Posted in Böcker, Personligt, Vänner, tagged anklagad, arbete, Astrid Lindgren, avundsjuk, butik, De underkända, deckare, Denna dagen ett liv, dusch, e-post, en som räknas, erbjudanden om hjälp, ett gott skratt, ettrig, faktura, fånga frågan, förödande, före detta kollega, förlora, flygplan, glad-piller, glada och trevlig tillrop, gladare, gnäll, gråta, ha det värst, ilsken, ingenting värd, karamell, klaga, kollega, kontrollera, kraft och energi, kvisttomater, laga mat, lax, läsa, ledsen, litteratur, logga in, lunch, mars, mässor, mejl, missa möten, misstolkas, mobiltelefoni, morr, olästa, Peps, presentkort, preskriberat, problem, söndag, senarelägga, situation, självinsikt, skratta tillsammans, slut, sms, stå ut, svära, svenska författare, tolkas negativt, träff, trött, tvätta, ursäkt, vänta, vilja väl on 07 mars 2016|
6 Comments »
Ett ilsket och ledset inlägg.
Morr!
Först och främst… Min mejl fungerar inte igen. Det är alltså ingen idé att du mejlar mig på nån av mina e-postadresser – om du önskar svar. Jag kan inte logga in på nån av dem och kan alltså varken läsa mejl eller svara på mejl. Det är samma problem som förra veckan. Det tog dem nästan tre dygn att fixa inloggningen då och jag hade massor av olästa mejl sen. Det här är lite förödande med tanke på ”min situation”. Dessutom vet jag att jag får en del fakturor via e-post. Morr!
Morrigt värre blev det igår eftermiddag. Jag har liksom ingen lust att sitta och lyssna på nån som gnäller och klagar över människor som visserligen är lite för ”på”, men som vill väl, i över en timmes tid. När jag väl fick frågan om mitt läge fångade jag den bara för att förlora den efter en halv minut. Och så var vi tillbaka till det ursprungliga gnället. Jag blev faktiskt ganska ledsen. Det känns som om jag ingenting är värd ibland i vissas ögon och att det jag säger misstolkas, eller tolkas om negativt. Lite avis blev jag att höra att somliga fick glada och trevliga tillrop samt erbjudanden om hjälp i stället. Men, men, det är som det alltid har varit: det är bara en som räknas, det är bara en som har det allra värst i hela världen. Jag grät i duschen och jag grät över laxen. Sen föll f*n i mig och jag hörde av mig med en fråga om min person, mest för att kontrollera om jag inte möjligen räknades… lite, lite grann.
Jag får väl ta mig ett glad-piller i form av Pepskarameller.
Det tar mycket kraft och energi att försöka stå ut med ovanstående. Jag fick sms från en kompis som jag inte har sett sen i höstas, tror jag, men jag ringde upp och bad att få återkomma om nån vecka. Jag känner mig så slut och trött i vissa lägen och även om jag vet att vänner ger energi, fick jag lov att senarelägga träffen. Men på söndag ska jag kanske (om flygplan och annat sköter sig) träffa en annan väldigt god vän och tillika före detta kollega – även om det senare snart är preskriberat. Jag hoppas att jag känner mig lite gladare till dess – så att det inte är jag som bara sitter och gnäller… Får väl ta mig ett glad-piller. Pepskarameller brukar hjälpa…
Via mitt arbete kan jag också hämta kraft och energi av somliga. Fast jag gillar inte att bli anklagad för att missa mötestider när jag är på plats och väntar i nästan tio minuter vid utsatt tid. Min kollega med kvisttomaterna berättade på lunchen att h*n fått rätt mot butiken och en ursäkt inklusive ett presentkort på 25 kronor. Jag fick mig ett gott skratt igen. Det är så härligt när den här personen berättar, för vi skrattar liksom tillsammans, h*n inser att h*n är en aning… ettrig. Självinsikt är underbart!
Jag gjorde lite nytta igår också förutom att jag lagade mat. Två maskiner tvätt körde och hängde jag. Nu i kväll har jag startat ytterligare en. Men mer tänker jag inte göra den här aftonen än att läsa. Jag började på en ny bok igår. Mars är en månad när jag ska läsa enbart svenska författare. Nu läser jag en deckare, för säkerhets skull skriven av två svenska författare. Om en liten stund ska jag skriva några rader om boken jag läste ut igår kväll. Boken om den svenskaste av svenska författare – Astrid Lindgren. Så vill du läsa vad jag tyckte om den får du vänta här en stund…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, TV, tagged administration, alkohol, apotek, arbetarnas dag, arbetsdag, Östgöta sädes, ädelost, ägghalva med kaviar, barn, bilder, dator, dålig, dö, duschsvamp, eftermiddag, ettrig, fadderbarn, Fallet Vincent Franke, fast jobb, fin helg, foto, frisk luft, göra en FEM, glad, gofika, gräslök, grå, hosta, Humorgalan, infektion, Inkräktaren, kolla mejl, kommentar, kronisk sjukdom, ladda, läsa, lida, ligga och läsa, livets bröd, maj, mamma, matjessill, megahumoristiskt program, mejl, orange, promenad, rapport, räkor och vitt vin, regnig, sätta ungar till världen, sillunch, Sista april, sjukledighet, skicka in, skjutsa, slappa, snaps, snapsglas, sorgligt, sovrum, starköl, telefoni, TV4, Ulrika Carola Häggkvist, Valborg, vaxa mustaschen, världen, vågar inte förbinda mig, vistelse, Willys on 01 maj 2015|
4 Comments »
Ett lugnt inlägg.
Vi tog det väldigt lugnt igår. Det mest upphetsande vi gjorde var att ta en promenad över till apoteket och Tokerian. Det var Fästmöns första nypa frisk luft på en vecka. Hon har verkligen varit dålig, mycket sämre än jag, som bara trodde att jag skulle dö i fyra dar. Men skillnaden oss emellan är ju att Anna har en kronisk sjukdom och precis som min mamma blir hon mycket sjukare när hon får en infektion. Idag är det hennes första arbetsdag efter sjukledigheten. Hon har fortfarande jobbig hosta. Min hosta är också kvar, men inte lika ettrig som Annas.
Vid 14-tiden intog vi en sen sillunch med tillhörande snaps. Jag tog också en starköl till maten. Det smakade så bra och vi nöjde oss med en enda sillsort – matjes. Jag hade som vanligt klarat av sedvanlig administration i arla morgontimmen, så resten av dan kunde jag mest slappa, förutom att då och då kolla mejlen. Vi läste och gofikade och tog det bara lugnt så att Anna fick ladda för jobbet. Några räkor och vitt vin senare på kvällen mäktade vi inte med. Jag läste ut en bok och började på en ny. Kvällen avslutades med lite TV, bland annat Humorgalan på TV4. Fast det var ju inte nåt megahumoristiskt program utan väldigt sorgligt att se hur barn världen över lider. Jag är verkligen glad att jag inte själv har satt några ungar till världen. Men jag har lovat att ta ett fadderbarn så snart jag får ett fast jobb, jag vågar inte förbinda mig när läget är som det är.
Idag vänder vi almanacksblad så att vi får fram maj. Det är en grå och regnig arbetarnas dag. Jag har skjutsat Anna till jobbet. Här hemma vid datorn har jag förfärdigat en rapport och skickat in. Funderar nu på att dra mig tillbaka en stund i sovrummet för att göra en FEM, det vill säga ligga och läsa. Mina kvarvarande uppgifter under dan är att packa för ett par dars vistelse i Himlen samt ringa mamma. I kväll plockar vi upp yngste bonussonen när Anna har slutat jobba – och sen är det helg igen. På lördag får vi middagsgäster, yngsta bonusdottern med kille. Det ska bli gott att träffas igen!
Jag hoppas att du har haft en vin Sista april/valborg och att du får en fin helg! Lämna gärna några rader i en kommentar så blir jag glad!
Här är några bilder från vår Sista april:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Krämpor, Personligt, Puckon, tagged all rätt i världen, arbete, åsikter, besvara, blogg, dagbok, efterfrågad, ettrig, föreställning, förkylning, flinga, frukost, galoscher som inte passar, get a life of your own, grå, hals, hänga, högt i tak, kaffe, klampa in, kommentera, kronisk sjukdom, kyla, lass, ledsen, ljushall, mage, magsårsmedicin, må dåligt, må illa, müsli, mejl, mobiltelefoni, mot mina principer, Mycket-Tyckare, näsdropp, omvärldsbevakning, ont, orm, ovala bord, Pro Viva Svartvinbär, seg, slut, snö, spydig, stänga av kommentarsfunktionen, stolar, stormöte, svalg, tandläkartid, tisdag, trångt om saligheten, trött, tvinga, yoghurt, yttrandefrihet on 20 mars 2012|
12 Comments »
Tisdagen är lik starten på måndagen – kall och grå. Det singlar emellertid bara ner några fina flingor snö, inte som igår riktiga, rejäla lass. Tillbaka på jobbet igen är allt som vanligt. Nästan. Det är skönt att vara tillbaka och att vara efterfrågad! Jag var så slut igår att jag inte orkade läsa mejl och det låg massor i min inbox. De flesta krävde svar och jag har ägnat cirka en timma åt att besvara alla! Skönt, nu är det gjort!
Omvärldsbevakningen har inte kommit igång igen, så det måste jag kolla upp. Vidare hade jag bjudit över fru Chef2 att prata här på stormötet klockan tio i cirka tio minuter, men det verkar visst bli en hel föreställning. Och en sån är lite svår att få till när vi är runt 40 personer som ska trängas runt tre ovala bord i ljushallen. Förra tisdagen räckte inte ens stolarna till… Vi kan konstatera att här är trångt om saligheten på golvet ibland, men vi har högt i tak! Och det är inte fy skam!
Trångt om saligheten på golvet här, men vi har högt i tak…
Jag känner av halsen lite fortfarande, fast det är ju inte så konstigt med tanke på den långa orm jag hade ner i svalget och magen. Jag började knapra min magsårsmedicin igår igen och det är lite bättre i magen, även om jag i skrivande stund mår illa. (Jag har ätit frukost bestående av yoghurt med müsli, en skvätt Pro Viva vinbär och en mugg kaffe). Fästmön kände sig trött och seg igår. Det är tuffare att få en förkylning när man har en kronisk sjukdom, vilket somliga som kommenterar inte tycks fatta. Jag fick just ett sms från henne att hon ändå skulle försöka pallra sig iväg till sin tandläkartid idag. Den har redan blivit ombokad en gång och tanden behöver lagas. Vad jag förstår har Anna pratat med mottagningen och berättat att hon är förkyld, men det var ändå OK att hon kommer. Skönt för henne att få det gjort, fast jag misstänker att det blir jobbigt med näsdroppet…
Igår blev jag åter så himla ledsen igen på en som kommenterade här. Jag överväger att för en period stänga av kommentarsfunktionen. Hellre det än att jag ska må dåligt kring bloggen också. Men jag vet inte. Det är mot mina principer om yttrandefrihet. Samtidigt är det här min blogg, min dagbok, mina åsikter. Men om galoscherna inte passar behöver man ju inte hänga här som läsare. Det är ingen som tvingar nån att läsa här, eller hur? Folk som lämnar spydiga och ettriga kommentarer tycks tro att de har all rätt i världen att klampa in i mitt liv när jag mår dåligt. Det gör ont. En del människor gör ont. Det gäller framför allt alla dessa Mycket-Tyckare som av nån anledning inte har en egen blogg utan far fram bland andra bloggare. Get a life of your own!
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 