Du går inte ensam

Ett inlägg där Tofflan skriver om en bok hon har läst. 

Gotland måste vara Sveriges motsvarighet till engelska Midsomer. Jag vet inte hur många svenska författare som tar livet av folk där. Nu senast är det Mari Jungstedt igen, i den elfte deckaren om polisen Anders Knutas, Du går inte ensam.

Små flickor försvinner den här gången.

Anders Knutas mår dåligt efter sin skilsmässa från Line och är sjukskriven. Reportern Johan Berg har flyttat till fastlandet. Nu är det Karin Jacobsson som tar hand om brotten i Visby. En liten flicka försvinner plötsligt från salongen där hennes mamma arbetar. Hon finns inte nånstans. Sen försvinner ytterligare en liten tjej. Samtidigt pågår Anders Knutas och Karin Jacobssons spirande kärlek och Davids och Annas gräl om det hon håller på med om nätterna…

Låter det rörigt? Ja, det inte bara låter rörigt, det är tämligen rörigt i Mari Jungstedts senaste deckare. Det känns nästan som en debutbok, alltför många berättelser i berättelsen. Och ingen blir nästan färdigberättad. Ändå är kapitlen korta. Läsaren får hoppa mellan karaktärerna. Ibland kan det vara ett spännande sätt att föra händelserna framåt. Ibland blir det bara… trist.

Nej, det här är inget litterärt mästerverk. Det känns som om Mari Jungstedt har haft tankarna nån annanstans när hon har skrivit den här boken. Det hettar till nån gång, men boken blir aldrig spännande.

Lågt Toffelbetyg! Boken är inte värd de 269 kronorna som Bonniers bokklubb vill ha för den. Jag köpte den på ICA Solen för ungefär hundra spänn mindre! Det är jag glad för.

Livet är kort.

Read Full Post »

Gräset är inte grönare, utan billigare

Ett inlägg där Tofflan beklagar sig över i hennes tycke orättvisa månadsavgifter, men där hon också njuter av sin balle*.

Det är kvavt. Det är förbannat kvavt. Jag sitter och kan tack vare mina nya fönster ha korsdrag i min lägenhet, men det hjälper föga. Dessutom måste jag stänga fönstret ibland av olika ljudliga anledningar. Det är omöjligt för mig att skriva eller ens tänka eller telefonera eller läsa när det stimmas nedanför mitt öppna fönster. Alla måste vi få finnas. Det är bara det att somliga finns lite mer än andra.

Första parkett? Grönare gräs på andra sidan? Nja, när man inte får plats på sin egen uteplats (= kommunens mark) flyttar man utanför staketet (= också kommunens mark).

Det är ganska orättvist, egentligen, att vi som inte har uteplats utan balle har högre månadsavgifter än dem där nere på marken. Inte nog med att de har uteplatser, de har också tillgång till gräsmattorna utanför egna, uppsatta staket. Några regler för var staketen ska sättas upp har vi mig veterligen inte i min bostadsrättsförening. ”Tomternas” storlek på bottenvåningarna har satts godtyckligt av dem som bor där och kan skilja ganska rejält. Trots detta betalar alltså de som bor med uteplats mindre varje månad än vi som bor med balkong. Men, det är ju så att marken de kallar sin faktiskt inte är det. Den är inte ens bostadsrättsföreningens. Den är kommunens. Vilket skulle kunna innebära att vem som helst kan nyttja uteplatserna. (Kanske är det så man har tänkt när man har bestämt månadsavgifterna? Men vem sätter sig på grannens uteplats bara så där, liksom?)

Nu är det emellertid så att jag tycker att gräset är betydligt grönare på min balle. Här slipper jag få in kreti och pleti som har vägarna förbi med ett vinglas i handen – jag bestämmer enväldigt vem som kommer hit och får sitta.  Möjligen skulle detta vara ett argument för att jag betalar högre månadsavgift…

Igår kväll gjorde jag snabbt klart för ballesittning** – det vill säga torkade bort all jävla björkpollen och plockade fram dynor och andra tillbehör. Jag provade till och med shorts och linne, men insåg att armhålorna krävde ansning. Efter rakningen blev jag så trött att jag bara ville sätta upp toffelfötterna.

Nej, benen har jag aldrig rakat i hela mitt liv.

Markisen fälldes ner och jag dukade så småningom fram tillbehör som var en del av mitt ensamma fredagsmys. Myset i sig är ju att sitta och ha det gott, tillbehören en bok, en öl och lite nötter. Pennan fick hänga med ut denna gång eftersom boken skulle recenseras.

Tillbehör som utgjorde en del av mitt fredagsmys.

Jag gillar inte ordet fredagsmys. Skälet är att vissa chipsproducenter har gjort det till ett ord som omfattar att äta flottiga saker. För mig är de flottiga sakerna – för gårdagen: salta jordnötter – en mindre del av myset. Själva myset är att sitta och ha det gott, inte nödvändigtvis stoppa skitsaker i munnen. Men nu åt jag lite nötter, drack lite öl och läste klart boken.

Min intention för kvällen var att slöglo på Kanal 9:s crime night. Vädret och värmen satte stopp för det. Jag tillbringade mesta delen av kvällen på ballen alternativt vid datorn. När jag bläddrar tillbaka ser jag att jag var synnerligen produktiv vad gäller inlägg igår. Det sista blev ytterligare en recension, denna gång av en barnbok.

Lite TV blev det trots allt mot slutet av kvällen, men mest som bakgrundsljud. Jag började läsa Mari Jungstedts senaste deckare. Utan att ha läst färdigt den kan jag meddela att den är… snabbläst. Och vad snabbläst står för är förstås en tolkningsfråga…

Idag har det diskuterats och planerats inför den kommande veckans familjebegivenheter. Så mycket gjort har det inte blivit, dessvärre. Jag har i alla fall tvättat och vattnat mina krukväxter. Nu väntar tvagning av mig själv samt Himmelsfärd. Ett svagt molande bakom pannan talar om för mig att jag borde ha sovit mer, trots att jag inte vaknade förrän halv tio i morse, väckt av nån idiot som körde motorcykel på gården. Det är väl ändå inget fordon man fraktar stora och tunga varor på så att man behöver köra ända fram till porten? Nej, just det.

Hur är det hemma på din gård??? Skriv gärna några rader i en kommentar, för jag är nyfiken av naturen!

*balle = balkong
**ballesittning = balkongsittning

Livet är kort.

Read Full Post »

Tomater och Solen

Ett inlägg i vilket Tofflan prisar tomater och ICA Solen.

Ute i Förorten styrde vi kosan direkt till ICA Solen, den bästa ICA-affären. Tyvärr är den också den trängsta ICA-affären och det är väl den enda nackdelen. Alltså att man blir lite irriterad. För var man än står, så står man i vägen för nån.

Fästmön styrde stridsvagnen och plockade i varor, medan jag hade tid att betrakta… grönsakerna. Se, vilka lustiga tomater! Randiga, liksom.

Zebrinotomater – randiga som små zebror.

Överhuvudtaget tycker jag att det är roligt med alla exotiska och annorlunda frukter och grönsaker som jag då och då upptäcker i affären. Bara av tomater finns det ju numera massor av sorter. ICA Solens utbud var extra stort, dagen till ära. Förutom vanliga tomater och kvisttomater, fanns följande utbud av mini-tomater:

Minitomater – och svenska såna!

Kort sagt, ICA Solen är den bästa ICA-affären. Och det får jag inte betalt för att blogga!

Affärens gamla logga är så gammaldags att den känns modern.

Har du nån favoritaffär när du handlar mat??? Var handlar du???

Livet är kort.

PS Jag köpte dock inte några tomater utan en chokladbit (som tillverkats sen 1919!I) och en bok – det är ju lördag!

Read Full Post »