Skavlan – Åkesson: För hårt eller för lite ull?

Ett undrande inlägg.

---

 

I fredags kväll intervjuade Fredrik Skavlan (ja, han heter Fredrik i förnamn!) en svensk partiledare i sitt SvT-program Skavlan. Jisses! Det blev stora reaktioner både före och efteråt. Och under tiden, naturligtvis.

Jimmie Åkesson talar ut (?) hos Fredrik Skavlan.  (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Kritiken före programmet gällde att man inte vill att just den här partiledaren och hans parti ska få synas i media. Dessutom en fredagskväll, på bästa sändningstid (när alla har somnat i soffan efter det där glas vinet… hum…) Eftersom den aktuelle partiledaren företräder ett parti som aldrig skulle få min röst, var väl inte jag heller så förtjust, i ärlighetens namn. Samtidigt tycker jag att det finns en poäng med att visa upp eländet, så att säga. Låt personen sitta i TV-rutan och säga en massa knäppa saker så kanske en och annan förstår att det här går inte an. Som läget är nu är det här partiet större än Kristdemokraterna, ett parti som i mina ögon är snudd på lika goa kålsupare. Men ändå. Finge jag välja mellan enbart dessa två, blev valet KD.

Nu tittade jag inte på varken hela programmet eller ens hela intervjun. Jag såg en fem, tio minuter i slutet. Kanske är det därför jag inte riktigt förstår varför folk blev så upprörda efteråt. OK, jag har uppfattat att sagda partiledare knaprar antidepressiv medicin mot sin utbrändhet och har varit långtidssjukskriven. Det är det nog för övrigt många i vårt land som har gjort eller gör. Men tackar man ja till att bli intervjuad i TV i sin roll av partiledare får man kanske räkna med en del tuffa frågor.

Fast i ärlighetens namn… Fredrik Skavlan är ingen skjutjärnsjournalist nånstans. Jag håller helt med Leffe där! Inte blev det mycket ull… Under de minuter jag tittade på intervjun hade jag önskat en lite rappare journalist i hans ställe. Nä, jag tycker han passar bäst till att göra snälla intervjuer med glada människor som har gjort nåt kul, bra eller positivt annorlunda. Det gäller inte för Jimmie Åkesson. De enda jag har läst som tyckte att Skavlan gjorde ett bra jobb var Expressens Thomas Mattsson och Aftonbladets Henrik Arnstad. Representanter från den så kallade kvällspressen, alltså.

Det är jobbigt att må dåligt, men ger man sig in i leken hos svenska folket en fredagskväll och sätter sig i intervjustolen… Ja, då får man leken tåla, tycker jag. Och jag tycker inte att Fredrik Skavlan var för hård i sin utfrågning, snarare tvärtom. Att sen Fredrik Skavlan mordhotades i sociala medier tycker jag är skit och oacceptabelt!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sista ordet

Ett tilltryckt inlägg.

---

 

Så var det dags idag igen. Att bli tilltryckt, alltså. Efter närmare 40 minuters lyssnande måste sista ordet bli nåns.

Någon:

Jag sa ju att jag skulle…

Jag:

Nej, det gjorde du inte. Du berättade det när jag fick tag i dig efteråt.

Någon:

Jag har fortfarande kvar dina fem samtal på nummerpresentatören. De försvinner visst aldrig.

Jag:

Jo då. De trillar bort efter hand. För övrigt ringde jag flera gånger än fem. 

Någon:

Men det var bara fem samtal.

Jag:

Var glad att nån ringde dig överhuvudtaget. Jag låg sjuk en hel helg och ingen hörde av sig.

Någon:

Gjorde du? Det sa du aldrig.

Nä, du lyssnade väl inte. Tänkte jag, men sa det inte. Nu vill jag inte höra mer på en stund. Framför allt vill jag inte höra mer om julen på en stund. Jag orkar inte. Det finns inget att ”fira”. Jag vet inte om jag klarar tre veckors ständiga nålar.

Att det kanske inte är nån annan än jag som ringer till dig, sa jag inte. Vi har våra parallella ensamheter. Ska vi räkna så får nog du flest samtal. Men du ska alltid ha sista ordet. Det var fint att du påminde mig om pengarna. Då blev jag tyst.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan testar: Två oljor

Ett oljigt inlägg.

---

 

Hjärtats milda intimolja och Niveas Natural shower oil funkar utmärkt för mig!

När man blir äldre händer en del saker i och utanpå kroppen. Man blir torr, helt enkelt. Och torrhet kliar. Jag har länge letat efter bra produkter som motverkar den här torrheten, men inte förrän helt nyligen hittat två oljor som passar mig alldeles utmärkt! Häng med in i duschen med mig så ska jag berätta.

Apoteket Hjärtats produkter har jag inte haft så mycket gott att säga om tidigare. Jag tycker att många av deras egna varor och märken är rätt dåliga – se länkarna i slutet på det här inlägget. Men det finns ett och annat undantag. Hjärtats milda intimolja hör till dem.

Som jag har letat efter bra intimtvål! De vanliga sorterna gick för ett par år sen fet(!)bort av det skälet att de visserligen gjorde mig ren, men inte åtgärdade varken klåda eller sveda. På Apoteket Hjärtat intill Tokerian finns en apotekare som är i min ålder. En dag tog jag mod till mig och frågade. Jag blev då rekommenderad Hjärtats milda intimolja för 55 kronor flaskan. Redan efter att jag hade använt den ett par gånger blev jag nöjd och glad: jag blev inte bara ren, utan mina besvär försvann.

Oljan är dessutom dryg. Den känns i tunnaste laget, men man behöver verkligen inte ta massor varje gång.

Vid ett tillfälle tog min olja slut och jag köpte ACO:s intimolja. Den var ju utvecklad av experter och borde ju vara minst lika bra som Hjärtats. HA! Inte på mig, inte! Jag fick tillbaka mina problem ganska snart.

Apoteket Hjärtats milda intimolja får därför högsta Toffelbetyg.

Till resten av min kliande kropp då? Efter duschen har jag testat lite olika lotioner och krämer, till och med body butter. De flesta är antingen för tunna och vattniga eller alldeles för feta. Dessutom tar det ju extra lång tid om man ska smörja in sig efter duschen också. Varför inte fixa det redan i duschen, så att säga? Så jag köpte Niveas natural oil shower oil, men jag var misstänk-sam. Min största fundering var om det skulle bli halt i duschen och om hela jag skulle bli fetkladdig.

Ingetdera hände. I stället blev huden otroligt mjuk, även på ställen som överarmarna, där jag tidigare var extremt torr. Priset är inte särskilt högt heller, även om det kanske ligger något högre än en vanlig duschcrème. I gengäld är Niveas duscholja precis som Hjärtats intimolja – dryg.

Niveas natural oil shower oil får även den högsta Toffelbetyg.

Tofflan testar Apolosophyprodukter: Vård av fötter

Tofflan testar: Apolosophy nagellack

Tofflan testar: Apolosophy fotcreme

Tofflan testar: Apolosophy fotspray

Apoteket Hjärtats fotcreme – parfyrmerad, svalkande och… blaskig

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 7: Glasyr och Yr

Ett hissande och dissande inlägg.

Redan torsdag och snart helg. Men innan dess, den gångna, Tofflianska veckans höjdpunkter (glasyr) och dalar (yr). Och det är inte svårare än så här:

Glasyr

• En bra dag på jobbet (JA!)
• Underbar tystnad (Jag njuter!)
• Cabaret i Uppsala (Snart är det dags!)
• QX-gala i lördags, Fullerö i söndags (Båda med Fästmön.)
• Hjärta av jazz (En riktigt bra bok!)
• Kurres lunchställe (Där trivs jag!)

Yr

• Huvudvärk och illamående (Nej, det är inte roligt.)
• Ettor & nollor (Fy vilken skit!)
• Sättet Försäkringskassan behandlar vännen Klara på (Hoppas, hoppas att hon får juridisk hjälp!)
• Goda råd efteråt (Svara när jag frågar i stället, så blir det rätt från början!)
• Hemskt formgiven tub för barntandkräm (Är barn små hajar, eller?)

Livet är kort.

Read Full Post »

Hyve(l)ns

Ett tisdagsinlägg om diverse åkommor och annat.

Nä, jag mår inte riktigt bra. Visserligen vaknade jag utan huvudvärk, men den ligger och lurar hela tiden, liksom illamåendet. Jag känner mig också ganska yr nu igen, särskilt när jag går. Vete tusan vad det är. Gissar på en del stress, en del blodtryck.

Idag skymtade vi solen. Gulliga M undrade om vi skulle ta en lunchpromme och det gjorde vi. Högerfoten skötte sig rätt bra. Jag TROR att jag har lyckats mota hälsporren där till viss del, för jag är ganska duktig på att stretcha. Hälsporre kan man få till exempel om man tränar mycket eller går i högklackat. Eller som jag, dårå, som har extremt korta hälsenor… (Du ska inte försöka föreställa dig mig i högklackat!) Men däremot kände jag av yrseln. När jag går är jag tvungen att fästa blicken rakt fram. Tittar jag åt sidorna snurrar hela jorden märkbart.

På vägen tillbaka köpte jag en sallad och sen åt vi tillsammans i lunchrummet, för omväxlings skull. ”Kökspersonalen” hade inte riktigt skött sitt jobb, så en kollega använde en osthyvel inte bara till ost utan även till smöret…

Hyve(l)ns, kan man säga. Eller man tager vad man haver…

Arbetsdagen var ganska hektisk, men jag känner att jag får mer och mer koll på saker och ting. Jag gör en nyhetsplanering och pusslar, jag skriver nyheter, texter, hjälper folk via telefon eller rent praktiskt vid deras skrivbord. Och så twittrar jag. Kopplar ihop frågeställare med experter hos oss. Det är roligt, även om en del vill ha det till att jag gör fel ibland. Ja, det är sant. Jag gör fel ibland, men inte idag! Jag frågade faktiskt en kollega från en annan enhet om vem som satt inne med svaret på en viss fråga. Och det var rätt person. HA! Då blir jag lite nöjd. Det lönar sig att fråga en del, medan andra hellre kommer med goda råd efteråt. Inte särskilt hyvens, kan jag tycka.

Mot slutet av dan fick jag ett telefonsamtal som var lite roligt. Jag kunde tipsa och hjälpa med en del webbsaker, dock inte om allt. Men där har jag en kollega som förhoppningsvis kan rycka in. Roligast av allt var att efternamnet på den som ringde lät bekant. Det visade sig att han var son till en Bo som jag har jobbat med i Uppsala. Sonen blev glad och lovade hälsa till sin pappa. En liten värld, är det.

En fattigare värld har det också blivit. Mitt på dan noterade jag att Shirley Temple hade avlidit igår och nu på eftermiddagen hade Alice Babs gått samma väg. Lite lustigt, för Alice Babs är en av de stora stjärnor som Sara Lövestam skriver om i sin bok Hjärta av jazz, en bok jag nyss har läst. Shirley Temple, däremot, vet jag att min mamma har nån sorts antipati emot. När mamma var liten skulle nämligen alla små flickor ha Shirley Temple-utseende, lockar och allt. Hon var den stora barnstjärnan, Shirley, alltså, inte mamma, på 1930-talet.

Den här stjärnan (?) som är jag ska nu trycka i sig en macka och hoppas på att inte må illa. Krukväxterna har fått lite vatten och jag har varit och handlat. Återstår att släpa sig ut till soprummet. Hoppas jag inte yrslar eller hyvlar bort mig. Man kan aldrig så noga veta med en toffla.

Livet är kort.

Read Full Post »

Shabby gone Chic!

Ett inlägg om sjavigt och sniggt. Eller shabby och chic, som de säger på utrikiska. Och nej! Det går fortfarande inte att nå mig via mejl hos Home.se!!! Jo nu funkar det att mejla mig på Home.se!!! 😆 Nej, det strular igen, så tyvärr kan jag inte läsa mejl till mig på Home.se 👿

Den som har fått följa med ända in i Toffelsovrummet – och det är verkligen inte vem som helst som får det! – kan för en kort stund få för sig att jag gillar shabby chic…

Avskavd färg – shabby- på sänggaveln.

Nu vill jag å det bestämdaste dementera och klargöra en gång för alla:

Nej, jag gillar inte shabby chic.

Skälet är enkelt: jag ser inte vitsen med det. Jag vill ha snigga saker, inte sjaviga! Så det där med sängen har ingenting med inte med mode att göra. (Möjligen skulle jag kunna sträcka mig så långt som att använda ordet patina…) Jag skulle vilja slänga ut hela åbäket och ersätta såväl sängram som resårbottnar. Men det går ju inte när man inte har nån inkomst, eller hur?

Däremot går det att städa om man råkar ha rengöringsmedel, svampar, trosor trasor, hushållspapper, skrapor och gummihandskar i sitt förråd. Jag har nu ägnat över en timme åt att rengöra en av hemmets mest eftersatta elektronikprylar: spisen. Och nej. Det blir ingen före-bild, du får bara se hur fin den blev utanpå efteråt:

Ren spis! Nu går det till och med att ÄTA ovanpå den!

Inuti blev den minst lika fin, men där är det svårare att både gnussa med svampar och fota. De rengöringsmedel jag använder är av ett märke som är väldigt bra inte bara för Misters som saknar välpumpade armar utan även för kvinnor. Problemet med dem är bara att jag får stora problem att andas. Jag kan liksom inte göra som en Hans eller en Greta och sticka in huvet i ugnen. Tur att jag är utrustad med aparmar! (Du minns väl vad min morfar sa: ”Ful får man vara, men inte dum!”)

Ren ugn osså!

Jag är synnerligen nöjd med min dag hittills, men jag undrar vart den tar vägen – timmarna tycks fly… Så jag återvänder raskt till min kvast och fortsätter. Det här har jag bara skrivit under tiden tvättmaskinen har fått jobba med en ljus tvätt. Den ska hängas nu, därefter blir det badrumsskrubb och duschrum-och-toa-skrubb.

CU! Eller, som det heter på svenska CS! Minst lika chict är det, modersmålet!

Livet är kort.

Read Full Post »

Det här med AF och dess GD…

Ett inlägg om ArbetsförMEDLingen, dess avgående GD och ArbetsförNEDRingen.

Jag vet inte hur många gånger jag har bloggat om Arbetsförnedringen den senaste tiden. Många är det, i alla fall. Jag har bland annat skrivit

En seger… eller i alla fall nånting avklarat

Att man ska behöva bli arg varenda dag…

En tripp till Stockholm, bara så där

Vecka 32: Mjukare och Energislukare

Fredagsfunderingar framåt aftonen

Vecka 33: Bankett och Blankett

Oro och nervigt inför nya regler och system

Loppis-lördag och Mina sidor

Den lilla människans besök på Arbetsförnedringen

Jag har haft en omröstning här på bloggen, där jag har undrat om Arbetsförmedlingen behövs…

Tofflan undrar: Behövs Arbetsförmedlingen?

Tofflan undrade: Behövs Arbetsförmedlingen?

Jag har skrivit utifrån min egen situation och utifrån mina upplevelser – vilket naturligtvis inte behöver vara andras upplevelser eller sanningen – ur ett underläge.

Jag har också skrivit om den avgående generaldirektören Angeles Bermudez-Svankvist, fast för ett tag sen:

Fas 3 – modernt slaveri eller ny chans för arbetslösa?

Regn, regn, regn och rusk – och lite rock på finska

Hur är läget på arbetsmarknaden EGENTLIGEN?

Hur avslutar man ett jobbmejl?

Men hur kunde det bli pengar över, Arbetsförmedlingen?

Arbetsförmedlingen misslyckas med en av sina viktigaste uppgifter

Fredagstur

Vecka 25: Midsommar och Miss-sommar

Nu är det klart att Angeles Bermudez-Svankvist avgår med omedelbar verkan. Det är rätt beslut, tycker jag. Och skälet är inte att hon har klantat sig med sin mobil eller tagit med sin familj på tjänsteresor. Skälet, som jag ser det, är att hon trots sin månadslön på 142 000 kronor och de gedigna ledarerfarenheter (jag skrev inte ledaregenskaper!) hon har i bagaget  inte har lyckats leda Arbetsförmedlingen på ett bra sätt.

För den skull tycker jag inte att man behöver häckla Angeles Bermudez-Svankvist mer. Det är som det är. Hon har inte skött sitt uppdrag och hon slutar genast. Måste man hålla på och skriva kilometervis om henne som person, ironisera, vara oförskämd EFTERÅT – NU NÄR HON HAR, så att säga, FALLIT AV TRONEN? Var fanns alla som hade synpunkter på henne INNAN???

Nej, tänk om alla dessa tyckare i stället kunde sätta press på regeringen att göra en ordentlig genomlysning av Arbetsförmedlingen och dess organisation! Tänk om man kunde undersöka varför Arbetsförmedlingen inte gör nåt vidare bra jobb och varför många arbetslösa tycker att de inte får rätt sorts hjälp därifrån…

En genomlysning torde leda till organisationsförändringar så att de som jobbar på Arbetsförmedlingen gör det namnet på myndigheten säger att de BORDE göra – nämligen förmedla jobb? Vara en länk mellan arbetssökande och arbetsgivare. Omplacera oengagerade handläggare. Jobba mer nytänkande och oortodoxt. Så som min favorit på Arbetsförmedlingen, Ingmari! Jag kan garantera att om man sätter henne som ny generaldirektör så skulle det hända saker!!!

Om inte en sån pärla som Ingmari duger för regeringen, anmäler jag mig härmed frivilligt som sökande till uppdraget. Jag har massor av erfarenheter och förslag på vad som behövs göras. Men jag behöver inte 142 000 kronor i månadslön.

PS Jag har träffat Angeles Bermudez-Svankvist ett antal gånger (inte många, men några) eftersom vi i ett tidigare arbetsliv har jobbat i samma organisation. Min uppfattning om henne är att hon är en virvelvind – på gott och ont. Så där som många av oss är.

PS 2 Det här har Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen bland annat skrivit om det generaldirektörens avgång:

DN:
Bermudez-Svankvist behåller lönen
Bermudez-Svankvist får sparken
Bermudez-Svankvist: ”Det har varit fantastiska år”
”Det är klart att det är ett bakslag för regeringen”
Krismöte på departementet
Så var Engströms presskonferens

SvD:
”Problemen försvinner inte med Bermudez”
Bermudez-Svankvist: ”Jag är stolt”
Bermudez-Svankvist sparkas
”De har agerat oprofessionellt”
Källa: ”Självklart sitter hon inte kvar”
”Någon måste betala för förtroendekrisen”
Arbetsförmedlingens styrelse saknar förtroende för sin GD
”Det är rimligt att hon får gå”
Ministern vill inte uttala sig om AF-chefen
Bermudez-Svankvist skyller räkning på jobbet

Aftonbladet:
Hon fälldes av alla skandaler
Får behålla sin sexsiffriga lön
Planen: Hon skulle gå i tysthet
Bermudez-Svankvist: Jag har gjort maximalt
Åkte på tvådagarskonferens – stannade en vecka
Tog med sig familjen på jobbresorna
Hon måste gå omedelbart
Teleräkningen: 310 000 kronor
Angeles Bermudez-Svankvist: Inte mitt fel
Plötsligt finns en annan syndabock än regeringen

Expressen:
Här hämtar Bermudez-Svankvist sina saker
Bermudez-Svankvist ersatt redan i lördags
”Hon är inte längre generaldirektör”
Bermudez-Svankvist överraskad på mötet
Bermudez-Svankvist: Stolt över arbetet
Clas Olsson tar över arbetsförmedlingen
Bermudez-Svankvist: Agerar oprofessionellt
Källa: AF-chefen kommer tvingas gå
Bermudez-Svankvist åkte på lyxresa i tjänst
Ekot: ”Har Borgs och Reinfeldts förtroende”
Generaldirektören riskerar att få sparken

Livet är kort.

Read Full Post »

Mottrafikanter?

Ett inlägg där Tofflan bestämt hävdar att det inte finns några medtrafikanter.

I morse var det som förgjort i trafiken! Jag var sen. Vad händer då? Alla medtrafikanter transformeras till mottrafikanter! Det finns inte en enda som är nånting med ”med”. Bara ”mot”. Det började redan hemmavid när jag sprang (nåja…) till garaget. NÅN hade då gjort en livsfarlig felkparkering på en av gångbanorna…

Livsfarlig felparkering! 

Nej, att barn varken är rädda för eller om gamla tanter, det vet jag, men de kanske ändå borde uppmuntras att vara rädda om sina saker. Den här bilen kunde lätt ha blivit krossad under Tofflans tunga fot… Lätt…

Just när jag sen körde ut från garaget kom en jävla låååång bil med skylift inrullandes på parkeringen. Jag måtte ha sett grym ut, för den snälla chauffören backade in på ena sidan så att jag kunde smita förbi.

Därpå svängde jag höger-höger för att ta mig ut till gamla E4:an. Där var det en lååång radda bilar, ledda av en bil som blinkade orange. Snyggt ljus, men inte på morgonen när man har bråttom! För det var en följebil till ett annat lååångt fordon… Det gick i 30… Före mig var det fyra vanliga personbilar, efter mig växte raddan. Strax före stora vägen svängde såväl följebil som lååångt fordon vänster och vi kunde köra förbi.

Sen var det hyfsat flyt ett tag på 70-vägen. Bara nån blå VW som gjorde en märklig omkörning. Till och med på Kögatan, jag menar Stålgatan, flöt trafiken rätt OK. Det var först när jag svängde ut på Kungsängsleden som folk för miljonte gången bevisade att de inte kan grunderna i filkörning. Som att använda blinkers innan man byter fil, till exempel… Efteråt är det ju rätt meningslöst.

Vid det här laget kokade mitt blod. Blodtrycket var säkert uppe i minst 300 och hjärtinfarkten nära. Så när en TRAKTORJÄVEL försökte svänga ut precis framför mig på Dag Hammarskjölds väg trampade jag gasen i botten så han fick tvärnita. Nån måtta får det vara! 

Jag anlände till arbetet tre minuter före arbetsdagens starttid…

Hur var din morgon i trafiken??? Skriv gärna en rad och berätta medan jag blir intervjuad för ett jobb! (Jaa, detta inlägg är tidsinställt.)

Livet är kort.

Read Full Post »