Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘empati’

Service, ingen service och en riktig soppa

Ett trumpet inlägg, men glatt i änden.


 

Min föresats var att skriva ett positivt inlägg nu på eftermiddagen. Men det kan man ju ge sig den på att det inte blir. Fast lite ändå. Mot slutet. Ett antal ärenden skulle avverkas i city. Bland annat tog jag en tripp till Arbetsförmedlingen för att fixa biljetter till fredagens evenemang. Jag hade tur idag, för jag fick bra service – även om jag undrade hur arbetsförmedlaren kunde förväxla ett datum för ett klockslag… Nåja, för mycket ska man väl inte förvänta sig, man kan bli glatt överraskad.

Värre var det för kvinnan före mig i nummerlappskön. Hon var fem (5) minuter sen till sitt möte. Genomsvettig bad hon om ursäkt och på stapplande svenska försökte hon förklara att bussen hade varit försenad. Ingen nåd. Ingen nåd! Hon fick inte träffa sin handläggare. I stället fick hon köa för att få en ny tid – om två veckor, först, råkade jag höra. Empati, hört talas om det? Vad hände med den akademiska kvarten som annars är så vanligt förekommande här i universitetsstan? Och hur hade handläggaren på fem minuter lyckats både boka och ta emot en ny kund? Man undrar…

På väg till nästa ärende passerade jag Pensionsmyndighetens servicekontor. Jag tänkte att jag åtminstone skulle hinna boka en tid för ett möte. Det var dessutom så fiffigt att Pensionsmyndigheten, Försäkringskassan och Skatteverket hade detta kontor tillsammans. Jag tänkte att det var ju toppen, man kanske har frågor som tangerar alla tre myndigheter. Vilken bra idé och vilken toppenservice! Tänkte jag, som sagt.

När jag köat en liten stund kom jag fram till en kvinna bakom en disk. Jag sa:

Jag skulle vilja boka en tid för ett personligt möte.

Du skulle nog aldrig ha kunnat gissa att jag faktiskt fick det här svaret, som gjorde att alla mina tankar kring toppen och service kraschade:

Det går inte, för dom vill helst inte det.

Min haka föll ner på bröstet.

[…] dom vill helst inte det…

Eh… Ett servicekontor som inte vill ge service – vad är det för mening med det??? 

Jag förblev stum och kvinnan stirrade på min haka. Antagligen blev hon nervös för att jag var tyst för hon la till:

Men en videokonferens går bra.

Då fann jag mig och svarade, medan jag vände kvinnan ryggen och stegade ut:

Tack så mycket. Tack så mycket för ingenting.

Sen gick jag till kyrkan för att mina svarta tankar skulle bli lite ljusare.

Gud är kärlek

Det är bra att Gud är kärlek när jag är arg.


Några tankar och böner 
samt ett toalettbesök senare fann jag mig inhandla ett par böcker för tillsammans en guldpeng. Ja, för jag hade dessutom hunnit träffa en föreföredetta kollega, morsat och blivit avsnäst (h*n hade bråttom, så h*n är förlåten). Nån tröst skulle jag väl ha!  En av böckerna ska ha Uppsalaanknytning, den andra är en debutroman.

Syndafallet och Älskade du

Syndafallet av Ruth Rendell och Älskade du av Barbara Voors.


Strax därpå fick jag en hård kram 
och trevligt sällskap under en timme. Människor lever så spännande liv, tycker jag som för det mesta sitter här hemma och ugglar! Till orden intog jag en helt ljuvlig tomatsoppa. Inte nån burksoppa, utan hemgjord, och så två brödskivor, Bregott, vatten, kaffe och liten chokladbit – för 60 kronor. Dessutom kom personal med brickan till bordet. Där snackar vi service! Och var i stan får man en lunch för det priset??? Svar: Ingenstans – mig veterligen!

Tomatsoppa och bröd

Dagens lunch för 60 kronor.


Ytterligare några ärenden och ett möte senare 
anlände jag till hemmets trygga vrå. Helt slut av dagens alla intryck, upptäckte jag ett kuvert i min postbox. Fylld av bävan tog jag upp det till lägenheten. Skulle det innehålla nåt dödsfarligt virus? Eller avföring, kanske? Det skulle ju passa bra till den här skitbloggaren, eller hur..?

Hand på brev

Vad kunde det vara i kuvertet?


Jag klämde och kände lite 
på kuvertet. Det var bulligt och lite mjukt. Med all säkerhet bajs, alltså. Men nej! Det var godaste vännen Rippe som fyllde på mitt förråd med nånting jag nyligen har försnillat! Tusen, tusen tack – inklusive för bonusprylen!!!

Och jag som gick och väntade på ytterligare en bok för recension får kanske rolig post i morgon också tack vare detta! All well that ends well. Men se Pensionsmyndigheten, den står inte högt i mina tankar längre. Varför ha servicekontor som inte ger service??? Beats me…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett idiotiskt inlägg.


 

Det är uppenbarligen ingen måtta i sociala medier. Det vill säga, man läser det man vill läsa. Och sen kallar man folk…  nej idioter för idioter. Blev uppmärksammad av en vän gällande detta blogginlägg. Det är jag som är idioten och min tweet som är sjuk.

idiot

Jag skrev så här i en tweet:

Varför kan inte arbetsgivare förstå att ett nej på sökt jobb en fredag känns lika jävligt s att få ett cancerbesked före helgen. ?

På min egen blogg förtydligade jag vad jag menade i tweeten i ett inlägg och skrev så här:

[…] På tal om komedier, tragiska såna, tycks arbetsgivare visst aldrig lära sig följande: att mejla ett nej till nån som sökt ett jobb en fredagseftermiddag är lika taskigt som när en läkare lämnar ett cancerbesked inför helgen. Med den skillnaden att många cancerformer kan botas idag, medan ett nej alltid är ett nej. Så tänk (om) lite innan du klickar på SÄND en fredagseftermiddag! […]

Ja jag är en idiot. Stort TACK till alla Upplysningscentraler där ute. Men är det verkligen OK att skriva att nån är en idiot? Är inte det kränkande och förtal?

Och förresten… Den cancer jag själv fick, vilket var flera godartade tumörer, tillhörde en form som gick att bota med operation.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett jobbigt inlägg.


 

he Upside of Your Dark SideHäromdan läste jag en intressant artikel i Dagens Nyheter. Artikeln handlar om boken The Upside of Your Dark Side (Fördelarna med din mörka sida). I boken hävdar författarna Todd Kashdan och Robert Biswas-Diener att man i stället för att trycka ner negativa sidor i jobbet ska visa upp hela sitt känsloregister – på ett lämpligt sätt, förstås.

För ungefär 30 år sen kom idén om att man bara ska vara positiv på jobbet. Alltså, genom att vara positiv och glad anställd får man också positiva kunder. Detta sätt att arbeta kallas emotional labor. Denna teori, som det faktiskt är, lutar sig mot fakta som säger att glada arbetare är mer sällan sjukskrivna, har högre löner, säger inte upp sig och, bäst av allt: attraherar de bästa kunderna. Det låter väl ganska logiskt, eller..?

Men författarna till denna nya bok vill förändra teorierna i emotional labor en hel del. De hävdar att det inte bara är de positiva känsloyttringarna som ska vara regler på jobbet. Eftersom det är ledningen och cheferna som bestämmer dessa regler blir de anställdas agerande ett spel. Man bryr sig inte heller om vad de anställda egentligen känner, tycker och tänker – de ska bara spela med i spelet och låtsas att allt är bra. Kashdan och Biswas-Diener hävdar att man trycker ner sina verkliga känslor och att detta i sin tur leder till emotionell utmattning.

[…] Att undertrycka till exempel skeptikerna eller de negativa känslorna på en arbetsplats kan i stället göda en kultur där man hugger varandra i ryggen, skvallrar och baktalar varandra vid kaffeautomaterna. […]

Författarna råder i stället cheferna att vara

känslomässigt viga.

Det handlar om att se på världen ur andra människors perspektiv, egentligen. Att vara ärlig, men att också lyhörd. Författarna skriver bland annat:

[…] Om en kund oroar sig för att hur han eller hon ska vara klädd på en jobbintervju så försöker inte en sådan chef bara muntra upp personen, utan hyser medlidande och visar förståelse för känslorna så länge som det behövs för att lösa problemet […]

Själv kan jag bara nicka och hålla med. Jag jobbade i många år inom en organisation där det inte var tillåtet att visa några andra känslor än positiva känslor. Det blev ganska svårt eftersom avdelningen där jag arbetade ofta hade kontakter med allmänhet som antingen hade behov av nåt de inte fått, var i trångmål på nåt sätt eller arga och upprörda för att de eller deras anhöriga inte fått den hjälp de hade behövt. Hur trovärdigt blir det i såna lägen att skratta och flamsa och bara vara positiv? Är inte medkänsla, empati och lyhördhet bättre i stundens allvar? DET är än mer logiskt! Tycker jag, dårå…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lördags-inlägg.


 

förstoringsglas

Kanske dyker det upp nåt spektakulärt.

Lördag är det idag, ifall du inte visste det. Helg. Min vana trogen vaknade jag… nej, inte klockan sju utan två minuter över sex. Då låg jag och tänkte ut det här inlägget. Sen vände jag på mig och gjorde nåt ovanligt: jag somnade om. När man är arbetslös är man aldrig ledig ju, så jag fick fruktansvärt dåligt samvete när jag vaknade nästa gång och såg att klockan var halv nio… Men lördagar och söndagar söker jag inga jobb – om det inte dyker upp nåt spektakulärt, förstås! Ett par dar behöver även jag vara ledig.

Fast, som sagt, man är aldrig ledig som arbetssökande. Man dras med en ständig oro, en ständig press att hitta sin försörjning och slippa besvära såväl a-kassa som Arbetsförmedling. Tro mig, du vill inte ha nåt med nån av dessa instanser att göra om du inte måste. Bliwa, försäkringsbolaget som sköter inkomstförsäkringe,n är däremot en riktig pärla! Man tycker ju att det borde vara lite grann tvärtom – de myndigheter som ska ”hjälpa” människor borde vara ”snälla” och visa empati – eller åtminstone respekt. Det bolag, som betalar ut den extra slanten, den som gör att man – under en begränsad tid – klarar sig på a-kassa, det bolaget borde vara ifrågasättande. Men därifrån har jag bara mött vänlighet. Som nu sist när jag hade bloggat om arbetsgivarintyget. Då hörde en vänlig dam av sig via e-post och skrev att hon hade läst att jag hade det tufft och att det helt klart räckte med en kopia på arbetsgivarintyget. Empati och respekt i en och samma skepnad!

Nej, idag söker jag inga jobb. Det vill säga jag skriver inga ansökningar. Däremot letar jag lediga jobb-annonser på nätet. Sen bokmärker jag dem och sätter igång att söka när det är vardag. På så vis missar jag inget och jag kommer igång snabbare på måndagen. Men självklart kollar jag sista ansökningsdatum – om det finns ett sånt i annonsen! – så att en annons inte får ligga för länge och ansökningstiden går ut…

Igår hade jag fyra annonser som låg och väntade. Jag satt och skrev ansökningar här på morgonen medan mamma sov och det var tyst. Men två av annonserna hade plockats bort sen jag sparade dem i torsdags kväll, så det blev bara två ansökningar. Inte riktigt måluppfyllelse den dan, tyvärr. Då får jag kompensera och söka ett extra jobb nån annan dag. I onsdags, till exempel, sökte jag sex jobb eftersom jag visste att jag inte skulle ha tid att sitta och skriva när jag kom fram till mamma.

Clark Kent utanför mamma

Jag kan se Clark Kent utanför mamma genom balkongdörren.

Medan mamma sussar ett tag passar jag alltså på att dammsuga lediga-jobb-delen av cyberspace. Idag blir det inga längre utflykter, men vi ska förstås handla mat och fylla på lite allmänna lager här. Det blir en tur till ICA Maxi och närliggande affärer. En blomma till mammas ballebord* ska vi också försöka fixa. Vi såg inget just som gick att handla igår.

Det sägs att det ska bli sämre väder idag. Än så länge är det soligt och varmt, men det blåser, precis som igår. Inte gör det mig nåt. Vinden svalkar ljuvligt. Sill och potatis ska vi äta i kväll. Vi har kunnat äta middag två kvällar i rad på mammas balle**, vi får se hur det blir i afton. Nåt sportevenemang på TV är det visst också i kväll som mamma vill se. Då får jag sitta lite mer ostörd vid datorn, kanske till och med hänga över min spännande bok på gång.

fåtölj

Min favoritfåtölj hos mamma. Här på en gammal bild från huset.

Jag sover på en madrass på golvet och det är räddningen för min rygg här, tror jag. Det blir ju en del lyft eftersom mamma inte kan lyfta alls och det känns i såväl rygg som axlar. Sen sitter jag inte heller världsbäst när jag skriver, utan nedhasad i ”min” fåtölj hos mamma, farfars underbara öronlappsfåtölj, tillverkad till hans 40-årsdag. Fåtöljen är alltså… 74 år gammal. Och underbar!

 
 
 
 
 


*mammas ballebord = mammas balkongbord

**mammas balle = mammas balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om snälla människor.


Vilken tur
att det inte bara finns elakingar här i världen! Såna som säger att folk är

arroganta

eller att de

trivs i sin offerkofta!

När läget är tufft är empati i form av konkret hjälp inte helt fel. TACK, Agneta, för kupongerna! De kommer till stor nytta!

Kuvert med blomma på baksidan

Ett kuvert med en blomma på och värdekuponger inuti.


En del människor
är bara elaka. Andra människor är bara snälla.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett omvärldsspanande inlägg.


Innan jag fixar till mig
för min dagliga promenad blir det lite omvärldsspaning i cyberspace. Måste ha lite koll på vad som har hänt sen sist. Här nedan lyfter jag fram sånt som andra kanske inte lyfter fram alla gånger…

 

suddigt

Bra att kunna sudda ut ungdomssynder?

Kalifornien tvingar fram en suddknapp på Facebook. I måndags undertecknades en ny lag i Kalifornien. Den nya lagen handlar om att det måste finnas suddknappar på Facebook och andra stora internetställen. Detta för att man inte ska straffas hela livet för eventuella ungdomssynder… Den 1 januari 2015 träder lagen i kraft. Jag, som inte har nåt konto på Fejan, kan nog tycka att detta är en rätt bra lag. Människor förändras genom åren. Även Tofflor…


Hovets informationschef går i pension.
Hovets informstionschef Bertil Ternert går i pension vid årsskiftet i samband med att hans förordnande går ut. Ser man på! Ett spännande och snart ledigt jobb att söka för undertecknad!

 

frost

Nej vänta lite nu…

Kylan är på väg. Det varnas för nattfrost. Och det vet jag ju inte om jag estimerar. Jag vill ha härliga höstdagar med ömsom sol, ömsom regn. Köldgraderna kan få vänta! Här hos mig ska temperaturen ligga på mellan fem och tio grader. Dagtid, gissar jag. I natt var det fyra grader när jag knoppade in.


Vi klarar oss inte utan medkänsla!
Svenska Dagbladet har en intressant artikelserie om just medkänsla. Bland annat om det nya forskningscentrumet som ska forska kring medkänsla, empati och tillit.

 

Gunilla i Hollywoodfruar

Hoppar av! Hoppas jag… (Bilden är lånad från Aftonbladets webbplats.)

Gunilla ska hoppa av! Jaa… Ibland händer det att jag tittar en stund på Hollywoodfruar. Igår gjorde jag det. Kan bara konstatera att Gunilla verkar inte klok i huvudet. Så när jag läser i Prav… Aftonbladet att hon ska hoppa av och att inget kan få henne att ändra sig tycker jag att det nog vore rätt bra. Att hon hoppar av, alltså. Otäck är mitt omdöme om Gunilla, sedd från TV-fåtöljen.


En anarkistisk arbetsförmedling.
En tänkvärd Expressen-ledare som avslutas med orden:

Det är dags att visa respekt för riksdagen och inte minst för de arbetslösas framtidsmöjligheter.

 

doktorsväska leksak

Sjukhuspersonal bör ägna sig åt verkliga ting – patienter, till exempel.

Sjukhuspersonal ska få mer tid till patienter. Maj gadd! Krävs det ett pilotprojekt för att se om personal får mer tid för patienter om de slipper städa, tvätta och ta hand om post?


Livet är kort. Kanske blir det lite längre om sjukhuspersonal får ägna sig mer åt patienter.

Read Full Post »

Ett inlägg som ger en sammanfattning av den Tofflianska veckan som gått.


Torsdag och dags att Tofflan
tycker till om dess höjdpunkter (byrå) respektive dalar (byråkrat). Det är inte svårare än på det här viset:

Byrå 


Byråkrat


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »