Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘egoistisk’

Ett egoistiskt inlägg.


 

Den 4 juli

Den 4 juli är MIN dag och ingen annans.

Idag är det MIN dag! Det har det varit ända sen den där dan i juni på äldre stenåldern när jag döptes. Att det tillkommer andra som försöker sno åt sig dan gillar jag inte!

MIN dag började jag med lite sovmorgon, faktiskt. Ända till halv åtta. Maj gadd, det får inte bli en vana… Kan ge mig den på att jag är astrött i morgon bitti när jag behöver gå upp i tid eftersom jag har ett tåg att passa… Nåja, det får bli högst ett glas rött till maten i afton.

Den första stunden på dan försöker jag för det mesta stänga ute privata delar av sociala medier, telefoni och mobiltelefoni för att ägna mig åt jobbsökeri. Det är inte för att jag vill vara otrevlig utan för att jag behöver sitta koncentrerat och skriva, kanske leta. Idag hade jag tre annonser reserverade för jobb som skulle sökas. Men en annons blev borttagen under natten. Fick därför ägna en stund åt att leta en ny. Desto bättre, faktiskt, för jag hittade ett jobb som jag verkligen skulle bli glad om jag finge (<== notera konjunktivformen!)

Grattis från KlaraMedan jag satt och knåpade ihop en otroligt säljande ansökan (<== ironi) trillade det in gratulationer per sms. Underbara, arga Klara studerar uppenbarligen kalendern! TACK! Jag skäms faktiskt, för jag lyckades missa Klaras födelsedag för ett tag sen… Men det handlar kanske om att det har varit rätt mycket omkring mig de senaste månaderna. Jag har fått lite svårt att sortera vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt i livet. Vänner som Klara sorteras definitivt under kategorin VIKTIGT!

En del av förmiddagen har jag ägnat åt att slåss lite med Storebror, min gamla dator. Jag behöver verkligen köpa en ny och hoppas att det blir en shoppingtur nästa vecka tillsammans med min livstids dataexpertkonsult. (Ja, alla är ju konsulter nuförtiden, ända sen 1980-talet, faktiskt.)

Hjärtekort och kaffe

Ett hjärtekort från mamma.

Men så gick jag ifrån min hemmaarbetsplats en stund och satte mig vid köksbordet för att öppna det där kuvertet med kaffefläcken på. Det låg ett väldigt vackert kort inuti med ett stort hjärta på.

Och mycket riktigt var kortet från mamma! Det innehöll en Trisslott och en peng. Pengen ska jag använda till fika i morgon, Trisslotten sparar jag till en dag när det bara känns trist. Mamma ringde sen också och då lovade jag att unna mig nåt smaskigt.

Men bäst av allt var det att få nåt som alla borde få av sina mammor… Jag hoppas att du har fått många såna här genom åren:

Gratiskramar

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett drömmande inlägg.


 

Lavendel och petunia

Lavendel och petunia hamnade på Annas balle i helgen.

En del drömmar har jag kvar. Men jag har sänkt nivån. Det är liksom ingen idé att tro att nånting ordnar sig eller blir bättre. Det är smartare att vara inställd på att det blir katastrof och sämre – för tänk så himla glad jag blir om det sen blir… bättre! Just nu drömmer jag om att göra fint på ballen*. Det är inte nån stor dröm. Men som sagt, alla drömmar behöver inte vara stora. Jag blev så sugen i helgen när Fästmön köpte blommor som hon planterade på sin balle att även göra lite fint på min. Och så det där att vi pratade om trall. Jag till och med räknade på kostnaden för trall igår. Nej, jag borde spara varenda spänn, men… jag drömmer…

Anna köpte två randiga petunia-plantor och en lavendel. Petunior är underbara sommarblommor som fram emot kvällningen kan dofta svagt av citron. Och lavendel doftar ju… som lavendel. Jag brukar ibland ha lavendel på ballebordet**, men förra året hade jag diverse örter och en kruka med grön paprika. Paprikan överlevde i köksfönstret och bär nu nya och väldigt små frukter. Den står redan på mitt ballebord.

I en ampel med lila kruka brukar jag sätta en matchande lila hänglobelia. Förr om åren, när det var tillåtet i min bostadsrättsförening att ha ballelådor***, hade jag tagetes i olika färger i två lådor. De senaste åren har jag bara planterat tagetes på pappas, mormors och morfars grav. I år blir det inget planterande där heller, för mamma och jag har från och med förra hösten årsskötsel på graven.

Något år har jag haft en pelargon på bordet. De tycks trivas där – det blir ju väldigt soligt och varmt. Under höst, vinter och vår står de i köksfönstren. Framåt våren brukar de blomma om. Det har mina två pelargoner gjort även i år, så liksom paprikan får de nog flytta ut.

Vi får se om jag gör fint på ballen den kommande helgen. Jag är ju ledig en extra dag igen. Kanske blir det trall. Jag föreslog Anna att vi skulle hjälpas åt med trallarna på våra ballar. Att hjälpas åt – och bli lite osams – tyckte hon lät som en bra idé. Ja, vi har ju alltså spanat på trall från IKEA och det vet ju var och varannan människa att det par som klarar av att montera IKEA-prylar utan att separera, det paret klarar ”allt”!

Men just nu är jag väldigt trött på människor. Jag har svårt med ljud (röster och andra ljud folk ger ifrån sig blir rena oljud i mina öron) och jag blir sjuk av rök. Det finns de i grannskapet som har rekommenderat mig att köpa ett hus i skogen (ja, det är sant) och faktum är att jag är ganska sugen på det. Människor gör bara ont för tillfället, även om kanske inte alla gör det medvetet.

Trissvinst 30 kr

Trissvinsten på 30 kronor kanske blir till en fin balle – eller ett hus i skogen.

Så igår hade jag tur och skrapade fram en vinst på min namnsdagstrisslott från mamma – hela 30 kronor! Det ska bli en ny lott. Och tänk om jag skrapar fram en nätt summa… Kanske blir jag egoistisk och köper mig själv det där lilla huset i skogen, långt från alla som gör ont… Då slipper vi ju reta oss på varandra. Fast alltid är det väl nån som retar sig på att just jag vann en storvinst på Triss. Men var lugn. Jag är inte där än. Jag bara drömmer lite.


*ballen = balkongen

**ballebordet = balkongbordet
***ballelådor = balkonglådor

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag läser jag första artikeln av planerade fyra i lokalblaskans serie ”Kolleger emellan”. Redan på förstasidan studsar jag när rubriken ”Arbetskamraterna vår andra familj” studsar emot mig. Och visst ligger det en hel del sanning i rubriken – vi väljer för det mesta inte våra arbetskamrater men vi tillbringar massor av tid med dem. Ibland tillbringar vi MER tid med arbetskamraterna än med familj och vänner. Eller vi och vi… Den som har ett jobb, vill säga.

Av artikeln inne i tidningen (tyvärr inte utlagd på hemsidan) framgår att kollegor kan både stötta och frysa ut, men också att relationerna på jobbet är avgörande för hur vi mår. Och trivs. Vidare menar artikelförfattaren Tina Lövrander, som bland annat konsulterat forskare, att vi föds med ett behov av att tillhöra en grupp. Detta är en förutsättning för att må bra och för att man ska kunna fungera.


Kollegor kan stötta eller frysa ut…

                                                                                                                                                              Om man då tar bort den förutsättningen torde behovet finnas kvar. Men vad händer om vi berövas social samhörighet och gemenskap? Vad händer med en människa om h*n inte får detta behov tillgodosett? Blir h*n egoistisk? Eller blir h*n bara väldigt ensam?

Forskning har visat att arbetskamrater har en stor betydelse för trivseln och att de är den viktigaste motivationen på jobbet. Den som har bra kollegor står ut med det mesta – dålig lön, tråkiga arbetsuppgifter och sämre möjligheter till utveckling. Men för den som har utmanande och stimulerande arbetsuppgifter får arbetskamraterna mindre betydelse.

Forskarna ser inte att man umgås mer privat idag med sina kollegor än tidigare. Däremot umgås man på andra sätt med kollegorna idag. Och artikeln avslutas med en mening som bankar sig in i min skalle:

Tomrummet och saknaden efter en person som slutat brukar försvinna förvånansvärt snabbt.

Min kommentar till denna mening blir:

Ja, i familjer som sviker blir saknaden efter nån inte alls stor och nån tomhet känner man inte – bara när det gäller arbetsuppgifter som ingen kan eller vill ta över.

Read Full Post »