Ett fall för Vera

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Äntligen är det nåt bra att glo på på TV på fredagskvällar. Fast typat nog sänder TV4 Tyst vittne nästan samtidigt som SvT 1 sänder Ett fall för Vera. Jag spelade in båda serierna på DVD-hårddisken och kikade vid andra tillfällen. I lördags var ett sånt tillfälle, idag var ett annat – till Veras favör.

Joe och Vera jagar en mördare som har ihjäl unga människor. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

I den här första långfilmslånga delen av fyra består inledningsscenen av att kriminalkommissarien Vera Stanhope, med hjälp av en ung kollega, sprider sin fars aska i vattnet. Fadern har dött av ålder och naturliga orsaker, men Vera och hennes kollega kallas snart till en brottsplats där offret är en blott femtonårig yngling. Det verkar inte finnas några som helst skäl till varför han mördas. Snart sker ytterligare ett mord och Vera inser att fallen hänger samman på grund av mordsätt, mordplatsernas utseende och de brev båda offren har fått. Vera är en vresig typ och arbetsnarkoman, så ganska snart är hon mördaren på spåren. Slutet blir en ganska hetsig jakt för att finna mördaren innan h*n hinner ta livet av en tredje person. Mitt i jakten blir Veras kollega pappa för tredje gången också, för säkerhets skull.

Jag gillar Vera omgående! Hon påminner mycket om Frost och kanske är det därför serierna heter likadant på svenska, Ett fall för… – det är bara namnen som är utbytta. Lite fantasilöst, tycker jag, som däremot uppskattar Frosts engelska titel, A touch of Frost. Fast namnet på den engelska serien med Vera Stanhope heter å andra sidan kort och gott bara Vera där.

Annorlunda är hon, Vera. Hon är rund, troligen äldre än jag och väldigt bitsk i tonen. Vera är sitt jobb och utan det är hon en väldigt ensam människa. Kollegan Joe är nästan som en son för henne, men hon har väldigt svårt att visa känslor. Första delen är en bra blandning av spännande polisarbete och privatliv – där arbetet kommer i första hand.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagskväll i Toffelhemmet

Så var den här söndagen och helgen snart förbi. Inte kunde jag somna om i morse heller, jag satt och skrev ett gäng inlägg och sen blev jag pigg. Läste lokalblaskan ganska länge idag, men jag kan inte påstå att jag läste nåt anmärkningsvärt. Mamma fick ett samtal idag också. Hon brukar känna sig som värst ensam då. Men idag var hon förstås nyfiken på vilken tavla jag hade valt igår.

Konstnären med den tavlan jag valde.

Fästmön slutade redan klockan 14 idag, fast inte var vi särskilt lockade att åka ut till Ulva marknad. Nån hade sagt att det var som lervälling där ute och då fick det vara så utan oss. Inte provkörde jag nån ny Toyota heller. Nej, det blev en tur till IKEA, främst för att inhandla en ram modell större till en litografi som Anna har haft i sin ägo i typ ett par år… På IKEA var vi inte ensamma. Det var lika hemskt att gå där som på ICA Kvantum, men vad gör man inte för sin älskade?  Träffade granne H där och förhörde mig lite om fönsterbytet. Fick veta att det var asjobbigt medan det pågick – totalt kaos i hemmet – men att det blev bra sen. Anna har varit snäll och erbjudit sig att hjälpa mig, trots sin onda axel. För det är ju rätt många möbler som ska flyttas på och saker som ska plastas in. Idag frågade jag dessutom en av den yngre generationen om det ginge för sig att låna ut sina muskler framöver och det gjorde det, tack och lov!

En gigantisk svart ram inköptes.

Vi åkte ut till Himlen sen med den gigantiska ramen – utan att förvarna. Men det behöver man ju inte göra om man bor där, eller hur? Det var roligt att få en pratstund med De Stora.

Passade på att lämna in Lotto på Palmen – och faktum var att jag hade vunnit 22 kronor. Det vill säga elva pix till mig och lika många till mamma. Bullarna var slut i Himlen, så vi stannade till vid ICA Solen för att köpa några till kvällskaffet. Min baktanke var också att inhandla mer Vit choklad. Men GAH – DEN  VAR SLUT!!! Anna frågade en chokladkille som höll på att packa upp. Han beklagade och skakade på huvudet och sa att de bara hade fått en kartong. Men PRECIS när vi var på väg att gå ut ur affären kom han springande och sa att han hade hittat en mindre låda! LYCKA! Jag köpte två chokladbitar som nu ligger till sig i skåpet. Eller rättare sagt, jag är för pizzastinn… Vi stannade nämligen till vid Aroma och köpte med oss var sin hem till söndagsmiddag. Men visst är de väl mest serviceinriktade av alla ICA-affärer på Solen?! Toppenpersonal!!! Klart att där alltid är fullt med kunder när personalen är både hjälpsam och trevlig. Somliga kunder åker ju till och med från Uppsala för att handla där *pekar med hela handen på självet*

 + 

Två såna följde med hem. TACK, ICA Solen, bästa ICA-affären!

Magvärken vill inte riktigt släppa och jag har fått en liten blödning så här på kvällskvisten också. Roligt värre att se ut som om man ska få barn nästa timma och samtidigt ha mens. Nej, min kropp är schizofren och ibland vill jag inte alls befinna mig i den.

Lite TV-tittande blir det nog senare. Klockan 21 börjar en ny svensk dramaserie i fem delar, med titeln The Spiral. på SvT1. Töntigt med en engelsk titel, men den verkar ändå spännade – den handlar om nån som ska stjäla ett gäng världsberömda tavlor.  Lite senare (22.40) blir det brittisk kriminalserie, också fem delar och i SvT1, Line of duty. Den måste jag tyvärr spela in på DVD:n för vi får lov att hoppa i säng tidigt i kväll – mitt alarm går på 5.45 i morgon bitti. Avundsjuk, nån?

Ha nu en bra söndagskväll, du som har orkat läsa ända hit! I morgon börjar en ny, härlig arbetsvecka för mig och jag hoppas att du också har bra dagar framför dig.

Livet är kort.

Read Full Post »