Sagan om ringens härkomst = Metropolen Byhålan???

Ett spännande inlägg.

---

 

Häromdan läste jag i Byhålebladet om en upphittad ring. För några år sen hittade en kvinna en förlovnings- eller vigselring vid Slussen. Ärlig som hon är lämnade hon in ringen till polisen. Men ingen ägare hörde av sig och kvinnan fick behålla ringen.

Det här är MIN ring! Du får bara titta.

 

Cajsa, som kvinnan heter, började forska lite om ringen på egen hand. Vidare la hon ut efterlysningar lite här och var efter ringens ägare. Tyvärr gav det bara felaktiga napp. Så hamnade ringen i en låda hemma hos Cajsa – tills hon flyttade. Då började hon klura på ringen och dess ägare igen.

Det Cajsa har fått fram är att ringen är tillverkad av en guldsmed som funnits i Metropolen Byhålan. Utan att röja för mycket berättar Cajsa för Byhålebladet att det finns ett årtal från första hälften av 1900-talet graverat i ringen. Ringen är gjord i hela 23 karats guld, men det märkliga är att den är tillverkad 22 år EFTER förlovnings- eller vigseldatumet. Cajsa avslöjar också att det står Fredrik och Brita i ringen.

Det är väl inte så att DU är Fredrik eller Brita eller rentav ett barn till dem? I såna fall kan du höra av dig till familj(snabel-a)mvt.se så får du Cajsas mejlaldress!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Garaget: Före och efter

Ett nöjt inlägg.

---

 

Nu har jag fotat mitt garage i dess rena skepnad! Jag är nöjd med min insats, men lite mindre nöjd med att ryggen bråkar. Uppenbarligen behövs det inte mer än lite skräpskyffling för att den ska göra ont. Rejält. Men hur som helst… Så här såg garaget ut före Tofflan anföll med kvasten…

Garaget före anfallet.

 

Och så här ser det efter attacken: 

Inte ett löv, tror jag!

 

Då kanske man kan få ta middagsrast snart..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Skratt och svart

Ett blandat inlägg.

---

 

Att skratta läppen av sig kan vara kul – om man skrattar åt andra…

Om jag avslöjar nivån på dagens roligaste tycker du säkert att jag är helknäpp. Och det är jag ju! Du har rätt! Men faktum är att jag nästan skrattade läppen av mig när Fästmön och jag, trötta och hungriga, irrade runt på Tokerian efter jobbet i kväll. Ja, jag skrattade inte åt situationen som sådan utan åt en granne som diskuterade sina matinköp. Med fel make. Hon diskuterade uppenbarligen med en helt okänd man. Det var fantastiskt roligt! Tyckte jag. Jag tror inte att hon tyckte att det var lika kul.

Damen i svart – det är jag. Fast nån dam är jag ju förstås inte, det var ju att ta i.

Annars är livet ganska svart just nu. Till och med att stryka är riktigt jävla dystert. Men nu är det gjort! Jag som brukar gilla att stryka (om det inte är för varmt)… I kväll var liksom hela strykhögen sorglig: sex svarta t-shirtar, en svart pikétröja, en svart tröja med ett rovdjur på, ett svart linne och en grå (!) handduk – med svarta ränder. Man skulle kunna benämna mig Damen i svart efter en gammal Hillman-film av Arne Mattsson. Men jag är ju inte nån dam, förstås…

Nu ska jag, feta fläskberg, smocka i mig lite kaffe och glass. Vi köpte tre paket gräddglass i olika smaker – vanilj, krossad choklad och päron – för endast fem spänn styck. Då blir tillvaron inte precis ljusare och jag flabbar inte mera. En stunds tröstätning, bara. Sen blir det till att vila ut med Bang innan jag kryper till korset kojs och laddar inför den tionde dan innan jag slutar i Kexfabriken eller Besticklådan. Och frågan är om jag ska smula sönder kexen till småbitar eller riva runt bland besticken innan jag drar. Eller efter. Det tål att tänka på.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »