Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘extramamma’

Ja, jag älskar Erna Tauros (född i Viborg som min farmor!) och Tove Janssons Höstvisa! Jag skulle vilja våga framföra den å ett evenemang framledes, men jag vet inte ens om jag kan bevista evenemanget. Höstvisa förknippar jag av nån anledning med min extramamma!


Dagarna mörknar och färgerna djupnar.

                                                                                                                                                                   Jag skulle vilja tillägga att det inte enbart är så att dagarna mörknar utan att färgerna också djupnar. Ibland är de så vackra att de gör ont och får mig att gråta.

Min dag började bra. Jag gjorde det som stod på att-göra-listan och jag hann till och med att göra ett skrivuppdrag och betala en räkning. Och så ringde jag min kära storasöster som ibland är som en enda stor famn för mig trots allt… grejs… i hennes liv.

Vid lunchtid damp det ner en teoretisk bomb i min mejlbox. Att livet inte är rättvist tycks jag få veta minst ett par gånger i veckan, men detta var nästan droppen! Och vad var droppen? Jo, att den som bevisats ha gjort fel mot andra inte bara blir miljonär på kuppen utan får en ny chans. För mig vore det rimligare med motsatsen till belöning…


Denna skulle pryda sin plats på somliga…

                                                                                                                                                             Denna bomb gjorde att jag fick svårt att koncentrera mig på det jag skulle göra resten av dan. Men jag hade i alla fall nån sorts kraft och jävlar anamma så jag kunde ringa och önska Monica lycka till med operationen i morgon. Och hoppa in på ICA Heidan och köpa grillad kyckling till middag. Samt en liten dessert som jag naturligtvis glömde att fota. Men den var kletig och söt och brun. Idag sjöng jag emellertid inte Dover Calais och räckte ut brun-tungan. Jag var inte på flamshumör för fem öre.

Har haft mejlkontakt med favoritmammakusinen ett par gånger idag. Det känns skönt att få gnälla lite, men det är nog inte så roligt för B, den stackarn, att läsa… Hon är emellertid alltid vänlig och inkännande – och rolig!

Kvällen har vi ägnat åt att äta, alltså, och att diskutera dokusåpor och talangprogram – detta med anledning av att True talent, Fångarna på Fortet (man har till och med lyckats gräva fram Agneta Sjödin, Gunde Svan och Kurt Olssonmen herrejemine, säger jag! ) och Ullared i kväll tyvärr krockar på TV. VEM BRYR SIG??? Inte Fästmön och jag, i alla fall! Såna program går fetbort! Vilken tur att det inte är buskis med Stefan & Krister också… Sammantaget säger dessa program en hel del om svensk så kallad TV-underhållning… Nä, tur att man kan ta sig för andra saker och att TV:n kan vara avstängd!

Ja just det! Vi har diskuterat bloggar också och olika bloggställens för- och nackdelar, bloggläsare, följare, dem vi följer, kommentarsfasoner och annat. Synnerligen intressant!

Nu ska jag packa lite för i morgon åker vi till Bahamas London Skottland Himlen. Jag blir där till onsdag morgon, med några gästspel i mitt eget hem under dagtid fram till dess samt ett sista Uppdragsutförande på söndag.

Read Full Post »

I lördags läste jag i lokalblaskan (Tack alla före detta vänner och bekanta som inte upplyste mig utan lät mig få veta genom tidningen!) att min extramamma hade gått bort.  Idag läser jag att begravningen hålls på torsdag i nästa vecka. Naturligtvis vill jag delta, men problemet är att jag börjar jobba den dagen!

Vad tycker du att jag ska göra???

  • Mejla och be att få ta en tidig lunch den dagen
  • Inte säga nånting utan bita ihop och gå och jobba som planerat

Read Full Post »

Dags för veckans höjning (höst) respektive sänkning (host). Det är inte svårare än så här:

Höst

Hösten (jag älskar den årstiden med alla färger!)

Kräftor (jag älskar dem!)

Fästmön (jag älskar henne och vi har snart varit ett par i fyra år)

Mamma (som ger sig iväg för att ordna pengar åt mig trots att hon är sjuk)

Tropiska växthuset (det är sevärt även om jättenäckrosen inte blommar!)

Den enda vännen som erbjöd mig hjälp i ett akut läge (medan alla andra tycks vilja bli roade av apan och apans bekymmer)

Ryds Glas (proffs på det de gör och ett trevligt bemötande med gratis lånebil som bonus!

                                                                                                                                                               Host

Min extramamma who is no more (och de falska figurerna som… äh, jag orkar inte, det är bara att konstatera att folk är elaka)

Mitt fantastiska fack (som slåss mot sig själv i domstolar) 

Dieter, doktorer och media (som jag inte riktigt tror på i långa loppet)

Biltema (som har blivit en skittråkig affär där man inte hittar nånting)

Arbetslöshet (it sucks – oavsett ålder!)

Kreativitetsdödare på jobbet (det finns gott om dem…)

Loppmarknader där alla grejor är smetiga…

Read Full Post »

Det har regnat hela kvällen igår och hela natten. När vi vaknade idag framåt förmiddagen var tennisbanan på baksidan mer som en pool. Och det regnade fortfarande. En dag som gjord för den utflykt Fästmön önskade sig på sin sista lediga vuxenhelg – NOT!

Och inte blev dagen bättre när jag med bestörtning grävde fram lokalblaskans kulturbilaga och ser på dess första sida att min extramamma, Gunilla Lindberg, har gått bort.

Uppdaterat: Jag har försökt två gånger att lämna en kommentar hos lokalblaskan, men det verkar som om man censurerar det jag skriver – i princip en länk till det här inlägget.  Tack för det!


”Rosa rorans bonitatem, stella stillans claritatem […]*”

                                                                                                                                                            Jag träffade Gunilla Lindberg första gången vid mitten av 1980-talet på det ställe/företag som sen jag gav 23 år av mitt yrkesliv. Gunilla arbetade som frilansande skribent – och jag var den kanslist, som det hette på den tiden, som skrev ut hennes artiklar till personaltidningarn via en diktafon. (Ja, det var på stenåldern, men googla om du inte förstår terminologin.)

Gunilla Lindberg var hela sitt liv en fri fågel. Men hon tog mig under sina vingar under många år, tillsammans med min första chef Curt Jansson. De båda blev mina extraföräldrar när mina riktiga föräldrar bodde 30 mil härifrån. För även om man är 20nånting behöver man sina föräldrar ibland. Curt tvingade till exempel ut mig att köpa en mössa en vinter när genomsnittstemperaturen var -30 grader dygnet runt. Men det minne som sitter djupast och som betydde mest var den gången jag akut hamnade på sjukhus och mina föräldrar hade sjuhundrafyrtioelva ursäkter för att inte komma till sitt enda barn. Då kom Curt och Gunilla och satt stilla och väntade på mig tills jag orkade möta dem. Personalen sa:

Dina föräldrar sitter i dagrummet och väntar på dig. Orkar du?

Min förvåning – och den kärlek jag kände till dessa två som inte hade behövt göra detta alls – var enorm. Där satt de och vi pratade och allt kändes nästan ”som vanligt”. Men när jag gick och la mig den kvällen gömde jag detta i mitt hjärta för alltid. För mina egna föräldrar kom inte och från jobbet kom bara samtal med rena jobbfrågor, framför allt från en av dem som i dagens lokalblaska uttrycker sin stora sorg och saknad över Gunilla. Det är med stor ledsenhet jag nämner detta, för just denna person har jag känt lika länge som Gunilla Lindberg, men inte ett ord, inte ett pip har jag fått höra sen den dagen i mitten av januari 2009 mitt gamla liv föll samman. Ja, jag har lärt mig den hårda vägen vilka som är vänner och vilka som har falska leenden och tomma baksidor. Som pappfigurer.

Gunilla och jag höll kontakten genom åren trots att våra yrkesvägar tog en del andra svängar. Jag började jobba på ett av ”företagets” ”dotterbolag” och vi sågs inte lika ofta. Men vi skapade oss en egen lite tradition! Och det var att träffas nån av juldagarna i Sankta Birgittas kloster i Stöllestan. Stöllestan ligger nån mil från Metropolen Byhålan dit jag åkte varje jul för att tillbringa helgen med mina föräldrar. Gunilla var under några år ”singel” och valde att gå i kloster under denna familjehögtid. Detta eftersom hon inte längre hade nån familj sedan maken gått bort på 1980-talet och sonen så tragiskt omkom många år före det. Sonen, som var född samma år som jag. Hon pratade inte aldrig om sin sorg. Det var mycket som var hyssj hyssj. Men en dag berättade hon. Och jag förstod att hon behövde låna mig som barn då och då. Det fick hon gärna.

I klostret var det väldigt tyst, men Gunilla och jag var inte så tysta. Hon ordnade kaffe och whisky och så satt vi och smuttade på drycken och smaskade på småkakorna min mamma hade skickat med mig. Sen träffade Gunilla Bengt och han var med till klostret en jul. Efter det blev det inga fler jular i klostret – Gunilla hade fått en familj igen och jag var så glad för hennes skull.

Sista gången jag och Gunilla träffades en längre stund var när min extrapappa Curt gick bort, strax före min egen pappa. I samband med begravningen fick jag då en pusselbit som jag hade saknat. En pusselbit till alla dessa komplicerade relationer vi har i livet – privat som på arbetsplatsen. En pusselbit om svek och kärlek och väl dolda hemligheter.

De senaste åren hade Gunilla och jag ingen kontakt alls. I början av sommaren fick jag genom en före detta kollega veta att hon var svårt sjuk, men inte ville bli kontaktad eller att sjukdomen ens skulle uppmärksammas. Några dar senare hade hon själv skrivit en krönika om sin cancer i lokalblaskan.

Det var så ledsamt att börja den här dan med att läsa att Gunilla Lindberg har gått bort. Jag tror att det är därför Gud och alla änglarna vägrar att sluta gråta de stora regntårar de har gråtit sen igår kväll.

                                                                                                                                                                       *Ur ett vesper ur Birgittaofficiet. Texten betyder: ”Ros, duggande godhet, stjärna droppande klarhet…”

Read Full Post »