Strindberg och jag

Om det finns nån författare jag skulle kunna skriva kilometervis om så vore det August Strindberg. Idag är det 100 år sen han dog och med ett enkelt blogginlägg vill jag delge dig som läser mina tankar om Strindberg.

I den här sängen dog August Strindberg.

Jag vet inte vad det var som ursprungligen fick in mig på Strindberg, men under mina tidiga 20-tal, på yngre stenåldern, alltså, blev jag alltmer fascinerad av honom. Hösten 1982 kom jag till Uppsala för att inleda mina universitetsstudier med en första termin litteraturvetenskap. Det blev fyra terminer totalt och litteraturvetenskap är huvudämnet i min examen. Den sista terminen ville jag läsa en specialkurs om Strindberg, men det blev inget av med det eftersom ingen var intresserad av att varken delta i kursen eller undervisa.

En ung August Strindberg.

August Strindberg debuterade som dramatiker, men riktigt känd blev han nog med sin första roman, Röda rummet. Fast då hade han egentligen redan orsakat rabalder med sitt debutalster. Jag gillar mest Strindbergs romaner eftersom jag vet att de innehåller ganska mycket självbiografiskt. Men August Strindberg skrev inte bara dramer och romaner, han skrev lyrik och noveller också. Utöver det målade han fantastiska tavlor och var en ivrig fotograf. Ett tag försökte han göra guld.

Strindbergs liv var minst lika spännande som hans författarskap. Han var gift tre gånger och fick barn med alla sina tre fruar. Det allra första, kända barnet lämnades emellertid bort. Barnet dog redan efter tre dagar. Strindbergs yngsta dotter avled så sent som 2007, 105 år gammal.

August Strindberg porträtteras ofta som både galenpanna och kvinnohatare. Gissningsvis var det mycket svårt att leva i ett förhållande med honom, den store författaren, konstnären, till och med geniet! Det är nog aldrig lätt att leva med nån som skapar saker och som inte har en

nio-till-fem-tillvaro

Har du inte läst nåt av August Strindberg tycker jag att du har gått miste om nåt! Därför vill jag ge dig några lästips:

• Sagor (novellsamling; skrevs för yngsta dottern)
• Från Fjärdingen och Svartbäcken (noveller om August Strindbergs tid i Uppsala)
• Röda Rummet (romandebut)
• Tjänstekvinnans son (självbiografisk roman)
• Inferno (självbiografisk roman som skildrar en av Strindbergs psykiska kriser)
• Giftas (novellsamling med motiv från äktenskap)

Det var mina Strindbergstips har du några???

August Strindberg dog i sängen som jag har bild på ovan. Han var då en mycket ensam man. Om du får tillfälle, besök Strindbergsmuseet, som utgörs av August Strindbergs sista bostad, belägen på Drottninggatan, ganska centralt i Stockholm. Där hittar du hans säng, men också en del av hans fotografier och böcker. Hans arbetsrum med de pedantiskt placerade pennorna är på nåt sätt otroligt rörande.

August Strindberg som gammal man.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som har fascinerat mig med August Strindberg. Men jag tror att det är hans geni såväl som hans konstnärliga förmågor vad gäller såväl ord som bild. Förutom att jag varken är geni eller har några konstnärliga förmågor är vi rätt lika, säger somliga… Skulle väl vara vårt humör då, möjligen…

Tofflan Strindberg???

Read Full Post »

Kriser kan ge kreativitet

I Dagens Nyheter hittar jag idag en intressant artikel där man hävdar att kriser kan mana fram kreativitet. Det är Marianne Goldman som arrangerar skrivarkurser för kvinnor som fått bröstcancer.

Marianne Goldman är inte bara workshopledare i kreativt tänkande, hon är dramatiker och diplomerad psykosyntesterapeut. Inte för att jag vet vad det senare är för nån sorts terapi, men jag tror absolut på att kriser inte bara kan locka fram kreativitet, utan också vara en del av den läkande processen. Det är till exempel så jag har använt – och använder! – den här bloggen!

En kris kan helt klart ge kreativitet, det är jag den första att skriva under på!

                                                                                                                                                            De senaste två åren har Marianne Goldman lett workshoppar för en brötcancerförening i Stockholm där färdigbehandlade deltagare skriver om det de varit med om. För under tiden man behandlar cancern fokuseras allt på kroppen och själen hinner man inte riktigt med alla gånger.

Marianne Goldmans skrivövningar pågår i två dar. Det finns en viss struktur och skrivövningarna är tidsbegränsade. Men det är genom dessa skrivövningar som deltagarna får hjälp att uttrycka det de har varit med om. Förhoppningen är att deltagarna ska hitta nya insikter och göra nya upptäckter inom sig själva.

Den som vill läsa om min vän Rippes resa genom cancervården kan läsa här, här, här och här.

Read Full Post »

En dag i dimma

Tidigt till jobbet. Skulle datorn, som blivit uppgraderad och lite tillfixad under morgondagen, funka? Svar: NEJ! Hela dan har det tagit, nästan, att få den i användbart skick. Medan jag väntar på att få hjälp att hitta de rätta drivrutinerna till bildskärmen försöker jag få till ett inlägg. Och föra över lite bilder från morgonen. Jag ser det som jobb. Pausjobb.

Att försöka uppgradera en dators system kan vara som att jobba lite i dimma när det gäller att få saker och ting att fungera som de ska. Därför illustreras detta inlägg med morgonens dimbilder.

                                                                                                                                                                       Jag ska få lite tillbehör till datorn i eftermiddag också. Känns skönt att få nya grejor – och grejor som funkar framför allt. Den stackars IT-personen har haft mig i örat typ fyra gånger idag. Inga korta stunder heller. Men jag har fått god fjärrhjälp och vi löste det mesta, förutom detta med skärmen. Vilken födelsedag! Tja, inte min, men M från IT som har fixat och trixat åt mig!

Man såg inte många meter framför sig idag.

                                                                                                                                                                           Jag traskade iväg till morgonmötet med stora jobbkameran runt halsen för att få lite experthjälp. Ändå blev det med den lilla tejpade mobilkameran jag fångade dimman och träden.

Ett underligt runt träd ligger vid dammens ena kortsida.

                                                                                                                                                                                       På min väg till morgonmötena upptäcker jag så gott som alltid nya saker. Här en häftig stenbro!

Visst är bron häftig?

                                                                                                                                                                            Och i buskarna låg Rosa och vältrade sig. Eller hade nån dumpat henne där?

Dumpad eller bara vältrande sig? Rosa låg i buskarna.

                                                                                                                                                                         Medan vi grejade med min dator, IT-M via fjärrstyrning och jag vid skrivbordet, tappade vi kontakten med Internet. Senare förstod jag vad som hade hänt: nån hade grävt av en kabel! Här är bildbeviset:

En avgrävd kabel och en grävmaskin lämnad i panik?

                                                                                                                                                                                           Idag ska jag hämta mitt bokpaket på ICA Heidan. Äntligen! Sen blir det en tur ut till Himlen med ett antal matkassar till Fästmön och barnen. De tre yngsta kommer nämligen hem i morgon, men då kommer inte jag ut. Jag laddar för en kulinarisk upplevelse hos Sysslingen som har flera titlar på sitt visitkort, bland annat fil dr, romanförfattare, dramatiker, arkeolog – och mästerkock, enligt Sysslingsyster. Nu är det upp till bevis!

Read Full Post »

Babel den 28 april: Elsie Johansson, 80 år, krisande män och lite annat

Veckans Babel ägnades till viss del åt ytterligare en 80-åring (för ett tag sen var det Tomas Tranströmer) – Elsie Johansson*.

Dokuförfattartramset representerades denna av gång av Nour El-Refai, skådespelerska och stå-uppare. Kanske passar genren och veckans ”författare” rätt bra ihop, jag spolade förbi skiten det hela.

Kvällens huvudperson var 80-årsfyllande författaren och tidigare postkassörskan Elsie Johansson. Elsie Johansson debuterade som 48-åring 1979 med en diktsamling. I slutet av 1990-talet slog hon igenom med romanerna om Nancy. Författardebuten kan tyckas sen, man faktum är att Elsie Johansson debuterar som dramatiker i höst, 80 år fyllda.

Lagom till författarens 80-årsdag kommer Nancy-trilogin i nytutgåva.

                                                                                                                                                               En ny bok med författarens eget urval av dikter och korta prosastycken, Då nu är jag, gavs ut i mitten av april.

En bok med författarens eget urval av sina egna texter.

                                                                                                                                              Givetvis kom Elsie Johansson till studion. Jag har aldrig tidigare lyssnat till henne, bara läst en del av hennes böcker. En behaglig röst och en väldigt… lättpratad kvinna hörde jag nu! Dessutom en kvinna som är van att bli lyssnad på när hon talar…

Nästa inslag handlade om svenska böcker med krig som tema. Romaner om krig, och framför allt andra världskriget, har på senare tid blivit väldigt vanliga utomlands. Bland de svenska krigsböckerna som nyligen kommit ut nämns författare som Annika Thor och Ola Larsmo. Tyvärr blev reportaget ganska trist – det hade kunnat bli så intressant!

Programledaren drog så ihop sina ögonbryn och ännu mer förnumstig ut än vanligt när han presenterade nästa reportage: om mannen i litteraturen. Ett exempel på en bok om dagens man är Susan Faludis bok Ställd. Och männen idag är i kris. Ett exempel ges i Erik Helmersons bok Den onödige mannen.

En bok om mannen i kris.

                                                                                                                                                     Åter i studion var Erik Helmerson en av gästerna. Johan Hilton, biträdande kulturchef på Expressen och författare och Inti Chavez Perez, författare och föreläsare bildade kvartett med den manlige (?!) programledaren som kapellmästare. Kvartetten var ganska enig om att det är fullt av män i kris. Ursäkta mig, men det här inslaget var totalt ointressant. För mig. Och vad är dess plats i ett litteraturprogram??? GAH!

Så ett inslag om en bestsellerroman, Tom Rachmans De imperfekta, en bok som handlar om en borttynande tidningsredaktion. Personskildringarna höjdes till skyarna, något som förstås gör i alla fall mig nyfiken på den här boken! 

                                                                                                                                                 Kvällens boktips, en bok som alla män bör läsa, blev:
Elsie Johansson: Jag vill inte tjäna av Ola Larsmo
Erik Helmerson: Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf
Inti Chavez: Pappan och havet av Tove Jansson
 
                                                                                                                                                      *Elsie Johansson = enligt rykten på väg att bli styvmoster till en mig närstående person

Read Full Post »

Babel – för en vecka sen…

Oj, det är en vecka sen förra Babel sändes – och jag har inte hunnit kolla inspelningen från SvT på DVD:n förrän idag… Vad är det som gör programmet så viktigt eller så bra att det sägs att ”alla” vill vara med i det – och jag vill SE det? Tja, inte är det programledningen*… Och inte heller en av frågeställningarna i förra veckans program: Hur skriver man om kungahuset?

Först ut i studion var Per Svensson och Johan T Lindwall, båda aktuella med en nya böcker om monarkin, samt Amelia Adamo, som startat en ny tidskrift, S, som handlar en hel del om kungahuset.

Redaktionen hade anlitat Jessika Gedin för att läsa igenom all denna nya litteratur om monarkin och det blev ett friskt och vasst reportage om bland annat fjäsk och tråkighet. Därpå följde en trist diskussion i studion om monarkin rent generellt. Och den väldisciplinerade studiopubliken skrattade, som alltid, torrt och på kommando, känns det som. Vad har detta med litteratur att göra?.. Och framför allt, vad har diskussionen om kungahuset i ett litteraturprogram att göra???

Per Gustavssons prinsessa var huvudperson i nästa reportage, ett betydligt roligare inslag i programmet! Denna tjej som gillar att vara både vän och stark.

Prinsessan – gillar råååsa men kan också slåss mot drakar.

                                                                                                                                                         Bob Hansson tramsade sen vidare med kärleksdiktstävlingen. Bland annat läste han dikt för Daniel och Victoria – emellertid inte med efternamnen Westling och Bernadotte…

Nästa gäst i studion var musikskribenten och manusförfattaren Andres Lokko, även han aktuell med två nya böcker. För rolighetens skull (?) betitlade Andres respektive Lokko. Böckerna innehåller 20 års texter. Andres Lokko sa en hel del roliga och kontroversiella saker. Bland annat vill han uppfostra folk att läsa och lyssna på bra saker. Och bra saker är ju förstås sånt som han själv anser vara bra. Självklart.

Den danska författarinnan Hanne Vibeke Holst porträtterades eftersom hon nu debuterar som dramatiker. Hennes pjäs är inspirerad av den mördade ryska journalisten Anna Politkovskajas öde. Denna irriterande journalistkvinna som bara måste bort…

Veckans boktips blev:
Andres Lokko:  The dog of the marriage av Amy Hempel
Amelia Adamo: Min mamma är död av Claes Britton
Per Svensson: Käre prins, god natt av Lennart Bernadotte

Nästa Babel, som visas redan i kväll, handlar bland annat om genier och Patricia Highsmith!

                                                                                                                                   *Programledningen, Daniel Sjölin… Varför kan ingen hjälpa honom med håret och att få på karln en blazer i rätt storlek???

Read Full Post »