Tiggeri: Inget förbud, men lättare att avhysa

Ett inlägg om tiggeri och politik.

---

 

Vi ser dem utanför nästan alla livsmedelsaffärer. Jag har också sett dem utanför second hand-affärer och Systembolaget. De sitter på dynor eller stolar, skramlar med en pappersmugg med några mynt i och när de inte pratar i sina mobiler ber de mig och de förbipasserande om pengar.

Please money, please!

Jag ska erkänna, jag har aldrig lämnat en spänn. Jag går förbi dem, har svårt att möta deras blickar. Vet inte var jag ska titta. Känner mig osäker, det är obehagligt för mig. Naturligtvis pratar jag om tiggarna, som jag har skrivit om här förr. Idag skulle våra politiker berätta hur de tänker hantera tiggeriet, för nånstans verkar det som om även politikerna anser att det är ett problem.

Det var presskonferens, men jag hade inte möjlighet att följa den – jag satt och skrev jobbansökningar. Nu har jag försökt läsa mig till vad som sades. Några filmklipp från presskonferensen vill jag inte glo på, jag vill fortfarande läsa mig till information, inte höra den.

Min spontana känsla är den vanliga när det gäller sossarna:

Nja!..

Det är sällan det blir nåt annat än varken bu eller bä, menar jag, när sossarna är inblandade. Det blir i vart fall inget förbud mot tiggeriet. Däremot vill regeringen se över lagarna kring när folk tjänar pengar på andras tiggeri. Det är nämligen inte förbjudet idag. Och det är väl bra att se över dessa lagar.

Det är tre saker kring tiggeriet som regeringen inte kan acceptera:

1. om de människor som tigger utnyttjas och exploateras
2. om det växer upp hundratals spontana bosättningar på allmän, privat eller kommunal mark
3. trakasserier och våld mot de människor som ber om pengar

Regeringen vill se lagar mot att utnyttja andra människor för tiggeri, men också göra det lättare för markägare att avhysa tiggare.

Men hur vill man komma tillrätta med detta, eftersom man uppenbarligen tror eller vet att det förekommer? Förutom att se över lagarna kring att utnyttja andra som tiggare vill regeringen göra det lättare för markägare att avhysa tiggare. OK… ja det löser ju många problem… (<== ironi). Vidare vill regeringen samarbeta med frivilligorganisationer och kyrkan. Fint, men… det låter som gratisjobbande i mina öron. Då tycker jag att det låter bättre att jobba tillsammans med Rumäniens och Bulgariens (från dessa länder kommer de flesta tiggare) regeringar och bland annat se till att de använder de fondpengar de har fått från EU bättre.

Efter sommaren ska det komma ett förslag från regeringen. Moderaterna vill införa ett förbud mot tiggeri, men vill också stoppa organiserat tiggeri. Centern vill att vår regering hjälper Rumäniens regering på plats i stället för att lita på att den senare gör nåt. Folkpartiet vill att det ska bli tydligare att vi ger akut hjälp här, men inte vidta åtgärder som lockar hit fler tiggare.

Som sagt, ingen lätt fråga. Men… än så länge inga riktigt konkreta förslag från regeringen, tycker jag. Det känns som om sossarna viftar i luften, liksom. Jag hoppas att det blir mer tydligt

efter sommaren

men jag är långt ifrån säker på att det blir det… Vad har DU för tankar kring tiggeriet??? Skriv gärna några rader i en kommentar, men jag vill inte ha några rasistiska utspel! 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Liten & Berömd

Ett inlägg om en dokumentärfilm.

---

 

Med tanke på rubriken skulle man kunna tro att jag har suttit och tittat på ett visst musiktävlingsprogram för fjortisar. Det har jag inte. Jag har sett ett väldigt intressant och seriöst program om barnskådespelare. I kväll visade SvT2 Liten & Berömd, en dokumentärfilm av Michaela Brådhe Hennig och Rex Brådhe.

Inger Nilsson spelade Pippi Långstrump – och blev sin roll, enligt många. (Foto: SvT)

Det var en märklig känsla att se några av sina barndoms film- och TV-skådespelare som vuxna. I mitt minne är de ju fortfarande de barn de var när de spelade Pippi, Pojken med guldbyxorna, Fideli. Och det är en del av det som har varit jobbigt för dem, att de alltid – eller väldigt ofta – har blivit och fortfarande blir förknippade med en roll de hade som barn. Allra tydligast blir det när Inger Nilsson berättar om sitt liv efter Pippi. Om hur folk klev rakt in i familjens hus, journalister och fotografer trampade in i klassrummet. Men också om hur svårt det var att få andra roller än Pippi Långstrump, som hon i mångas ögon ”blev”.

Naturligtvis har de alla positiva minnen också. Bertil Guve, som spelade Alexander i storfilmen Fanny & Alexander, minns de häftiga stunderna med den store Ingmar Bergman. Demonregissören, som kunde bli helt rasande, men också vara otroligt generös.

Julia Hede Wilkens, Fideli i Den vita stenen, är sig väldigt lik på TV-skärmen idag. Allvarlig, intensiv blick. Hon påminner lite grann om min kollega och vän ”Lisbeth” på SLU. För jag är säker på att Julia Hede Wilkens är lika rolig som hon är seriös – precis som ”Lisbeth”.

Pojken med guldbyxorna, Harald Hamrell från Uppsala i verkligheten, hade tidigt en dröm om att bli regissör. Och det blev han senare också.

Ytterligare några före detta barnskådespelare berättar i filmen. Men det är just Inger, Bertil, Julia och Harald jag själv har starka minnen av från min barn- och ungdomstid. Det är riktigt intressant att höra dem berätta om hur deras liv var – och blev. Lite sorgligt också, för all del. Bara det faktum att det inte finns nåt liknande STIM-pengar för barnskådespelare. Skådespelare, som därför gång på gång kan exponeras på TV utan att de får en spänn. Mitt futtiga

TACK till er för att ni förgyllde min barndom!

betalar inga räkningar. Men ändå…

TACK för att ni fanns där!

Toffelomdömet om den här dokumentären blir det högsta!

 

Missade du den kan du se den på SvT 2 i morgon, lördagen den 20 september SVT2 klockan 14.55 eller samma kanal fast på onsdag den 24 september klockan 23.15.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nej, det här var inte roligt…

Humor är ett av mina överlevnadsverktyg. Men jag vet inte om jag överskred en viss politikers gräns för det roliga i morse. Fast det tror jag inte, jag är fullkomligt övertygad om att han har humor. Först fick jag ett sms från honom där han beklagade att han inte hört av sig förrän nu, men att han alltid – jag behöver inte fråga varje gång – ställer upp som referent. Jag svarade och tackade givetvis, men passade samtidigt på att uppmana honom att trycka på rätt knapp i riksdagen idag klockan 16. Jag fick aldrig nåt svar, men jag gjorde en sån här smiley 😉

Harkel, ja, jag är väl inte den smidigaste ibland. Man ska ju hålla sig väl med sina referenter, inte skämta om deras förtroendeuppdrag och riksdagsledamöters (dock inte min referents!) tillkortakommanden generellt sett…

Det blev en tur till Tokerian. Jag tänkte att jag kanske behövde skratta lite. Men det var bara dumt tänkt! Där var det inte roligt alls. Här är en rapport:

• Efter tio meter blev jag galen på gympadojorna, som var med mig på premiärtur för säsongen idag. Den ena glappade och den andra klämde. Hur kan det komma sig? Har min ena fot växt och den andra krympt under vintern eller?
• Inne på Tokerian fanns det inga plastpåsar vid grindarna – som vanligt. Däremot vimlade det av en massa människor som bar affärens kläder och som flamsande packade upp varor. Jag blev irriterad.
• Vidare hade man lyft fram ett kaffe som billigt, men jag hittade ett som var fyra (4) kronor billigare halvkilot. HA!
• Vid glassen noterade jag en tant som hasade omkring och pratade alldeles för högt. I sin mobil. Varför får folk megafoner när de pratar i sina mobiler? Jag vill inte höra vad de pratar om.

Jag vill inte höra vad folk pratar i sina mobiler om.                                       

• Tandborsthuvudena till min tandborste fanns bara i trepack och var svinigt dyra – 155 pix. Men det var bara att svälja förtreten och scanna in skiten borsthuvudena.
• Vid den så kallade bemannde scannerkassan var den som vanligt inte just bemannad. Falsk marknadsföring på skyltarna, hörrni!  Jag fick stå och svettas – i fem minuter minst!
• Eftersom tandborsthuvudena hade ruinerat mig gick jag till uttagsautomaten när jag äntligen hade fått betala. Men det var nåt fel på den så jag fick inte ut en spänn! (Vem har för övrigt nånsin fått ut just en spänn ur en uttagsautomat?..)
• Utanför entrén närmade sig  mig ett suspekt objekt med svår acne och frågade om jag skull vägen in till stan. Jag hade lust att fräsa nåt i stil med

Vadårå? Tror du att jag har lust att promenera med dig eller?

men svarade

Nej.

• Det enda roliga under hela turen var en unge som hade käkat så mycket blängsylta att hon måtte ha blivit baktung så hon ramlade på sin feta bak i en snöhög när hon backandes GLODDE på mig (ser jag ut som en apa eller vad?). Dessutom hade ungen en ful mössa och ett tant-namn. Hennes pappa försökte förgäves få med henne att leka, men hon tyckte minsann att det var roligare att ligga i en snöhög och glo på Tofflan.

GAH! Nu ska jag läsa en saga om en liten kattunge, eller nåt, så att jag blir snäll och glad igen, för det här var inte roligt.

Som vanligt är personer och annat FÖRVRIDNA/ET från verkligheten och ser i själva verket helt annorlunda ut.

Read Full Post »