Premiär: Springfloden

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Oerhört spänd sparkade jag igång SvT1 klockan 21 i kväll för att se premiäravsnittet av Springfloden. Serien, som omfattar tio delar, klassas av SvT på deras numera rätt dåliga webb (urusel källa till information), som en dramathriller. Den är baserad på Rolf och Cilla Börjlinds bok med samma titel. Jag tyckte att boken var en bladvändare och jag var väldigt förväntansfull inför serien.

Kjell Bergqvist som Tom Stilton och Julia Ragnarsson som Olivia Rönning i Springfloden. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Såväl bok som TV-serie pendlar mellan olika tider. I nutid får Olivia, som går på Polishögskolan, i uppgift att göra ett elevarbete på ett cold case. Det visar sig att hennes pappa jobbade med fallet. Men även Tom Stilton. Märkligt nog finns det ingen som vet var Tom Stilton är – mer än vi tittare. Tom Stilton har blivit uteliggare. Han och hans hemlösa kompisar blir attackerade av två maskerade killar. Killarna misshandlar en av de hemlösa svårt, filmar det hela och sprider på nätet. Och sen plötsligt vaknar en gubbe på en strand i ett spansktalande land.

Ja ärligt talat… TV-serien börjar lika rörigt som boken. Men boken är en bladvändare och TV-serien blir mest obegriplig, i alla fall efter det första, 45 minuter korta avsnittet. De korta avsnitten gör att SvT kan dra ut på serien i tio hela avsnitt. Alldeles för många, enligt min mening.

Skådespelarinsatserna var bra och serien känns realistisk. Jag hoppas att detta röriga försvinner med kommande avsnitt. Det blev en ganska medioker start för Springfloden, enligt min mening.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ice Cream Girls

Ett inlägg om en brittisk miniserie.

Som av en händelse – och det är faktiskt sant! – satte jag på SvT1 klockan 21 i afton. Vad visas om inte åter en skitbra, brittisk miniserie?! Denna gång heter den Ice Cream Girls, handlar som skuld och består av tre delar.

Serena och Poppy. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Det har gått 17 år sen Serena bodde i den brittiska staden vid havet. Lika länge har Poppy suttit i fängelse. Livet gör så deras vägar korsas – igen. För 1995 stod de nämligen inför rätta, anklagade för mord på en lärare som förgripit sig på dem. Uppenbart i denna första del är att Serena blev frikänd. Hon har familj, hennes man är läkare. De flyttar tillbaka till stan enbart för att hjälpa till att sköta om Serenas döende mamma. Serenas man vet inget om mordrättegången.

Det här är återigen en riktigt bra brittisk dramathriller. Ingredienserna är klassiska – skuld, passion och rättvisa (?). Skådespelarna är duktiga. Och jag bara njuter av att höra nån gå på stenarna på stranden igen utanför Poppys mormors badhus.

Första avsnittet får högsta Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Lena Nyman – ett litet stort geni

En halvtimma i kväll på SvT 2 med Lena Nyman, blott 153 centimeter. Men ett stort geni, enligt en de teater- och filmkollegor som medverkade i dokumentären Lena Nyman – ett litet stort geni.

Under de 30 minuterna fick vi se glimtar från Lena Nymans karriär – också från de allra tidigaste filmerna som barn. Lena Nyman medverkade bland annat i Luffaren och Rasmus (baserad på Astrid Lindgrens bok Rasmus på luffen) som åttaåring och ett par, tre år senare var hon med i dramathrillern Farligt löfte.

Rörande är bilderna när de tio som antagits på Dramatens elevskola, med bland andra Marie Göranzon.

En ung Lena Nyman.

                                                                                                                                              Fascinerande är filmklippet ur Jag är nyfiken – gul när Lena och Börje Ahlstedt är det unga paret som ska ha sex. Scener ur denna film och ur Jag är nyfiken – blå som Lena Nyman fick utstå mycket skit för, bland annat av Artur Lundkvist och Nils Beyer som tyckte att hon var exhibitionist, själlös, lite dum och dessutom hade en fet bak… Snacka om hög nivå…

Och så Gösta Ekman, hennes fiktive lillebror och Kristina Lugn (född i Tierp!), som hon spelade teater med de sista aktiva åren, som talar så varmt om henne.

En fin liten dokumentär, som börjar och slutar med Lena Nymans mammas klippbok om dottern. Men jag hade gärna sett några halvtimmar till…

Read Full Post »

The Oxford Murders

Fredagskvällen andades stor förväntan när Fästmön och jag bänkade oss framför en nästan två timmar lång film på SvT 1, The Oxford Murders (2008). Tyvärr blev vi inte klokare efter filmen, vi blev inte roade UNDER filmen utan jag måste nog sortera in den under katagorin Tofflans knäppa filmer (jag ska förklara längre ner). Att kalla den en dramathriller, som det står när man läser TV-tidningar och annat, är helt fel.

En film i kategorin Tofflans knäppa filmer, tyvärr.

                                                                                                                                                             En serie matematiska symboler och underliga koder visar sig hänga ihop med ett antal mord som sker i Oxford. En konstig professor (spelad av John Hurt) och en utbytesstudent från USA (Elijah Wood) involveras i jakten på mördaren. Och sanningen. Om nu sanningen finns…

Studerar man bara handlingen ovan kan man luras att tro att det här är en riktigt spännande dramathriller. Det är det INTE. Vi har internt ett skämt om Tofflans knäppa filmer. Det är filmer som jag har spelat in på DVD:n från TV:n eller som jag flera gånger tjatar om att vi måste se när de går för att de verkar så OTROOOOOLIGT spännande. Och så är filmerna bara konstiga. Denna film, The Oxford Murders, hamnar i denna kategori filmer. Det spelar ingen roll att det är bra skådespelare med – jag gillar verkligen John Hurt, till exempel. Filmen är konstigt. Man vet till slut inte vem som är vem och vem man kan lita på. De tre kvinnoporträtten i filmen känns overkliga – den ena är en äldre, märklig dam som mördas rätt tidigt, de andra två är sexgalna – i Elijah Woods karaktär.

Nej, filmen är varken bra eller har det djup den vill påskina att den har. Jag är SNÄLL om jag delar ut en toffla – för John Hurt.

Read Full Post »