Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dra sig undan’

Ett inlägg om utomhus och inombords.


Kylan har trängt sig in.
Hur jag än gör hittar den mina innersta vrår. Att gråta hjälper inte. Det gör bara ont när tårarna fryser på kinderna. Jag suger i mig värmen från min älskade och från dem som vill mig väl. Men jag är så rädd att jag ska ta deras krafter också. Bli en energislukare. Bättre då att dra sig undan lite, hålla sig på sin kant.

Natten var fylld av märkliga drömmar. I en av dem var Anna och jag på min förra arbetsplats. Jag skulle sluta och hade massor att avsluta; Anna var där för att hjälpa till. Men jag blev så ledsen när jag inte hittade alla dem jag ville säga hej då till. Faktum är att jag blev så ledsen att jag hoppade upp ur sängen och ställde mig på golvet – och grät. Även i sömnen.

Det var skönt att få sova lite längre idag också. Mitt personliga batteri visar på low och jag gör vad som helst för att ladda det. Äter till och med grönsaker. Men just mackan på bilden nedan är Annas frukostmacka!

Macka med mycket tomat

Macka med mycket tomat…


Ljus och sol och frisk luft
är också bra för att ladda batterierna och få mer energi. Vi gick ut i den halvfrusna oktobersöndagen.

Eklöv

Eklöven har antagit en orange ton.


Det är ännu vackert ute.
Det är fortfarande liv. Men frosten äter sig in i buskar, gräs och löv.

Frostnupna gröna små blad

Frostnupna gröna små blad.


Om det är nånting vi alla måste
så är det att dö. Döden kan vara en befriare, den kan vara vacker.

Frostnupet brunt löv och gräs

Det är dött. Men vackert.


Vi gick till kolonilotterna.
Nån hade eldat där. Inte en människa fanns där. Frosten låg som ett vitt täcke.

Frostiga små gröna blad

Frosten låg som ett vitt täcke.


Till och med vattnet
 i pölarna hade stillat sig.

Frusen vattenpöl

Stillat vatten.


Vi gick mot kvarnen,
men det går inte längre att gå fram till bron och fallet. Husen är uthyrda. Närmaste ladan, dock, har blivit hunddagis. En alldeles lysande idé! Verkligen fin natur för hundarna! Så du som finns på Fejan, hoppa in och gilla Hunderbart Dagis!

 Hunderbart Dagis

Hunderbart Dagis.


På väg tillbaka
mötte jag en före detta kollega, upptagen med nån banderoll. Jag fanns inte för honom, han fanns inte för mig. Jag bara noterade.

Marken var full av fallna löv, fallna hjältar. De har fullgjort sitt uppdrag, nu behövs de inte mer.

Bruna löv på marken

De behövs inte mer.


Kaffe och äppelkaka
efter över fyra kilometers trampade satt fint! Lite inköp av mat och så hem till stan för min del. Här är som igår.

Gul björk

Björken är kvar.


I morgon har jag städdag.
På tisdag ska jag på en mässa, inte för att jag vill, bara för att jag borde. Om jag inte har frusit helt och hållet till is innan dess. Det finns en viss risk. För varje kallt ord fryser en kubikmilliliter av jag. Snart känner jag ingenting, för det går undan.


Livet är kort. Vi måste alla leva ett tag innan vi kan dö.

Read Full Post »

Ett inlägg om en underlig bok.


Ganska nyligen
hittade jag på antikvariat en bok som jag länge hade sökt. Jag gav 60 kronor för ett inbundet exemplar Tahar Ben Jellouns bok Sandbarnet. Och nu har jag läst den. Blev jag rikare eller blev jag fattigare?

Sandbarnet

En underlig liten bok med många bottnar.


Grundtemat är ganska enkelt.
Det föds bara döttrar i en marockansk familj. Fadern blir hånad av sina bröder och bestämmer att det åttonde barnet ska vara en pojke – oavsett. Naturligtvis föds en flicka. Hon uppfostras emellertid som Ahmed. När fadern dör tar Ahmed hans plats. Ahmed väljer ett liv som man och gifter sig till och med – med sin kusin. Men lycklig är Ahmed inte. Ahmed drar sig undan alltmer och man kan nästan säga att Ahmed blir en berättelse i sig.

Den här boken har många bottnar. Man skulle kunna se den som ett inlägg i hijabdebatten, i debatten om islam. Man skulle också kunna se den som ett lika viktigt inlägg i hen-debatten… Jag är inte riktigt säker på att jag förstår den. I vart fall är den inget inlägg i hen-debatten, eftersom boken kom ut redan 1985. Men som läsare kan jag förstås välja hur jag vill tolka den. För mig blir den ett argument till att man inte ska leka med barns sexuella identitet och könstillhörighet. Alla människor, även barn, har rätt att själv bestämma om jaget är en hon, han eller en hen. Så det så!

En riktigt knepig bok som är svår att betygsätta. Därför tar jag en gyllene medelväg och ger den medelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har nog antytt det tidigare, men här är verkligen högt i tak! På jobbet, alltså! På nåt sätt blev jag utkastad i verkligheten, i en miljö där man ständigt ifrågasätter. Det är alldeles utmärkt träning för mig. Att våga säga vad jag tycker, att kunna ta till mig synpunkter och åsikter på rätt sätt. Att låta kritik över sånt jag inte kan styra över rinna av mig. Jag är budbärare, men jag är också eldare.

Här är högt i tak i såväl teori som praktik. 


Idag är det  min femte arbetsdag här.
Jag går runt och känner in miljön, lär känna människor. Det står på den Att-göra-lista jag har framför mig på skrivbordet. Listan som ständigt uppdateras. Och du ska veta att det verkligen är roligt när min kompetens och mina åsikter efterfrågas! Förutom att jag går omkring och lär mig samlar jag in intryck, bearbetar. Jag tänker göra en alldeles fantastiskt skitbra kommunikationsplan! En plan som inte bara ska stoppas i en pärm när den är klar utan ungefär som min kom-ihåg-lista – ligga framför mig på skrivbordet.

Det finns ett behov här av mina tjänster och det jag kan erbjuda. Det är roligt och tacksamt att vara här, stimulerande! Vissa kvällar är jag så trött i skallen att jag är rädd att mitt personliga RAM-minne håller på att spricka innan jag hinner sortera ut det som ska till papperskorgen och det väsentliga som ska lagras på hårddisken…

RAM-minnet är på väg att spricka om kvällarna. 


Mitt nya jobb har också fått mig att ta upp ett socialt liv.
Vänner är viktiga –både i bloggvärlden och IRL. Men när man ständigt känner sig tråkig och att man aldrig har nåt roligt att berätta utan bara ältar, drar man sig undan. Så gör jag, i alla fall. Allt mitt ältande hamnar här på bloggen, jag orkar inte träffa nån ute verkliga livet. Men… idag på lunchen ska jag träffa en person som jag är väldigt nyfiken på! Med vissa människor är det så att det känns som om man känner dem väl, fast man inte gör det. Den här tjejen har jag mest bara pratat med som hastigast – en dag när hon höll på att flytta! Nu får vi förhoppningsvis en timma till samtal! Om jag nu lyckas hitta parkering på stan mitt i lunchrusningen…

Resten av dan ska jag ägna åt att börja skriva på min plan. Jag tänker som sagt göra nånting annorlunda och jag är inte helt säker på att det går hem. Eller också gör det det. Ordentligt…

Read Full Post »