Posted in Diskutabelt, Familj, Personligt, Vänner, tagged alkohol, begravning, behov, bekräftelse, berättiga, bli bättre på, bullar, champagne, chef, cyberspace, döden, Delicard, delikatess, det gamla landet, en annan historia, energinivå, faggorna, få nåt vettigt gjort, författare, förfölja, förmiddagskaffe, försent, försvunnen, fotgängare, fredag, garage, gå, gåva, gofika, grått kuvert, grillpanna, husgeråd, i ett annat land, inte felfri, jobb, jul, julfest, julklapp, kaffe, köksbord, knapp, kund, kvällspromenad, lax, lön, lyssna, människor, målgrupp, parkering, pärlsocker, prata, pratstund, prövning, prenumeration, presentkort, produktanmälan, reflex, sätta sina spår, sen, shopping, sluta skjuta upp saker, snäll, soprum, sorg, stekpanna, svära, tårar, tårta, tu man hand, uppskatta de goda stunderna, välgörenhet, visum, Willys on 18 december 2015|
12 Comments »
Ett inlägg om gåvor och prövningar.
Livet prövar oss människor. Och gjorde det inte det skulle vi inte uppskatta de goda stunderna. Jag visste att Döden var i faggorna. En försvunnen person i ett annat land. Igår kom bekräftelsen. Min vän var i tårar. Jag satt vid vännens köksbord och lyssnade och pratade. Fick för miljonte gången känna att jag måste sluta skjuta upp saker och ting som har med människor att göra. Inte träffas SEN. Inte ringas SEN. För SEN kan ju vara… försent. Nu finns inget kvar som binder min vän vid det gamla landet. Begravning lagom till jul om det går att ordna visum. H*n lovade vara tillbaka här till nyår. Jag lovade att finnas här nu och under tiden – och SEN också – även för familjen. Jag fick i eftermiddags en produktanmälan som jag granskade och den fick mig att tänka på vännen med sorgen. Författaren hade som målgrupp nämligen angett… människor. Det är nåt jag tar till mig och nåt jag ska försöka jobba för att bli bättre på. Alltså att ha människor som min målgrupp.
Författarens ord.
Vi drar oss mot jul och idag har jag fått så fina julklappar från jobbet. Jag har alltså varit snäll, kunde såväl jag som kollegorna konstatera. (Sen finns det visst en och annan i cyberspace som tycker att jag är knäpp också och som anser att min knäpphet berättigar dem till att förfölja mig. Men det är annan historia och den kommer inte här.) Efter förmiddagskaffet kom chefen med ett grått kuvert som innehöll ett presentkort från Delicard. Jag blev tvungen att genast gå och kolla på nätet. En kan välja bland ett femtiotal jättefina klappar – allt från välgörenhet till husgeråd, delikatesser och prenumerationer. Jag funderar på att välja en grillpanna. Visserligen har jag större behov av en vanlig stekpanna, men jag har alltid velat ha just en grillpanna för till exempel lax.
Det finns massor med saker att välja bland.
Trevlig helg önskade arbetsgivaren med en reflex. Mycket användbar julklapp!
Det var tårta på jobbet i onsdags eftermiddag, så inte trodde jag att det skulle vara gofika även idag – men det var det! Stora, härliga bullar med pärlsocker på. NK* och jag slank ner tidigt för att få en pratstund på tu man hand. Det behövdes både socker och prat för att hålla energinivån uppe så att en fick nåt vettigt gjort för lönen den här fredagen före jul… Många hade varit på julfest igår kväll och jag tror bestämt att det hade satt sina spår hos somliga. På väg från gofikat snubblade vi över nästa julklapp, dessutom. Och det var en riktigt bra grej: en reflex. Jag svär så ofta över att fotgängare inte har reflexer så här års. I år har jag varit extremt dålig på det själv. För det händer ju att även en bildåre som jag behöver gå till och från garage och parkering… (Nä, jag är inte felfri.)
Nu sitter jag och laddar för en kvällspromenad till soprummet och Tokerian. Då skulle jag slippa ge mig ut och köpa kaffe i morgon förmiddag, nämligen. På väg hem från jobbet såg jag hur full parkeringen var. Kanske har många kunder handlat färdigt nu?
På Tokerian finns det mesta, dock inte champagne. Det är tur att jag har egen sån i kylen med tanke på dagens bästa gåva:
Dagens bästa gåva.
*NK = Närmaste Kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, tagged administratör, arbete, öm, barn, barndomssomrar, behärska mig, dofta bränt, eländig Varamosand, energinivå, ensam, fantasi, födelsedag, föräldrar, försvinna, fika, frustrerad, gå bort, glass, helg, huvudmål, inget värde, jordgubbar, kaffe, kallskuret, kämpa, kärlek, kontorstid, kväll, lat, längtan, ledsen, livegen, lunchställe, må dåligt av, middag, mildras, pappa, päron, päronglass, promenera, rotlös, saknad, samåka, sätta mitt namn, sätta sig på tvären, sol, sommar, sommarvik, sorg, steka, stugvägg, telefoni, trä, tvingad, uppdrag, utföra, Varamon, vardagsmat, vägra utföra en uppgift, vilse i tillvaron, Willys on 17 juni 2014|
4 Comments »
Ett försök till stämningshöjande inlägg.
Det finns väl inget godare att äta just nu än dessa ”gubbar”?!
Den mest älskade köpte jordgubbar på hemvägen. Själv stannade jag vid Tokerian och köpte kallskuret till middag. Fantasin när det gäller vardagsmat flödar, som synes. När jag är ensam brukar jag äta mitt huvudmål mitt på dan – och då blir det på lunchställe. Men när vi är två tycker jag att det är mysigt att äta nånting tillsammans på kvällen, om Anna inte jobbar. Just nu jobbar Anna inga kvällar och helger, för igår började hon sitt vanliga sommarvik som administratör. Då är det kontorstid som gäller. Vi samåker på morgonen och sen är Anna så duktig och promenerar hem.
Min dag var till viss del bra, till viss del mindre bra. Den slutade med att jag faktiskt vägrade att utföra en uppgift. Jag såg inget värde i uppgiften, jag hittade inget värde alls trots att jag sökte. Tyvärr kände sig nån annan då tvingad att utföra uppgiften. Sånt kan jag må rätt dåligt av. Det handlar inte om att jag är lat, det handlar om att jag faktiskt inte vill sätta mitt namn vid den här typen av uppgift. Och eftersom jag är i det läge jag är blir det inte svårt att sätta sig på tvären. Ändå känns det inte 100 procent eftersom nån annan då får utföra uppdraget.
Frustrerad, ledsen och lite vilse i tillvaron har jag kämpat med att behärska mig hela dan. Det har gått hyfsat. Men långt ifrån bra. Kände ändå att jag behövde ringa mamma, trots att energinivån stod på low. Vi, det vill säga mest mamma, pratade i 36 minuter. Så är det när barn och ”päron” inte bor på samma ort och kan ses mer naturligt. Inte vet jag om det blir nån tur neråt heller i sommar – jag blir ju snart livegen. Mamma fyller år i mitten av nästa månad. I slutet av månaden är det åtta år sen pappa gick bort. Jag saknar honom fortfarande. Saknaden försvinner aldrig. Sorgen mildras lite. Kanske hade den varit ännu mindre om pappa inte hade gått bort på det sätt han gjorde. Om om inte fanns…
Kvällens energipåfyllning – päronglass med jordgubbar till svart kaffe.
Påfyllningen av energi blev kaffe och päronglass med jordgubbar. Päronglassen smakar som barndoms-somrarna i Varamon, när solen stekte stugväggen så att träet doftade nästan bränt. Och den eländiga Varamosanden i skorna… Längtan bor inuti och vissa dar känner jag mig så underligt rotlös. Rotlös… Hur kan jag känna så..?
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 