Månpocketnyheter i oktober

I morse kom Månpockets månatliga nyhetsbrev nersinglande i inboxen. Eftersom jag inte är på nån bokmässa får jag och vem som vill nöja oss med att läsa om Stormogulens pocketböcker. Här kommer MITT urval av titlar som kommer ut i Månpocket under oktober:

En osynlig av Pontus Ljunghill
Den här debutdeckaren är både en spänningsroman och en stämningsfull Stockholmsskildring. Den handlar om hur ett fall kan bli personligt, äta sig in och inte släppa taget. Men det handlar också om en stad som såg väldigt annorlunda ut för bara ett halvt sekel sedan, innan Klarakvarteren revs och Sergels torg byggdes. Det här är första boken i en serie spänningsromaner som utspelar sig i Stockholm under första delen av 1900-talet.

Jonnas bok av Katerina Janouch
I den andra delen i Katerina Janouch serie om tre tjejkompisars sexdebut får vi träffa Jonna, vars liv trasslar till sig på ett oväntat sätt. För vem har sagt att sex och kärlek är okomplicerat? Jonna ger inte så mycket för romantik. Hon tror inte på några lyckliga slut: ”Utåt ser jag ut som en helt vanlig tonårstjej, men inuti är jag annorlunda. Man kanske kan kalla mig kärleksskadad, helt enkelt.”

Allt är i rörelse av Ulf Lundell
Ensam bor han i huset vid havet. Joar ”Red” Cirroan, berömd fotograf. Han har fyllt sextio, hans arbete är avslutat, han har fått sin första pensionsutbetalning. På helgerna besöker honom den loja Anne, så behaglig att vara med att han stundtals tror att tvåsamheten vore det rätta. Han borde ha sagt nej då man ringde honom från New York och ville ha en retrospektiv bok, en soffbok. Men förskottet var så smickrande tilltaget. Nu måste han sammanställa materialet från sitt liv, från allt det som gjorts i det förgångna. Bilderna, kamerorna, kvinnorna, skandalerna. Och katastroferna – även den sista.

Denna dödens kropp av Elizabeth George
En ung kvinnas kropp hittas knivhuggen på en av Londons ödsligaste kyrkogårdar. Mordet får kommissarie Thomas Lynley att ta sitt förnuft till fånga och återgå i tjänst efter sin långa och känslosamma bortavaro i samband med mordet på hustrun Helen.

 

Foxfire av Joyce Carol Oates
Det är 1950-talets USA. En grupp 13-åriga tjejer i en mindre stad startar en tjejliga och kallar sig Foxfire – för att slå tillbaka mot fattigdomen de omges av, och hämnas orättvisor och förödmjukelser de utsätts för. Tjejerna är unga och utsatta redan genom att de alla kommer från hem där familjerna är trasiga av alkoholism och hustrumisshandel. I gruppen finner tjejerna sin enda tillhörighet och identitet.

Evig natt av Michelle Paver
Året är 1937 och 28-årige Jack lever ett hopplöst liv i London – han är fattig, ensam och har fått ge upp sina drömmar om att studera vidare. Men så får han sitt livs chans: han blir erbjuden att vara med som radiotelegrafist på en arktisk expedition. Fem män och åtta polarhundar korsar Barents hav, ser midnattssolen och slår läger i en avlägsen, obebodd vik i Spetsbergen i Norge, Gruhuken. De jagar, dricker whisky och lever ett liv som är långt ifrån den smutsiga dimman i London.

Uppvaknandet av P.C. Cast och Kristin Cast
Vad krävs för att skydda Nattens hus, och vad ska en desperat tjej göra för att skydda sitt hjärta från att vara brustet för evigt? Zoey har återvänt, nästan helt återställd till sin plats som översteprästinna på Nattens hus. Hennes vänner är glada över att hon är tillbaka, men efter att ha förlorat Heath är det tveksamt om Zoey någonsin kommer bli densamma. Zoeys bästa vän, Stevie, Rae, har också problem: Hon känner alltmer för Refaim, en fågelmänniska! Men han är hennes farliga hemlighet, en hemlighet som isolerar henne från skolan, de röda eleverna, och till och med hennes bästa vänner.

De utvalda: Tankeläsaren av Kristin Cashore
Tankeläsaren är en otrolig succé som har sålts till 28 länder. Recensionerna har varit fantastiskt positiva, den har placerat sig på New York Times berömda bestsellerlista och har belönats med ett flertal barn- och ungdomsbokspriser och – inte minst – fått tusentals hängivna läsare över hela världen.

Livet är kort. Läs en bok ibland.

Read Full Post »

Mognadstest av sexåringar M-förslag

Jaha vad är det här nu då? Moderaten Tomas Tobé, tillika moderaternas nya skolpolitiska talesperson, föreslår att alla sexåringar ska mognadstestas. På så vis kan barn som behöver extra stöd upptäckas i tid.

Den nya skollagen ger eleverna rätt till en annan typ av stöd än tidigare. Men för att kunna se detta, eller se om det ens finns behov, tycker Tomas Tobé att ett test är bra. Men såna här saker hasplar man inte ur sig hur som helst. Det finns alltid nån som hugger. En av dem är folkpartisten Tina Acketoft, som är gruppledare för Folkpartiet i utbildningsutskottet och ordförande i FP:s skolprogramgrupp. Hon tycker att det räcker med att man kollar in barnen i sexårs. Kollar in, alltså bedömer. Frågan är bara hur man bedömer barnen. Ett test kanske kunde vara lite vägledande ändå, eller? Vänsterpartisten Rossana Dinamarca tar frågan till en annan sfär och tror att Tomas Tobés förslag är en beställning. Från Svenskt näringsliv.

Men sossarna sätter nog ändå klacken på liktornen, så att säga, när  Ibrahim Baylan säger:

Problemet är ju att det inte finns några pengar till att ge stöd till alla elever som behöver det och då är det ju inget värde med testerna

Aha, tja, då var det ju liksom ingenting att diskutera… Och det är synd. För jag kan inte vara emot såna här tester. Inte om de skulle kunna rädda en enda unge från att tvingas gå ett helt grundskoleliv i särskola bara för att h*n inte har fått göra nåt ordentligt test. Till exempel. Eller en annan unge som redan i första klass blev så skoltrött därför att det var så jädra tråkigt – h*n  kunde ju redan det som lärdes ut.

Nej, jag är inte emot nåt test av sexåringar. Inte alls. Är du???

Read Full Post »

Fröken Tofflan..?

Nej, nån skolfröken är jag verkligen INTE! Men efter en bastant lunch skulle jag låtsas vara det.

En god, men ganska rörig lunch bestående av skaldjurspaj och sallad. Med vitlöksdressing.

Det var väl inte ultrasmart att ta vitlöksdressing på salladen när man ska undervisa nio små otroligt smarta forskare i ett ganska litet rum… Kanske det var därför eleverna lyste med sin frånvaro..?

Var är eleverna?

Men sen droppade de in, nio till antalet, från en av institution #2:s sektioner. Det var tur att webbansvarig deltog, för det är svårt att gå igenom i både teori och praktik samtidigt. Även Tofflan har liksom sina begränsningar… Det blev bra till slut och efter cirka en och en halv timme var de flesta riktiga fenor på att göra hemsidor. Eller i alla fall… en god bit på väg…

Nu ska jag ta helg och tuffa hem till New Village. Måste handla nåt ätbart på vägen hem innan jag kan slå ner min feta röv rumpan på ballen* och sprätta en öl med tillbehör samt öppna Tacksägelsen för att plöja de fåtal sidor jag har kvar. I morgon bär det av till Himlen igen…

*ballen = balkongen

Read Full Post »

Immanuel var hon, blev han och vill vara hen

Ungefär som rubriken känner jag att Dagens Nyheter vinklar sin artikel om Immanuel Brändemo. Men när jag läser känner jag att den går lite djupare än så. Och framför allt slås jag av Immanuel Brändmos mod. Modet att berätta om sig själv såsom han gör. (Ja jag skriver han, för att inte somliga ska tycka att jag krånglar.)

Jag följer Immanuel Brändemos blogg, så jag är inte helt oventande om vem han är som person. Men en blogg är en blogg och även om den är djupt personlig ger den bara väl valda delar av bloggägaren.

I artikel i DN berättar Immanuel Brändemo lite om sitt liv som flicka. Eftersom han har både adhd och Asperger och dessutom har bytt kön är det en märklig historia. Men egentligen inte. För Immanuel Brändemo beskriver så himla bra och tydligt!

Om könsbytet säger han bland annat:

Jag vet inte vad det är att vara man. Det viktiga för mig är att få en kropp som jag kan leva med […]

Sen är det liksom inte mer med det. Det är omvärlden som har flest och störst problem om vilket kön han är. Enligt artikeln är det Aspbergerdiagnosen som gör att han har svårt att förstå könsroller. Som liten flicka ritade han skägg på sig själv när han tecknade sig som vuxen. Det tyckte gissningsvis omvärlden var konstigt, men inte teckaren själv.

Skoltiden var förstås en riktigt svår tid. Den som är annorlunda är ett tacksamt – och ofta lovligt byte – för såväl andra elever som lärare. Men efter den könskorrigerande behandlingen mår Immaunel Brändemo faktiskt bättre, trots att den naturligtvis inte ändrade hans svårigheter att förstå könsroller. Han säger bland annat:

Förr led jag av social fobi, men efter behandlingen, när jag känner mig bekväm i min kropp, har det blivit mycket bättre.

Men behandlingen i sig ändrade inte heller hans förmåga att leva upp till omgivningens förväntningar om att vara en riktig man. Det är just därför han inte vill bli tvingad att anta ett kön. Han önskar att han inte behöver tillhöra nåt av de två kön vi så att säga har att välja mellan idag.

Låt då Immanuel Brändemo få välja det tredje könet. Vad gör det för skillnad för dig och mig, liksom?! Det som känns bäst borde vara rätt.

För övrigt, läs artikeln! Länk till den finns i första meningen på det här blogginlägget! Läs också artikeln om Vio!

Read Full Post »

Fler skulle sluta, men fler har börjat…

Jag snackar om rökning. Folkhälsoinstitutet har under åren 2008 – 2010 fått 69 miljoner kronor för att försöka få svenskarna att sluta röka. Men nu röker fler än nånsin…

Hur kan man låta sina pengar gå upp i rök?

                                                                                                                                                        För mig är det ofattbart att FLER än nånsin röker i denna upplysta tid vi lever i. Så gott som alla man pratar med vet att det är farligt att röka – att man skadar sig själv men också andra. Till och med andra som inte är födda än. Och så kostar det ju ganska mycket pengar att röka.

Folkhälsoinstitutet vill nu ta i med hårdhandskarna, enligt en artikel i Dagens Nyheter. Följande åtgärder är på förslag

• Höj tobaksskatten med 5 procent årligen.
•  Inför totalt marknadsförings- och exponeringsförbud – tobak ska inte få förvaras inom synhåll för konsumenterna.
• Lagstifta om fler rökfria miljöer.
• Jobba särskilt för att få unga under 18 år att låta bli att röka.

Jag kan inte hjälpa det, men jag känner att detta är lite för luddigt formulerade åtgärder. Jag saknar konkreta åtgärder i lagstiftningen. Vad menas till exempel med

fler rökfria miljöer

och HUR vill man

jobba särskilt för att få unga att låta bli att röka?

De senaste fem åren har 200 000 svenskar slutat röka. Det är bra. Men samtidigt röker tolv procent av alla män och lika många kvinnor. Bland männen är det en ökning med en procent jämfört med förra året. Statistiken visar också att över 40 procent av alla tjejer i gymnasiet röker, bland killarna ligger siffran runt 36 procent. Det är klara och tydliga ökningar i alla siffror – utom för kvinnorna där siffran är oförändrad.

Trycket är hårt på rökavvänjarna i primärvården. Och vissa arbetsplatser inför total rökfrihet. Men hur är det på skolorna? Enligt eleverna själva röks det på 80 procent av våra skolgårdar.

Jag har själv rökt, men slutade för över sex år sen. Jag tycker att rök och rökare luktar vidrigt illa, så illa att jag börjar få svårt att umgås med rökare och i rökiga miljöer. Att sluta röka är bland det bästa jag har gjort. Det var naturligtvis inte lätt och det var en lång process som ledde fram till beslutet. Jag tror att jag ”tänkte” i över ett år. Sen sökte jag och fick hjälp av min dåvarande husläkare. Jag har tagit ETT enda bloss sen jag slutade. Det var skitäckligt.

Det jag ville säga med den här slutklämmen på inlägget är att det går att sluta röka, även om man har rökt länge och mycket som jag. Men man behöver hjälp. Och vilken sorts hjälp är högst individuellt. Främst av allt, emellertid, behöver man viljan att sluta. Utan den går det inte.

Folkhälsoinstitutet och samhället i övrigt kan inte ge folk viljan att sluta röka. Men de kan göra allt för att underlätta för den som vill sluta att få hjälp genom att mer aktivit stödja rökavvänjare och rökavvänjningsaktiviteter. Och se till att rökavvänjningsläkemedel blir ÄNNU mer subventionerade än de är idag. Totalt rökförbud på skolgårdar är för övrigt en självklarhet.

Read Full Post »

Lady Inna och Lady Hamilton strålade ikapp!

Söndag och valdag. Men jag har ju redan klarat av valet. Och skälet var ju att jag skulle in till Kungliga Hufvudstaden och träffa vännen Inna.

Det blev en stunds väntan på perrongen i Uppsala. Tog upp lokalblaskan och läste… Om valet, förstås! Ovanligt, va?!

Valet, valet, valet – kvalet för många, men inte för mig…

                                                                                                                                                              Men det fanns lite andra nyheter i dagens tidning också. Jag fastnade förstås för denna om snuskiga vägglöss, därför att några närboende hade med sig såna här krabater hem en gång. Fyyyyyyy…

Låter ju inte som om lus-sex är nåt skönt sex… ”sticka sin vassa penis rakt i in i hennes mage…”  UFF!

                                                                                                                                                            Tanken var först att ta 14.09-tåget, men det blev ett tidigare tåg som gick sju minuter i.

Jag hade kunnat fortsatt ända ner till Östergyllen, men nu var ju Stockholm min destination!

                                                                                                                                                      Tåget var fullt som vanligt av folk som åt, pratade i sina mobiler, surfade och luktade illa. Jag luktade inte illa. Jag hade tvättat mig och dagen till ära stänkt på några droppar Hugo Boss. Dessutom läste jag min spännande bok som går mot slutet nu!

Lite trött var jag nog…

                                                                                                                                                              Väl framme bestämde jag mig för att orka promenera. Vädret var fint i Stockholm och himlen var blå.

Det var massor av folk på vägen till och från Gamla Stan.

                                                                                                                                                         På mysiga Lady Hamilton hade Inna och hennes kollega/vän Trond haft turen att få var sitt rum. Annars var det tämligen fullbokat på hotellen i Stockholm denna helg.

Vi blev bjudna på mousserande vin och guldpengar c/o vänliga Annika H. På tal om vänliga så var ALLA i personalen just vänliga. Vänliga och glada. Bara det!.. Trevligt bemötande av leende personal som ser ut att trivas på jobbet – och så mysiga rum gör att jag definitivt kommer tillbaka för att övernatta, nästa gång. Och så var det ju detta med det alldeles fantastiska afternoon tea, som Inna så vänligt bjöd mig på…

Jag tog en sipp av mitt mousserande, men resten fick Inna. Så hon blev nog lite på sniskan… 😉

                                                                                                                                                             Vi kände oss som två Pippi, tror jag, för vi fick var sin gigantisk guldpeng. Ingen av oss orkade öppna den utan de försvann ner i våra väskor/fickor.

Var sin gigantisk guldpeng fick vi med oss. Fast jag tror att den innehåller choklad, inte guld rakt igenom.

                                                                                                                                                  Afternoon tea… Det var nåt extraordinärt på Lady Hamilton… Vilken buffé av scones, cream cheese, lemon curd, marmelader, sylter, teer – och kakor… Vi ville ju förstås fota allt hela tiden, men sen ville vi goffa också!

Nu vill nog Inna slå klorna i sin scone och sina gurksnittar…

                                                                                                                                                            Det här med kameror, för resten… Jag fotar ju med min mobil och nu har bakstycket lossnat på två ställen så jag har fått tejpa. Inna hade fått tejpa sin kamera och hon berättade livfullt hur hon var tvungen att hålla i objektivet som också var lite ”lösaktigt”.

Ja detta är alltså en bild på Innas händer och kamera och tekopp.

                                                                                                                                                            Vi åt en massa gott. Titta bara!

Mjuka kakor av alla de slag. Och teerna…

                                                                                                                                                       Jag är egentligen ingen tedrickare, men idag provade jag tre sorters te. Det ena var ganska ordinärt svart te, det andra champagne och grädde och det tredje choklad och chili. Låter rätt smarrigt, va..?

Inna ÄR verkligen så här glad – inte bara över sina sötsaker – utan mest hela tiden!

                                                                                                                                                            Inna är en glad och trevlig tjej som det var hur lätt som helst att prata bort några timmar med. Klok och rolig är hon också och sånt är ju en ännu bättre kombination. Och så verkar hon vara så otroligt snäll… Jag tror att Innas elever har en toppenlärare i henne! Ytterligare ett bonuspoäng roffar Inna åt sig eftersom hon är tillsammas med – EN ÖSTGÖTE!!

Efter alla scones, snittar och kakor tyckte Inna att vi skulle ta kaffe på maten… Så blev det!

Kaffe och bondkaka på maten blev det! Notera hur guldpengarna PLÖTSLIGT har kommit närmar mig…

                                                                                                                                                                Och så lite bäst av allt… Disken kunde vi lämna. Den plockades bort av försynta tjejer.

Slabbdisken kunde vi bara lämna åt andra att ta hand om.

                                                                                                                                                          Två timmars goffande gjorde att vi tog hissen upp till Innas rum, ett rum som passande nog hette Johannisört (en brännvinskrydda). Det var nog det mest mysiga rum jag har sett! Kolla in takbjälkarna, bara!..

Hög mysfaktor på rummen! Här ska Inna och Trond valvaka i kväll.

                                                                                                                                                               Alla tjejer/damer/kvinnor som bokar enkelrum på Lady Hamilton får en gåva på rummet – en korg med diverse smått och gott, en del ätbart och en del läsbart. Vilken jättefin grej!

Så spännande med en korg diverse!

                                                                                                                                                Killar/män som bokar enkelrum får också nåt – en chokladbit, tror jag det var. Det har sina fördelar att vara tjej ibland!

Jag klev upp under bjälkarna för att kolla utsikten från takfönstren. Inte var den fy skam, inte…

Var det inte i den kyrkan en prinsessa gifte sig och fick en prins nån gång i juni..?

                                                                                                                                                            Inna var sen så gullig och följde mig till tåget. Vi genade över Klara kyrka och Inna visade vilken anarkist hon är!

På gräsmattorna får man inte gå, men Inna tycker att förbud är till för att brytas – i alla fall i det här fallet!

                                                                                                                                                             Inte nog med den fina afternoon tea-buffén och den trevliga pratstunden, Inna gav mig en bok också! Bästa gåvan att ge en sån som mig…

En deckare!

                                                                                                                                                          Tänk att man kan hålla låda i nästan tre timmar med en person som man aldrig har träffat förut… Häftigt! Vad vi pratade om? Tja, lite om kärlek, barn, Östergötland, krämpor, jobb och så. Men detaljerna behåller vi oss emellan.

Read Full Post »

Skumbananer och barnvisor

I morse vaknade jag till när det fortfarande var mörkt ute. Hade smaken av skumbananer i munnen. Ingen parfymdoft denna morgon, alltså, bara denna skumma smak. Bananer i sig är fulla av vitaminer och mineraler, men skumbananer är väl inte särskilt nyttiga med socker och fulgula färgämnen och vad de nu innehåller..?

Skumt!

                                                                                                                                                           Och strax därpå hörde jag tydligt och klart en barnvisa spelas upp, som på nån speldosa. Men det fanns ingen speldosa i sovrummet heller och barnvisan kände jag inte igen. Kanske ett hörselminne från mycket länge sen?

Jag blundade och somnade om och vaknade först runt 6.15 av att min kära varsamt väckte mig. Hennes arbetsdag började klockan sju idag och jag hade lovat skjutsa. Men det satt långt inne hos Anna att ta emot det, för hon smackade med tungan och skakade på huvudet och svor på  att hon skulle ta bussen. Nu är jag emellertid en morgonmänniska och jag tycker att det är skönt att kliva upp tidigt. Jag har ofta mer kraft och ork på morgonen än på kvällen. Så sagt och gjort! Väckt av de mjukaste läpparna startade min dag riktigt fint! Och Anna är på jobbet ända fram till 13.30 när jag åker och hämtar henne.

Min agenda för dagen är att som vanligt fördjupa mig i lokalblaskan efter att ha sparkat igång datorn och skrivit några rader. Idag blir det inga latinska övningar, min vän (mina ovänner tilltalar jag inte – för att de inte tilltalar mig)! Det var ett PS till en viss person enbart och eventuella övriga kunde som vanligt välja att läsa eller att hoppa över stycket. Men jag har den lille sandalmannen med de utstående öronen att tack för mina kunskaper!

På tal om lärare berätta mamma för ett tag sen att min allra första lärare bor i samma hus som en av mammas miljoner kusiner! Det var roligt att veta att fröken G fortfarande lever, och vad jag förstår, är riktigt pigg trots sin höga ålder. Ja, jag är ju själv född på stenåldern tycker somliga och då kan du ju själv räkna ut när min första fröken är född…

Nästa gång jag är hemmavid ska jag nog ta en sväng och faktiskt plinga på. Det borde jag ha gjort för länge sen. Hon betydde mycket för mig, fröken G! (Hon var ju inte fröken-fröken utan fru, men man sa ju fröken och så efternamnet, ett namn hon gift till sig. Fröken G blev emellertid änka tidigt – jag tror maken knappt hade fyllt 50. Ledsamt och ensamt, för de tre barnen hade redan blivit vuxna och lämnat hemmet. Torsten var yngst, honom minns jag bäst, men sen fanns det en äldre syster och en äldre bror som jag inte kommer ihåg namnen på.)

Fröken G lär ut sedelärande historier om Tofflan så att de andra eleverna inte skulle falla i samma fällor. Arkivbild från yngre stenåldern.

                                                                                                                                                        Nu har jag svamlat länge nog och det är dags att ta itu med verkligheten som den är idag. Jag har inte alls nån lust, men jag har inget val om jag ska uppnå mitt mål. Dagen D närmar sig och till dess måste jag ha nått fram.

Read Full Post »