Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘elakare’

Ett inlägg om min mamma, numero Una.


Min mamma är som en katt.
Ibland är hon mjuk och len och snäll – för att i nästa sekund fräsa till och riva hårt med klorna. Så var hon inte alltid. Jag minns när jag var riktigt liten att hon var snäll och glad och mjuk. Sen, när hon blev sjuk och var borta långa tider hemifrån, minns jag att jag alltid längtade efter henne.

Mamma

Mamma fotad igår kväll.


Det blev aldrig detsamma
när hon kom hem sen. Pappa och jag fick alltid trippa på tå. Jag fick aldrig ta hem kompisar för det störde. Jag fick aldrig skratta för högt eller gråta. Inga känslor skulle visas. Då blir ett barn och en ung vuxen som en krutdurk. Det var inte ett svårt val att flytta hemifrån så snart jag kunde, det vill säga när jag hade tagit studenten. Då hade jag varit myndig i lite mer än en månad. Även om mina föräldrar, främst mamma, alltid har försökt styra mitt liv, stod jag fast vid beslutet. Jag har bara bott hemma ett kort tag efter det – det var sommaren efter England, innan jag började plugga.

Jag vill så gärna tro att människor blir mildare med åren. Snällare. Inte elakare och bittrare. Inte mot den som försöker göra sitt bästa hela tiden. Men jag vet att mitt bästa aldrig har dugt – och det duger inte nu heller. När inte pappa längre finns att ”slå på” är det jag som får ta allt.

Fästmön säger att jag ska låta det rinna av mig. Att jag inte ska tolerera allt för den skull, fast låta det mesta passera. Det har varit så här större delen av mitt liv. Mamma har varit så elak – för att nästa sekund tala med den lena rösten och gärna ge nån kompensation för att hon varit dum, typ en peng. Många gånger har jag haft svårt att då tvärt vända känslorna och bli glad och tacksam när de hårda orden sitter som kaktustaggar i bröstet och gråten svider bakom ögonlocken.

Mamma spelar fortfarande sitt spel. Och jag är dum nog att spela med – trots att jag numera exploderar ibland och säger emot. Som i morse när jag hade blivit ombedd att väcka mamma klockan tio. Jag gjorde naturligtvis det och får då höra att det är jag som har bestämt att hon ska gå upp då. Sagt med skrikig och fräsig röst så att jag skäms inför Anna som säkert hörde.

En del tror säkert att det har med mammas ålder att göra. Jag vet att det har varit så här hela mitt liv, nästan. Men lik förbaskat gör det så ont varje gång.

Att jag skulle väcka mamma i morse hade att göra med att vi var bortbjudna på söndagskaffe. Sen blev det inställt. Jag fick telefonsamtal när jag var i badrummet och borstade tänderna. Jättetråkigt, för mamma är ofta en helt annan person när vi är borta. Det hade betytt lite tillfällig mental avlastning. Men min Nästanbror är sjuk och sjukdomen är Djävueln själv. Jag hoppas att vi snart ses ändå!

Eftersom det är lite soligt idag frågade jag Anna om vi inte skulle ta en promenad. Mamma sa att hon klädde om igen till hemmakläder. Men strax efter sa mamma att hon frågat om vi skulle ta en promenad. Varken Anna eller jag hörde det. Så nu får jag väl höra allt möjligt ovett senare att jag inte bryr mig etc. Hela litanian – från att jag är ohjälpsam till att jag är elak.

________________________________

Nu har Anna och jag tagit en promenad. Jag har fått spy ur mig och jag har fått Annas synpunkter på en del. Anna håller sig faktiskt ganska neutral och jag litar på hennes ord och omdöme. Det är förstås inte roligt för Anna att höra sånt här – hon har väl nog på sitt jobb. Dessutom är det väl inte heller särskilt roligt att vara här. Jag försöker för det mesta att bita ihop, men ibland går det som sagt var inte.

Det är inte alltid jobbigt med mamma, men det har varit jobbigt med mamma väldigt länge, typ nästan hela mitt liv, som sagt. Det finns stunder när vi har trevligt och roligt tillsammans också. Mamma kan vara väldigt generös och hon kan vara rolig. Också. Men för det mest är det ju inte kul när man gör sig rolig på nån annans (= min) bekostnad större delen av tiden.

Igår kväll var vi ute och åt middag. Och tänk, vi hade en trevlig kväll (tills vi kom hem och mamma började fräsa igen om nåt). Men ändå. Vi skrattade och pratade och mamma bjussade på sig själv – och oss på middagen. Här nedan kommer ett filmklipp där hon försöker fånga den flyende maten – för tredje gången. Vi skrattade gott alla tre – och vi skrattade MED mamma, inte ÅT henne, det vill jag klargöra direkt.

Ursprungligen tänkte jag inte publicera det här inlägget utan lösen, men nu gör jag det i alla fall. Sen får du som läser tycka illa om mig du också om du känner för det. Jag är van, liksom.

Och att mamma är en katt är i sig en ironi. Hon påstår sen några år tillbaka att hon är allergisk mot katter. Själv har jag hela min uppväxt hört att hon är rädd för katter. Det är en rädsla hon har passerat över till mig, tyvärr.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om anor och gener.


Det finns människor
som menar att jag är rasist. Hur skulle jag kunna vara det, jag med mina anor och uppblandade gener? För jag är nästan bara lite svensk, även om jag är född i Sverige och alltid har varit svensk medborgare.

Sen jag var runt fem år har traditionen varit att jag har fått julstrumpa från Tomten. Detta införde min farfar, som var till hälften svensk, till hälften engelsk. Den ursprungliga strumpan finns faktiskt kvar och i natt hade Tomten varit på besök och lämnat den utanför min sovrumsdörr. Tänk, en strumpa som är +50 år – och fortfarande så… fräsch…

 Julstrumpa

En fräsch +50-åring!


I min familj
försvenskade vi den engelska strump-traditionen genom att Tomten kom med strumpan natten till julafton och inte den följande natten. Och strumpan brukade innehålla några småpaket, nånting jag kunde roa mig med medan jag väntade att Tomten skulle återvända till julaftons kväll.

Förra året fick jag ingen julstrumpa, för jag hade väl varit elakare än vanligt då. Eller nej. Jag var sjuk och firade (!) jul ensam, nyopererad. I år fick jag fyra paket i min julstrumpa!

Julklappar

Fyra klappar i julstrumpan.


Fina klappar fick jag
– nånting ätbart, nånting väldoftande, nånting användbart och nånting som kan göra mig rik.

Innehåll i klapparna

Användbart och väldoft, gott och nånting som kan göra mig rik.


Strax före klockan elva
bänkade vi oss framför TV:n. Då är det dags för nästa kultur i min familj – den finska. Vi tittar alltid på julfredens utlysande från Åbo. För min pappa är född i Helsingfors, Finland, av en finsk mamma (min farmor) och en pappa som var svensk medborgare (min farfar), men som också alltså var till hälften engelsk).

Julfred i Åbo

Julfreden utlystes även i år i Åbo.


Fram till trettonhelgen
är julfred nu utlyst och man ska hålla sig i skinnet och inte bråka. Det här blir svårt – för somliga…

Efter Maamme och Björneborgarnas marsch trippade jag ut i köket för att koka ägg som ska bli till smaskiga ägghalvor – utan majonnäs – på vårt julbord i kväll. Och tänk… till och med i min kastrull blandas kulturerna… Eller färgerna, i det här fallet. Ett par blekvita, några ljusbruna i olika nyanser…

Ägg

Flera färger i äggkastrullen.


Låt oss nu hålla julfreden och med milda sinnen fira julhelgen 2013. En riktigt god jul önskar jag dig som läser mina ord här på bloggen.


Livet är kort. Det finns andra färger än vitt.

Read Full Post »

Tänk, jag har varit så ledsen och upprörd att jag inte har noterat att jag nu har haft över en halv miljon besök på min blogg. Över en halv miljon på totalt tre år. Tack och lov är inte alla besökare ute efter att såra mig, utan de allra flesta är snälla (därmed INTE sagt att vi alltid har samma åsikter i allt). Stort TACK till er, för det är såna som ni som får mig att ändå fortsätta! (Även om jag bara blir elakare och elakare – men bara mot dem som är elaka. Som man blir bemött själv bemöter man andra.)

Ibland brukar jag roa mig med att kolla hur folk har hittat till min blogg. Här är några exempel på sökord som har lett folk hit:

  • tony elgenstierna
  • coola bilder
  • i ett hus vid skogens slut liten tomte tittar ut bild
  • men vi knullar ju ändå inte
  • gay test
  • kvinnokroppen provocerande
  • kylkrage
  • gamla vetesorter för nyttigare och bättre ekologiskt mjöl
  • tofindout
  • blykeps
  • presentkort på saluhallen
  • psykiatriutredningen 2012
  • varför solengårupp
  • destruktivt ledarskap

Ja, som du ser är det högst varierande sökningar som har lett hit… I skrivande stund har jag ju haft 500 382 besök. Flest antal besök hade jag i januari i år, 23 106 stycken. Hittills i år har jag haft 96 761 besök, att jämföra med 2011 när jag totalt hade 226 615 besök. Det genomsnittliga antalet besök per dag var 2009, när jag startade bloggen, 198. Hittills i år är dagsgenomsnittet 652.

Men vilka inlägg har de flesta läsare? Så här ser topp tio ut – och då har jag tagit bort startsidan:

  1. ICA-Jerry succé även på ”Fejan” (3 847  besök)
  2. Tromboflebit – vad är det och vad beror det på? (2 521 besök)
  3. CV (2 508 besök)
  4. Lungt och lugnt (2 172 besök)
  5. Morden i Sandhamn (2 162 besök)
  6. Passa dig för Pocketklubben! (2 126 besök)
  7. Ego (1 894 besök)
  8. Kvinnan med jätteben (1 574 besök)
  9. Inger blir Pippi igen (1 521 besök)
  10. Metropolen Byhålan (1 514 besök)

Onekligen ett stort intresse för framför allt min person…

Så nu måste jag ju bara fråga dig som läser just nu – vad läser DU för typ av inlägg på min blogg? För du läser väl inte allt jag skriver..?

Read Full Post »