Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘egensinnig’

Ett litterärt inlägg.


 

Pippi som sjörövare

Pippi på de sju haven var min favorit Pippi-film. Här på bilden är Inger Nilsson Pippi som sjörövare och sjunger Sjörövar-Fabbe.

På torsdag fyller Pippi Långstrump 70 år. Tänk, denna egensinniga, rödhåriga och urstarka lilla flicka fyller mer än pensionär! Jag tror att många av oss har sitt eget speciella förhållande till Pippi. Själv ville jag nog vara lite Pippi som barn, men jag var för feg. Pippi stod för det som var modigt och tufft, men också rättskaffens. Sån ville jag också vara!

Det är ju allmänt känt att Pippis författare Astrid Lindgren fick sitt första Pippimanus refuserat av ett känt förlag här i Sverige. Vilken tur att ett annat förlag inte sa nej! Eller rättare sagt, det senare hade en tävling som Astrid Lindgren vann.

För mig är Pippi väldigt mycket Inger Nilsson. Det gör lite ont, för jag vet att Inger Nilsson hade det tufft under och efter Pippi-tiden, framför allt i lilla Kisa där beundrande fans kunde kliva rakt in i hennes barndomshem. Men jag var bedårad på avstånd och läste böcker, såg på TV och såg filmerna. Mest gillade jag Pippi på de sju haven som film, för den var ju lite spännande. Sen har det genom tiderna kommit en massa olika Pippi Långstrump. Jag träffade faktiskt finska Pippi, Peppi Pitkätossu, en sommar när jag var i Finland. Det mest bestående från det mötet var att jag tyckte att hon var så himla sur. Och så lärde jag mig sjunga Pippi-sången på finska. Första versen och refrängen sitter faktiskt kvar…

Quickologi

Göran Lambertz bok Quickologi.

Till Inger Nilssons – och sin egen! – barndomsstad Kisa kom i förra veckan Göran Lambertz för att prata om sin bok Quickologi. Jag har läst Hannes Holms bok om Thomas Quick och tro mig, det räcker. Precis som Stefan Lisinski i DN tycker jag att det är dags att avsluta Quick-historien nu. Thomas Quick, numera åter Sture Bergwall, är friad från alla mordmisstankar. Och Göran Lambertz har erkänt på sin webbplats att han har haft fel på flera punkter i sin bok. I Aftonbladet medger han till och med att det kan finnas mellan fem och tio fel i den egna boken. Trots detta har förlaget inga planer på att dra in boken. Däremot säger man från förlaget att man ska publicera rättelser så fort man får kännedom om faktafel. Eh… jag säger nog bara nej tack till den här boken!

Nä, jag håller mig nog mest till pocketböcker och tittar som vanligt på Bokus webbplats där det finns många intressanta pocketböcker till bra priser. Här finns bland annat Carin Gerhardsens Hammarbyböcker och de sex första säljs för 39 kronor styck i pocket. Har du missat dem rekommenderar jag varmt denna spännande läsning! Bland pocketnyheterna kan också nämnas I skymningen sjunger koltrasten av Linda Olsson, Folk av en främmande stam av Louise Boije af Gennäs, Britt-Marie var här av Fredrik Backman med flera, samtliga för endast 47 kronor styck. Det är ett bra pris jämfört med en affär nära mig som tar det dubbla…

Carin Gerhardsenpocketar

Har du missat dessa? Bra pris just nu hos Bokus!

 

Detta blev en litterär blandning från mig och ett och annat boktips. Men nu undrar jag om DU har nåt boktips till mig??? Skriv gärna detta i en kommentar – jag läser MYCKET och GÄRNA och behöver ny input!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse när jag vaknade vid 6-tiden och inte kunde somna om kom jag att tänka på min mormor. Egentligen är det väl rätt naturligt att vi i dessa Allhelgonatider minns våra nära och kära lite extra. Men ändå. Det var ett tag sen jag tänkte på mormor.

Mormor var bara tio år äldre än jag när hon gick bort. Hon hade alltid haft ett dåligt hjärta – trots att det var väldigt gott – och mot slutet av hennes liv blev diabetesen mycket svår också. Hon började se väldigt illa.

Jag var inte så gammal när mormor gick bort, nio år, så mina minnen är ganska svaga. Men jag har några bilder och situationer som jag plockar fram då och då. Mormor, som stod i köket och lagade mat i sitt prickiga förkläde. Eller mormor, som bredde alltför mycket smör på mackorna till mig och la tjocka skivor kokt medwurst ovantpå. Och mormor, vars nitroglycerintabletter jag ålade på golvet för att hitta. Mormor och jag på promenad, i kakaffären, i saluhallen…

Mormor och morfar var ett strävsamt par. Eftersom mormor var sjuklig hade morfar tre jobb/uppdrag för att klara tillvaron: han var snickare, han var fastighetsskötare och han var förbundsordförande i ett av landets nykterhetsförbund. (Det är inte utan att jag skäms idag, jag som inte har ett enda jobb…) Trots detta hade mormor och morfar alltid tid för sitt barnbarn, den ganska intensiva lilla Tofflan, som då och då kom på besök.

Det sägs att mormor var en rolig en – och det kan jag mycket väl tänka mig! Som den gången hon i vuxen ålder blev åthutad av sin lillasyster när de båda samt deras små döttrar skulle bort på kaffekalas bevisar detta. Lillasyster Margit sa då till storasyster Svea, min mormor:

Och så mycket du vet det, Svea, så sköter du dig nu!

Jag kan ju bara föreställa mig att mormor var en spelevinka, men för mig var hon ju liksom ”bara” mormor.

Hon hade så roliga uttryck. Hon sa till exemel att djävulen satt under bordet när morfar lärde mig som femåring att spela poker. Och så sa hon ”kaffi” och ”henni” i stället för ”kaffe” och ”henne”, för mormor var småländska. Hon växte upp utanför Vimmerby på sina föräldrars gård tillsammans med två bröder och en syster, tror jag. Och en av grannarna var Astrid Lindgren. Om henne pratade mormor nästan aldrig, men jag fick ofta Astrids böcker i julklapp eller födelsedagspresent. Vid nåt tillfälle dristade sig mormor till att säga:

Ja, hon var ju lite egensinnig, den där Astrid…

Mormor hade alltid en mjuk och varm famn och jag var alltid välkommen att sitta i hennes knä. Annars var jag som liten inte mycket för tanter. Jag tyckte att tanter var så otroligt… tramsiga. Men mormor var inte tramsig som jag minns, bara väldigt, väldigt snäll.

Den här bilden fann jag i ett fotoalbum som min pappa gav mig i 30-årspresent. Visst är den underbar?!


Mormor och jag.

Read Full Post »