Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Enköping’

Ett inlägg om en dokumentärfilm.


Rubriken till det här inlägget
är kort och gott också titeln på Tom Alandhs dokumentär. Anna Lindh 1957 – 2003 gick på SvT igår kväll. Jag spelade in på DVD:n och Fästmön och jag tittade senare på kvällen.

Anna Lindh

En ung Anna Lindh. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


I princip är det samma upplägg
som TV4:s dokumentär om Anna Lindh. Det är kollegor och politiker som berättar om sina upplevelser av denna engagerade och glada kvinna. Men Tom Alandh inleder och avslutar med Anna Lindhs pappa Staffan, konstnär. Det gör den här filmen så mycket mer känslosam än TV4:s. Anna Lindhs pappa är väldigt ensam, upplever jag. Han har inte bara förlorat sin äldsta dotter, han är också änkling. Och dessutom kan han inte måla längre eftersom sinnena inte är tillräckligt skarpa.

Annas syster och söner har avböjt att vara med. Det har jag full förståelse för! Det har bara gått tio år. Men det gjorde mig lite varmare om hjärtat att få veta att Annas syster är den som har gett systersönerna ett nytt hem.

Tom Alandhs film är dubbelt så lång som den på TV4. Här får vi följa Annas karriär, från det tidiga engagemanget i dagsaktuella frågor redan under grundskolan. Anna Lindh gick med i SSU redan som trettonåring – trots att minimiåldern där är 15. Dessutom blev hon snart ordförande i Enköpingsföreningen. Sen gick ju karriären spikrakt uppåt, som vi vet, till dess att hon blev mördad.

Bitvis känner jag att filmen är lite lång. Men jag tror att det är Tom Alandhs sätt att lära känna den person han skildrar. För märkligt nog har han aldrig träffat Anna Lindh i livet. Som vanligt lyckas emellertid Tom Alandh göra ett bra och trovärdigt porträtt. Bland annat därför att han vågar toucha sånt kring Anna Lindh som inte var så himla glatt och lyckligt också. Men mest rörande i den här filmen är, som sagt, pappa Staffans sorg.

Så klart får den här filmen högsta Toffelbetyg! (Och jag är INTE socialdemokrat, bara så du vet!)

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort. Vissas liv är alldeles för korta.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok som är så ny att den inte har kommit ut än!


För miljoner år sen…
Närå, men på 1980-talets början, träffade jag på en märklig existens på en mystisk skola som låg på en ö strax utanför Uppsala. Ja, det var inte den enda märkliga existensen på den ön, men just denna person var riktigt… oförglömlig.

Åren har gått och vi har mötts och skilts åt och mötts igen. Sen ett tag tillbaka ses vi då och då i cyberspace. Det blir ju ofta så nu för tiden. Jag känner inte till så mycket aktuellt egentligen, det är ju mest jag som blottar mig på nätet. Men… nu ska du få en liten förhandspuff om nåt som händer framöver och som har med min bekanting att göra!

Hållplats Sverige – jag Almina heter en bok som kommer ut runt mitten av september. Det är den första delen i en trilogi om Almina från Bosnien. Det Bosnien från vilket många människor kom till vårt land som flyktingar i början av 1990-talet…

Hållplats Sverige

Hållplats Sverige av Anna Nilsson Spets.


Boken vänder sig till tonåringar.
Detta till trots tänker jag läsa den och skriva om den på en blogg nära dig. Det blir också en recension på Uppsalas bästa nättidning Uppsalanyheter eftersom boken har en viss Uppsalaanknytning, kan man säga. (Författaren själv har kanske större anknytning åt Enköpingshållet till.)

Så håll utkik efter Amina framöver! Och… ja just det! Författaren… Hon heter Anna Nilsson Spets! Lägg namnet på minnet!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan försöker se saker från den ljusa sidan.


Den här dan blev ju till en början rätt mörk.
Därför är det inte mer än rätt att jag gör nåt roligt i kväll – övar socialakrobatik i ett möte med en ny bekantskap. Men innan dess blir det en liten tur i omvärlden.

Gapande hundFlashmob på bibblan. Ha ha, jag älskar sånt här! Idag var det universitetets seniorkör som plötsligt brast ut i sång på stadsbiblioteket i Uppsala. Störtskönt! (Även om jag ju egentligen tycker att det ska vara tyst på bibliotek helst…)

Sjukhusmaten ska lagas i Uppsala och Enköping. Äntligen har politikerna lyssnat på patienternas klagomål på sjukhusmaten. Mat, som har lagats i Västerås sen 2009. Men 2015 går avtalet ut och till dess ska man bygga ett nytt kök vid Sjukstugan i Backens restaurang.

mobilförbudTuffare tag mot farligt beteende av bilförare. Äntligen kanske den kommer! Nu finns åtminstone ett förslag på en lag mot att sms:a i bilen. Eller att…

[…] förare inte får ägna sig åt aktiviteter som avleder uppmärksamheten från framförandet av ett fordon i sådan grad att det uppstår risk för trafikolyckor.[…]

I morse satt tamejtusan nio av tio bilförare med ratten i ena handen och en mobil i den andra. Inte konstigt om det då sker olyckor! Men att det är konstigt och dumt med ett förbud tycker… sossarna.

Svart bak American Apparel anmäls för sexism. Och jag hoppas att företaget blir fällt! Kvinnor och män i samma plagg – fast kvinnorna är halvnakna på företagets webbplats. Skäms! Svart bak!

Läckbergs nya ring värd 112 000. Men så roligt för henne då! Att hon har råd med en sån ring som kostar lika mycket som en direktörs månadslön vid Sjukstugan i Backen. Eller nästan ungefär fyra och en halv månadslön för en undersköterska. (Ja, jag tycker att det är liiite äckligt. Men jag är inte avundsjuk!)


Livet är kort.

Read Full Post »

Som bekant har jag ingen morgontidning i pappersform längre. I stället läser jag tidningar på nätet. Och tro det eller ej, jag fastnade för en artikel i lokalblaskan idag. Artikeln handlar om ett trädkollsprojekt inom projektet Kulturbärarna, projekt där man involverar personer som har varit arbetslösa eller sjukskrivna en längre tid. Projektet Kulturbärarna ingår i det nationella projektet Kulturarvslyftet.

Projektet startade i november förra året och drivs av Skogsstyrelsen (nej, lokalblaskan kan inte stava rätt till Skogsstyrelsen…) och Länsstyrelsen, i samarbete med Arbetsförmedlingen. Det hela går ut på att inventera träd i Uppsala, Enköping och Österbybruk. De natur- och kulturvärden projektdeltagarna får in läggs sedan ut på Trädportalen.se. Där har sen såväl myndigheter som privatpersoner möjlighet att se ”sina” träd. Myndigheterna får dessutom en viss ledning i beslut som gäller trädfällning eller trädbevaring, nåt man kan ha nytta av när man till exempel ska bygga hus nånstans.

gult träd i dimmaVärt att inventera.


Man kan tycka vad man vill
om såna här arbetsmarknadsåtgärder. Min åsikt är att de för det mesta inte är särskilt lyckade. För ett par år sen skrev jag till exempel om högutbildade arbetssökande som inom ett projekt satt och virkade i en butik. Om jag minns rätt var det en kemist.

Totalt sett har projektet inte gett så många nya arbetstillfällen som det var tänkt. I Kulturarvslyftet har 4 400 personer ingått. Av dessa har 188 fått nya jobb. Och en fjärdedel av dem, det vill säga 47 personer, har fått jobb i Uppsala län.

I artikeln i lokalblaskan berättar en anonym ung man om hur han kom att delta i trädkollsprojektet och hur viktigt han tycker att det är. Den unge mannen, som blev arbetslös efter att hans tidigare arbetsgivare gått i konkurs, andas en positivism som jag tycker är underbar! För hur många unga arbetslösa – gamla också, för den delen! – kan känna sig positiva när tillvaron utan jobb ger dem bevis för att de är värdelösa, mer eller mindre?

Jag är fullkomligt övertygad om att det finns fler liknande projekt som kan drivas inom Kulturarvslyftet. Projekt som är meningsfulla och som ger deltagarna en del självkänsla tillbaka, men där de också får utföra ett användbart arbete.

Därför blir jag minst sagt rasande (det är en underdrift här) när Upsala Nya Tidning tillåter att en sån här nedsättande kommentar till artikeln får stå kvar, när man från tidningens sida annars är så kvick med att rensa i kommentarsfälten:

MagnusJ kommenterade kl. 20.54 igår [16 mars 2013] kväll:

”Regeringen tycker att sjukskrivna ska arbeta med kultur, för då behöver man inte kunna något. Jag tycker sjukskrivna kan arbeta i regeringen.” – Mark Levengood

Ännu mer rasande blir jag när jag noterar att den som citeras kommer från den så kallade kultureliten i vårt land. Vad är det för syn på sjukskrivna människor, Mark Levengood??? Hur vet du att sjukskrivna inte kan nånting om kultur?  Skämmes!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag luktar jag citron – i alla fall under armarna. Några skulle säkert säga att hela jag är som en citron, andra skulle säga att jag doftar citron. Min pappa, född i Finland, gjorde en distinkt skillnad på lukt och doft i svenskan (han var perfektionist och ville lära sig tala och skriva svenska korrekt):

Det luktar illa, men doftar gott!

Jag tycker att det stämmer, så jag har fört arvet vidare. Det är därför jag skriver att jag luktar citron. Jag har bytt deodorant för tredje gången på kort tid och idag var det citronpremiär. Men inte tyckte jag att den luktade så här starkt när jag köpte den… Blomma vill jag varken lukta eller dofta under armarna, men eftersom jag inte använder parfym till vardags kan jag tänka mig en lite lätt kryddig deo eller fräsch citron. Fast dagens var lite …too powerful i lukten/doften. Nej, jag får nog fortsätta min jakt på ny deo! To be continued, alltså…

Axe deo stick

Luktar/doftar lite mycket citron.


På tal om det här med att lukta och dofta…
Igår läste jag o en busspassagerare som fick resenärer att klaga och chaufförer att skriva till UL. Mannen luktade nämligen så illa att medresenärerna mådde illa och chaffisarna tyckte att han var ett arbetsmiljöproblem. Nu har representanter från UL hälsat på hos mannen och pratat om hans personliga hygien. Kommunen är visst också inkopplad på nåt hörn. För uppenbarligen är det nån som har problem med att klara detta med hygienen och som behöver hjälp. Inget att skratta åt alls, jag bara hoppas att mannen verkligen får hjälp – för allas väl och ve. Själv är jag väldigt känslig för både lukter och dofter. Värsta vanliga lukten tycker jag nog är rök. Jag mår illa och vill det sig illa får jag svårt att andas också. Illamående blir jag och svårt och andas kan jag även få av vissa parfymdofter, ska tilläggas.

I övrigt blir jag rätt skrämd när jag läser att polisen har gripit en bloggare blottare i Enköping och att en karl i Skokloster slog av sin grannes näsa. Det är alltså bäst att hålla vissa organ inne – så gott det nu går. Om man, som jag, är utrustad med en gigantisk kran är det lite svårt. (Den andra kroppsdelen har jag lite svårare att vifta med jämfört med män, så den håller jag instängd i jeansen).

NU ballade det här inlägget ur. Bäst att avsluta. Här.


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för troschock!


Den här dan
började med att jag realiserade det brittiska uttrycket

get your knickers in a twist.

Jag var väl så snurrig i skallen av all gråt och sömnbrist att jag faktiskt satte på mig trosorna – bak- och fram.

1 Trosorna bakofram

Posten fram!


Ja, jag är otroligt pinsam
som lägger ut den här bilden, men det skiter jag i. Jag kan bjussa rätt rejält på mig själv och mina klanterier.

Äta nånting har jag ännu inte gjort. Jag vågar inte, för jag mår illa direkt. Men jag ska göra ett nytt, försiktigt försök med lite julmat senare. Jag vill så gärna!

Jag har fått sms från äldsta bonusdottern idag. Det var roligt att få tramsa lite. Lite skitsnack gör mig genast på bättre humör!

Bäst som jag satt här vid datorn och ordnade lite nyårsprylar till somliga ringde telefonen. Det var Fästmöns snälla mamma som undrade om jag ville ha kaffegäster i eftermiddag. Och det ville jag – fast jag hade ju inte mycket till kaffet att bjuda på…

Ischoklad pepparkakor o ädelost t kaffet

Det fick bli lite ischoklad, pepparkakor och ädelost.


Det var så trevligt
med besök och en stunds småprat om allt och inget, framför allt nästan inget om sjukdom, operationer, sår, sprutor och sånt skit! Mamma, som hann ringa en stund innan, blev också glad för min skull. Jag tror att hon kände på sig att det hade varit jobbigt och ensamt för mig igår. Annas mamma har varit så snäll och skjutsat mig till och hämtat mig från sjukhuset flera gånger. Framöver hoppas jag kunna återgälda detta – även om det blir till Enköping där Annas mamma väntar på sin tur.

Jag har inte gjort så mycket annat idag, försökt tagit det lugnt och inte vara ledsen eller må illa. Det gör ont på en punkt till vänster om operationsärret, det liksom bränner och värker, vilket oroar mig lite. Annars mår jag OK. Jag har pysslat lite med mina blombuketter och jag ska strax vila mig en stund med min bok på gång. Ladda inför att äta…

Blommorna fr jobbet

Blommorna från jobbet är verkligen häftiga!


Jag har ställt DVD-hårddisken
för inspelning av Palme-dokumentären på SvT, för jag ska försöka palla att se Änglagårdsfilmen på TV4, som delvis går samtidigt. Och vad gör det om jag somnar under pläden i min älskade fåtölj..?


Livet är kort. Sällskap är gott.

Read Full Post »

Jag HADE halvt om halvt tänkt att stanna till i Hummelsta. Alla som passerar där nån gång vet att hålan har ett GODISVARUHUS. Mängder av godis av alla sorter – till och med sockerfritt (fast dessa bunkar passerade vi kvickt).

Men fasa, FASA! När jag tuffade in i Hummelsta och slängde ett öga åt vänster såg jag byggnaden, försedd med en stor skylt som skrek ut:

Butikslokal uthyres!

Huset var tillbommat och den enda levande själ jag såg var en kärring som stod och fläng-rökte på parkeringen.

Innan jag for idag hade jag läst nånstans att den nya vägen, det vill säga den nya dragningen av E18,  invigs i morgon måndag. Och den går ju inte längre genom Hummelsta. Det gillar säkert många Hummelstabor, men den übertreflige mannen i godisvaruhuset estimerade det inte, det är jag säker på. Kan aldrig tänka mig att han inte hade lust att fortsätta sälja godis till tjockisar som mig.


En typisk Toffelgodispåse, inköpt i Hummelsta en gång.

                                                                                                                                                      Trist är det i vart fall att ännu en av livets epikuréiska mötesplatser har bommat igen och lagt ner. Nu har Hummelsta varken ICA-affär eller godisvaruhus ELLER E och T (de flyttade in till Enköping för några år sen.). Lika bra att lägga ner hålan? Eller?

Jag har SORG!!!

Read Full Post »

« Newer Posts