Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘egna barn’

Ett inlägg om andras barn, ljuv musik och om att bo i en igloo.


 

Markus

Här är en tidigare bild på Markus och mig, på den tiden han hette Maskil. Här är en inte ens två månader – men somnade gott hos Tofflan redan då. Notera också UTAN napp!

I fredags gjorde jag nåt jag aldrig har gjort förut: jag matade en bebis. Ja, det är inte klokt. Tofflan… Mata en bebis… Bebis och Tofflan är ju ingen ekvation som går att lösa, men den som såg oss tänkte säkert:

Hon tränar nog inför barnbarnen.

Jag får aldrig några barnbarn. Däremot är jag modig nog att våga prova nya saker. Markus mamma var uppenbarligen modig hon också. Hon lät mig sitta med sonen, cirka tre månader, i knäet, mata gossen med flaska (mamma själv hade druckit kaffe och ville inte att Markus skulle få det i sig genom att bli ammad) och låta det lilla människobarnet somna i Toffelarmarna när flarran var tömd. Inte ens ett rap eller en lite fjärt från Markus – han slocknade som ett ljus. Så vem vet… Jag kanske även kan sätta upp

nanny

mitt CV? Häftigt var det, i alla fall, och nu när jag har provat att mata bebis kanske nästa steg blir att… byta blöja..? Nåt bildbevis på ovanstående finns emellertid inte. Jag kunde ju inte fota när jag hade en sån dyrgrip i armarna.

Händel Water music

Vattenmusik i stereon igår.

Kanske hade jag varit en riktigt snäll tant om jag tagit hand om egna barn. När det gäller andras barn kan jag ha lite… kort om tålamod. Fast oftast är det inte barnen jag har svårt för utan deras föräldrar. Att ordna ett jätteparty hemma i lägenheten i ett flerfamiljshus för ett barn som ännu inte kan gå är exempel på sånt jag tycker mindre om. Allra helst som vi har en förträfflig lokal i huset intill där det går in hur mycket folk som helst, nästan, och inga grannar störs. Dessutom är lokalen billig att hyra och där finns pentry med spis, micro, porslin och diskmaskin… Nästan bättre utrustat än mitt hem, alltså – det är ju diskmaskinslöst.

Så igår var jag inte nån Nanny Tofflan, ingen snäll tant. Jag lyssnade på vatten. Det vill säga spelade Händels Water music på stereon i köket. Högt. Mycket högt. Sen fortsatte jag med min Classical Collection, en samling om fem CD-skivor med cirka 400 timmars klassisk musik. Jag lyssnade till och med CD nummer två. Sen var det TV-dags mellan klockan 20 och cirka 22.30. Då spred vardagsrumsstereons högtalare ljudet av stjärnor och skumma timmar. Högt. Jag ska sluta vara så tyst har jag bestämt mig för. Det hjälper ju inte att klaga, inget händer mer än att folk blir sura. Så…

If you can’t beat ‘em, join ‘em.

Den enda vattenmusik jag har hört idag är duschen. Ljuvligt varm. Mitt hem är som igloo och igår hittade jag is – inte vilken is som helst utan is – på fönsterkarmens insida i sovrummet. Hur BRF-ordföranden kan hävda att jag har 21 grader i min lägenhet säger emot sig självt med tanke på isen. Men är det värt att klaga? Nej. Jag får flytta in i badrummet, hemmets varmaste rum. Hela 19 grader är det där.

Igår fick jag dessutom ta till vin för att bli varm. Jag drack ett och ett halvt glas vitt till maten och ett glas rött framför TV:n. Nej, jag söp inte, Mannen, jag njöt och blev varm. Här är några bilder från min lördagskväll:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

With childNej, nej, nej! Jag är verkligen inte med barn! Däremot har jag alldeles nyssens lagt Laurie R. Kings bok With child till handlingarna. Och i den deckaren tampas huvudpersonen, lesbiska polisen Kate Martinelli såväl med andras barn som med tanken att skaffa egna barn tillsammans med partnern Lee. Tusen tack, Tomte-Åsa i Eskilstuna! Detta var den andra boken av totalt fyra som jag har köpt för ditt julklappspresentkort!

Kates kollega Al har blivit styvpappa till en tonårstjej. Inte helt enkelt… Jules, som flickan kallas, söker upp Kate för att be henne om hjälp att hitta den försvunne hemlöse killkompisen Dio. Kates privatliv är samtidigt upp-och-ner efter att Lee har rest till sin faster på obestämd tid för att tänka över deras förhållande. När sen Al och hans Jani, Jules mamma, ska gifta sig och åka på bröllopsresa, ber Jules att få stanna hos Kate. De två bestämmer sig för att åka upp till Lee och hennes faster. Det är bara det att Jules är försvunnen en morgon…

Inte heller den här boken var svår att komma in i trots att jag läste den på engelska. Det tar tio sidor, sen läser jag lika snabbt som på svenska. Jag gillar författarens sätt att skriva, men också hur hon skildrar Kate och Lee och deras förhållande. Det känns som om hon är väldigt insatt i hur ett lesbiskt förhållande kan vara. Samtidigt märker jag att boken har några år på nacken – den kom ut 1996. Mobiltelefoner fanns då inte i var mans/kvinnas hand. Men hade det gjort skulle den här boken inte ha blivit så spännande.

Toffelomdömet blir högt. Inte det högsta, för jag tycker att boken liksom är skriven i två delar som inte helt hänger ihop.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej fan, jag ryser när jag läser om en kvinna inom barnomsorgen som stängde in barn i torkskåpet, höll för ett gråtande mycket litet barns mun och knäppte ungar på huvudet och drog dem i håret. En unge stängde hon dessutom in i ett värdeskåp. Nog för att barn är värdefulla, men värdeskåp brukar vara väldigt små…

Förutom idioter till förskolepersonal finns det massor av folk som skaffar barn, men som inte borde ha barn. Stackars barn som inte är säkra varken hemma eller på dagis! Man tycker att föräldrar borde älska sina ungar och att den som väljer att jobba med barn också på nåt sätt skulle gilla barn. Uppenbarligen ska man inte ta sånt för givet.

Jag har valt ett liv utan egna barn. Ett av mina främsta skäl till det var att jag inte träffade nån som jag litade tillräckligt mycket på för att vilja ha barn med. Att sätta ett barn till världen och uppfostra det som ensamförälder fanns inte i min världsbild. Tiderna har emellertid förändrats och hade jag varit yngre idag hade jag kanske skaffat barn. Idag verkar det vara ganska lätt att skaffa barn, för par som inte kan få barn tillsammans liksom för den som är ensam. Men ärligt talat är jag ingen barnmänniska. Och det är nog det allra starkaste skälet till att jag har avstått. För även under stenåldern, när jag var ung, gick det att skaffa barn.

Ibland är det svårt att undgå att notera hur vissa föräldrar uppför sig tillsammans med sina barn. Man tar sig för sin panna både en och två gånger. Den utbildning i barnomsorg som en del föräldrar dessutom har tycks mest vara en bit papper som man kanske har fått per postorder. Hur kan man annars vara så totalt fri från empati?

Kvinnan som kränkte barnen på förskolan fick villkorlig dom och 40 dagsböter.  De skador hon åsamkat fyra små barn ansågs vara värda 37 000 kronor. Det är det totala beloppet kvinnan ska betala barnen i skadestånd. Kvinnan nekar till brott och menar att hon är utsatt för en sammansvärjning. Det enda jag menar är att det är jädrigt billigt att kränka barn i Sverige.

Nej, jag har sagt det förr och jag säger det igen:

Somliga borde inte skaffa barn.

Dessutom lägger jag till, efter att ha läst om den barnakränkande kvinnan på förskolan:

Somliga borde inte jobba med barn.

Det kan ju inte bli annat än en svart bak, eller hur?

En svart bak för föräldrar och vuxna som jobbar med barn och som kränker barn.

Read Full Post »