Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘driftig’

Ett inlägg om en ganska halvgalen dag.

 

Marsmorgon

Marsmorgon med ett eldklot på himlen.

Ett sammantaget omdöme om den här dagen är att den har varit halvgalen. Härligt nog höll sig solen framme. Jag fick se den tidigt i morse, en stund mitt på dan och så när jag skulle åka hem. Stor, var den. Rund. Som ett eldklot. Naturligtvis ville jag stanna och fota, men man kan liksom inte göra det mitt på E4:an. Det fick bli en bild från parkeringsdäcket intill kexfabriken i stället.

Blå himmel och plan

Himlen var blå hela dan! I cirkeln, ett plan.

I morse samåkte vi eftersom Fästmön började klockan sju. Det var skönt att komma tidigt till jobbet, för jag hade fått ett par frågor igår kväll som jag ville besvara så snart jag kunde.

Lilla My

Lilla My, med ett ton sisu, har lämnat min arbetsgivare idag. Vilken förlust – för arbetsgivaren!

Och så plötsligt var det lunch. Det blev en sista sådan med M, tyvärr, eftersom det var M:s sista arbetsdag här. Så skils våra vägar. Jag hoppas förstås att vi kan fortsätta hålla kontakt på nåt sätt. Jag menar, datorer, mejl, sociala medier, mobiler finns ju, för att nämna några hjälpmedel. Samtidigt misstänker jag att våra liv går så mycket isär att vi nog inte lär varken ses eller höras. Det är vemodigt och ledsamt, för M är en person som jag gärna skulle vilja behålla i min vänkrets. En rättskaffens, hårt arbetande, driftig, rak Lilla My med ett ton av sisu är M!

Resten av dan är inte så mycket att orda om. Det var möte och jobb och en bit glasstårta med blåbär i all hast. Och så skiter sig saker och ting just när jag ska åka hem! Lagen om alltings jävlighet, oder was? Det värsta var nog emellertid en fruktansvärd olycka på E4:an. I det sammanhanget var det verkligen inte värst för mig! Men det klart. Jag fick ta gamla E4:an hem. Den vägen är inte bara längre, den är smalare, hastigheten ligger på 70 eller 80 och stora delar av vägen är det omkörningsförbud.

Våffla med grädde och hjortronsylt

Våffla med grädde och hjortronsylt

Jag var sen hem. Och skithungrig. Möttes av en smått ilsken Anna som hade fått betala för mycket. För att lösa detta gav vi oss iväg nästan omgående så att det blev utrett. Runt halv åtta kunde vi bänka oss och äta kvällsmat – våfflor med grädde och hjortronsylt. Jag åt så jag mådde illa. Hur många våfflor jag åt? Tja, kanske… fem, sex… eller åtta, nio… Ja, du fattar kanske hur jag mår..?

Diplom Antikrundan Arvika

Jag har blivit antikkunnig!

Anna var söt och diskade. Själv slog jag mig ner i bästefåtöljen för att avnjuta veckans höjdpunkt: Antikrundan. Då får ingen störa mig och jag kör igång appen och värderar. Hej vilt. Men nu börjar min träning ge lite resultat. I stället för att kolla in vad folk har på sig och hur de pratar och att hånskratta åt dem när de säger att de inte bryr sig om vad deras medhavda pryl är värd har jag börjat lyssna på värderingsmännen. Och se! Dagens diplom visar en positiv utveckling: jag fick omdömet Antikkunnig.

Jajamens!

som Bosse J brukade säga.

Nu är jag lite, jävla trött och ska umgås med Anna de sista timmarna vi är ensamma. I morgon är det fredag, hörru!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med en sammanfattning av en mini-TV-serie.


Tre delar
blev det av Fröken Frimans krig. Tre mycket lyckade delar, eftersom de inte bara var roliga och rappa utan också hade ett stänk av allvar. Jag skrev om första delen, inte om andra och nu om hela serien. Och detta enbart för att gratulera SvT till en bra produktion.

Fröken Friman

Fröken Friman i mitten och hennes gäng. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Här har man lyckats samla
några av Sveriges bästa kvinnliga skådespelare. Skådespelare från olika genrer, såväl komedi som drama. Och det blir bara så lyckat! Inte bara i själva dramat kompletterar kvinnorna varandra utan också på scenen. Även de allvarliga blir roliga – och de roliga allvarliga.

Sissela Kyle är lysande i huvudrollen som den driftiga fröken Friman. Kvinnan, som kräver att kvinnor ska ha samma rättigheter som män. Maria Kulle är kanonbra som den barska hushållerskan som avancerar till butikschef och som visar sig älska en häst… Och så Ulla Skoog, i fantastiskt orange hårburr, som konkurrenthustrun mitt emot.  För att nämna några. Jag skulle kunna nämna alla, men timmen är sen och jag önskar att alla som inte såg serien gjorde det. Det här är riktigt bra svensk TV-produktion, nämligen.

Högsta Toffelbetyg, förstås!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »