Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘eftermiddagskaffe’

Ett förundrat inlägg.


 

Scone och kaffe

Scone, kaffe och Anna Janssons nyaste till frukost.

Just som jag skulle sätta mig och skriva ett halvmiserabelt inlägg om hur jag ständigt känner mig utnyttjad av arbetsgivare som gång på gång väljer yngre män framför mig * hämtar andan * fick jag ett telefonsamtal. Jag bet mig i den teoretiska tungan och bestämde mig för att i stället lyfta fram människor som visar omtanke och är snälla. Och… bagare. Ja, det tycks som om de senare, i alla fall, flockas kring mig. Och jag klagar inte! Igår var det Kymriska Draken som bakade scones åt mig, idag bakar Fästmön och Elias bullar ute i Himlen. Jag måste se till att jag är ute till eftermiddagskaffet, med andra ord. Ful får man vara, men inte dum. Kanelbullar älskar jag! Precis som scones…

Frampå förmiddagen idag bestämde jag mig för att ta en liten för-frukost. Den snälla Draken skickade nämligen med mig de tre överblivna sconesen igår. Jag värmde en i micron och åt med havssalts-Bregott och ost. Sen värmde jag en till… Sen ringde Annas snälla mamma. Hon kommer över med en födelsedagspresent till mig! Det är nu en vecka sen jag fyllde år och idag skulle min morfar ha fyllt 110 år. Han och Annas mamma påminner mycket om varandra – de är bland annat lika snälla och omtänksamma. Kanske ska Annas mamma få den tredje sconen..?

För att glädja min egen mamma lite beställde jag sju (7) böcker från olika håll på nätet igår kväll. Jag fick ju en peng av henne till födelsedagen och det är roligt att kunna berätta att jag faktiskt har köpt mig nåt för pengarna. Men största delen av den pengen samt den jag fick i julklapp (jag köpte mig en morgonrock för julklappspengen och sparade resten) ska gå till en ny dator.

Gårdagens lilla litteraturbeställning blev följande:

  1. Lena Lundgren och Lisbet Wikner: Maria Lang: Vår första deckardrottning
  2. Linwood Barclay: Tro dina ögon
  3. Lena Einhorn: Blekingegatan 32
  4. Stephen King: Doktor Sömn
  5. Lena Andersson: Egenmäktigt förfarande
  6. Beata Arnborg: Krig, kvinnor och Gud
  7. Kristina Appelqvist: Minns mig som en ängel

Tre biografier (mer eller mindre), tre spänningsromaner och en roman om passion och makt, för att sammanfatta.

I eftermiddag flaxar jag ut till Himlen.  Och, lystring, lystring: jag tar inte med mig nån dator! Annas nya internetuppkoppling fungerar inte som den ska, inte heller den fasta telefonin. Teknikens under…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att inte vara fullkomlig.


Den här dagen började
med buller och bång när jag kom till jobbet. Jag hade gjort en finfin nyhetsplanering och allt material las ut i tid. Men sen dök en användare upp med en urknivig fråga. Jag hade ingen lösning, kände mig trängd och både visade och sa att jag inte har kunskaperna. Efteråt fick jag lite coachning av kollegan KS. Tydlig, skarp och rak, men bra. Det gör ont att inse att jag gärna vill dra fram Den Lilla med dålig självkänsla. Jag blev uppmanad att ta på pokerfejset och utlova åtgärd. Och att ta hjälp därefter om ingen lösning fanns i nån manual.

Det är så oerhört lätt för mig att ta på mig skulden, att skuldbelägga mig själv. Att erkänna min ofullkomlighet. Jag inser att jag har mycket att jobba med, för jag måste vända detta och inte visa hur rädd och liten jag känner mig. Det finns för det mesta hjälp att få. Och det fanns det även idag! Dessutom var ju coachningen i sig värd ett arvode, egentligen… Min kollega sa

Du får aldrig bli offer!

Det är ett ord jag hatar! Offer, alltså! Fästmön och jag brukar skoja om det ibland när vi antar våra alter egon Offret och Martyren. Men faktum är att dessa karaktärer är en del av min person, helt klart. Det behövs verkligen att nån står framför mig och säger det till mig, dock, för jag ser det inte själv. Nån som också coachar mig till att tänka och handla icke-offrigt och icke-martyrigt. Jag trodde att jag hade kommit sån lång väg med mig själv, men det hade jag inte… Bara att ta nya tag och jobba på med jaget!

Så småningom kom både jag och ärendet på fötter igen. All’s well that ends well. Ifall du ville veta.

Under dagen hade jag ett bra impromptumöte med mitt fackombud. Det är en kvinna som verkligen brinner för sitt arbete. Jag tackade för det och framförde att hon skulle ta till sig att jag aldrig tidigare träffat på nån som jobbar lika bra som hon i sin roll som ombud för Vision. Mer ofta har jag sett ointresserade, slöa och oengagerade ombud. P är verkligen ett riktigt guldombud!

Vidare fick jag en riktigt god nyhet, en nyhet som jag måste hålla hemlig ytterligare ett tag. Det har inget med mig att göra, eller jo… Ytterst lite. Det handlar om en person på mitt jobb som har gjort nåt riktigt bra och ska belönas för det på ett häftigt sätt. Jag blir så glad, ända in i själen!

Det blev andra bullar idag.

Det blev andra bullar idag.

Snälle C hade varit och inhandlat semlor till några av oss. Den omtänksamme mannen hade uppfattat att jag inte gillar semlor, så han hade köpt en kanelbulle till mig. Den tog jag som lite belöning och plåster på egot när jag intog eftermiddagskaffe ihop med lokalblaskan. Blaskan, som faktiskt idag hade en artikel om min nästanbror, nygiftingen.

Det ösregnade när jag åkte hem. Till min glädje upptäckte jag nya namn på en postbox. Jag har betalat ett par räkningar, bland annat för bilbesiktning längre fram i vår. Känner mig ledsen och låg, men det är bara att bita ihop och inte bli nåt offer, som sagt.

I kväll är det Antikrundan och jag ska värdera – från bästefåtöljen. Vad gör DU i afton??? Skriv gärna några rader och berätta om din kväll. 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens promenad.


Lite sämre väder
och regn idag avlöste gårdagens soliga höstdag. Men vad gör det när man är nyfiken och vill se sig om i världen? Vi fick en härlig guidad tur av vår värdinna. Några av bilderna från promenaden kommer här i ett bildspel.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Vi har grundat med wienerbröd
till eftermiddagskaffet och snart fortsätter gårdagens Oktoberfest. Vi har det så gott, Gunilla är en fantastisk trevlig och generös värdinna. Koppla av, koppla bort vardagen, det som gör ont. Men också att glädjas en stund åt fin samvaro, vänskap och det som förväntansfullt pirrar i min mage inför ett möte nästa vecka. Ett möte om min framtid…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vår morgon.


Idag är det lördag.
Jag har semester, Fästmön är ledig. Ändå väcktes vi klockan åtta av jobbsamtal. Då blir man inte glad. Jag vaknade dessutom med huvudvärk, så jag fick ta en tablett, och kramp i ena benet.

Vi inledde med att diskutera dagens program och dagens mat. Maten hade vi pratat lite löst om igår, idag bestämde vi oss. Jag slängde därför på mig kläderna och tågade iväg till Tokerian – bara för att finna att den maten vi tänkt var slut. Gick hem och hämtade bilen och for till mitt favoritställe – NOT!Gränby centrum. Där fanns maten och där fanns också… sprit. För det krävs till den här maten. Och nej, det är inte sill, det drack åt vi igår. Det finns lite sprit kvar, men bara var sin fingerborg.

Men när det finns för lite att dricka blir man bara irriterad!

som Mailis sa en gång. Vem Mailis är tänker jag inte avslöja här och nu.

Hemma igen hade Anna så smått påbörjat frukosten och jag hängde på! I morgonfilen hamnade, förutom sedvanlig müsli, även hallon från Slottet.

Fil m hallon o müsli

Hallon från Slottet i morgonfilen.


Två ostmackor med tomater på
och några muggar java senare är jag snart redo för tvagning och påklädning IGEN.

Ostmackor m tomat

Ostmackor med tomater på satt fint.


Vår ursprungliga plan
gick om intet på grund semesterstängning. Jaa, Sverige är verkligen stängt på sommaren… Därför har vi en plan B som tar oss på en liten utflykt inom kommunens gränser. Vi hoppas på eftermiddagskaffe i Gamla Uppsala senare.

Vad vi ska äta? Tja… Titta på bilden så ser du vad som väntar oss i afton… MUMS!

Vår middag.

Vår middag.


Vad ska du hitta på idag? Och ska du äta nåt gott i kväll??? Skriv gärna en rad och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat!
Jag kom på ett sätt att spara filer som PDF ändå och skulle komplettera min ansökan på ett ställe. Det gick inte. Jag fick skicka in en helt ny ansökan. Rekommendation: sluta med webbformulär – de funkar ju inte som de ska.


Den här lååånga, lediga helgen
är snart förbi. Även helgerna tycks ha en förmåga att svischa, inte bara vardagarna. Jag känner hur lite tid jag har över till att göra det jag både vill och borde göra privat, men…

Två maskiner har jag tvättat idag. Fästmön var gullig och rev ut smutsiga lakan och jag ska bädda med rent senare. Förmiddagen har jag suttit vid datorn för att fixa några ansökningar. Det har tagit sina modiga timmar och det handlar inte om att jag har svårt att formulera mig utan att vissa arbetsgivare envisas med att ha

webbformulär. 

För arbetsgivaren är webbformulär ett enkelt sätt att få en snabb överblick över inkomna ansökningar. Ansökningarna blir jämförbara och innehåller inte nån ovidkommande information. För den som är arbetssökande är webbformulären inte bara trista utan också rätt jobbiga. Du måste som vanligt först klura ut bra formuleringar, själva din ansökan, så att säga. Den kan du sen kopiera och klistra in i formuläret. Så långt är det inte så besvärligt.

När det gäller dina arbetslivserfarenheter, utbildningar och referenter måste du lägga in dessa som poster i formuläret. Det tar ganska lång tid. Och då har jag ändå ett färdigskrivet CV samt en lista över referenter i Word så jag behöver egentligen bara copy-and-paste. Men även ctrl+c, ctrl+v tar sin lilla tid…

Visserligen kan du bifoga filer, men du måste fylla i formuläret för det är formulärets uppgifter arbetsgivaren går på i första hand. De filer du bifogar ska sen vara sparade i särskilda format. Både min hårdvara och min mjukvara är gamla, så jag kunde varken göra PDF:er eller docx-filer av mitt CV i Word på nån av mina datorer.

blanketter

Webbformulär är lika jobbiga att fylla i som pappersblanketter – när man inte har modern mjukvara, till exempel.


Jag tycker att man ska kunna skriva
sina ansökningar hemma och inte på jobbet på arbetstid. Men på jobbet finns ju bättre utrustning och nyare program än hemma, så jag ångrar nästan att jag inte gjorde det. Fast på arbetstid har jag ju inte tid för privata göromål som tar en god stund att genomföra.

Nu protesterar säkert en del och tycker att jag tar mig tid att blogga på arbetstid. Det är faktiskt väldigt sällan jag bloggar på arbetstid. Ofta tar jag mina raster till det, men ännu oftare skriver jag inläggen kvällen före eller tidigt på morgonen, hemma, och tidsinställer publiceringen. Så tro inte att jag alltid sitter vid datorn när det plötsligt kommer ett nytt inlägg! Jag kan vara flera mil därifrån…

Det är inte så kul att ta av timmarna på vår lediga helg, men idag var jag tvungen att göra det. Anna sitter och tittar ikapp på TV-serier på Play och på DVD:n under tiden. Sötnosen har också varit och handlat, för i kväll ska vi laga Chili con carne enligt Mathems-recept fast på kycklingfärs, och det behövdes kompletteringshandlas. Lite fikabröd slank visst ner i kassarna också, så jag ska  sparka igång perkolatorn strax.

Jag har telefonerat med mamma och hon ville ha mig att ringa om riksfärdtjänsten till påsk i morgon. Det fick jag säga att jag definitivt inte kan, jag har inga som helst möjligheter att göra sånt på arbetstid. Nu skulle hon försöka själv och jag hoppas att hon fixar det. Tanken är att hon kommer hit på onsdagen i påskveckan. Anna börjar klockan 16 då och hinner då ta emot henne hemma hos mig medan jag jobbar. Sen kom vi överens om hemfärd den 5 april, alltså fredagen efter påsk. För som det ser ut nu måste jag till Arbetsförmedlingen direkt efter påsk och registrera mig. Jag känner att jag vill ligga i för att fixa nytt jobb, inte gå långtidsarbetslös igen. Då går jag under…

Efter eftermiddagskaffet ska jag ta en surfrunda hos bloggvännerna. Igår skippade jag den rundan eftersom vi dels var på stan, dels hade hemmakväll. Förresten skrev lokalblaskans Roger Berglund för en gångs skull riktigt bra om gårdagens deltävling i Melodifestivalen, men som vanligt rekommenderar jag herr Olssons sammanfattning av deltävling fyra samt hans tankar om finalen – även om jag inte håller med om mycket allt! 

Och… ja just det… framåt kvällningen gläntar jag på nytt på Tofflans Svarta BokHåll utkik på en blogg nära dig!


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg!
Jag har också lagt in Paradisoffer av Kristina Ohlsson på bevakning till Anna. Boken kommer ut först i morgon!


Söndagseftermiddag.
Vart har den här dan tagit vägen, egentligen? Nåja, jag har fått en hel del gjort av det jag föresatt mig att göra. Bäst av allt är att mitt hem är rent, sånt blir jag alltid så nöjd av.

Jag har fixat till gardinerna i sovrummet också så att omtagen, en sorts guldsidenband, håller isär dem under dagtid. Faktum är att de blev riktigt bra – sovrummet är MÖRKT om nätterna och nån rullgardin smäller jag inte upp igen. Tack, IKEA, för Werna!

Det blev en tur till Tokerian också. Där hände inget anmärkningsvärt mer än att jag höll på att bli galen på en karl i gul jacka som hela tiden korsade mina gångstigar. Inte nog med att gult är fult, färgen gillas uppenbarligen av irriterande män. Jag inhandlade söndagsmiddag som blir kycklingchorizo. Hemma finns nämligen korvbröd i frysen och räksallad i kylen, vilket gör en komplett måltid. Till eftermiddagskaffet inhandlade jag en kanelbulle så att jag skulle stå mig till middagen.

kanelbulle o kaffe

Tokerians kanelbullar är fantastiska. Mitt kaffe i morse, däremot, blev hur blaskigt som helst, så det krävdes nytt på eftermiddagen.


Åter i hemmets lugna vrå
(ovanligt tyst och lugnt och skönt här idag) började jag titta på gårdagens avsnitt av Mr Selfridge. Efter en stund satte jag på kaffe eftersom morgonens kaffe blev blaskigt. Hade tänkt åka och hämta Fästmön när hon slutade arbeta klockan 14 och sen ringa mamma när jag kom hem igen. Jag sa till mamma igår att jag eventuellt skulle skjutsa hem Anna runt 14-tiden. Vad händer? Jo, precis när jag ska ge mig iväg, en tio i två, ringer… mamma.

Nu hade jag ju inte gjort upp med Anna om att jag skulle komma och det går ju inte att bli arg på mamma trots att hon ALLTID gör så här – det vill säga ringer när jag har sagt att just ett visst klockslag ska jag göra nånting annat än prata i telefonen. Det är som om mamma inte riktigt lyssnar. Hon hör klockslaget, men inte vad jag säger runt omkring. Det har blivit värre med åren, fast nu när hon har varit sjuk vill jag ju höra hur läget är. Hon hade mer röst idag än igår, så det verkar gå åt rätt håll. Hon höll låda i nästan 20 minuter.

Under samtalet messade jag Anna. Jag kastade mig sen i iväg i bilen – bara för att få några pussar och en stund med min kära i bilen. Barnen är hos henne ytterligare en vecka och de två yngsta har sportlov nästa vecka. Anna skulle försöka hitta på nånting, men det är ju lite svårt när hon jobbar och så kostar ju saker och ting pengar. Bara en bussresa till stan tur och retur går på en mindre förmögenhet.

Jag har också planerat en aktivitet nästa vecka, men det är på fredag kväll och med bara Anna. Klockan 19 går evenemanget av stapeln. Som en del andra vuxna är jag tvungen att arbeta på sportlovet. Då blir detta perfekt på fredag!

Eftersom jag inte är barn och har sportlov utan vuxen och måste arbeta hinner jag inte heller gå på bokrea – men den är för övrigt veckan efter vårt sportlov, den 26 februari. I stället har jag beställt lite böcker åt Anna och mig hos Bokus, de flesta på bokrean där:

  1. Död i skugga av Anne Holt (nyutkommen!)
  2. Pojken som slutade gråta av Ninni Schulman (till Anna)
  3. Pythians anvisningar av Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundqvist (till mig)
  4. Svikaren av Katarina Wennstam (till Anna)
  5. Fjällgraven av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt (till oss båda)
  6. Lärjungen av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt (till oss båda)

Eftersom alla dessa böcker kostar lika mycket som en månads prenumeration på lokalblaskan och en flaska vin tillsammans ELLER cirka 75 kronor mindre än ett månadskort på stadsbussarna, tycker jag att jag kan unna oss det.

Försökte fixa en tid hos min optiker Synoptik i Stormarknaden. Det gick mindre bra. På Stormarknadens hemsida finns bara en sida med kort info om Synoptik samt en underlig e-postadress och ett telefonnummer. Dessutom ligger sidan under Mode/Skor/Accessoarer på Stormarknadens hemsida, vilket jag tycker är lite konstigt. Självklart kan man se brillor som accessoarer, men jag ser brillor och linser som nödvändigheter för att kunna se…

Rayban glasögon

Mina svindyra brillor får nog hänga med en sväng till – med nya glas.


Naturligtvis ringde jag,
men en inspelad röst talade om att det var såå många kunder i butiken att de inte kunde svara. Och så blev jag rekommenderad att gå in på Synoptiks egen hemsida om jag ville boka tid. Det gjorde jag och försökte boka tid, men eftersom man var tvungen att välja tid för antingen linser eller glasögon gick inte det heller – jag vill ju gör en kontroll för både och! Dåligt att det alternativet inte finns!!! Nu ska jag eventuellt till Stormarknaden i veckan för ett annat ärende och då kanske jag hoppar in på Synoptik och beställer tid. Om det går.

För övrigt ska jag nu förbereda mitt Svarta bok-inlägg. Jag tror att en och annan lär höja sitt ögonbryn, som sagt…

Tofflans svarta bok

Tofflans svarta bok öppnas för allmänheten senare idag.


Vad har du haft för dig idag då???


Livet är kort.

Read Full Post »

Den här dan har gått med raketfart! Och det beror förstås på att jag sitter på mitt favoritkontor uppe på femte våningen. Men till och med i morse på väg till jobbet gick det undan. Fick nästan lite läskiga tankar om att jag hade glömt att ta min medicin och åkt till jobbet en helgdag, för det var väldigt lite bilar ute och körde. Igår åkte jag hemifrån vid samma tid, men fastnade i såna köer att bilresan tog tio minuter längre tid än den gjorde idag. Konstigt! Det är fortfarande väldigt halt på vägarna och en del bilförare fattar inte hur viktigt det är att hålla avstånd. Mer snö har kommit idag, dessutom, men här har verkligen inte varit nåt snökaos.

Lämnade in påsen med Johans jeans på hans kontor i morse. Parkerade därför på ett annat ställe. Nu gäller det att komma ihåg det när jag ska lämna arbetet…

Under förmiddagen hann jag skapa och publicera fyra sidor på institutionens externwebb innan det var dags för dagens första möte. Till mötet serverades semlor – det är ju fettisdagen idag. Men urrrrrrk vad jag avskyr semlor! Så jag firar inte nån fettisdag utan en smalisdag i stället. Bafatt!

semlor

En och en halv och en kvarts semla fanns kvar till eftermiddagskaffet.


Direkt på förmiddagens första möte
följde möte nummer två. Det var ett mycket bra arbetsmöte och jag känner att projektet Forskningssidor inte längre står stilla. Eftersom det hände ytterligare saker rörde det sig ännu mera framåt och jag har kunnat skapa och publicera fler nya sidor samt tjonga ut en reviderad startsida. Jag är mycket nöjd med min dag och tycker att jag verkligen förtjänar att få lägga mitt huvud i M:s kunniga händer klockan 17.

Fick inte med mig nån från institution 1 på lunch, så jag tog boken i min jackficka och traskade iväg till närmaste lunchställe. Där fick jag snart sällskap av ML som försynt frågade om jag ville läsa eller ha sällskap. Men sällskap ville jag ha och det blev riktigt trevligt! Vi pratade en del jobb eftersom det har dykt upp några akuta saker efter vårt lilla planeringsmöte förra vecka. Men å vad jag känner att vi kan jobba bra ihop! Vi har samma åsikter om vad som ska bli gjort och av vem och vi är båda ganska chosefria.

Plötsligt när vi sitter där och äter och babblar dyker ”Lisbeth” upp, som vanligt iklädd en lätt förvirrad min. Det visade sig att hon skulle ha haft en annan lunchdejt igår än mig, men hon hade lyckats dubbelboka sig så hon skulle luncha med B idag i stället. Eftersom lokalen fylldes på snabbt av hungriga människor bar det sig inte bättre än att ”Lisbeth” och B frågade om de fick dela bord med oss. Lunchen blev då förstås ännu trevligare och ”Lisbeth”, som avslöjade att hon som barn egentligen ville heta Rose-Marie, talade i citat igen. Ett har jag redan släppt, för det gick inte att hålla på nån lång stund!

Hur man gör när man

glider runt på en skinkmacka

vet jag inte, det får du fråga ”Lisbeth” om. Jag vågade inte, för jag var rädd att förklaringen skulle ha med nåns bakdel (skinka) att göra.

Ett annat synnerligen användbart ord ”Lisbeth” serverade oss idag var

konjunkturläsa.

Det är väl det jag gör stundom när jag släpper blogginlägg med stavfel, saknade ord och konstiga formuleringar. Det går lite efter konjunkturen…

Fästmön bara superklår mig i Wordfeud. Igår kväll fick jag storstryk. Idag har vi inlett ett nytt parti och genast tog hon ledningen med typ 100 poäng. Jag förlorade ytterligare ett parti igår kväll, ett parti där jag hade lett länge. Ett tredje vann jag och i ett fjärde ligger jag lååångt efter poängmässigt. I kväll blir det kanske avslut av partierna, men först ska jag som sagt bli av med kalufsen och sen behöver jag köpa mjölk.

Mjölk växer inte på trän!

som jag tror att ”Lisbeth” kanske skulle formulera det.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det bara regnade, från morgon till kväll. Det blev en lång dag, men också en bra dag.

Vid lunch gav vi oss iväg till vackra Hammarskog på kringelikrokiga vägar. Trist att vädret var så dåligt, även om vi nu främst skulle jobba inomhus.

Intåg.


Vi inledde med
en grön lunch – för alla.

Grönt till lunch.


Passade på att pudra näsan
och upptäckt att det fanns väldigt många luckor överallt…

En lucka i golvet…

…och en lucka i väggen…


Undrar om dessa tapeter
är från 1600-talet som byggnaden, eller? Hur som helst, väldigt grilliga…

Grilliga tapeter.


Idag fick jag bestämma.
Jag delade in kollegorna i grupper, försåg dem med arbetsuppgifter och sparkade igång dem. Sen jobbades det som 17! Själv gled jag omkring och ”störde” då och då. La mig i. Svarade på frågor. Redde ut. Tipsade. Ledde fram. Och så fotade jag.

Ljusbärare.


Man kan säga
att jag kanske var ljusbäraren idag, men medarbetarna gjorde jobbet! Och vilket bra jobb, sen!

Eftermiddagskaffe med hembakat bröd satt fint.

Sockerpåfyllning.


Och i samband med kaksmasket
blev det prisutdelning. Ett sammanträdesrum på jobbet skulle namnges och det namnförslag som fått flest röster var kollegan H:s och mitt – fast var och en hade vi lämnat samma förslag! Vi fick var sin biobiljett och började naturligtvis diskutera vilken film vilka filmer vi ska se. (Vi skojade om att vi skulle gå tillsammans! Jag föreslog den nya Palmefilmen.)

Kaffepaus – med jobbdiskussioner.


Diskussionerna fortsatte under kaffet.
Vad är det vi ska kommunicera? Vilka är våra mål? Har vi nåt övergripande syfte med kommunikationen kring just detta projekt? Hur når vi ut? Vilka kanaler ska vi använda? Vad är skillnaden mellan mål och syfte? Men vågar vi använda sociala medier? Varför finns informationen på så många olika ställen? Jag har inte fått nån information, säger en del. Visioner. Ska vi bjuda in media? Vågar vi stå för resultaten? Finns det resurser??? Mycket på tapeten var det…

Visioner…


Klockan 16 skulle tankarna redovisas.
Alla grupper hade arbetat bra, men lite olika. Presentationerna drog över tiden, men det fick de. Bensträckarövningen blev nämligen senarelagd på grund av en olycka. (Jag vet inte vad som hade hänt… Olustigt!)

Vi skenade runt gruppvis med en padda per grupp och letade kontroller och svarade på frågor. Min grupp kom näst sist, men vi var bara tre varav en dessutom halt (jag). Och regnet bara öste ner… Det är verkligen höst nu…

Höstlig dekoration inomhus.


Det var många som uttryckte
att de var nöjda med dagen, att den hade gett mycket, att det var bra övningar och att det var roligt att få jobba i grupp och med människor man kanske vanligtvis inte jobbar med. Det tar jag till mig. Jag kan ju inte vara säker på att alla var lika positiva, men jag kände att alla jobbade och bidrog på bästa sätt. Alla verkade trivas och det var helt fantastiskt att se all aktivitet idag. Jag har haft en kanondag!

En trerättersmiddag avslutade dagen. Det var små portioner och inte så där vidare värst smakrikt. På slingriga vägar, med regnet ösande ner och dimman som kompanjon snirklade vi oss in till stan, in i bostadsområden jag knappt besökt och ut igen.

Utsikt från herrgårdstrappan.


Nästan prick 21
var jag hemma och nu är jag trött och har ont i huvudet. I morgon tänker ge mig sovmorgon till halv sju. Det är en ny arbetsdag då, men veckans sista för min del. På fredag har jag semester så att jag kan ställa iordning det kaos som råder här hemma.


Livet är kort. Men tack för fina kollegor!

Read Full Post »

Nej då! Tyvärr, tycker somliga, men ändå. Jag tänker inte ”gå bort” som i ”dö” idag heller. Det står ju

lite bort

Inte bara bort. Däremot ska vi ut på övning. Vi åker klockan elva till ett ställe utanför stan (inte en viss folkhögskola, tack och lov!!!) där vi ska ha institutionsdag med kommunikation på agendan. Jag ska försöka lotsa mina arbetskamrater och kollegor genom kommunikationens snåriga(?) djungel. Resultatet av dagen ska bli att jag får med mig en hög papper som ska komplettera min kommunikationsplan. Eller i vart fall underlag som ska utgöra en del av aktiviteterna i höstens plan och början av nästa års. Detta innebär att vi till 2013 är ännu bättre förberedda vad gäller kommunikation.

Mot högt satta mål!


Jag har ett högt satta mål
med dagens övning. Min plan är att den här institutionen ska bli den skarpaste på att kommunicera sin forskning, framför allt. Vi har redan många besökare till vår externa webb, men webb är ju ganska mycket ”envägskommunikation”, det vill säga information. Idag finns det andra möjligheter och kanaler än det fanns igår. Det finns också gamla kanaler som alltid fungerar och som överlever alla tider. Vi ska helt enkelt bli bäst.

Tyvärr får vi inte med oss hela institutionen, men väl 36 av oss. (Cirka tio kan inte delta.) Vi bilar ut till en lätt lunch. Efter prefektens inledning tar jag över nån kvart och sen ska folk få jobba, med avbrott för eftermiddagskaffe, förstås. Efter redovisning på seneftermiddagen blir det en utomhusövning så att vi ska få lite frisk luft – hoppas det har slutat vräka ner då. Dagen avslutas med middag på kvällen. Gissa vem som lär somna ovaggad i kväll… Men jag ser fram emot fredag när jag ska ha semester. Visserligen går den ut på att göra färdigt hemma, men ändå. Jag slipper ge mig iväg och har tre lediga dagar (lördag och söndag också, ju!) när jag kan göra fint efter fönsterbytet.

Och så, avslutningsvis, uttrycket i rubriken… Det kommer egentligen från min pappa, prästsonen, uppvuxen under världskriget i Helsingfors, med en mamma som var så snäll att hon gav bort hans få leksaker till mer behövande barn (!) och en pappa som var minst sagt respektingivande i sin svarta prästkappa. I en sån familj kunde barnet inte mopsa, minsann, men visst hände det att pappa nån gång ibland blev irriterad på sin pappa. Idag skulle kanske värstingsonen säga:

Dra åt h-e, gubbjävel!

Men pappa, som var försynt i vissa lägen, explosiv i andra, har jag fått höra, sa på sin mjuka finlandssvenska, den han sen tränade bort till 98 procent:

Pappa, gå lite bort!

Nu är jag inte sur på nån alls, men jag drar mig undan lite idag, för att ge jobbet 200 procent och allt annat noll och intet. Tro inte att jag glömmer en enda av er som stöttar mig för det! Såna som jag kommer alltid igen, för ont krut förgås inte så lätt. Ha en bra dag!


Livet är kort.

Read Full Post »

Efter utfört hemarbete skulle vi så storhandla. Storhandling är aldrig roligt, men måste utföras ibland. Särskilt när vi är många som ska äta och bo tillsammans.

Storhandling på Tokerian kan innebära skrattkramper, men också irritationsmoment. Det är som att vissa människor bara måste gå där Fästmön och jag ska gå. Gå, för resten… Jag haltade… Hälen började göra ont igen efter dagens möbelflytt och plastning. Var in på apoteket och beklagade mig över inflammationen i bindväven. Stödstrumpor ska jag ha, sa Nål-Janne, men fy så fula de var! KNÄSTRUMPOR, dessutom! USCH! Det är lika fult på vuxna kvinnor som pippilotter! Men några strumpor blev inte köpta, för jag måste mäta omkrets på smalben och vad och då får benet inte vara svullet. Det blir svullet efter en halvtimma i vaket tillstånd, så… Jag kom bara ut med medicinen mot bråcket på matstrupen.

Men som sagt, på Tokerian får man se och höra både tokigt och slugt. Största irritationsmomentet idag var en kvinna klädd som en tonåring fast hon var äldre än jag som sprang omkring och skrek med rökbasröst i sin mobil. Varför… VARFÖR kan folk inte prata diskret i sina mobiler??? Jag vill inte höra allt de säger.

Jag haltade in bland riset och gömde mig och där kände jag mig hemma av två skäl: 1. Jag är risig 2. Norska namnet på snabbris.

Mitt ris! 


Men dagens storhandlingswow
blev ändå denna GAVEL med… Vit choklad! Jag skulle ha kunnat omfamna den!!!

WOW!


Anna köpte hela Tokerian
och halva ICA Solen, för där fick vi stanna för att det skulle köpas skithuspapper nån vara som det var bra pris på och lite annat.

Eftermiddagskaffe med syltkakor intogs i Annas nästan normala kök (lånekylen är gör inte underverk med inredningen, precis…). Jag åt för många syltkakor eftersom jag tog de kakor som var avsedda för två av den yngre generationen egentligen. Ja, jag är glupsk!

Nu ska jag gå och lufta vinet, medan Anna fixar potatisgratängen och sallad. Lördagskänslan börjar lägga sig över Himlen. Och det i sig är Dagens Wow!..


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »