Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘få betalt’

Ett felaktigt inlägg.


 

Ibland blir det mesta fel i lokalblaskan. Som nedanstående. Här har uppenbarligen inga journalistproffs varit framme och ingen tryckelit heller.

Felstavat o fel färger

Fel och fel, UNT!


Jag gick på mellanstadiet
när jag fick lära mig att

färggrant 

stavas med ett n.

Och jag var ännu yngre när jag lärde mig att grönt inte var blått.

Men kom igen! Vad hände med korrekturläsningen? Det är liksom inte första gången tidningens journalister har svårt att stava… Trodde att de fick betalt (lön) för att vara professionella. Jag är väldigt glad att jag inte betalar längre för att få läsa tidningen, även om era säljare fortfarande, över ett år och tre månader efter att jag sa upp min prenumeration (snart anmäler jag er, för övrigt!), envisas med att försöka värva mig. Telefonledes. Sämsta möjliga väg. Gör en bra tidning i stället – stava rätt, bland annat – så kanske jag överväger att återkomma!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett uttråkat inlägg.


 

Nyklippt

Mest trött på mig själv.

Jag har nog, precis som rubriken säger, världens tråkigaste liv just nu. Och det är bara jag själv som kan förändra det, det är jag fullt medveten om. Men hur lätt är det när det innebär kontakt med andra människor? Jag är så trött på människor generellt sett just nu – ingen nämnd, ingen glömd. Trött på folk som bara hör av sig när de vill (ha) nåt, på folk som gapar och skriker, på människor som inte hör av sig trots överenskommelse, trött på pratmakare och på tigare… Men mest av allt är jag trött på mig själv. Det är mig det är fel på, inte ”alla andra”.

Igår kväll kunde jag sitta ett tag på ballen* och läsa och äta min middag. Sen fick några grannar gäster och jag klarade inte av deras sorl. Gick in och såg med ett öga på Mr Selfridge, ett på Twitter. Jaa, jag är rätt trött på Mr Selfridge och Twitter också, just nu. Mr Selfridge är så jäkla rättskaffens och hederlig att jag nästan spyr. Och på Twitter visar folk upp sina fantastiska liv, barn, husdjur, resor de företar sig, böcker de skriver… Kram, kram och gullegull. När jag skickar upp nån bild till Twitter är det på en bok nån annan har skrivit, en starköl, en skål ostbågar eller en tallrik mat. Hur spännande är inte det..? (<== ironi).

Gediget arbete

En skylt från ett annat och trevligt arbetsliv där man fick vara som man ville, bara man gjorde sitt jobb.

I morse vaknade jag att grannarna bredvid möblerade om i sina köksskåp. Det var i alla fall vad det lät som. Utanför sovrumsfönstret skrattade en skata mycket irriterande. Inne i sovrummet stod luften stilla. Det gick inte att ligga kvar. Jag var uppe vid sjutiden. Sista sovmorgonen på ett tag, för i morgon startar en full arbetsvecka som jag ska genomlida. Det är svårt att göra ett bra jobb när man inte bryr sig längre.

Dagarna tickar ner och tanken var att jag skulle ägna helgen åt att söka nytt jobb. Men motståndet är hårt och svårt. Jag har kommit till en skiljeväg även i detta sammanhang. Varför söka jobb som har med kommunikation att göra när jag har så svårt för människor..? OK, det skrivna ordet, fine. Men inte får man bara jobba med sånt? Samtidigt läser jag till exempel så många krönikor som är skitdåliga – och ändå får skribenterna bra betalt för dem! Kanske för att de ”har ett namn”, det vill säga är kända. Jag är ju bara jag.

Två trisslotter

Anna skrapade fram en storvinst – i drömmen.

Att jag har världens tråkigaste liv insåg jag när jag vaknade från en dröm. Jag drömde att min älskling hade vunnit 100 000 på en Trisslott och kunde unna sig en ny iPhone. Tror inte att det var en sanndröm, dessvärre. Vi går för övrigt omkring på var sitt håll och längtar. Jämt och samt. I alla fall gör jag det. Men just nu är jag inget trevligt sällskap. Dessutom måste jag idag verkligen ägna några timmar åt att söka jobb. Annars är Annas sällskap det enda jag står ut med just nu. För hon förstår mig, hon fattar hur det känns utan att jag behöver veckla in mig i några förklaringar.

Hela kroppen, känns det som, är en enda stor värk även idag. Till och med en fingerled envisas med att värka, trots att jag trodde att det skulle gå över på nån dag. Himlen är blå, solen skiner, livet är en gåva… Varför är jag så svart i sinnet? Så trött på människor? Så envist mässande att jag har världens tråkigaste liv? OK, det är en massa ”saker” som fattas i mitt liv, men jag har jobb tre veckor till och jag har tills vidare tak över huvudet. Det finns kärlek i mitt liv och jag har en mamma som fyller 79 år nästa månad. Det är jag tacksam för.

Men jag vill åstadkomma nåt som bara är jag också. Åtta kapitel på min bok är skrivna. Jag orkar inte skriva mer just nu. Det gör för ont. För det handlar om livet före världens tråkigaste liv…


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Dags för en liten omvärldsspaningstur i media. Man kan ju inte sitta här helt insnöad. Eller? Häng med – du som vill. Du som inte vill, stanna kvar där du är.

  • Vad händer med dina digitala tillgångar när du dör? Det handlar om sånt som foton på nätet, e-post, tillgång till dina lösenord till banken, sociala medier etc. I USA sätter man upp living wills i livets slutskede, nu förordas även social media wills med anvisningar för de närstående. Det låter faktiskt rätt bra, tycker jag.
  • Finger i sociala medier gav sparken på Twitter. Rörigt? Ja, alltså en rysk flygvärdinna la ut en bild där hon pekar finger åt passagerarna på ryska motsvarigheten till Fejan. Bilden spreds vidare i andra sociala medier och nådde flygboglaget – som gav flygvärdinnan sparken via Twitter. Tja, man ska nog tänka sig liiite för ibland. Om man är rädd om jobbet.
  • Kvinnor jobbar en minut mindre gratis varje dag. Klockan 15.52. Efter det jobbar kvinnor i Sverige gratis fram till 17 (om de har börjat klockan åtta). Det har ett gäng fack och kvinnoorganisationer räknat ut. Förra året var det 15.51 som gällde. En hel minut extra får vi alltså betalt i år. Om det fortsätter så här tjänar kvinnor lika mycket som män – om 68 år…
  • Mysteriet med de försvunna kossorna. Minns du de 69 kossorna som försvann? Leif GW Persson hade nån teori om vad som hänt. Han skrev till och med ner den och la den i ett kuvert som förseglades i direktsändning i Veckans brott. Nu är kossornas ägare misstänkt för bedrägeri. Kan det vara så att Leffe har rätt?
  • Snigel slänger penis efter sex. (Tja vad har penisar med sex att göra?? SKOJAR!) Idag har jag lärt mig nåt nytt – och det är roligt att lära sig nya saker, tycker jag! Forskare har nämligen upptäckt att en havssnigel slänger sin penis efter att den har haft sex. Dessutom har den både manliga och kvinnliga könsorgan. Under parningsakten sprutar båda sniglarna sperma i varandra. Ja, det låter märkligt, men detta med tvekönigheten visste man sen tidigare. Att sniglarna sen slänger sina snoppar har japanska forskare nyligen upptäckt. Efter ett dygn växer emellertid en ny penis ut. Märkligare kan det väl knappast bli???

 


Livet är kort. Definitivt märkligt ibland.

Read Full Post »

Jag gör det åt dig: Idag behöver du inte läsa lokalblaskan!

Ibland på helgerna ägnar jag verkligen tid åt att läsa lokalblaskan. Ibland, vill säga. Och i veckorna får den ungefär tio minuter, en kvart av min tid. Det handlar förstås mest om min egen tid. På morgonen är det så mycket annat som ska göra. Men det handlar också om att tidningen blir mer och mer tunn – både vad gäller omfång och vad gäller innehåll.

Idag är det lördag och för att hjälpa dig som inte har tid, lust eller ens prenumererar på lokalblaskan, bläddrar jag igenom och läser den åt dig. Urvalet är mitt högst personliga, förstås!

  • På debattsidan har dess redaktör klämt in en hurtfrisk artikel om att nu minsann ska pulsen höjas på Uppsalas största debattforum. Enligt undersökningar har unt.se

[…] uppemot 190 000 unika besökare per vecka […] mobilsajten […] nära 39 000 per vecka […]

Hur ska pulsen höjas då? Jo, från och med måndag kan gemene man mejla in debattartiklar som kan publiceras samma dag på unt:s webbplats. Enligt debattredaktören innebär detta

[…] snabbare kommentarer kring aktuella händelser och frågor […]

Men sen kommer alla förhållningsregler och det står till och med att debattartiklarna ska vara

[…] välskrivna […]

När jag läser sånt kan jag inte låta bli att undra

Får man betalt för dem?

Det verkar ju som om läsarna ska engageras som journalister och då borde de väl åtminstone få frilansarvode? 

Hittills har lokalblaskan varit ytterligt ivrig att censurera kommentarer kring artiklar som har lagts ut. Man kan ju då bara föreställa sig vilka mesiga ämnen som möjligen kan tänkas publiceras… Idag får man till exempel inte ens lämna en länk i en kommentar. Maj gadd. Nej, det här tror jag INTE ALLS på!

  • I morgon söndag börjar den nya SL-pendeln gå. Jag läser den vidhängande lilla artikeln för att få reda på mellan vilka orter pendeln ska gå. Det enda som fastnar är att artikelskribenten tycks ha kommer-att-sjukan. Får inte journalister lära sig att skriva idag??? (Nu börjar jag förstå varför lokalblaskan ska anlita oss läsare som skribenter…) Jag tittar på en kartbild i stället på sidan. Jag fattar inte vilka linjer som blir SL:s och vilka som blir UL:s men jag har så pass mycket i huvet att jag fattar att man kan pendla från Sala och från Gävle och via Uppsala komma ända ner till Älvsjö söder om Stockholm.  Tack och lov för piktogram!
  • ”Den som slarvar ska få en faktura” Äntligen en lockande rubrik! Men sen ser jag att det är ett förslag från miljöpartiet om att fastighetsägare som inte skottar sina trottoarer ska få en faktura från kommunen. Förslaget får tummen ner av motståndarsidan politiskt sett och även av tjänstemän. Men varför skriva om detta då??? Nu vet jag att många tidningar säger sig vara i medborgarnas tjänst. Men hallå! Är det nån som tror på det idag? Vet vi inte alla att tidningarnas högst mål är att dra in pengar och gå med vinst?! Och OM man vill vara i medborgarnas tjänst, är det då inte intressant att skriva om förslag INNAN förslagen får tummen ner?! (Information före beslut, som det hette en gång i tiden, på stenåldern, typ.) Då får ju medborgarna en liten möjlighet att påverka i alla fall.
  • Sjukstugan i Backens nya kort i Löjliga Familjen ledningen, dess chefsläkare, intervjuas på en helsida. Hon ser bister ut på alla bilderna. Omgivningen runt henne går i beigegrått. Vi läsare får veta att Sjukstugan jobbar på att minska antalet Lex Maria-ärenden (22 stycken hittills i år), men inte hur. Avvikelserapporter och kommunikation nämns lite svävande.  De långa vårdköerna – Sjukstugan ligger i botten i den senaste mätningen av väntetider i vården – är högprioriterade att minska. Men inte heller här nämns hur. Slutligen vill den nya chefsläkaren satsa på hygienfrågor för att minska smittspridningen. Nästan nio procent drabbas för övrigt av vårdskador… Vill jag dit, eller..? (Som att välja mellan pest och kolera.)
  • Ekonomi-, konsument-, motor-, Sverige- och Världen-sidorna är fyllda av TT-artiklar och annonser. Artiklar som publiceras överallt i alla dagstidningar. Totalt jävla ointressant, med andra ord.
  • Nu till B-delen! Tidningens B-del heter Kultur. Idag känns rubriken rätt passande eftersom sju av sidorna, inklusive sidan ett, innehåller kulturmaterial. Sen följer flera sidor annonser och ett uppslag om mode och sju sidor sport samt annonssidor. Jag bläddrar snabbt. Födde och Dödde, fyra sidor. Därpå en massa krafssidor som börsen, TV-tablåer och serier. God morgon-spalten på sista sidan är oftast läsvärd, men mindre rolig idag eftersom det blir rätt tjatigt när skribenterna alltid ska lyfta fram sina barn.
  • OK, kulturartiklarna…Välskrivna! Till och med de korta notiserna är intressanta! En av kulturskribenterna förstår att Mårten Palme anmäler filmen Call Girl för förtal, Mo Yan, stipendier till Uppsalaförfattare. Bäst gillar jag Lisa Irenius artikel om bilder som sprids via sociala medier. Lisa Irenius skriver bra texter, hon har oftast vettiga åsikter och hon väljer intressanta och aktuella ämnen. (Dessutom noterar jag på hennes bildbyline att hon har klippt sig. Klädsamt!) Den har artikeln har allt – en bra text, ett aktuellt och intressant ämne, kompletterat med bra bilder – samt en bild på en till synes övergiven kulturredaktion (mindre lyckat att ha med i artikeln, kanske… Man undrar vad folket på redaktionen GÖR, nämligen, eftersom de inte sitter och skriver.).  Intressant i artikeln är att Lisa Irenius nämner Susan Sontag och dennas syn på fotografier. Susan Sontag levde ju med en av USA:s mest kända fotografer…
  • En artikel om litteraturforskning fångar mitt öga, men när jag ser att disputationen redan har varit inser jag att den här artikeln säkert har legat ett tag. Och det borde den ha fortsatt att göra.
  • Födde- och döddesidorna scannar jag av. Nej, jag kände ingen idag heller, tack och lov. (Undrar om mitt namn står där snart?)
  • Två bilagor var det idag – en för mig ointressant reklambilaga om elektronikvaror samt Bostadsguiden, som bara innehåller en massa bostäder som ingen utom såna med skamligt höga löner har råd att köpa.

Så. Nu behöver du inte läsa dagens lokalblaska. Men om du vill kan du säkert hitta en del av artiklarna på nätet. Eller så får du låna min papperstidning. Den är definitivt inte värd de 2 600 kronor jag betalade för ett helårsabonnemang.


Livet är kort. 

Read Full Post »

Varning för kiss- och bajssnack!


Här sitter jag och är bajsnödig.
Ja, en konsekvens av övningen i måndags är att jag har lite problem med toaletteriet. Det innebär att jag får åka till jobbet utan att ha förrättat mitt tarv. Lite besvärligt, onekligen, eftersom det är svårt att finna Bajserso här. Tänker också på vännen Rippe som får kniven i sig idag. Jag tycker att vi alla ska tänka på Rippe så att allt går bra! Samlad kraft, kom igen!

I övrigt känner jag mig piggare idag. Det betyder att jag kanske kan ta mig an en del arbetsupgifter som har blivit liggande lite på vänt. Men först ska jag läsa in mig på anseende och mediebild. En sån rapport kan vara bra att ha och ösa argument ur. För hur det nu än är med livet så tar mitt arbetsliv slut här vid årsskiftet. Om det inte sker nåt mirakel, vill säga. Det känns jobbigt och rätt förnedrande, ärligt talat, att varannan, var tredje månad behöva pusha för att få vara kvar. Jag tror jag har nått en gräns snart: nu får man bestämma sig om jag ska vara kvar eller inte. Jag har inte ork att gå och oroa mig för det också.

Strålande sol är det idag och det ska bli skönt att få ta en promenad på lunchen. Jag har en lunchdejt med U, en synnerligen sympatisk person, kände jag efter en halv minuts pratande bara vi två. Ibland är det ju så att man har en roll i en grupp eller kombination med människor, en annan när man är solo. Dagen avslutas med besök hos Nål-Janne. Akupunkturen är inte bara bra mot smärtan, den fungerar lite KBTande också eftersom jag har nålfobi. Det finns inte många fördelar med nålfobi, men en är att jag aldrig skulle kunna bli intravenös knarkare… Nej, om jag ska droooga* mig kommer det nog mest från en flaska eller en burk, det vill säga alkohol. Samtidigt gillar jag inte att vara påverkad och att inte ha kontrollen. Jag minns faktiskt inte när jag var packad senast. Och det är ganska skönt!

Lite konfunderad blev jag i morse när jag slog upp lokalblaskan och såg denna bild med bildtext. Jag kan inte hjälpa att undra om det heter FLAKSA när man ger barn droooger medelst flaska? Och kan det bero på att mannen som ger barnen drooogerna egentligen är flata, med dansk stavning? Tofflan undrar, Tofflan spekulerar…

Mystisk flaksa och danska flata?


Seriöst, nu ska jag tänka seriöst,
och lägg upp en plan för arbetet de här dagarna. Redan i somras gjorde jag ett förslag på ny startsida till institution 2. Först i förra veckan hade vi ett möte om detta. En person kunde inte delta i mötet, men kom med synpunkter efteråt via mejl i sin vanliga, rätt otrevliga ton. Det var synd att vi inte kunde diskutera saken på mötet i stället. Jag tycker det känns märkligt att få ett mejl om det två dagar senare, eller rättare sagt två kvällar senare eftersom mejlet kom tjugo över tio en torsdagskväll. Vad jag vet arbetar vi kontorstid här. Nu får jag klura ut hur jag går vidare, jag svarade i alla fall med ett argument – och en smiley. Jag orkar inte med folk som är konstant sura och jag har som mål att få dem att flamsa. I det här fallet tror jag emellertid att jag går bet. Nej, man kommunicerar onekligen inte på samma sätt på institution 2 som på institution 1. För övrigt hade jag besök igår morse av ett namnsdagsbarn från institution 1. Alltid lika glad och trevlig och seriöst hårt arbetande doktorand. Mitt omdöme! Många skulle kunna lära av denna…

Tisdagar har jag tänkt att jag ska jobba åt institution 1. Jag måste nämligen försöka få lite struktur på arbetstiden. Nästa tisdag ska min dator och jag byta server, så halva den arbetsdan går åt till det. Men det är OK, det måste ju göras. Igår blev det inte så jättemycket gjort för institution 1, så jag får ta igen det lite idag, tror jag. Jobbagendan för dagen blir därför rapportläsning inledningsvis och därefter ett rejält tag i slutversionen av kommunikationsplanen för institution 1, en plan som jag för övrigt ska berätta om på måndag morgon hos centrala avdelningen.

Time to get rolling, babes! För här blir ju inga barn gjorda, möjligen en kabel lagd innan jag sätter igång.

Och… ja just det! Jag hade velat skriva om vikten av reflexer i höstmörkret och få betalt för det. Nu skriver jag om det ändå, utan att få betalt. Du som går – BÄR REFLEX! Jag ser dig fan inte annars på morgonen och kvällen när jag kör bil!


*droooga mig; droooger = Brynolf Wendtskt uttal; betyder ”droga mig” respektive ”droger” på rikssvenska


Livet är kort.

Read Full Post »

Härom kvällen gjorde jag misstaget att av och till titta lite på Let’s dance, ett vad jag förstår, mycket populärt TV-program. Det är så populärt att det i skrivande stund är ”gillat” av 2 417 personer på Fejan, deltagarna bloggar om sin medverkan och media skriver. Kvällspressen skriver kilometer…

Innan programmet härom kvällen kunde jag läsa om en deltagares rumpa. Rumpa! Deltagarens rumpa gjorde succé och fick, enligt tidningen

[…] kändisarna i extas […]

I en annan tidning kunde man som vanlig läsare hitta hjälp att fixa en egen sån rumpa…

Jag vet inte allt som har hänt i programmet, men tidningarna har skrikit ut om hur en av deltagarna bröt ihop – och fick revansch. En annan deltagare tvingades (!) dansa med sprucket revben. Fast sen kom nån på att det var en bluff… För det första undrar jag vem som tvingas delta i ett sånt här larvprogram. Och för det andra undrar jag ju förstås om man verkligen kan dansa med en spricka i revbenet… Jag menar, det kan vara svårt att röra sig rent allmänt då, än mindre dansa…

Och sen är det det här med juryn som är så elak. De minuter jag tittade såg jag tre personer som såg smått uttråkade ut. De visade så gott som inga känslor – inte i sina ansikten, i alla fall. Ändå säger en tidning att deltagaren som åkte ut nu sist gick till attack mot juryn för att juryn – elakt nog? – hade gjort upp innan om att deltagaren skulle åka ut. Eh… dålig förlorare, eller? Det ska ju visst vara en sorts tävlingsprogram…

För övrigt är juryn visst inte enbart elak, den består av bööögare också, som gärna fäller smickrande omdömen om en del dansare. Och detta eldas på i media, förstås. Nu senast tog till och med en jurymedlem ett skamgrepp på en av deltagarna. Gissningsvis fick han betalt av produktionsbolaget för att ta det greppet.

Nej fy, jag ska inte slösa bort en enda minut av mitt liv igen genom att se på sån här skit! Jag älskar dans och skulle verkligen vilja se ett riktigt danstävlingsprogram, inte sån här dynga.

Noll tofflor i betyg!

Read Full Post »

Fy vilken trist och blöt dag! Det har regnat hela dan, från morgon till kväll. Trist och tråkigt och gråväder och ingen lust alls att vistas utomhus.

Men dan inomhus har varit bra och givande igen! Förmiddagen ägnade jag åt putsning av några texter till intranätet, för äntligen kom jag in i publiceringsverktyget! De ställen jag ska jobba med hade blivit upplåsta under natten – teknikens under? Ungefär. Först kändes det jättetrögt, men när jag kommit igång flöt det mesta på. Jag kom till och med ihåg gamla kommandon. Behövde bara störa min handledare ett par gånger när det gällde HTML-kodningen, men jag fixade det också själv till sist. Det känns alltså som om både inlärda saker kommer tillbaka till mig och som jag lär mig nåt nytt! HTML-kodning är nåt jag inte jobbat med, jag har nosat på det privat. Totalt blev det sju sidor/inlägg/dokument som jag sen mejlade sen till chefen för kontroll. Jag var rätt snäll och gav henne en vecka. Chefer har ju som bekant en tendens att ha fulltecknade dagar…

Uppdragsgivaren för artiklarna hörde av sig precis när jag skulle gå på lunch och ville ha kompletteringar som jag tyvärr nästan inte kunde bistå med. En del fanns redan i mina texter [hade uppdragsgivaren läst texterna?] och annat hade jag inte möjlighet att följa upp på grund av andra, mer brådskande uppgifter. Av detta hoppas jag vi båda lär oss att det är viktigt med korrekta och tydliga uppdragsformuleringar i förväg. Vi får se hur mina alster ser ut i slutänden…

Lunchen blev en kletig historia. Lingonsylten hade nämligen runnit ut i matpåsen och allt var kladdigt. Även skrivbordet… Det var dessutom rött klet…


Jag lyckades rädda lite av lingonskurken.

                                                                                                                                                     Burkarna var hur kletiga och kladdiga som helst – det är ju socker i lingonsylt -men jag fick dem till slut hyfsat rena. Påsen var bara att slänga. Så nu måste jag till Systemet snart och handla.  Så jag får en ny matlådepåse, menar jag…


Tomt och rent.

                                                                                                                                                           Dagens lunch bestod av två raggmunkar, lite lingonsylt, dårå, och tre tunna skivor kalkonpastrami. Jag blev inte så jättemätt och vad det blir till middag i kväll har jag inte tänkt på. Fästmön jobbar och då blir det som vanligt ingen ordning med maten. JAG BEHÖVER EN FRU!


Dagens lunch!

                                                                                                                                                              På tal om lingon, för resten, noterar jag idag att lingonveckan – eller veckorna – nu börjar avta för den här gången. Två veckors blodförlust sätter sina spår. Jag är skittrött, helt enkelt! Och som hallonsylt på lingonsylten värkte en rejäl blemma fram på höger sida om min gigantiska näsa. Den ska strax dödas! Ja, inte den gigantiska näsan alltså, utan den lika gigantiska blemman. Usch!

Eftermiddagen ägnade jag åt att skriva ett underlag till ett pressmeddelande på engelska. Det var darrigt och pirrigt, men gick förvånansvärt bra. Vidare har jag tagit tag i några webbsidor som ska granskas av sakkunniga och förbereder nu ett mejlutskick om detta.

Alltså, förlåt om jag tjatar om det jag gör, men jag tycker att det är så kul att ”jobba” igen! Fast det klart att det vore ännu roligare att få betalt för jobbet. Men det får bli nästa mål!

Nu ska jag strax hoppa in i duschen. Anna erbjöd sig per sms att följa med in och

hjälpa till

men jag tror inte att hon får gå från jobbet för att tvaga snart 50-årig särbo som är tämligen frisk. Men önska kan man ju…

Read Full Post »

« Newer Posts