Saved by the be… eh, bulb

Ett inlägg om en respit.

Det sägs att om man sjunger på morgonen, så gråter man före kvällen. Jag blev väckt av sång i morse och grät innan solen gick ner. Uppenbarligen är det gamla ordspråket utvidgat.

Det är en skör, skör tråd jag står på. Jag vickar fram och tillbaka. Hur lätt som helst att falla. Lätt som ett tunt löv som blåst mot fönstret och som plötsligt lossnar från glaset när vinden rör vid det.

Lika lätt att falla som ett löv…

Jag misslyckas hela tiden. När jag för en gångs skull försöker vara snäll, blir det fel. Det måste jag lära mig att acceptera, att alla inte uppskattar eller vill ha uppmärksamhet. Att föra andras talan har jag slutat med. Det gjorde bara ont och blev fel och ingen blev nöjd.

Det lilla räcker. Jag var på väg till spåret, för nu är jag så trött, så trött att jag inte vet om jag orkar ta ett endaste steg till. Ville inte tänka på andra, bara vara självisk och sluta. Men vet du vad som hindrade mig, ironiskt nog? En trasig lampa. En jävla trasig lampa i bilen.

En sån som jag är så förbannat plikttrogen. Inte kunde jag ställa in bilen med en trasig strålkastare i garaget, heller! Jag for i sporrsträck – som värsta stridshingsten stridsstoet – till bilverkstan. Hann precis få hjälp av en snäll Robert innan de skulle ta helg.

Tillbaka i garaget hemma hånskrattade jag åt mig själv. Saved by a bulb…

Nu håller jag mig inomhus och drar nåt gammalt över mig. I morgon är en ny dag. Jag är inte ens ung nog att bli ett vackert lik. Jag har fått veta hut idag. Jag har fått läsa att jag är en lögnare. Men jag har också fått läsa att jag är fin, att jag är uppskattad och att jag är förlåten. Det är inga halmstrån, det är tjocka rep för mig.

Livet är kort. En dag till har jag överlevt.

Read Full Post »

Och nu ska publiken skratta!

Fast inte åt det här inlägget, dårå, för nu ska jag gnälla. Så du som inte pallar det kan sluta läsa nu. Eller också kan du ju hånskratta åt det här:

• Jag har skitont och jättebesvärligt, hela dan har varit ett enda stort helvete.
• Kursen, som jag hade blivit ombedd att vara med och leda var väl bra, men när jag väl kom dit fanns ytterligare en person som blivit ombedd detsamma. Eftersom jag inte kunde skutta omkring i rummet – man skuttar inte på kryckor eller när man har en alien – undrade jag vad jag hade där att göra. För jag hade nog struntat i att gå dit när jag hade så ont om jag hade vetat att jag var hängslena och det redan fanns en livrem.
• Jag hatar mig själv för att jag bara glömmer saker! I tisdags skulle de nya fönstren inspekteras. Vad händer? Ja, inte lämnade jag övre låset olåst och jag berättade definitivt inte detta för Fästmön som var hemma här större delen av dan, men inte hela… Och jag hade ju en reklamation av en persienn…
• Skulle åka och handla efter jobbet och kom hem med fel alientillbehör. FAN!
• Köpte en sallad som jag kastade i mig därför att min lunch bestod av en macka, följt av en kaka vid 14-tiden. Fick ÄNNU mer ont i magen.
• Det bara dunkar i skallen och jag är yr och frusen. Vill helst gå och lägga mig och dra nåt gammalt över mig.
• För övrigt är jag ful, fet, korkad och elak. MEN JAG ÄR FORTFARANDE INGEN HEN, SURA!!!

 

 

Idag räcker inte humorn till för att skoja upp humöret. Nej, inte ett gram.

Jag vill inte vara med idag!

Livet är kort.

Read Full Post »