I morse var det väl inte precis nån av oss som skuttade ur sängen. Fästmön misstänker att hon har en förkylning på gång. Själv är jag helt slut efter gårdagens kamp mot min mage. Men upp kom vi och iväg. Och jag var hemma och slank ner i sängen igen sju minuter över sju – för att kliva upp 8.45. Då hade jag i och för sig blivit väckt några gånger av nån som hostar (varför går man inte till doktorn?) samt nån som lekte Elefanter på springtävling. Nä, söndagsfrid finns inget som heter i det här huset.
Det kanske var denna som hittat hit från Himlen?
Jag fick också veta att jag hade skällt på Anna i natt. Hon var lika förvånad som jag, för jag har aldrig skällt på henne. Men tydligen hade hon använt mitt smörpapper på ett felaktigt och slösigt sätt, varpå jag näpste henni. Rejält. Ja alltså, hon drömde. Jag har som sagt aldrig skällt på henne i vaket tillstånd!..
Däremot har man ju lust att säga ett och annat fult ord angående det makabra fynd som gjorts i Himlen igår: 15 avhuggna fårhuvuden som dessutom saknade underkäkar och högeröron. Vad är det för galningar som gör sånt???
I skrivande stund är magen rätt OK. Jag har druckit en mugg java, spillt lite över tangentbordet, men jag mår inte illa. Än. Gårdagen tog rejält på krafterna. Jag lagade mat och växlade mellan att stå vid spisen och sitta vid datorn. Orkade helt enkelt inte stå upp. Sen tvingade jag i mig en rejäl portion – det var ju en av mina favoriträtter. Fick sen gå och lägga mig ovanpå gästsängen för att jag inte orkade sitta i kökssoffan. Anna fick avsluta måltiden ensam. Ja, på den nivån är mitt mående just nu. Ingen ursäkt, men jag mår inget vidare. Därför tänker jag fortsätta vara arg. Det har jag all rätt att vara. Passar inte galoscherna är dörren där! *pekar med hela handen*
Information. Information.
På min agenda idag står vattna krukväxterna (check!), torka två golv, bädda och ringa mamma. Jag ringde visserligen mamma igår, men jag orkade inte prata så länge. Det blir ju ganska mycket envägssamtal och min ork och kraft var på lägen ”Low”. I skrivande stund känner jag mig bättre. I vart fall har jag inte så ont. Men mamma uppfattar inte riktigt att nån ibland mår sämre än vad hon gör.
Jag laddar för morgondagens undersökning, men det är egentligen inte så mycket mer än att jag inte får äta eller dricka efter midnatt. Ska försöka ta mod till mig och åka buss in till undersökningen som är i stan, för sen tänker jag be om massor av lugnande så bilkörning blir det inte tal om. Jag har gjort en deal med mig själv att jag ska säga att jag väger 150 kilo så att jag blir rejält ”lugnad”.
Bäst att sätta lite rotation nu så jag hinner bli klar tills det är dags att åka och hämta hem Anna klockan 14!
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 