Brillor och Broberg

Ett synligt inlägg med litterär touch.

---

 

Två par läsglasögon med lite högre styrka kan funka för att läsa böcker. Men räcker de för jobbet?

Det här med att använda nya och mycket starkare linser än dem jag bar igår… Att säga att det är en prövning är en litotes. Jag misstänkte att det skulle vara knepigt, men jag kunde inte förutsäga huvudvärken som liksom hamrade sig upp till en sån nivå att jag blev tvungen att avbryta dagens äventyr för att medicinera hemma. Nu har jag just telefonerat en timma med lilla mamma och tabletten har verkat. All värk och allt illamående är inte borta, men de är hanterbara. Jag sitter och skriver vid datorn och försöker se vad det är jag skriver. Ber om ursäkt ifall här vimlar av fel och skyller på mina nya linser. Eller snarare min dåliga syn, dårå… Och i stället för ett dunderlångt inlägg blir det tre kortare.

Första stopp på dagens äventyr utanför hemmet blev vid Tokerian. Där provade jag ut och inhandlade två par läsglasögon, för totalt 100 kronor, i ny styrka. Det här med läsningen blir ett problem och jag misstänker att jag får inhandla läsglasögon i tre olika styrkor. Här vid hemmadatorn kan jag nu använda mina gamla läsglasögon. För att läsa böcker funkar de nyinköpta. Men… vad som funkar på jobbet vete 17 och det kan jag inte testa förrän på måndag.

Stopp nummer två gjorde jag vid Stormarknaden. Där var jag inte ensam. Jag hade tänkt titta in på Systembolaget och köpa med en flaska gott vin hem. Det orkade jag inte. I stället fick jag en trevlig pratstund med Ulf Broberg, som satt på Akademibokhandeln och signerade böcker.

Ulf Broberg pratar ned Agneta Lilja, som fick läsa manus på boken – och kommande i serien – innan den trycktes.

Ulf Broberg visade sig vara just den sympatiska person jag hade trott! Vi hade nog kunnat prata längre, men en ville ju inte hindra eventuella kunder från att nå fram till skriftställaren. Extra roligt var det att Agneta Lilja dök upp. Hon hade alltså läst Den tredje mannen som manus och hjälpt författaren med granskning av språk, fakta etc – om jag förstod saken rätt. Vidare har hon fått läsa även nästa del. För det blir fler delar – Ulf Broberg avslöjade att det blir åtminstone två ytterligare böcker i serien om Uppsalapoliserna Kenneth Kihlman och Lisa Norén. Dessa ser jag fram emot! Tills vidare får jag nöja mig med att ha fått mitt recensionsexemplar av boken signerat av författaren.

Jag fick mitt recensionsexemplar signerat av författaren.

PS Jag har faktiskt läst en bok av Ulf Broberg tidigare, för nästan exakt två år sen. Det är Du ska dö som han skrev tillsammans med Leif Ericksson och som handlar om Fadime Sahindal. Min recension av den boken hos UppsalaNyheter kan du läsa här!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagsgrått och måndagsblått

Ett inlägg om gårdagen och dagen idag.

Igår fick vi sannerligen känna på höstrusk! Det blev en sån kontrast till lördagen när jag och mina gäster kunde sitta utomhus och luncha!

Medan det ännu såg lite torrt ut utomhus gick jag över till Tokerian på söndagspromenad. Det är ju så roligt att promenera ensam när alla andra är två. Äh, jag behövde frisk luft och 2 x 5 minuters promenad räckte för mig och mina onda fötter. Faktum är att foten jag trampade i hålet med är ondare än hälsporrefoten. Eller, för att uttrycka mig mer positivt: hälsporren är bättre!

Slog en signal till mamma sen. Det var nog första gången i världshistorien jag berättade – och beklagade mig över! – att jag ska försöka klara ekonomin i september på 5 000 kronor, det vill säga hälften av mina ordinarie månadskostnader exklusive mat… Jag tror inte hon riktigt förstod. Eller ville förstå. Det är det många som inte vill, får jag känslan av. Men varför ska man bry sig om andras ekonomiska bekymmer? Hur som helst, jag kämpar på och det ska nog bli nån lösning. Det brukar det bli. Jag får väl gräva djupt ner i näbbstöveln och se om jag hittar några guldpengar. På veckans Lotto blev det inte en spänn… Men mamma och jag har var sin femhundring i våra vinstplånböcker (de ligger i en av mina skrivbordslådor) och mamma sa att jag får låna av dessa pengar om jag behöver. Alltid något! Vidare kan jag hoppas på att få pengarna från reparationsfonden utbetalade. Det skulle inte vara helt fel…

Jag läste ut boken jag hade fått låna för recension och skrev ett blogginlägg om den och själva recensionen. La in recensionen en samt bild för publicering på Uppsalanyheter. Känner jag Pe rätt trycks recensionen ut till lunch idag..? Det var ingen ny bok jag recenserade, men en bok som jag vet engagerar människor.

Sen kom regnet och blåsten! Det blev ett helt fantastiskt väder! Jag njöt av att se regnet piska gräsmattan och tennisbanan och höstvinden ruska om björkarna så livligt att träden kändes levande! En bild säger inte så mycket, den blir bara platt, men…

Höstrusk på baksidan av huset!

Härinne var det varmt och gott. Och varmare blev det! Jag fixade söndagsmiddagen i ugnen! Men faktum är att jag har mycket behagligare temperatur efter fönsterbytet än före. Mycket!

Tofflisk söndagsmiddag.

Kvällen ägnades ytterligare en stund åt att skriva och läsa, men sen hällde jag ner mig i bäste fåtöljen till klockan 21 för att glo på säsongspremiären av Bron. Förra gången retade jag mig en del på Saga Norén, en av rollerna. Nu tycker jag bara att hon är häftig! Ibland önskar jag att jag själv var så där totalt i avsaknad av känslor… Onekligen praktiskt… Men en som är fullkomligt utan pokerface kan ju bara drömma om det…

Ostbågar och öl – Toffliskt söndagsgodis.

Direkt efter Bron kopplade jag över till Miss Marple. Men innan dess hade jag laddat med söndagsgodis för här skulle mysas av bara 17! Mys för mig är inte det ätbara, dock, det vill jag ha till protokollet! Mys är den goa stunden man har tillsammans med, i det här fallet, bra TV och nåt gott att äta och dricka. Tillsammans med nån levande varelse är det förstås ännu bättre. Igår fick jag nöja mig med att vicka på tårna så att jag kände att jag åtminstone själv levde.

Tänk att i morse vaknade jag prick klockan sju! Jag var förstås trött, för jag kom inte i säng förrän runt halv ett. Det gick inte att somna genast, utan jag fick sätta på sovrums-TV:n. Men uppe med tuppen innebär för min del att jag kan utnyttja den del av dagen när jag är som mest alert och kreativ. Och den blåa himlen utanför fönstret hjälpte förstås till att puffa upp mig…

Måndagens himmel är alldeles blå. Notera den yttepyttiga månen.

Jag har fått fin coachning och praktisk hjälp av Twitter-Asa, så dagens första uppdrag var att skriva en ny sorts ansökningar. Tre jobb sökte jag totalt, för det var tre intressanta jobb jag hade hittat under helgen. Vidare jobbade jag med min sammanfattning på LinkedIn. Helt nöjd med den är jag inte, så jag kanske tar ett tag med den senare idag.

Inte ett uns lust att umgås med nån har jag idag, inte ens genom Wordfeud, som jag börjar bli hjärtligt trött på. Men jag ska slänga i mig lite brunch (det vill säga frukost fast vid nästan lunchtid med tanke på att jag har varit vaken så länge), fixa till mig och tvinga ut mig i höstsolen. Vem vet, den kanske gör underverk för en som kom på sig själv med att packa jobbväskan igår kväll… Till ingen nytta.

Livet är kort.

Read Full Post »

Du ska dö

Ett inlägg om en bok.

Tio år efter ett mord i Uppsala skriver en journalist och en advokat en bok om händelserna. Resultatet blev Du ska dö av Ulf Broberg och Leif Ericksson. Jag fick den lilla boken i händerna för att recensera. Det var inte en bok som jag själv skulle ha valt att varken köpa eller läsa.

En bok om ett väldigt känt mordfall i Uppsala.

Boken inleds med en avskrift av det larmsamtal som kom in till SOS Alarm en kväll i januari 2002. En kvinna skriker att hennes pappa har dödat hennes syster. Systern är Fadime Sahindal och hon har inte ens hunnit fylla 27 år.

Författarna beskriver mordet såsom det troligen har gått till samt händelserna därefter. Ibland kommer berättelsen så nära att jag funderar över vad som är sant och vad som är en engagerad advokats uppfattning om händelserna. Jag funderar också över huruvida det är OK att en kvinnas advokat tio år efter hennes död skriver en bok om mordet.

Baksidestexten säger att det här är en dokumentär berättelse. Boken är, också enligt baksidestexten, baserad på advokatens hågkomster och den ena systerns minnen och upplevelser. Alltsammans är sedan kompletterat med material från domarna i såväl tingsrätt som hovrätt samt intervjuer.

En del av boken beskriver bakgrunden till händelserna den där januarikvällen när en pappa släcker sin unga dotters liv. Fadime kom till Sverige som sjuåring eller som nioåring – min egen efterforskning ger olika uppgifter. Det är pappan som kommer till Sverige först som flykting. Det är också han som tar hit sina barn. Det är här Fadime växer upp. Och hon blir, i familjens ögon, väldigt svensk. Alltför svensk.

Största delen av boken beskriver hur Fadime blir en nutida martyr. Det säger till och med domprosten när hon håller begravningshögtiden i Domkyrkan. En kyrka där man normalt inte viger personer av annan tro än den kristna till den eviga vilan. Men Fadimes mord har fått stor uppmärksamhet i media. Och Domkyrkan har erfarenhet av mediatryck (heter det inte medietryck?) sedan bildspelet Ecce Homo, står det i boken.

Språkligt sett är den här boken definitivt inte i Nobelprisklass. På flera ställen hittar jag upprepningar. Att advokat Ericksson är betagen av den intensiva och vackra Fadime är ett exempel på detta.

Den som vill läsa mer om hedersrelaterade mord kan till exempel läsa Emre Güngörs och Nima Dervish bok Varför mördar man sin dotter? (Länken går till ett blogginlägg om boken.)

Läs min recension av boken hos Uppsalanyheter!

Livet är kort. Vissa liv är alltför korta.

Read Full Post »