I rymden finns inga känslor

Ibland önskar jag att jag hade en touch av Aspergers, just den där touchen av känslofrihet. Men nej, alla människor med Asperger har inte den delen. Asperger är en mycket mer komplex diagnos än så. Ja, den är till och med så komplex att den är på väg att upplösas till fler och mindre diagnoser. Därför var det med stor nyfikenhet jag tvingade Fästmön att sitta ner och glo på I rymden finns inga känslor på SvT 1 när hon nu äntligen har kommit hit.

En film om en kille med Asperger.

Bröderna Sam och Simon delar lägenhet. Simon har Asperger och behöver ha fasta rutiner för att tillvaron och livet ska funka. När Sams flickvän gör slut blir tillvaron kaotisk. Sam mår naturligtvis inte bra och Simon har svårt att hantera förändringen. Hans mål blir att hitta en ny tjej till brorsan. Fast det blir ju lite svårt för det här med känslor är inte riktigt Simons grej…

Jag kan förstå att den här filmen har fått kritik och kallats överdriven. För om man inte skulle överdriva, vore det ju svårt att se egenheterna hos Simon, som ju ser rätt normal ut. Det är ungefär som när homosexuella ska skildras på film, det måste, på sätt och vis överdrivas för att det tydligt ska framgå vad det är för typ.

Den här filmen är bra. Den ger glimtar av olika aspergersymtom, men visar också på konsekvenser som dessa får för personen själv och omgivningen.

Det blir inte högsta betyg, men högt!

Livet är kort.

Read Full Post »

Hur är vi idag?

Läste en rolig artikel i en av kvällstidningarna om par som klär sig likadant. Det är ju så man skrattar högt – men ack så vanligt förekommande! Bara häromdan såg jag ett par på promenad (stavar och hela köret) – en man och en kvinna – i klädda likadana röda jackor – med kvinnlig skärning. Inte lika snyggt på båda, kan jag meddela.

Fästmön och jag plockar ibland fram samma typ av tröja med samma krokodil eller annan symbol på, men det blir alltid en av oss som lägger tillbaka sin. För man vill ju verkligen inte se ut som ett tvillingpar när man är ett kärlekspar! Eller? Vad tycker du???

Krokodil på tröjorna har vi ibland – fast inte samtidigt!

                                                                                                                                             Dessutom blir det ju på nåt sätt extra viktigt i ett samkönat förhållande att man håller på olikheterna, tycker jag. Jag vill inte att Anna ska förändras och bli lik mig – för jag skulle verkligen inte bli kär i mig!

Det är också mysigt att behålla en del av sina olikheter – och egenheter. Och framför allt att kunna skratta åt de egna egenheterna tillsammans. Anna, till exempel, är en sån där som alltid går och rättar till saker som ligger snett. Det trodde jag att jag var också, men Anna är snäppet värre! Själv är jag vitpepparsfetischist, enligt Anna och jag erkänner att det ibland blir lite mycket av den kryddan – men jag gillar den. Johan skulle nog tillägga att jag älskar salt också – jag blir konstant hånad för första gången jag skulle laga mat åt oss och hade överdoserat med saltet på laxen…

En annan viktig skillnad mellan oss är hur vi vill ha våra frukostägg. Mitt ska vara kokt högst tre minuter. Det som finns innanför skalet, såväl det vita som det gula, ska RINNA. När Anna ser det, får hon kräkreflexer. Hon vill nämligen ha sitt ägg grönt hårdkokt, minst åtta minuter. Då tycker jag att ett ägg blir torrt och tråkigt. Hur vill du ha ditt kokta ägg??? Eller vill du ha ditt kokta ägg stekt? Eller förlorat, kanske???

Det här ägget är för hårdkokt för mig.

Read Full Post »