Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fåglar’

Ett inlägg om en Hitchcockfilm.


Igår kväll visade SvT2 Fåglarna (1963),
en av Alfred Hitchcocks riktiga klassiker. Jag har väl sett den hundra gånger, varav minst en gång på bio, men ville ändå se den. Fästmön ville lägga sig och läsa. Kompromissen blev att vi tittade på sovrums-TV:n. Eller jag tittade. Efter 20 minuter sov mitt sällskap. Vilken tur att en annan Anna dök upp på Twitter så jag hade lite sällskap. För Fåglarna är fortfarande en läskig film, konstaterade jag.

Fåglarna

Fåglarna är fortfarande läskiga.


Handlingen är ganska enkel.
Det blonda bombnedslaget tillika den skandalomsusade Melanie, dotter till en tidningsägare, dyker upp i en liten by. Lite oklart varför, men jag tror att det handlar om att hon ska köpa fåglar till sig själv. I djuraffären tror en man, Mitch, felaktigt att hon är anställd och ber henne ordna två kärleksfåglar till sin lillasyster som fyller elva år. Melanie beslutar sig för att spela med. Hon tar senare på dan med sig två kärleksfåglar och åker hem till snyggingen Mitch sura mamma Lydia där lillasystern Kathy bor – och även Mitch ibland på helgerna. Men när Melanie kommer fram blir hon attackerad av en mås. Sen ökar fågelattackerna. Det blir riktigt otäckt på Kathys födelsedagskalas och senare, på en bar, när fåglarna anfaller en man som tankar sin bil – med explosion som följd.

Trots att man ser att det är trickfilmat på ett ganska enkelt sätt är det här en läskig film fortfarande! Fåglarna är ena otäcka, mordlystna djur som plötsligt anfaller i attacker. Det sägs att Tippi Hedren, som spelade Melanie, råkade illa ut i en av slutscenerna – hon blev hackad i ansiktet av en fågel. Efter upplevelsen fick man avbryta filmningen en hel vecka så att skådespelerskan fick återhämta sig.

Filmen Fåglarna blev Oscarsnominerad för Bästa specialeffekter, men det enda pris den drog in gick till Tippi Hedren – en Golden Globe som Bästa nykomling.

Från mig får den utmärkelsen Högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens konditoribesök.


I eftermiddag hade jag en träff med Peter
som har blivit vuxen (50). Vi sågs på Fågelsången – i rätt tid. Fast somliga ville ju först ha det till fel tid. Vilken tur att jag alltid har rätt! (nåja…)

Konditori Fågelsången ligger på Munkgatan i centrala Uppsala. Eller enklare uttryckt mitt emot Svandammen och Flustret. Det är ett populärt ställe bland studenter, men eftersom studenterna har sommarlov just nu var klientelet för dagen blandat.

Flustret

Fågelsången ligger mitt emot Flustret.


Peter och jag var inte äldst.
 Vi var inte heller yngst. Vid ett bord satt tre tjejer och pratade amerikansk engelska med varandra – när de inte gläppte med sina iPhones. Vid ett annat bord satt två män som pratade alldeles för högt på typ… serbiska/kroatiska/bosniska? Vid ett tredje bord satt ett äldre par. Och så fanns det nån obligatorisk barnvagn, men inte mer än nån, tack och lov (det blir så trångt).

Jag hade bespetsat mig på en räkmacka och valde en sån, Peter en baguette med skagenröra. Baguetter med röror kan man aldrig äta fint. Jag tänkte fota mr Kladd, men jag har nu slagit in på den snälla och mesiga linjen och visar i stället min räkmacka. Med svensk flagga i papper på tandpetare.

Räkmacka

Räkmackan kladdade inte.


Priset för två kaffe och två fina mackor
var härliga 165 riksdaler. Men faktum är att det var väl värt pengarna! Mackorna var goda, räkorna lagom stora och kaffet smakade påtår (vilket ingick). Vi blev sittande i typ två timmar.

Det som var mindre härligt var kråkorna som försåg sig med gästernas kvarlämnade matrester. De var inte ett dugg rädda utan klev helt ogenerat omkring på borden. Och på parasollerna. Borden var för övrigt ganska skitiga, men det är väl oundvikligt på grund av trafiken.

Fåglar s skugga på ett parasoll på Fågelsången

Fåglarna på Fågelsången var kråkor med iskalla ögon.


Totalomdömet för Fågelsången
blev inte högsta betyg, men nästa högsta. Lite renare bord skulle inte skada.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gnälligt och pipigt inlägg, helt enkelt. Jag står för gnället, familjen Örn för det andra.


Dagen började i grått
och har nu övergått i regn. Inte har man väl den minsta lust att kliva utanför dörren när man har noterat detta på jobbfönstret?

regnfönster på femte våningen
”It’s raining, it’s pouring…”


Tur att man får sitta inomhus
på möten och lite sånt idag. Eftersom det är tisdag sitter jag högst upp i huset, på femte våningen. Förutom möten blir det en del småplock med institution 1:s intranätsidor. Jag känner att jag har försummat dem. Vidare borde jag gå ett varv med piskan här angående forskningssidorna, men jag upplevde sist jag gjorde det att arbetet löper på bra.

Det är inte lätt att hitta sugen när man väl har tappat den, men jag biter ihop och tar nya tag och försöker strunta i det senaste nej vi vill inte ha dig ett dugg utan har valt nån som är mycket bättre än du tack till sökt jobb som landade i min postbox igår. Samtidigt kan jag inte säga att det är lätt att ta det hela med en klackspark och gå vidare, leta andra intressanta, lediga jobb. Jag tyckte så att det stod mitt namn även på denna tjänst, men det gjorde det uppenbarligen inte.

Vad ska man hitta på för att muntra upp sig en sån här dag, dårå, när regnet öser ner, jobberbjudandena, däremot, gör allt annat än öser ner? Tja, jag skulle helst vilja ligga under filten och läsa Vindens skugga, jag är ungefär halvvägs. Och så lyssna på fåglar. Om du klickar på länken här kan du också lyssna på fåglar och se på familjen Örn i Estland! (Jag har också lagt ut länken i högerspalten, under rubriken Intressant och relevant!


Livet är kort. Ibland är det mest gnälligt.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan fortsätter på den inslagna vägen, Filosofins väg. Men nu börjar det snart bli… urholkat.


Hett på lunchen.
För hett för att promenera utan skugga från träden – de är ju ännu bargrenta. Men jag noterade att det byggs här på området, även för flygfäna. Denna ”kupé” tycks vara avsedd för smala, långa fåglar:

Fågelholk svartvit
En ”kupé” för smala, långa fåglar?


Det finns till och med flerfamiljshus
för fåglarna.

Flerfamiljsholk
Flerfamiljshus för fåglarna?


Livet är kort. Jag hoppas att vingarna bär, ända till himlen.

Read Full Post »

Så där överförtjust i fåglar kan man väl inte påstå att jag är. Särskilt inte skräniga fåglar eller fåglar som skitar ner Clark Kent* när de tror att han är en toalett. Men jag läste just en insändare i Byhålebladet om en kvinna som skrattade när en måsunge blev överkörd. Och det knep i hjärtat.

Det knep i Toffelhjärtat, men tyvärr kan jag inte visa nån bild på det, bara på Toffehjärtan.


Den skrattande kvinnan skrattade inte bara,
enligt insändarskribenten, utan vände sig om till sin familj (!) och sa:

Ta bilen så kör vi över den andra ungen

På balkongen stod skratterskans barn, enligt insändarskribenten som undrade om den hjärtlösa var förälder…  (Nej, en del borde inte skaffa barn.)

Jorå, vi är många som är irriterade på måsar som låter illa och skitar ner, men som insändarskribenten också skriver kan ljudet från en gräsklippare vara minst lika irriterande. Värst av allt är trimrar, tror jag, ett envetet och entonigt ljud. För att inte tala om borrar i ett flerfamiljshus… Fast liksom insändarskribenten går jag inte omkring och mördar omkringboende bara för det…

Det tar 35 dar för en måsunge att bli flygfärdig. Kan man inte försöka hålla ut så länge? En mycket tänkvärd insändare, detta…


PS
Hur lång tid det tar för renoverande närboende hade insändarskribenten emellertid inga besked om.


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Igår på lunchen satt vi och pratade om äckliga kryp. Det började så fint med fåglar och deras läten, men sen kom vi in på kryp. Den ena läskiga historien efter den andra berättades:

  • när barnet blev stucket av geting och befanns vara mycket allergisk
  • när barnet visade upp snok – och så var det orm
  • hur man med skumspray dödar getingar

och så vidare…

Jag erkände att det är två kryp jag inte gillar: getingar, för att de sticks och tvestjärtar, för att de bara är äckliga. Och så berättade jag om den där gången när jag satt på ballen* iförd shorts, med benen och fötterna nonchalant mot räcket – och det flög in en geting i shortsen…

Men baske mig om inte en 75-årig man i Bombay slår rekordet i äckliga kryp. En läkare opererade nämligen bort en 13 centimeter lång mask ur hans öga… Patienten hade klagat på smärtor i ögat och bakom bindhinnan upptäckte läkaren den långa masken. Doktor Seetharaman är van att operera bort maskor ur folks ögon, det har han gjort i 30 år. Maskar, som kommer in i kroppen och lägger ägg, kanske tränger in i hjärnan…

Patientens hustru var närvarande vid operationen och lämnar följande uttalande:

Efter operationen fortsatte masken att röra på sig och hoppa i en halvtimme, det var otäckt

Äckligt, va??? Men nu vill jag förstås veta vilka kryp du tycker är äckliga och varför!!!


*ballen = balkongen

Read Full Post »

I torsdags kom ergonommannen tillbaka till jobbet och ville ha tillbaka det trådlösa tangentbordet jag hade fått prova. Det var sååå bra, men också sååå dyrt att S, vår IT-person, sa att vi kunde köpa ett likvärdigt för hundralappar i stället för tusenlappar. Så när tangentbordet hade försvunnit med ergonommannen hastade jag bort till S och vi beställde tangentbord och separat nummerdel. Min förvåning var ENORM när alla prylarna levererades, till mitt rum igår strax före lunch! Snacka om snabbt! Jag var så tacksam, men mest tacksam var min högra axel som genast hade börjat göra ont.

Mitt trådlösa tangentbord i piano black och svagt svängt. Både snyggt och bra för min krånglande axel.


Jag såg ett intressant ledigt jobb på annons igår
och eftersom en gamling* stod som en av upplysningslämnarna ringde jag för att ta reda på mer. Tyvärr svarade h*n inte på hela dan, så jag får göra ett nytt försök på måndag. Det som är intressant med den tjänsten är främst dess innehåll, men också att den är en lite längre tidsbegränsad anställning, ungefär ett år, och att det finns möjlighet till förlängning. Det är ju sånt jag måste tänka på.

Det regnade nog hela dan igår. Det regnade och regnade och regnade. Fästmön och jag strålade samman hemma hos mig för gemensam avfärd till Stormarknaden. Jag är så glad att hon följde med, för jag blir verkligen stirrig där. Anna har en sån lugnande effekt på mig.

På kvällen var det sol, regn,  sol, regn hela tiden, förutom när det var sol och regn samtidigt.


Vi gick först till apoteket
där Anna hade ett ärende. Och där stod plötsligt… en gamling från mitt förflutna, pratandes i mobil. Det märkliga var att blicken var vänlig och ansiktet lystes upp av ett leende när h*n såg mig. Jag insåg att h*n faktiskt ville säga några ord till mig, men personen h*n pratade med uppfattade inte det utan pratade på. När Anna blev klar gick vi. Och jag vände mig inte om en enda gång.

Nästa stopp på shoppingturen var Systembolaget. Där skulle inhandlas en flaska vitt vin till kvällens middag, räkor. Jag är skitdålig på vita viner, så vi valde var sin flaska och hoppades på tur.

Sist, men inte minst, skulle vi in på ICA Kvantum. ICA Kvantum är ett perfekt ställe om man vill KBT-träna mot social fobi, klaustrofobi, agorafobi och så gott som vilken jävla fobi som helst. Med det menar jag att stället alltid är packat med folk, man irrar omkring, inga varor finns där de ska eftersom personalen ständigt flyttar runt saker, det pågår matprovningar som medför blockering av gångar och utrymmen, varor är så konstigt placerade att man måste vara vanskapt för att nå dem etc etc. Och redan vid ingången mötte jag en annan gamling, K, som jag inte kom ihåg efternamnet på. (Det var sååå nära att jag messade Agneta, men när Anna och jag gick från garaget hemma kom jag på det!) Så jag gick nästan hela resten av shoppingturen och ältade detta. Anna var förstås jätteintresserad.

Sen mötte vi A som var där i egenskap av barn och chaufför till sin mamma. Som tröst provsmakade han nånting, medan hans ystra moder fick sitt lystmäte och kunde titta på andra saker än mellanmjölk. Låt mig säga som så att jag känner igen beteendet, både A:s och moderns. Helt klart applicerbart även på min familj.

Jag dog inte den här gången heller, utan det bar sig inte bättre än att vi hoppade in på Hemtex på vägen ut. Där annonserades nämligen ut satinpåslakanset, två för 499. Så jag slog till!

Tjockis-svarta påslakanset i satin.


Sen insåg jag att till påslakanseten
behöver man ju också ett underlakan…

Tjockis-svarta påslakanset i satin kompletterade med underlakan i satin för dubbelsäng.


Och när jag tänkte efter lite mer
insåg jag att vi ju faktiskt har två kuddar var. I varje set ingick endast ett örngott. Så ytterligare två örngott kom med hem.

Tjockis-svarta påslakanset i satin kompletterade med underlakan i satin för dubbelsäng samt två extra örngott.


Varför heter det örngott, för resten???
Påslakan fattar jag, liksom underlakan. Men örngott… Vad har fåglar med min huvudkudde att göra???

Idag på morgonen skjutsade jag Anna till jobbet strax före sju och sen har jag förberett för en ombäddning med nya påslakan. Alla duntäcken och kuddar är inknölade i frysen, för så ska man göra om man vill bli kvitt kvalster. Sen sitter jag här och nästan svimmar när jag ser kvittot för min orgie på Hemtex – över tusen spänn. Tjolahopp, när är det lön, sa du? Jaså, om två veckor. Jahaja… Ja, jag överförde en extra slant på ICA-kortet igår, så jag borde ha så det räcker till mat i alla fall. Men jag är ändå nöjd, för nu har jag två helt nya påslakaset (fick ju ett i julklapp av jobbet också) och kan kassera mina gamla som är så slitna att det har gått hål i en del…

För övrigt blev det som sagt räkor till middag igår. Medan maten lagade sig själv (hårdkokta ägg och räkor på tining) tog Anna och jag var sin öl och lite nötter. Vi var så veliga igår att vi köpte chilinötter, wasabinötter och vanliga jordnötter. Dessa utgjorde en utmärkt förrätt!

Efter måltid, disk och tur till soprummet innan räkskalen börjat stinka sjönk vi ner framför TV:n. Anna ville helst se Catwoman, som gick på Tv3, på grund av huvudrollsinnehavarens läckra dräkt, men så uppspelta skulle vi inte bli, tyckte jag. Det fick bli två gamla avsnitt om några FBI-agenter som letade seriemördare i stället. Och till det lite choklad med detta märkliga påtryck:

Vadå heja Sverige???


*en gamling = avser oftast en före detta kollega från mitt förra arbetsliv

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »