Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘drunkning’

Ett inlägg om en bok.


 

HäxanFör ett tag sen strålade jag samman med Annas snälla mamma i samband med att Fästmön köpte en bästefåtölj. Då hade hon med sig en kasse böcker som vi fick gå igenom innan den skulle lämnas till Myrorna. I den kassen hittade jag Jan Mårtensons deckare Häxan, som jag roffade åt mig. Nu har jag läst boken. Det blev angenäma stunder med god mat och dryck, antikviteter och självaste August Strindberg, minsann! Eller i alla fall den senares konst. Tack, Ing-Mari!

Den här gången hamnar antikvitetshandlare Homan i Frankrike, närmare bestämt i Grez gamla hotell. Nu som då har ett gäng svenska konstnärer samlats. I gänget finns också konstkritiker, konstakademiker och en journalist. Det är en brokig samling människor, men ett tycks de ha gemensamt: hatet mot Pauline, konstkritikern, som går under öknamnet Häxan. Faktum är att hon hatas så mycket att nån tar livet av henne. Eller är hennes fall från slottsruinen en olyckshändelse? Vad har i såna fall hänt med Strindbergstavlan som Homan fått som tacksamhetsgåva för att han räddat en person från att drunkna och som Häxan ”lånat”?

Som vanligt i Mårtensons Homan-deckare är det mycket prat om mat och dryck, men det stör mig faktiskt inte. Inte heller blir jag jättestörd av nyhetsrapporteringen och att de politiska frågor som var på tapeten när boken skrevs omnämns. De tillför förstås inte själva berättelsen nåt. Däremot blir det lite av ett tidsdokument. För övrigt är boken spännande och jag lyckas inte lista ut mördarens identitet trots att Mårtenson på nåt ställe i boken skriver att det klassiska i gamla Agatha Christie-deckare är att den minst sannolika är den skyldiga.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Carmen och dödenJag har just läst en bok som inleds med en utförlig beskrivning av en drunkning. Det fick mig nästan att sluta läsa innan jag riktigt hade börjat. Men jag vågade fortsätta läsa Karin Fossums psykologiska thriller Carmen och döden. Boken blir inte mindre otäck längre fram.

Den här berättelsen handlar om Carmen och Nicolai, ett ungt par vars lille son drunknar i en damm. Det ser ut att vara en olyckshändelse, men polisen, med Konrad Sejer i spetsen, måste utreda. Och visst är det nåt skumt med mamman, eller? Ville hon egentligen ha sonen, barnet som föddes med Downs syndrom..? Dessutom undrar man verkligen hur det är fatt med polisen själv. Sejer drabbas av svåra yrselanfall.

Boken tar upp ett brännande aktuellt ämne, nämligen det om en blivande mamma har rätt att få abort när fostervattensprov visar att nåt är fel med barnet. Som vanligt skildrar författaren de inblandade med en otrolig skärpa i porträtten. Människorna i boken blir väldigt… mänskliga.

Samtidigt som jag tycker att boken är i tunnaste laget, innehåller den stycken som känns utdragna. Det blir inte riktigt toppbetyg den här gången, men Toffelomdömet blir ändå högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår var det fyra år sen jag talade med dig sist. Idag är det fyra år sen du dog. Alldeles för tidigt. Du, min stora, starka pappa, var ju inte sjuk. Fast det var du. Din dödsorsak ansågs vara drunkning, men rapporten från din obduktion visade att du trots allt var ganska sjuk. Ja, jag läste rapporten! Jag ville ju veta hur och varför. Det gick ju alldeles för fort. Ena stunden pratade jag med dig, i nästa stund fanns du inte mer.

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Det har varit så mycket som har hänt de här åren sen du gick bort. Ibland är jag glad att du slapp uppleva vissa saker, men ibland hade jag önskat att du fanns här så både mamma och jag hade kunnat fråga dig om råd. Samtidigt vet jag åtminstone två händelser som hade gjort dig så heligt förbannad att ditt hjärta nog hade brustit… Nu slapp du höra om dessa händelser och det är jag trots allt lite glad för. Trots det vet både du och jag att de som är dumma, de får sitt straff till slut. Det är bara inte upp till oss människor att straffa dumhet.

Jag saknar dig, pappa! Jag ska alltid sakna dig, lilla pappa.


Pappa, så här minns jag dig!

Read Full Post »

Enligt dödsattesten hade han avlidit av drunkning. Det hela kändes mycket förvirrande. Han hade ju stått upp. Hur kunde han då ha drunknat? Och det fanns inte en milliliter vatten i hans lungor.

Medan vi sörjde och funderade över detta i en av julis allra hetaste dagar pågick en gårdsfest nedanför. Det var så otroligt hånfullt mot E. Den käre, käre E…

Read Full Post »