Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘exil’

Å, jag har fått en jullista av Lumummagumman att ta ställning till. Hmm… Det passar ju bra nu när jag har varit och handlat julmat… Få se nu…

  • PepparkakorLussebullar: lussebullar. Och liksom Lumummagumman kallar jag dem lussekatter. Pepparkakor kan jag äta hur många som helst – utan att bli snäll…
  • IschokladMarsipan: ischoklad. Det ska dessutom vare köpe-ischoklad.
  • KöttbullarPrinskorv: ingetdera. Jag äter varken gris eller ko.


Jag äter inte gris!

  • JulkorvJulskinka: se föregående!
  • LaxSill: svårt att välja eftersom jag endast äter fiskgrejorna på julbordet. Men om jag måste välja blir det sillen. Med snaps till!
  • RevbensspjällJanssons frestelse: Jansson!
  • ParadisAladdin: Paradis! Jag gillar bara ljus choklad!


Bara ljus choklad för min del!

  • Rullsylta – Pastej: syltan köper jag till mamma. Pastej äter jag när jag har järnbrist.
  • Glögg – Julmust: ingetdera – det är för sött! Vill ha julöl, mörk, till julmaten!
  • RödbetssalladDopp i grytan: rödbetssallad.
  • Ris a la malta – Risgrynsgröt: orka!
  • ÄppelmosSenap: senap.
  • HemmaBorta: om Tofflan själv fick välja: en stuga i skogen utan el, dator, mobil, men med en brasa, massa ved, nåt gott att dricka och Fästmön!
  • Utomlands – Sverige: aldrig mer exil, tack!
  • Ge: ge.
  • Mysteriet på GreveholmDieselråttor och sjömansmöss: vafalls???
  • ChokladkalenderPaketkalender: men jag är vuxen! Fast choklad slinker ju alltid ner…
  • PlastgranÄkta: äkta. För doftens skull!


Förra årets gran.

  • Arne WeiseErnst: Arne Weise! Fast jag gillade Lotta Bromé som julvärd också! Hon var behaglig!

Read Full Post »

Nej, jag ser inte fram emot julen. Men jag har ansträngt mig och plockat in stakar och en stjärna och en ljusboll som ska sättas upp till första advent i morgon. Allting funkar. Två stakar för levande ljus har jag och den ena har fått terracottafärgade ljus, för vita orkar jag inte gå och köpa.


I morgon är det dags! Men den här staken har terracottafärgade ljus i år.

                                                                                                                                                                  Jag vill inte alls fira jul i år. Fira… Vad finns det att fira? Att jag hamnar i ovisshet och i en osäker och isolerad tillvaro efter nyår igen? Det här helevetet tar aldrig slut. Förra året köpte jag en flaska champagne till Fästmön och mig att dela på nyårsafton. Det fanns inget att fira då heller, så flaskan ligger kvar i kylen. Den kan jag kanske kränga dyrt sen när den blivit en riktigt exklusiv årgångsskumpa. För inte har jag lust att fira att jag från den1 januari inte har nån som helst inkomst – ingen lön, ingen a-kassa, inget aktivitetsstöd. Ja du ser ju själv vartåt det barkar.


Skål tamej fan, Jacob! Snart ses vi!

                                                                                                                                                               Men jag förväntas fira jul. Jag biter ihop medan jag trycker ner stearinljusen adventsstakarna. Jag låtsas att jag tycker det är spännande och roligt att skena i affärer efter julklappar. Jag har ingen lust. Ändå ringer jag mamma och frågade vad hon önskar sig och hon frågade mig. Och det blir det gamla vanliga, böcker, choklad och en kalender, typ. När det enda jag önskar mig är ett jobb och med det ett värdigt liv.

Nej du, utan ljusning på fronten – adventsstakar, bollar och stjärnor till trots – planerar jag slutet. Jag är ju en planerare av rang, glöm inte det! Nu tänker jag inte berätta vad exakt jag planerar, men en del personer torde darra på manschetterna och planera ett liv i exil.

Tro mig, jag hade annars tänkt att ha en stor fest för alla som har hållit tummarna ett otal gånger. En stor fest i samband med födelsedagen i vår, den som börjar med 5 och slutar med 0. Kära vänner, tyvärr blir det inget sånt. Det blir ridå. Med ett sjuhelvetes brak, jag lovar! Och jag vet att du kommer att skratta, för Tofflan är trots allt en elak, men rätt rolig f*n!..

I kväll ska jag emellertid inte totaldissa julen utan gå och käka julbord med Anna. Gratis. Tack för det, Bloggtävlingen.se!

Read Full Post »

Ja, när jag läser rubriken har jag svårt att se den röda tråden i torsdagens Babel. Vi får se om jag finner nån!..

Veckans dokudiktare var en för mig helt okänd förmåga, Pamela Jaskoviak. Nåväl, som vanligt spolar jag snabbt förbi de inslag som handlar om dokutramset, så jag förblir väl ovetande om vem hon är. (Nejrå, jag har googlat!)

Första gäst i studion var den unga amerikanska författaren Nicole Krauss, vars senaste bok heter Det stora huset och i dess centrum befinner sig ett skrivbord. Nicole Krauss är förvånande nog uppskattad av såväl kritiker som läsare. Släktskap, arv, kärlek och förlust är teman i hennes böcker. Det judiska arvet och det egna barnafödandet har naturligtvis påverkat den här författaren! Diskussionen kom också in på författarskap/skrivande i motsats till barn – vad är viktigast? Går det att ”ha” båda parallellt?

                                                                                                                                                                                                  Nästa inslag handlade om noveller på Twitter. På japanska. De börjar och slutar på 140 tecken. Nyligen kom den första Twitternovellboken ut i Japan. Dess stora stjärna är Mica Naitoh. Redan på 1400-talet skrev man kort i Japan, så det är egentligen inget nytt. Haiku är ett exempel på kort diktning från 1600-talet. Naturligtvis får man in fler ord i ett japanskt tecken än i ett svenskt. Lättare att skriva kort i Japan, alltså!

Nawal el Saadawi var nästa gäst. Denna egyptiska författare och feminist som varit med om revolution helt nyligen, suttit i fängelse, tvingats att leva i exil. Det litterära genombrottet kom på 1970-talet – med en essäsamling. Förra året kom hennes senaste roman ut på svenska, Den stulna romanen. Författaren, som drömde om att bli dansare, som blev läkare, som blev… författare. Skälet? Författare kan rädda så många fler liv än läkare! Den här kvinnan är verkligen urhäftig! Vilken glöd!

Intervjun gled sen vidare i ett reportage i Kairo för att ta reda på vad som händer i litteraturen under i revolution. Bland annat intervjuades författaren och tandläkaren Alaa al-Aswany. Det har till exempel visat sig att den politiska revolutionen också har inneburit en litterär revolution. Tidigare var det hård censur av böcker. Idag är reglerna… oklara. Och böcker säljer som smör i Egypten!

Tillbaka i studion igen hade journalisten och förläggaren Svante Weyler anslutit sig. Bland annat diskuterade man de osynliga författarna. Svante Weyler pratade om Berlinmurens fall och de därefter uteblivna litterära verken – författarna hade inte skrivit under diktaturen. Och de stora författarna under Mubaraks diktatur vänder kappan efter vinden, menade Nawal el Saadawi.

                                                                                                                                                     Veckans boktips var böcker som den nya ledaren i Egypten borde läsa:
Svante Weyler: En tysk mans historia av Sebastian Haffner
Nawal el Saadawi: Den stulna romanen av Nawal el Saadawi

Read Full Post »

Torsdagens Babel kikade bland annat på författare i exil, sjukdomar och förstås, riktigt bra litteratur.

Siri Hustvedt var huvudpersonen i första inslaget. Denna spännande människa som skrivit om sin migrän, bloggat i New York Times och som skrivit konstnärliga romaner om livet. Intresset för det mänskliga psyket går genom hennes produktion som en röd tråd. I studion berättade Siri Hustvedt först hur man uttalar hennes namn – hon har ju skandinaviskt påbrå. Sånt är viktigt! Att kunna uttala författares namn korrekt, alltså. Sen blev det lite för mycket snack om krämpor för min del. Men helt klart är människan intressant! Och lite kul var det när synestesti nämndes, nåt jag har bloggat om. The summer without men heter hennes senaste roman.

Varför skrivs så många bra böcker av människor i exil? Denna intressanta fråga debatterades på engelska i studion av författaren Theodor Kallifatides, Rakel Chukri, kulturredaktör på Sydsvenska Dagbladet och Siri Hustvetdt. Theodor Kallifatides är den som har levt längst av alla – men också levt längst i exil. Siri Hustvedt menade att hon växt upp med en dubbel bild av verkligheten. Rakel Chukri hävdade att exil är en existentiell fråga – man kan leva i exil även i sin familj eller i ett land där man har tillåtelse att skriva HUR och VAD man vill – men man kan ändå inte förmå sig…

Så fick tittarna ett författarporträtt sig till livs. Poeten Nelly Sachs flydde från Tyskland till Sverige under andra världskriget (1940) – tillsammans med sin mamma och en resväska. 1966 fick hon Nobelpriset i litteratur. I höst är hon aktuell i och med en ny biografi om henne, Flykt och förvandling. Samtidigt nyöversätts hennes texter och så blir det även en utställning över detta författareöde.


Flykt och förvandling, en spännande biografi om en spännande poet, Nelly Sachs.

                                                                                                                                                            Åter i studion hade Siri Hustvedt ersatts av författaren Maria Zennström, som enligt egen utsago präglats av sin ryska mammas exil. Rakel Chukri tog upp att det som kan skapa mästerverk i exil är det helvete man lever med. Theodor Kallifatides sekonderade med främlingskapet i ett annat land, att det ställs andra och hårdare krav på invandrade författare – författarskapen tas inte emot som svenskars. Men svenska språket är mer melodiöst än det grekiska, hävdade Theodor Kallifatides.

Beate Grimsrud och Bengt Ohlsson pratade i nästa inslag om att byta språk. Båda författarna skriver på söder i Stockholm och båda har nyligen gett ut böcker på andra språk än hemspråk, Beate Grimsrud från norska till svenska, Bengt Ohlsson från svenska till engelska. Båda böckerna har också översatts till författarnas respektive hemspråk… norska och svenska.


En dåre fri skrevs på svenska.

                                                                                                                                                  Veckans boktips, böcker som får dig att känna dig hemma, blev:
Siri Hustvedt: David Copperfield av Charles Dickens
Maria Zennström: Malte Laurids Brigge av Rainer Maria Rilke
Theodor Kallifatides: Samlade publicerade dikter av Konstantin Kavafis

I nästa program är det säsongsavslutning!

Read Full Post »