Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘en Christer Lindarw’

Alltså…

Orka!

Jag har varit på helspänn ett tag inför förmiddagens lilla utflykt och jag var skittrött när jag åkte hem från jobbet. Eftersom mamma ringer så gott som varje dag, passade jag på att ringa henne – från bilen. Ja, jag veeet! Men jag har blåtand, alltid något. Vi pratade hela vägen hem och det var riktigt trevligt trots att jag var trött och fick höra det senaste om diskbänksbelysningen, ventilationsarbetena och maten. Men idag var mamma snäll och då blir jag snäll. Och glad. Men sen blev jag lite ledsen igen över en dålig nyhet. Djupdykning.

Hemma i New Village blev det första jag gjorde en djupdykning ner i tvättmaskinen. Nu pallar jag inte att tvätta mer än en maskin i kväll, så nästa kör jag i morgon.

Så hittade jag en lapp om fönsterbytet. Nu på tisdag kommer de hit och ska mäta fönster och man anmodas att ta bort prydnadssaker och krukväxter från alla fönster. Alla. För min del handlar det om 42 krukväxter. Var ska jag ställa alla dem, liksom??? Nej jag menade inte prydnadssakerna utan krukväxterna, pucko! Dessutom blir jag sen hem på måndag kväll när detta måste göras eftersom jag ska till frissan och få håret finfint fixat. Djupdykning. Och funderingar på när i h-e jag ska hinna slänga om till sommardäck. Vi åker ju på torsdag…

Sen skulle jag äta nåt och dök ner i brödburken. Köket serverade en ostsmörgås och en smörgås med kalkon och mimosasallad samt en Christer Lindarw* till kvällsvard. Sällskapet var min bok på gång, en riktigt rysligt spännande historia!!!

Många djupdykningar i kväll.


Tvätten blev klar och hängdes upp,
men innan dess hade jag duschat och tvättat håret. Provade Fästmöns Niveas duscholja idag. Den doftade gott och var väl inte lika uttorkande som vanliga duschcrèmer, men inte speciellt fet heller. Nej, inget för mig.

Kvällens höjdpunkt hittills har varit telefonsamtalet med min Storasyster. Det är så skönt att kunna prata om ”allt” med henne! Utom vad som står i de låsta inlägg som bara jag själv har lösenord till. Det är otroligt skönt att kunna skriva helt fritt i dessa inlägg. Det är befriande, kort sagt! Men Storasyster, som jag egentligen inte alls är släkt med, är också befriande att prata med. Vi kommer ju alltid fram till samma sak:

Vi är sniggast och klokast och bäst, helt enkelt.

Och sen skrattar vi åt mina stora elefantöron, gigantiska kran och båtar till fötter samt hennes potatisnäsa och en och annan autostrada (som inte har med oss att göra, märk väl!) med mera. Vi är inte nådiga!

Klockan 21 ska jag åka med Annas grejor till hennes jobb och plocka upp henne själv för vidare färd till Himlen. Jag återkommer väl till New Village precis till läggdags. Djupdykning i bingen, alltså.

Eh… ja just det! Sa jag att jag klämde en finne på näsan också? Den GIGANTISKA näsan.


*en Christer Lindarw = ett glas mjölk

Read Full Post »

Det var då f*n om jag inte skulle få strutta runt i Gamlis lite!

tänkte jag och därför blev det bestämt att Fästmön och jag skulle dra dit så snart jag hade kommit hem från jobbet. Vi hade tänkte äta på Odinsborg för på kaféet finns det rätter till hyfsade priser. Fast där stängde man redan klockan 16. Återstod inget annat än att ge sig ut och marschera runt högarna. Eller strutta lite, dårå.

Alla ska inte den här vägen vandra, men om du är i Uppsala så ta en tur hit!


Vi gick runt de stora högarna
och det var hyfsat torrt i markerna. Trots det mötte vi inga andra struttare utan bara pinnsmala joggare utan ett gram fett på sina kroppar. I alla fall jag kände mig som en valross. Eller nej, en flodhäst.

Inga flodhästar här, inte. Den stod bakom kameran.


Anna upptäckte att trädet
vi en gång haft bok-picknick i skuggan under var… nersågat… Men antagligen var det sjukt. En del träd här i området är sjukt gamla i alla fall. Det här är ett av mina favoritträd!

Ett gammalt träd i Gamlis.


Efter rundan tog vi oss
till en loppis. Jag hade ju gjort snyggt i mina bokhyllor igår och lurade mig själv att köpa ett fint inbundet exemplar av Thomas Bodströms Idealisten för endast 30 kronor. Efter detta pustade vi ut med lax, mineralvatten och, för min del, en Christer Lindarw*.

Solbrillor, bok och en Christer Lindarw. Här har Tofflan suttit!


*en Christer Lindarw = ett glas mjölk

Read Full Post »

Alltså jag är ju lätt glömsk (understatement of the year). Igår hade jag glömt att tanka Clark Kent* och det är ganska dumt om man nu ska på långkörning uppåt landet och hem… Jag åkte från mamma nånstans vid halv tolv och fick cirkulera runt i hela Metropolen Byhålan efter en Preem-mack.

Och sen bar det sig inte bättre än att jag inte bara passerade ICA Maxi, jag stannade till där också. Skälet var att inhandla den där skitsnygga duschdraperiet jag inte hann se mig mätt på när mamma var helt fokuserad på pastejen. Duschdraperiet är verkligen jättefint och priset var bra, så jag fick alltså en gul bil med mig hem. Detta trots att jag ständigt säger att gult, som bekant, är klart fult.

Jag blev jätteförtjust i den gula bilen.


Sen blev det sporrsträck hem
till Uppsala och New Village. ”Alla” hade ojat sig över att det skulle bli så mycket trafik och att det skulle komma snö. Längs med de vägar jag färdades var det normalt med trafik och nederbörd kom det endast punktvis och i form av några regndroppar. Jag körde på de vanliga tre timmarna.

Här hemma var allt sig likt, fast krukväxterna var kruttorra och jag tror att den fina hortensian jag fick av Fästmön och barnen förra året har avlidit. Jag hällde på litervis med vatten på växterna och ställde hortensian i vatten i diskhon medan jag ringde mamma. Slängde på en maskin tjockis-svart och maskinen blev lika tjock som jag… Messade Anna och frågade om hon ville bli hemskjutsad i kväll efter jobbet och det vill hon – om jag orkar. Jag orkar.

Men jag blev faktiskt alldeles matt här ett tag. Började kallsvettas och kände mig allmänt klen. Då slog det mig att jag inte hade ätit nåt sen klockan elva, så jag tryckte i mig de sista bitarna påskgodis innan jag for iväg för att äta pizza. Slängde tre stinky bags med sopor på vägen också, jag glömde göra det innan jag for. (Ja, jag ÄR glömsk.)

På pizzerian var det lugnt först. Jag satt bakom en trio människor som jag tror hörde ihop på nåt sätt i form av barn och föräldrar. ”Barnet” var vuxet (äldre än jag) och hade fruktansvärda tics, en av föräldrarna hörde illa och den andra föräldern såg illa. Själv ser jag bara illa ut. Men det var som sagt ganska lugnt – till dess att tre tonårsbrudar kom in och intog bordet bakom mig. De pratade, sjöng och skrattade på så kallad Rinkebysvenska. Märkligt, för när de beställde mat vid disken var deras svenska perfekt. Ja, ja… Jag slängde i mig min flottiga pizza och en Christer Lindarw**, det satt fint.

Flottig pizza och Christer Lindarw satt fint.


Nu ska jag läsa igenom högen
med tidningar och post. Jag tror bestämt att där låg en påskhälsning från fru Engelwinge, tusen tack i efterskott! 

Klockan kvart i åtta åker jag och skjutsar Anna och får förhoppningsvis en puss eller två för det. (Ja, jag har förstås baktankar med min snällhet!)

Tänkte få en lugn stund, men nån granne har bultat och borrat, en annan har grillat så jag fick svårt att andas och somliga gömmer sig bakom några klisterremsor på fönstren. Jätteskönt, för då slipper mina ögon gå i kors på grund av turkos-chock. Förutom detta är huset väldigt tyst jämfört med mammas, men här leker ju inte föräldrarna med sina små barn, de bara vaktar dem… Och följden blir en vända till av ungar som skriker för att få uppmärksamhet. JA JAG ÄR SKITTRÖTT OCH GRINIG!!!


*Clark Kent = min lille silverman

** en Christer Lindarw = en stor mjölk 

Read Full Post »