Ett inlägg om nuet.
Spindelkvinnan är här.
Jag har Spindelkvinnan hos mig. Hon är den bästa! Hon är den som bär mig genom livet, utan applåder eller andra hyllningar. Vi har farit än hit, än dit med barn, packningar och godisbunkar. I skrivande stund väntar jag på att potatisarna ska bli genomkokta så att vi kan sätta oss framför raclettegrillen. Som vanligt har jag köpt för mycket ost och som ännu mera vanligt luktar det nu skit i hela köket.
För övrigt har konsultationen med polismakten lett fram till att jag har fattat ett beslut. Det måste nämligen bli ett stopp på vissa saker. Eller är syftet att driva mig framför tåget? I såna fall kan straffsatsen bli en annan. Rätt att framföra sina åsikter och känslor har alla. Men det som nu har pågått i så lång tid är inte OK. I detta är vi enade. Att hånfullt twittra att en viss nyligen avliden skådespelare hellre skulle vara arbetslös än död – med finger pekat mot mig – är att ha drivit en mening, lösryckt ur sitt sammanhang, alldeles för långt. Det får konsekvenser.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 