggbekantingar igår. Orkade inte.


Livet är kort. ”Snart går jag bort!” sa lille Per.

Read Full Post »

Jag for ju till Blomsterlandet för att kolla blommor till kontoret. Det tyckte jag var en lämplig sysselsättning en fredag när nästan ingen annan än jag jobbade på bygget och när webbläsaren bestämde sig för att säga tack och hej. Blommor till kontoret, var det ja. Jag hade 500 kronor i blomstercheckar – varav 200 på Interflora och 300 på Euroflorist. Men inget av korten gick att handla för på Blomsterlandet. Så då fick de bli en enda blomma – en som jag köper varje år: en lila hänglobelia till min lila ampel på ballen*.

Blomman är inte så lila än, men den ska bli det!


Gissningsvis kan man inte handla
på nåt av korten på Plantagen heller. FAIL! Jag har försökt kolla upp var det finns Interflora-butiker här i Uppsala. De flesta finns inne i stan och där är jag aldrig. Där är det för resten skitsvårt att parkera, så man kan ju inte handla mycket. Sen finns det några butiker som ligger i helt andra stadsdelar än där jag bor. Flera mil bort, typ. Ja, Uppsala är stort, Sveriges fjärde största stad.

Euroflorists blomsterhandlare finns också mest i stan, men med ett par undantag. Det bästa alternativet är nog den affären som ligger på Kungsgatan – det vill säga NÄSTAN inne i stan också. Men där tror jag i alla fall att det är gratis parkering så att man inte blir robbad på p-pengar också!

Det känns ju lite trist när snälla människor har gett mig en massa presentkort som det är lite svårt att utnyttja. Att åka till nån butik som ligger på andra sidan stan är nåt jag kanske gör om jag har väldigt mycket tid över en dag. Vi får se.

Trist är det också att man inte kan näthandla för Bokias presentkort. Det fick jag också i födelsedagspresent, men Bokia här gick i konkurs för några år sen. Närmaste Bokiaaffär finns på Ringvägen på Söder i Stockholm, mitt emot hotellet vi bodde på. INNAN jag hade fått presentkortet… Sen finns det förstås en Bokiaaffär i Metropolen Byhålan, fast inte på den adress som står på hemsidan. Känns ju inte särskilt förtroendeingivande när inte ens kontaktuppgifterna stämmer… Lite långt för mig att åka, fast nån gång ska jag väl kuska 28 mil igen för att hälsa på mamma.

Presentkort är jättebra, då kan man handla vad man vill på specifika affärer. Men det är svårt att handla när affärerna inte har bra parkeringsmöjligheter eller ligger flera mil bort. Förr i tiden fanns det nåt som hette kundparkering. Är det inte fler än jag som måste åka bil när de ska handla? 


*ballen = balkongen

Read Full Post »