Ett snyggt lik

Eftersom jag firade jul på egen hand hade jag för säkerhets skull köpt mig några julklappar. Trodde liksom inte att tomten skulle titta förbi, vilket han ju inte heller gjorde. En av klapparna var boken Ett snyggt lik av Peter James. Och nu har jag läst denna, rätt tjocka deckare.

Rätt tjock, men innehållsrik?

En man hittar en CD-skiva på pendeltåget. När han testar CD:n i sin dator får han se en hemsk film som visar ett mord. Samtidigt hittas en död kvinna utan huvud i utkanten av Brighton. Inuti kvinnan finns en skarabé. Naturligtvis hänger allt ihop. Men det kommer polisen inte på förrän ytterligare en kvinna försvinner. Och hennes make…

Det här är långt ifrån nån bra deckare. Jag är besviken. Peter James första bok om polisen Roy Grace, Levande begravd, var spännande. Det bästa med den här boken är att den utspelar sig i Brighton and Hove där jag har bott. Nostalgin sänkte sig över mig när jag läste om platser jag har besökt ofta under min tid där.

Men naturligtvis hjälper inte det så särskilt mycket. Boken når inte ens medelbetyg. Sorry!

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördag med äckliga familjer, små, små bitar och en snorig gosse

Varning för kiss- och bajshumor!

En strålande marsdag – och det blev inomhussittning nästan hela dan för min del. Jag åkte ut till Elias och hängde med honom en stund medan mamma (Elias, alltså, inte min mamma) jobbade. Elias har haft jobbigt med hosta och feber, men idag var han mest snorig. Det avgjorde det hela – det fick bli en spela-spel-och-bygga-lego-dag.

Jag fick en go pratstund med Storasyster också. Det märks för varje gång hur vuxen och klok den tjejen blir. Skönt att se!

Sen plockade vi fram kortleken – och det var inte poker vi spelade med Sivan…

Siv Blöja var med och lirade kort.

Redan när jag såg Sivan började jag ju skratta – mest för att jag inte gillar Siv, ett namn förknippat med en tant som var dum mot min pappa.

Fru Bajsenstråle joinade oss också.

Maj Louise Bajsenstråle, för dagen iförd kortkort kjol och höga klackar, joinade oss också. Naturligtvis var det inte bara blöjor och bajs, även familjen Kiss fanns representerad.

Kaj Kiss hängde med i spelet.

Jag fick hela familjen Kiss, medan Elias tog Kräkarna och Bajsenstråles. Sen fick jag Snoringarna, fast det egentligen borde ha passat Elias bättre…

Slemnart Snoring hamnade hos mig, minsann.

Men min favoritfamilj i det här spelet är förstås Blöjorna.

Kisse Blöja…

…och Bitte Blöja.

Ärligt talat tror jag att det var jag som tyckte att det här spelet var roligast… 😳

Elias var sugen på att spela Monopol, men det tar ju sån jämrans tid. I stället blev det ett annat kortspel med kunskapsfrågor. En massa sport, förstås, som jag inte kunde. Det hjälpte inte att jag var stärkt av bullar och muffins som jag hade med mig och det goda kaffe Linn bryggde.

Lite seriösa blev vi, som sagt. Elias blev sugen på att bygga LEGO och det ÄLSKAR jag! Han hade en stor, oöppnad kartong sen jul med tåg.

En massa ”ritningar” och påsar med bitar.

Jag tyckte att det var väldigt bra att olika satser i den stora lådan låg i skilda plastpåsar. Det gör ju att man bara öppnar den eller de påsar man behöver, vilket minskar risken för att små bitar försvinner. För en del bitar är onekligen små…

Småbitar…

Sen byggde vi. Från var sitt håll på loket. Det växte fram med gemensamma krafter.

Loket börjar se ut som ett lok.

Hela satsen består av ett lok och tre vagnar samt räls och fjärrkontroll/joystick. För det ska visst kunna gå runt. En lokförare fanns det i alla fall med i satsen och honom byggde jag. Fast jag satte byxorna bak- och fram så han kunde inte styra åt rätt håll först.

Så här blev loket när det var färdigbyggt!

I morgon ska vi gripa oss an vagnarna. Eller i alla fall en av dem. Den andra vagnen vill Elias bygga med sin mamma.

Vi blev väldigt trötta efter allt spelande och byggande, så vi fick lägga oss på var sin soffa. Jag hade #¤%&/)( ont i min häl av nån anledning och fick slänga upp den på ryggstödet medan jag vilade ut med min bok.

På sofflocket med foten i högläge och en bok i knäet.

Elias plockade fram block och pennor och ritade figurer ur Mario, Lemmy och Morton. (Hade aldrig hört talas om dem, men fina blev de.)

Elias ritar snubbar ur Mario.

Sen ryckte det lite i datortarmen hos Elias och jag låg och gäspade och läste på soffan. Storebror Johan hade lovat att laga middag i kväll. När Johan stod och stekte korv tog jag farväl av grabbarna. (Linn hade redan dragit med en kompis och Frida softade på sitt rum.) Tack snälla Anna för lånet av gossebarnet idag! I morgon åker jag ut igen! 

Finns det några snälla barn för Vargen att vakta, tro???

På vägen hem plockade jag upp en pizza från Aroma som jag nu har smockat i mig och sköljt ner med ett glas rött. Lördagskvällen sänker sig över New Village och jag ska läsa lite till i Brighton-boken (jag känner igen ställen han skriver om så väl och blir nostalgisk) innan jag rundar av med Mr Selfridge på TV.

I morgon är det söndag och nya äventyr väntar i det vi kallar livet.

Livet är kort. Kom ihåg det.

Read Full Post »

Tomtat!

Nu har jag tomtat lite! Eftersom jag var ute en sväng strax före och under lunchen för att prova och hämta mina nya inlägg passade jag på att leka tomte: jag har köpt en (1) julklapp till Fästmön – och tre (3) till mig själv. Ja vaffan, jag måste ju ha nåt att lägga fram på julafton när jag ska egen-mysa! Vad jag har köpt till Anna kan jag naturligtvis inte berätta. Till mig själv har jag köpt en bok, för ovanlighetens skull. Den tänker jag faktiskt slå in och verkligen lägga i en liten julklappshög (inte så tokigt när man köper alla klappar själv till sig själv – då behöver man inte byta!)

Ett hårt paket till mig själv.

Via jobbet har jag nu beställt en blåtand, alltså ett slags headset samt en adapter så att jag kan ladda min Ajfån i bilen. Eftersom min fasta telefon till jobbet är ihopkopplad med min Ajfån skulle bordsapparaten egentligen kunna skrotas. Jag föredrar fortfarande att snacka i blåtand eller annat headset när jag pratar i mobil, nämligen. För då blir jag ju riktigt mobil och har händerna fria (hands free, vet du…) att till exempel anteckna eller så!

En sån här och en adapter blev de två andra klapparna till mig själv idag.

I och för sig skulle man kunna se inläggen som den fjärde julklappen till mig själv, men jag måste ju prova och gå in dem redan nu. Det kommer förstås ett särskilt inlägg om detta senare i kväll. För det var ju inte bara inläggen i sig som jag fick för 1 599 pix utan också gipsavgjutningarna av mina fötter – med extreeemt smala hälar, enligt Ortoped-Jerry Berglund. (Själv tycker jag förstås att jag har kryssningsfartiyg till fötter… Minst Titanic, alltså. Och likt Titanic står/flyter jag inte stadigt trots allt…) Inser att det är mycket inlägg just nu och i mitt liv finns två: skoinlägg och blogginlägg. Det är naturligtvis skoinläggen jag ska gå in och inte blogginläggen.

En som nog kände det som julafton för ett tag sen var före detta kollegan som fick ett nytt jobb! Och nej, jag blev inte sur trots att jag hade sökt samma jobb. Jag tyckte att det var ex-kollegan väl unt. För det ÄR bra att röra på sig arbetsmässigt – i alla fall så länge man själv bestämmer när och hur och inte nån liten fjant gör det. Då kan det bli tragedi utan like. (Jag undrar hur högt skadeståndet skulle kunna bli? Förresten går det inte att värdera i pengar det somliga har gjort gentemot andra. Att få sitt liv förstört från en dag till en annan går inte att sätta nån prislapp på.) Nästa vecka har vi bokat in en lunch, ex-kollegan och jag (Den Lille Fjanten vill jag naturligtvis inte umgås med!) och då hoppas jag att få veta ”allt” om nya jobbet – som ändå verkar både roligt och stimulerande, vad jag förstår. Å, vad jag är glad för ex-kollegans skull! (Och arbetsplatsen har fått en riktig pärla, vilket jag hoppas att de inser! Fast jag har talat om det för dem via e-post.)

Livet är kort.

Read Full Post »