Reselystnad och annat

Ett inlägg om resedrömmar.

---

 

Resedrömmar om New York kan jag ägna mig åt när jag sitter på toa och glor in i detta duschdraperi.

När jag sitter på toa kan jag samtidigt passa på att drömma om New York. Inte för att jag har nån outsäglig längtan just dit, men jag kan liksom i tanke och dröm ramla in i mitt duschdraperi – som består av en bild med en yellow cab framför en massa byggnader.

Att drömma om att resa är OK, men jag ska erkänna att jag mer och mer skulle vilja upptäcka världen i verkligheten för min personliga del, inte genom andras texter och bilder. Innan det är… försent. En blir ju liksom inte yngre…

 

Men nån New York-resa blir det förstås inte för min del, däremot för en god väns del, i höst. Det är vännen väl unt! Själv åker jag till mamma i Metropolen Byhålan i morgon. Det blir inte nån semestertripp direkt. Det är lite saker jag ska försöka hjälpa min mamma med – om jag nu får. Och sen ska vi ju fira hennes 80-årsdag. Vi far bort över dagen med hjälp av Clark Kent*. Jag tror att det blir en bra liten roadtrip på en dag, det är nog vad både mamma och jag orkar med. Jag har gjort en reseplan i huvudet och färden inkluderar ett besök i en stad jag bodde i som litet barn, innan jag började skolan, på äldre stenåldern, alltså.

Idag har jag tusen och en saker att göra, men som vanligt går halva dan åt till att administrera. Och så skriver jag. Igår fick jag ett grönt paket som visade sig innehålla en nyutgiven bok. Den läste jag och bloggade om här samt skrev om i UppsalaNyheter här. Förresten väntar jag på ytterligare ett bokpaket, men det lär nog inte hinna hit innan jag åker till mamma. Då har jag två spännande böcker att se fram emot när jag kommer tillbaka hem i stället. Två böcker, som jag köpte för namnsdagspengen från mamma. Den ena är en antologi över deckare och deckarförfattare i Sverige, den andra är en deckare. Tur att jag har ett och annat hyllplan kvar i mina två deckarhyllor i hallen. Dessa inrymmer främst svenska deckare, men också knappt två hyllplan skandinaviska, särskilt norska, deckare.

Knappt två hyllplan inrymmer skandinaviska, främst norska, deckare.

Min dag ska nu fortsätta med alla måsten och några viljen, förutom sedvanlig jakt på grundtrygghet i tillvaron. Jag ska åka och tanka, handla mat (fisk och potatis finns, måste köpa nån sås av nåt slag) och införskaffa en blomma till mamma. Som belöning tänker jag titta på första avsnittet av sarkastiska Vera, som jag inte kunde glo på i fredags för att jag körde bil just då – DVD-spelaren klarar bara av att spela in ett program och det gick två samtidigt. Därför spelade jag in avsnittet i natt i stället.

Packa behöver jag visst också göra, kom jag på. Det ligger nån lapp på ena köksbänken där jag bockar av efter hand. Jag får INTE glömma mina mediciner den här gången, för mina e-recept är slut! Försöker slutligen upparbeta lite reselystnad inför de här dagarna.

Slutligen vill jag tacka för ALLA vänliga kommentarer och pepp i föregående, lösenskyddade inlägg! Det betyder oerhört mycket ska ni alla som skrev veta! Eftersom jag skriver det här i orange är det väldigt viktigt – och sant! TACK!

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Projekt Storstädning: Våtutrymmena och hallen

Ett inlägg om dagens delmål i Projekt Storstädning. Och uppnår ett annat, länge eftertraktat mål!

Idag var det dags att gnugga rent i hemmets två våtutrymmen samt hallen. Jag inledde emellertid dagen med att köra en maskin tvätt. Hallen tömde jag under tiden och mattorna från våtutrymmena och hallen dammsögs och åkte ut på ballen*. Tyvärr tillåter inte mina axlar att jag piskar dem, vilket är ett personlig nederlag.

Innan jag kunde hänga tvätten passade jag på att svabba tak och väggar i badrummet. Ett smart drag var att använda pinnen till min golvmopp och sen sätta på en gammal handduk. Detta använde jag till tak och väggar, medan jag använde den vanliga grunkan till golvet. Det som tog mest tid i badrummet var att plocka ur alla prylar i hyllor och skåp. Fick ställa saker i köket och ett tag var det alldeles belamrat.

När det var dags att göra duschrummet och toan var jag ganska mör. Men kämpade på! Vi har väldigt hårt vatten här i Uppsala och det gör att det blir sjuka kalkavlagringar. Vissa får man skrapa bort med nånting vasst. Andra använder man Tofflans Specialblandning till… Det funkade… sisådär.

Efter frukosten, som intogs vid 13-tiden, tog jag itu med dagens sista rum, hallen. Det var då JD ringde och sa att h*n gärna vill att jag kommer och jobbar – på måndag – och ungefär tre månader framöver, med tänkbara framtida längre möjligheter. Sen var det liiite svårt att fullfölja dagens delmål eftersom jag blev väldigt uppspelt, men efter diverse telefonsamtal till a-kassan och mamma, sms till Fästmön och mejl till Arbetsförmedlingen fick jag lite ny energi. Så jag orkar nog gå ut med lite sopor sen också.

Här kan du se några bilder från storstädningen i våtutrymmena och hallen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Gullegrisar och ren skit

Ett inlägg där jag bevisar att jag inte är nån filmare samt bjuckar på min fulhet.

I eftermiddag fick vi skärpa till oss och komma iväg till Stormarknaden för att inhandla bland annat en vinterjacka till Prinskorven. Fästmön var och tränade först så hon knappt kunde gå sen. Tur att hennes särbo kom och hämtade henne i bil. Före Stormarknaden passade vi på att svänga in till ICA Heidan – där jag visste i förväg att vi skulle träffa Annas snälla mamma. Fast jag vet inte hur det kom sig att jag visste. Jag bara visste. Och jag sa till Anna innan vi for dit att det är konstigt att vi så sällan stöter på din mamma på just den affären. Då hände det!

Hemma i New Village var det självservering av sopplunch för Sport-Anna, allt medan jag hanterade ett uppdrag vid datorn. Efter 100 år kom vi så iväg, jag med en nyduschad Anna bredvid mig. Då hade hon sprungit lättklädd en god stund. Inte för att jag klagade, men…

På Stormarknaden var det lika galet med folk som alltid, nästan. Anna blev för ett ögonblick utomordentligt seriös och gick in för uppgiften att kolla efter vinterjacka åt Prinskorven. Jag spanade in en snigg festblåsa till morgondagen. Tyvärr fanns den bara i storlek 92…

En festblåsa – fast tyvärr bara i storlek 92.

På Lagerhaus var vi en lång stund. Anna skulle nämligen också inhandla en vinst till ett lotteri. Här fanns många roliga saker. Jag insåg att det inte bara är skitfula vimplar som är i ropet utan också pappersbollar att ha i taket. Varför då, liksom..?

Pappersbollar i taket – varför då?

Jag såg ett skitfint duschdraperi som jag tänkte köpa till Klaras älskare R, men tyvärr satte tisdagens p-bot stopp för all shopping som inte är mat för min del för ett tag framöver. Dessutom informerade mig Klara om att R är en riktig torrboll. Månntro hon menade att han aldrig duschar..?

Ett perfa duschdraperi till vännen Klara! Det är ju till och med turkosa inslag i det…

En som gillar att duscha, däremot, är Kronprinsen. Men för att han inte ska känna sig ensam fotade jag denna kompis och messade över till honom. (Johan har, av nån anledning, ank-fobi.)

En svart kömpis till Johan.

Så småningom hittade Anna det hon skulle ha. Annars tyckte jag egentligen att det mesta var… ren skit…

Det mesta var ren skit. Och det fanns också att köpa!

Hittade vi nån jacka till Prinskorven då? Tja på H&M valde Anna mellan två modeller och färger, allt medan jag provade en mössa för den kommande säsongen.

En värmande byfånemössa till Tofflans tomma skalle för den kommande säsongen.

Prinskorven fick en grön jacka. Den blev det till och med 20 procents rabatt på tack vare att Elias bonusmorsa (= Petite Moi) checkade in på Foursquare! Då blev det pengar över till ett par handskar också. Men sen ballade hans mamma ur totalt…

Varning! Den här kvinnan har siktats på H&M i Gränby Centrum. Hon kan blotta sig om man inte är försiktig och…Anna lite i hatten och en grön jacka, vid orange pil, till Elias.

Innan vi lämnade bygget skulle jag filma en liten gris. Den här filmen bevisar att jag INTE är nån filmare…

Slutet gott, allting gott, emellertid. Den gröna jackan passade Elias när han fick den levererad ut till Morgonen. Vi åkte hem till New Village för att äta middag. Nu hägrar Farliga drömmar (senaste Lang-filmen) samt kaffe med wienerbröd och hallongrottor.

Jajamens!

som Bosse J brukade säga.

Livet är kort.

Read Full Post »

Mitt badrum – en dröm

När man går/sitter/ligger hemma så här som jag gör i skrivande stund är det inte svårt att se hemmets skavanker. Det är så mycket som skulle behövas göras här! Till exempel tapetseras om i alla rum utom köket. Och så är det det här med badrummet och duschrummet/toan som jag har drömt om så länge…

Jag har ett ganska stort badrum med badkar, handfat, tvättmaskin och ett par hyllor för handdukar och sånt. Vägg i vägg ligger duschrummet/toan där det finns dusch, toalett, handfat och en liten hylla. Min dröm har alltid varit att slå upp ett hål mellan de två rummen och ta bort ett handfat, så att man slipper gå ut och gå runt när man ska från det ena rummet till det andra.

Badkaret vill jag ha kvar liksom duschen. För ibland är det ju så att jag bara vill mysa i ett skumbad, andra gånger är det bråttom och jag vill snabbt och enkelt kunna spola av mig och tvätta håret.

Idag går mitt badrum i blått och duschrummet/toan i grå-vitt-svart. Jag skulle vilja ha grå-vitt-svart på båda ställena, med rött som dekorfärg. Inget jävla turkost eller så! Badkaret kan jag tänka mig att byta ut mot ett bubblande hörndito, men duschdelen ska vara kvar som den är – fast lite snyggare, förstås! Tänk att till exempel ha ”cigarrer” – kaveldun – som dekor…

Tänk att ha kaveldun som dekor på duschväggen…

Jaa, drömma kan man ju… I alla fall när man sitter här hemma och glor och är sjukskriven… Tills vidare får jag nöja mig med mitt übersnigga duschdraperi i duschrummet, alltid något:

Jag har en gul bil i duschrummet.

Och så får jag fortsätta att gå runt när jag ska in i det ena eller andra rummet. Lite motion har ingen dött av. Tror jag…

Livet är kort.

Det här inlägget är sponsrat. Men mina drömmar är gratis.

Read Full Post »

Ska det vara nåt mer nu?

Jag bara undrar, liksom, för nu är det liiite mycket – på riktigt! Kontorsflytten tog några timmar och innebar ingen lunch, men sen kunde jag jobba. Installerad och klar i ett skitigt rum och med min gamla stationära dator eftersom laptopen är kass. JA, JAG ÄR TJATIG!

Datorjobbare…

Vi skulle stanna för att handla lite medikamenter på vägen hem. Just när jag hade parkerat bilen ringde Sjukstugan i Backen. På måndag ska jag dit igen.

Till middag i kväll blev det pizza. Jag var vrålhungrig och trött och Fästmön är urförkyld. Pizza funkar alltid. Men stackars Anna kände nog ingen smak.

Jag slog en signal till mamma innan jag hoppade in i duschen för att tvaga mig själv efter en svettig dag.

(Notera nu tempusbytet…)

Plötsligt tycker jag att det låter… väldigt bubbligt… Lyfter då täckelsen duschdraperiet och får se att duschrummet/toarummet står i vatten. Skitkul- NOT!

Duschelände…

Det är bara att ösa och ösa och ösa och till sist sjunker vattnet undan. Jag spolar av mig på kroppen, schamponeringen var redan klar, tack och lov. Men vad gör man sen? Jag testar, med Annas hjälp,  med lite propplösare efter att ha rensat golvbrunnen. Ingen nytta. Kollar BRF:s hemsida och fattar inte vad vi har för avtal med vem kring rörmokeri. Ringer därför ordföranden. Och tack och lov är han på sitt mest tillmötesgående humör (TACK!) och lovar kontakta nån i morgon bitti som kan komma hit och spola rören – EFTER att Värmlänningarna Dalkarlarna först har klampat in och och lyft ner de gamla fönstren från ballen*. (Den trasiga persiennen är reklamerad – de har varit här och tittat idag – men när den blir fixad är inte klart, troligen inte i morgon, i alla fall.) Rörmokarna får helt enkelt ta huvudnyckeln från Dalkarlarna. Ordföranden frågar för övrigt om grannarna under har samma problem och jag svarar att jag inte vet eftersom de inte pratar med mig och jag har verkligen, VERKLIGEN ingen lust att plinga på hos dem… Hejåhå, hängderume?

Hälen gör nåt djävulusiskt ont i kväll och jag bara undrar om det är nåt mer som ska hända nu. Kanske får jag Annas förkylning, men det tror jag inte. Det händer säkert nåt ännu värre i morgon, som att puckonas nån grannes bajs kommer upp ur golvbrunnen eller nåt.

Snart, mycket snart, orkar jag inte mer. Men faktiskt har jag det inte värst av allt. Vi såg nyss klart på Line of duty och en av poliserna där satt i en riktig, jävla knipa… En riktigt bra serie i fem delar var detta!!!

Och nu… Nu kanske jag ska läsa lite i boken jag ska recensera. Av de tusen klassikerna är jag nu på 600nånting. Det är såå intressant läsning, men oj så tung boken är! Lika släpbar som min stationära dator på jobbet.

*ballen = balkongen

Livet är kort. Duschgolv är hala.

Read Full Post »

Jag fick en gul bil med mig hem…

Alltså jag är ju lätt glömsk (understatement of the year). Igår hade jag glömt att tanka Clark Kent* och det är ganska dumt om man nu ska på långkörning uppåt landet och hem… Jag åkte från mamma nånstans vid halv tolv och fick cirkulera runt i hela Metropolen Byhålan efter en Preem-mack.

Och sen bar det sig inte bättre än att jag inte bara passerade ICA Maxi, jag stannade till där också. Skälet var att inhandla den där skitsnygga duschdraperiet jag inte hann se mig mätt på när mamma var helt fokuserad på pastejen. Duschdraperiet är verkligen jättefint och priset var bra, så jag fick alltså en gul bil med mig hem. Detta trots att jag ständigt säger att gult, som bekant, är klart fult.

Jag blev jätteförtjust i den gula bilen.

Sen blev det sporrsträck hem till Uppsala och New Village. ”Alla” hade ojat sig över att det skulle bli så mycket trafik och att det skulle komma snö. Längs med de vägar jag färdades var det normalt med trafik och nederbörd kom det endast punktvis och i form av några regndroppar. Jag körde på de vanliga tre timmarna.

Här hemma var allt sig likt, fast krukväxterna var kruttorra och jag tror att den fina hortensian jag fick av Fästmön och barnen förra året har avlidit. Jag hällde på litervis med vatten på växterna och ställde hortensian i vatten i diskhon medan jag ringde mamma. Slängde på en maskin tjockis-svart och maskinen blev lika tjock som jag… Messade Anna och frågade om hon ville bli hemskjutsad i kväll efter jobbet och det vill hon – om jag orkar. Jag orkar.

Men jag blev faktiskt alldeles matt här ett tag. Började kallsvettas och kände mig allmänt klen. Då slog det mig att jag inte hade ätit nåt sen klockan elva, så jag tryckte i mig de sista bitarna påskgodis innan jag for iväg för att äta pizza. Slängde tre stinky bags med sopor på vägen också, jag glömde göra det innan jag for. (Ja, jag ÄR glömsk.)

På pizzerian var det lugnt först. Jag satt bakom en trio människor som jag tror hörde ihop på nåt sätt i form av barn och föräldrar. ”Barnet” var vuxet (äldre än jag) och hade fruktansvärda tics, en av föräldrarna hörde illa och den andra föräldern såg illa. Själv ser jag bara illa ut. Men det var som sagt ganska lugnt – till dess att tre tonårsbrudar kom in och intog bordet bakom mig. De pratade, sjöng och skrattade på så kallad Rinkebysvenska. Märkligt, för när de beställde mat vid disken var deras svenska perfekt. Ja, ja… Jag slängde i mig min flottiga pizza och en Christer Lindarw**, det satt fint.

Flottig pizza och Christer Lindarw satt fint.

Nu ska jag läsa igenom högen med tidningar och post. Jag tror bestämt att där låg en påskhälsning från fru Engelwinge, tusen tack i efterskott! 

Klockan kvart i åtta åker jag och skjutsar Anna och får förhoppningsvis en puss eller två för det. (Ja, jag har förstås baktankar med min snällhet!)

Tänkte få en lugn stund, men nån granne har bultat och borrat, en annan har grillat så jag fick svårt att andas och somliga gömmer sig bakom några klisterremsor på fönstren. Jätteskönt, för då slipper mina ögon gå i kors på grund av turkos-chock. Förutom detta är huset väldigt tyst jämfört med mammas, men här leker ju inte föräldrarna med sina små barn, de bara vaktar dem… Och följden blir en vända till av ungar som skriker för att få uppmärksamhet. JA JAG ÄR SKITTRÖTT OCH GRINIG!!!

*Clark Kent = min lille silverman
** en Christer Lindarw = en stor mjölk 

Read Full Post »