Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘eldklot’

Ett inlägg om en ganska halvgalen dag.

 

Marsmorgon

Marsmorgon med ett eldklot på himlen.

Ett sammantaget omdöme om den här dagen är att den har varit halvgalen. Härligt nog höll sig solen framme. Jag fick se den tidigt i morse, en stund mitt på dan och så när jag skulle åka hem. Stor, var den. Rund. Som ett eldklot. Naturligtvis ville jag stanna och fota, men man kan liksom inte göra det mitt på E4:an. Det fick bli en bild från parkeringsdäcket intill kexfabriken i stället.

Blå himmel och plan

Himlen var blå hela dan! I cirkeln, ett plan.

I morse samåkte vi eftersom Fästmön började klockan sju. Det var skönt att komma tidigt till jobbet, för jag hade fått ett par frågor igår kväll som jag ville besvara så snart jag kunde.

Lilla My

Lilla My, med ett ton sisu, har lämnat min arbetsgivare idag. Vilken förlust – för arbetsgivaren!

Och så plötsligt var det lunch. Det blev en sista sådan med M, tyvärr, eftersom det var M:s sista arbetsdag här. Så skils våra vägar. Jag hoppas förstås att vi kan fortsätta hålla kontakt på nåt sätt. Jag menar, datorer, mejl, sociala medier, mobiler finns ju, för att nämna några hjälpmedel. Samtidigt misstänker jag att våra liv går så mycket isär att vi nog inte lär varken ses eller höras. Det är vemodigt och ledsamt, för M är en person som jag gärna skulle vilja behålla i min vänkrets. En rättskaffens, hårt arbetande, driftig, rak Lilla My med ett ton av sisu är M!

Resten av dan är inte så mycket att orda om. Det var möte och jobb och en bit glasstårta med blåbär i all hast. Och så skiter sig saker och ting just när jag ska åka hem! Lagen om alltings jävlighet, oder was? Det värsta var nog emellertid en fruktansvärd olycka på E4:an. I det sammanhanget var det verkligen inte värst för mig! Men det klart. Jag fick ta gamla E4:an hem. Den vägen är inte bara längre, den är smalare, hastigheten ligger på 70 eller 80 och stora delar av vägen är det omkörningsförbud.

Våffla med grädde och hjortronsylt

Våffla med grädde och hjortronsylt

Jag var sen hem. Och skithungrig. Möttes av en smått ilsken Anna som hade fått betala för mycket. För att lösa detta gav vi oss iväg nästan omgående så att det blev utrett. Runt halv åtta kunde vi bänka oss och äta kvällsmat – våfflor med grädde och hjortronsylt. Jag åt så jag mådde illa. Hur många våfflor jag åt? Tja, kanske… fem, sex… eller åtta, nio… Ja, du fattar kanske hur jag mår..?

Diplom Antikrundan Arvika

Jag har blivit antikkunnig!

Anna var söt och diskade. Själv slog jag mig ner i bästefåtöljen för att avnjuta veckans höjdpunkt: Antikrundan. Då får ingen störa mig och jag kör igång appen och värderar. Hej vilt. Men nu börjar min träning ge lite resultat. I stället för att kolla in vad folk har på sig och hur de pratar och att hånskratta åt dem när de säger att de inte bryr sig om vad deras medhavda pryl är värd har jag börjat lyssna på värderingsmännen. Och se! Dagens diplom visar en positiv utveckling: jag fick omdömet Antikkunnig.

Jajamens!

som Bosse J brukade säga.

Nu är jag lite, jävla trött och ska umgås med Anna de sista timmarna vi är ensamma. I morgon är det fredag, hörru!


Livet är kort.

Read Full Post »

Gårdagen gick sannerligen i regnets tecken. Det var sånt eländigt väder att jag inte orkade bära in varorna jag varit och handlat från bilen när jag kom hem. De fick ligga kvar till dess att jag hade hämtat hem Fästmön från jobbet. Men idag är det fredag – och solen lyser som ett eldklot på himlen. Vilken skillnad det är för humöret! Ljuset gör en mycket piggare! Men, som B sa när jag kom till jobbet:

Det ska bli regn till eftermiddagen!

Snacka om positivt tänkande… Jag är emellertid säker på att B har rätt, för det har varit många såna här dagar de senaste månaderna. Alltså dagar med synnerligen varierande väder. Och som min före detta kollega A brukade konstatera började det alltid regna vid 16-tiden, just som A skulle cykla hem från jobbet.

Jag fotade morgonsolen från jobbets balle* i morse!


Anna hade sovit dåligt i natt
av olika skäl och själv vaknade jag av att min alien bråkade. Jag fick tvinga mig ur sängen så att jag inte skulle drabbas av Uppsala blodbad, men se där fanns ingenting! Tänk, TÄNK! om min kropp har helat sig själv genom de tankar och den kraft jag har inuti… Det är nästan… fantastiskt. Fast jag vågar inte riktigt tro på att det inte kommer nåt bakslag. Sen vore det bra om jag kunde utnyttja kraften till att få ordning på hälen i stället. För den är väldigt ond nu. Så ond att jag tänker mig ringa doktorn nästa vecka. Jag pallar inte mer.

I morgon åker jag ut till Himlen där förhoppningsvis familjen är komplett. Det känns som om vi ses så sällan, men det har inget med viljan att göra utan andra saker. Anna och jag har diskuterat mat och på lördag kan det bli nånting som en i familjen kallade min version av

grotesk!

Först ska jag jobba lite, emellertid. Glädjande nog noterade jag att min trädnyhet nåt ut i media enbart genom hemsidan och inget pressmeddelande. Ibland är det värt att testa! Men självklart hoppas jag på lite större genomslag, kanske under dagen. Jag ska också skriva lite om lokalproducerad mat och fördelarna med det. Våra forskare har synnerligen goda belägg för fördelarna!


*jobbets balle = balkongen på arbetet


Livet är kort.

Read Full Post »

Även en kall dag behöver man gå ut. För min del var det för att posta brev. Och inhandla kvällstidning så jag kunde läsa Marcus Birros krönika samt TV-bilaga. Himlen var alldeles blå och solbrillorna åkte på eftersom solen gnistrade i snön.


Ett litet plan avtecknade sig – eller dess rök, snarare – mot den blåa vinterhimlen.

                                                                                                                                                        Jag stegade mot Tokerian och solen lyste som ett eldklot på himlen. Verkligen tur att jag hade kommit ihåg solbrillorna!


En solig vinterdag var det idag!

                                                                                                                                                        Passade på att fota mig själv lite också, som den linslus jag är (not!).


Fotografen, likt en Michelingubbe i sin dunjacka, avtecknar sig svart mot den vita snön.

                                                                                                                                                        Snö, ja… Det har vi fått massor, som synes. Och jag är inte särskilt förtjust. Men lite vacker är den allt när man vänder sin tejpade mobilkamera neråt…


Lite vacker är snön, ändå.

Read Full Post »