Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Elisabeth Ohlson Wallin’

Ett skönt och svenskt inlägg.


 

Uppdaterat inlägg: På midsommarafton kommer min recension av boken!!!


Idag kom äntligen
recensionsexemplaret av Elisabeth Ohlson Wallins fotobok, Ack Sverige, du sköna!!! Förlaget hade gjort en liten miss, därav dröjsmålet. Jag var och hämtade boken efter jobbet och köpte med mig en del av det bästa svenska – jordgubbar.

Ack Sverige du sköna och jordgubbar

Skönt svenskt.


I kväll ska här njutas skönt och svenskt!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett recenserande inlägg. Eller nja… Jag lyfter fram mig själv i en roll.


 

Igår blev jag bara så uppspelt! Jag läste på Twitter att Elisabeth Ohlson Wallin ger ut en fotobok med titeln Ack Sverige, du sköna i morgon på nationaldagen. Slängde ur mig att jag gärna skulle skriva om dem. Elisabeth svarade då att jag kunde kontakta förlaget för att få ett recensionsexemplar. Och visst är det väl så att om man inget vågar kan man heller inget vinna? Jag kontaktade förlaget – och Björn på Karneval lovade att skicka en bok! 

Skärmdump Twtterdialog Elisabeth OW

 

Jag gillar att recensera böcker. Men det här blir en ny genre för mig eftersom Elisabeth Ohlson Wallin ju är fotograf och hennes bok en fotobok. Jag har sett en del av hennes foton i olika utställningar, bland annat utställningen En garde (kvinnor med funktionshinder), Hetero & Etno Norm (om kön & ras) och delar av Ecce Homo (foton i bibliska situationer med homosexuella modeller och/eller miljöer). Elisabeth Ohlson Wallin är ju en ganska kontroversiell inte någon okontroversiell fotograf, utan hon lyckas verkligen få sina konstverk att… engagera åskådare. Det här ska bli riktigt spännande!

Inte vet jag om du hänger på Flashback? Det gör inte jag, för där är det lite för häftigt för min del. Men kul var det ändå att notera att jag är nämnd där som kylig recensent av den nya Maria Lang-biografin. Skälet till att jag upptäckte detta var genom mina sedvanliga granskningar av trafiken till den här bloggen.

Skärmklipp Flashback om min recension av biografin över ML


Och vem vet…
Kanske ytterligare en recension väntar runt hörnet… Jag anmälde nämligen för ett tag sen mitt intresse som testförare av en viss typ av bil. Det uppdraget omfattar dels att provköra bilen ifråga, men också att skriva om provkörningarna. Alldeles nyss kom ett mejl om att jag hade gått vidare i uttagningen. Jag fick svara på några mer frågor om mig själv och mina körvanor med mera i ett fruktansvärt gräsligt webbformulär (hoppas det kom fram som det skulle!..).  Om jag går vidare får jag svar senast den 16 juni.

Kinderäggbil

 

To be continued…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett filosoferande inlägg. Och lite roligt.


 

Gångstig mellan syrenbuskarna

Det var en gång en gång…

Vad kan man säga annat än att våren står i blom och att sommaren närmar sig? Det var en gång en vår. Snart blev den en sommar, liksom. Livet lunkar på. Jag går med, än så länge. Men mina steg blir allt tröttare. Lite tomgång, kan jag känna.

Dagens roligaste kom som ett brev på posten från en klok vän vars humor jag tilltalas av.

Dagens näst roligaste 2 var att Elisabeth Ohlson Wallin uppmanade mig att kontakta hennes förlag för ett recensionsexemplar av hennes nya bok Ack Sverige, du sköna! Nu har jag fått svar och boken är på väg!

 

Uppäten chicken vindalo

”…slickar alla skålar…” Uppäten chicken vindalo.

Dagens nästnäst roligaste var en lunch på en indisk restaurang. Jag går ju inte till den kinesiska Fyra Små Råttor längre sen jag blev ombedd att byta plats sist. Idag var jag riktigt modig och beställde en chicken vindalo. En sån har jag inte ätit sen… kvällen vi hade avtackning för en kollega som numera är chef vid ett statligt verk. På natten blev jag fruktansvärt dålig. Inte för att det var nåt fel på maten, men den var alldeles för stark. Dagens vindalo var perfekt tillagad! Kycklingen var mör och såsen alldeles lagom stark. (Jag tål ganska stark mat.) Jag åt faktiskt upp allt, bland annat med hjälp av naan.

Grus

Grusade drömmar?

Så jag försöker se glädjeämnen. Livet är inte helt svart. Men största utmaningen just nu är framtiden. Grusade drömmar får förbli grusade. Jag kan inte göra nånting åt det som har varit och det som inte kan bli. Jag kan välja att ta en annan gångstig i stället. Om jag orkar. Om jag bara får lite roligt. Också.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här med lön… Jag är fortfarande inte van att det kommer nåt som kallas lön den 25:e. Och jag känner mig som en miljonär varje månad! Jag kan betala månadens räkningar – ändå finns det pengar kvar. För att jag har fått lön.

I fredags fick jag lön. Tänkte inte mycket på det, mer än att jag igår beställde Ögonen. Nåt ville jag ge mig själv för att jag jobbar på och för att jag orkar jobba. Vem trodde att jag skulle palla jobba heltid direkt efter att inte ha jobbat på två år och åtta månader? Ingen mer än jag själv, tror jag. Idag har jag jobbat heltid i nio månader utan en enda sjukdag. Så det var mycket därför jag skickade efter boken igår.

Söndag och Mors Dag. Det är inte bara min mamma som känner sig ensam idag (det sa hon typ tio gånger under den halvtimma vi telefonerade idag), det gör även jag. Alla är ju med sina familjer och jag sitter ensam hemma när jag är ledig – som vanligt. Fästmön kan ju inte hjälpa att hon jobbar, men det är bara skittrist att hon jobbar varannan helg, det vill säga de helger hon inte har barnen. Vuxenhelgerna.

Det är 30 grader varmt idag och inte ett moln på himlen. Därför bestämde jag mig för att inte deppa ihop utan åka till Stormarknaden. Det borde rimligen vara lite folk där när det är så varmt. (Fel förstås, där är ALLTID massor av folk!) Tre typer av varor skulle inhandlas:

  1. ramar
  2. mjukisbralla att ha hemma
  3. mat

Men jag fick påssjuka* och titta vad jag kom hem:

Dagens shoppinghög bestod av ramar i olika storlek, en mjukisbralla, en hoodie, en mejselsats och en Wunderbaum till Clark Kent**.


Ramarna köpte jag på lite olika ställen,
bland annat på Clas Ohlson. Där hittade jag också ett set med elektronikmejslar som jag kostade på mig för 19 kronor. Jag hade inte tänkt handla där efter vännen Gunillas misslyckade affär, men den här mejselsatsen var toppen, kan jag meddela! Jag har många skruvar lösa och har nu skruvat åt dem både på solbrillorna och mobilen! Huvet mitt går inte att skruva på, tyvärr.

En mejselsats med vilken jag bland annat kan skruva åt de minimala skruvarna i mina solbrillor.


Tidigare i våras gjorde jag själv en dålig affär.
Anna och jag besökte Lager 157 och jag köpte en blå Russell-hoodie. Den är verkligen snygg, tycker jag, och jag älskar att chocka vänner och kollegor genom att explodera i färg i stället för sedvanligt tjockis-svart när jag bär den. MEN… Efter första tvätten upptäckte jag ett hål i sömmen till fickan på magen. Och nu, efter andra tvätten i fredags, upptäckte jag att de vita konturerna runt texten på framsidan börjar lossna. Självklart har jag följt tvättråden! Jag är rätt förbannad för det här och inser att jag borde åka till affären med tröjan och klaga. Men naturligtvis har jag inte kvittot kvar och det är verkligen länge sen jag köpte den, typ två månader.

Vid pilarna ett par ställen där den vita konturen har lossnat, men det finns fler!


Därför tyckte jag så synd om mig själv
att jag idag inte bara inhandlade en Adidasbralla att ha hemma utan också en Pumahoodie på Intersport! Se översta bilden!

Till middag idag köpte jag en bunke sallad från ICA Kvantum. Vi får hoppas att den är lika god som priset var högt – 98 kronor… Jag ska strax inta den på ballen*** och hoppas att alla skrikande ungar håller sig inne en stund så jag får lite matro och samtidigt kan läsa min bok på gång, den sista av böckerna jag fick av vännen FEM i födelsedagspresent.

En bunke svindyr sallad från ICA Kvantum.


Ramarna ska jag använda till diverse bilder
som jag har liggande. Tanken var att jag skulle greja med dem

en regnig dag

men jag kunde förstås inte låta bli att börja. Den största ramen gick till affischen för Elisabeth Ohlson Wallins utställning Hetero & etno-norm, en utställning vi såg på Kulturnatten i höstas. BTW, är Elisabeth släkt med Clas???

Äntligen är den inramad, utställningsaffischen för Hetero & etno-norm! Ovanför den ett foto som jag har haft ett tag på min och Annas förlovade händer.


Det mest akuta att få in i en ram
var emellertid den fina akvarellen som jag fick i 50-årspresent av duktiga Arga Klara. Men nu är det fixat och tavlan pryder sin plats – på min toadörr!

Pee och Poo, målade av Arga Klara, pryder nu min toadörr. Ovanför dem den fisande ängeln som Elias fortfarande skrattar åt – och jag med, förstås! 😆


*påssjuka = när man shoppar så mycket att man bär på MÅNGA påsar
**Clark Kent = min lille bilman

***ballen = balkongen 

Read Full Post »

Att göra konst är inte det lättaste. Att göra provocerande konst är… skitsvårt. Jag har sett Tårtan. Alltså den tårta som har gjort att man kräver kulturministerns avgång. Den tårta som har gjort att Moderna museet har förlorat en donation från en annan, minst sagt provocerande konstnär, fotografen Elisabeth Olson Wallin.

Konstnären som har gjort tårtan är Makode Linde. Han gör ofta verk på temana rasism och postkolonialism. Han säger bland annat till SvT att han vill förlöjliga vissa föreställningar genom att driva dem för långt.

Moderna museet firade alltså World Art Day med en tårtinstallation. En installation där konstnären själv var en del av den tårta som kulturminister Lena Adehlson Liljeroth tog första biten av. Tårtan föreställde en svart kvinnokropp. Makode Linde var huvudet och han skrek när nån skar i tårtan. Afrosvenskarnas riksförbund har nu anmält museet och kräver dessutom kulturministerns avgång.

Jag tycker att det här konstverket var väldigt provocerande. Trots att konstnären själv är afrosvensk går det inte att komma ifrån att det är mycket starkt. Jag kan förstå syftet, att provocera, att spela på våra fördomar. Men jag är inte så säker på att de som deltog i tårtandet förstod det allvarliga budskapet. De flesta som man ser på filmen i en av länkarna ovan skrattar och flinar nämligen. Och fotar och filmar.

Nej, den här konstnärliga installationen förfelade sitt syfte, anser jag. Konstnären gick för långt. Jag förstår att många är upprörda och tycker att det är smaklöst av kulturministern att delta i detta. Jag kan förstå att Moderna museet nog blir av med en donation eller två, även om jag inte kan låta bli att höja på ena ögonbrynet därför att  Elisabeth Ohlson Wallin var den första att meddela att hon drar tillbaka sin donation till museet.

Vad tycker du???

Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

Plötsligt fann vi oss… barnfria! Och Fästmön ledig från jobbet! Det stämde inte, men både Elias och Frida skulle träffa kompisar och sova över! (Storasyskonen är ju myndiga, så de räknas inte som barn längre.) Vi åkte och lämnade Elias hos kompisen, mellanlandade på ICA Solen för att handla åt Slaktar-Pojken, svårt sjuk i förkylning, samt Linn, som skulle få hem en middagsgäst, och packade ryggsäck med brillor, tröjor och blodsockerapparat. Och så marscherade vi mot busshållplatsen för att ta bussen in till Kulturnatten i Uppsala 2011. Vi var visst inte de enda som studerade tidtabellen…


När går bussen???

                                                                                                                                                            Vårt första mål var att gå till Akademihotellet, gamla UBBO, för att kolla in Kitty Lindstens underbara tavlor. Först fick vi en promenad som bara bar uppför och uppför. För att stanna och få flämta lite fotade jag denna sten utanför Gustavianum, eller vid universitetsparken.


En runsten i universitetsparken.

                                                                                                                                                             Nästa stopp blev vid ett läckert staket som jag nog inte skulle våga klättra över i rädsla för att få ett spjut på… fel ställe…


Ett sånt här spjut vill jag inte riskera att få på fel ställe…

                                                                                                                                                             Man brukar säga:

Sådan herre, sådan hund.

Om Kitty och hennes tavlor säger man:

Sådan Kitty, sådan konst.

Kittys tavlor är verkligen lika färgsprakande som konstnären själv!


Kitty vid en av sina favorittavlor, den med katterna, förstås.

                                                                                                                                                         Kitty målar inte bara på duk utan på till exempel träbitar och tegelpannor. Men det konstverk som blev Annas och min gemensamma favorit var denna tavla:


Vår favorittavla!

                                                                                                                                                               Vi tittade runt lite och satt ner och pratade en stund med Kitty och Monica den Halta som tagit sig dit per limousine taxi. Ett mysigt par som verkligen kompletterar varandra!

Nästa anhalt blev Uppsala slott dit vi inte flåsade uppför backen för att se Elisabeth Ohlson Wallins fotoutställning Heteronorm och etnonorm. På väg uppför slottsbacken blev det förstås ytterligare stopp för fotografering.


Silhuetten av Domkyrkan.

                                                                                                                                                       Slottet är läckert rosa till färgen och fasaden renoverades för några år sen.


Norra tornet är ännu vackrare inuti med bland annat urhäftiga takmålningar. I mitt förra liv var jag ofta där på 1980- och 1990-talen som tjänsteman vid fullmäktigesammanträden.

                                                                                                                                                        Elisabeth Ohlson Wallins utställning bestod av tio jättefoton som både var chockerande och tänkvärda – som hennes bilder allt som oftast är. Anna, däremot, blev nog mest chockad över att ha blivit erbjuden såväl kondomer som glidmedel av några ungdomar utanför utställningslokalen.

Tror de att jag är torr, eller?

Ehum… Vi inhandlade var sin affisch à tio kronor och jag tror att båda affischerna överlevde Kulturnatten utan att klämmas i min ryggsäck!

På slottsgården var ljuset enormt vackert och det blev mer fotografering.


En häftig fontän.

                                                                                                                                                              En annorlunda kontrast bildade den här palmen och Gunillaklockan i bakgrunden:


Kontraster.

                                                                                                                                                              Så blev det dagsför Kickorna att få i sig lite mat och dryck för att orka med mer kultur. Vi hoppade in på Thai village i Forumgallerian efter att vi växlat några ord med Annas gamla kompis, som vi höll på att bara springa förbi. Det var ganska fullt inne på restaurangen, men vi fick ett bord för två – intill Annas före detta grannar… Liten värld! Trevliga var de, i alla fall och det blev lagom med prat till maten.


Grön curry på tigerräkor. Lite hett och gott!

                                                                                                                                                                 Efter god mat och var sin öl stegade vi tillbaka upp på gågatan och forcerade folkmassorna. Jag tycker folkmassor är jobbiga, så det var bra träning. Vi sökte oss upp mot Stadsbiblioteket där det fanns flera intressanta bokbord. Tyvärr började det mörkna och man såg väldigt dåligt vilka titlar som bjöds ut. Anna köpte en fin och intressant fotobok, jag fastnade för denna, men köpte den inte:


Kickan skulle ha varit boken för oss, eftersom vårt interna samlingsnamn är Kickorna.

                                                                                                                                                         Anna hittade en bok om stjärtar som hon tänkte köpa åt mig, men hon gjorde det inte.

Vi flanerade över ån och betraktade de vackra färgerna och speglingarna av kulörta lampor från en av restaurangarna vid åkanten. Så halkade vi in i bland stånd och en utställning med indiska influenser. Utställningen begrep vi inte så mycket av, tyvärr.

I ett hus intill, däremot, visade George Lulich underbara bilder från Uppsala. Lägg namnet på minnet, för bilderna var verkligen fina!

Nästa stopp blev Upplandsmuseet där vi hade hoppats få stråla samman med sysslingen. Men klockan hade sprungit på och han hade lämnat etablissemanget. Utställningen (O)mänskligt var emellertid kvar och den tittade vi på förstås. Det var ingen utställning man gick oberörd ifrån…


De vita böckerna hjälpte till att illustrera vad som hänt genom tiderna…

                                                                                                                                                        Slutligen passerade vi några godisstånd på väg till bussen ut till Förorten. Jag köpte en kaka hasselnötsbräck i vit choklad och har faktiskt inte provsmakat den än. Men som du ser på bilden var det omöjligt att passera utan att handla nåt…


Omöjligt att passera!

                                                                                                                                                                Sista anhalten innan bussen blev ett stånd där man sålde remmar med syntetisk smak. Men i alla fall. Jag kan inte låta bli. Det blev kola, salt lakrits, melon och coca cola.

Och slutligen hittade jag den här lilla Hello Kitty-kameran som får avsluta detta inlägg. Jag behöver ju ersätta min tejpade mobilkamera och kanske kan denna godiskamera vara nåt…


Kan denna ersätta min tejpade mobilkamera?

                                                                                                                                                            Tack för att du följde med mig på Kulturnatten via bloggen. Och du som var i Uppsala, var du nere på stan och tittade på nåt???

Read Full Post »

Det stundar Kulturnatt i Uppsala, liksom varje år i september. I år blir det nu på lördag, den 10 september. Som vanligt har jag bläddrat igenom programtidningen och hittat ett gäng evenemang som jag skulle vilja besöka, om jag själv får välja (inte så säkert jag ens kommer ner på stan i år, tyvärr…):

För min del går snobbiga kvasiförfattare och andra högdjur fetbort! Det finns massor av bra annan kultur!!!

Vill du välja själv ur programmet hittar du det här!

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »